DEFCON 4

Man vet att man börjar bli gammal när man sänker garden en aning inför sådant här dravel... Från att ha levt ett bekymmerslöst liv i de odödligas skugga så har pusselbit på pusselbit adderats till mitt personliga livspussel - och plötsligt är jag inte lika kaxig längre.

Det är inte många år sedan som jag fnyste föraktfullt åt folk som lät en sketen förkylning stå ivägen för ett träningspass - men ett par hjärtrelaterade dödsfall i min närhet senare så är jag den förste att avstå att spränga lungor och hals till max en snorig vinterkväll.

Naturligtvis ska man alltid ställa saker i paritet och proportion - och jag kan stundtals äcklas åt den onödiga masshysteri som media lyckas skapa kring irrsaker. Och den inställningen hade jag en bra bit in på sommaren kring deras relation till svininfluensan. Men nu när det börjar närma sig förkylningstider så har jag börjat backa lite och höjt beredskapsläget till DEFCON 4. Det som triggar lite olustkänslor är ändå att det är en helt ny influensastam som härjar och att den attackerar så kraftfullt mot unga och friska människor...

Därför har jag till trots mitt machoförflutna börjat scanna lite nätsidor samt undersöka vaccinmöjligheter och dylikt - dessutom har jag sakta börjat förstärka immunförsvaret lite ytterligare med c-vitaminrika frukter och bra kosttillskott. Jag måste ju för bövelen få uppleva även nästa sommar, det är ju det jag lever för.

Sen kan det ju faktiskt vara så att detta bara är naturens egen reglering av människobeståndet...

bäst just nu

I kategorien P3-mjussa

Så går det till på Torö

Klein på dig!

Galet trött - typ tröttare än tröttast. Trots det händer det saker runt hörnet hela tiden...

I torsdags kväll satte jag en liten kamarell som Ester kallar dem i halsen och utstötte en kanonad av hostningar och frustningar vilket satte DJ's känslor i svall - hon har så otroligt svårt att se någon annan fara illa och suggererar ofta över än värre känsloyttringar på sig själv. Därför kom ett ryggläge med hostattacker och ylningar som ett brev på posten, men någonstans på vägen så gick det över från gulligt läge till lite mer kritiskt läge när hostattackerna ändrade nyans och form.

Därför fick det bli iltransport till Huddinge med en misstänkt falsk krupp i bagaget - de andra papporna på jobbet undrar varför vi envisas med att åka dit och inte till Karolinska i Solna. Tja, en del av sanningen är väl att Gringo huserar på den satellitorten och den galenpannan gör man bäst i att inte komma nära - men också för att personalen i Huddinge är guddomliga, de har precis alla rätt som de sura asen i Södertälje inte har. Nåväl, det hela löste sig bra till slut och som extra bonus förärades flickebarnet med en halsfluss.

Dåligt läge att bli sjuk då familjens ekonomi står på ruinens brant och ingen ljusning syns förräns till oktober. Tur då att farmorn kunde rycka in med kort varsel och underhålla under fredagen. Barn repar sig förvånadsvärt snabbt och med lite penicillin så var det samma speedkula som for fram i våningen. Visst, lite snorigare och sluddrigare än vanligt men det lovade gott inför lördagens äventyr.

Lördagen gick under namnet stora Klein-dagen. Ester har tjatat hela sommaren om kleiner, vilket är det samma som clowner. (Det är lite kul det där, Ester har ett så sjukt stort ordförråd och för långa invecklade och lillgamla konversationer med allt och alla - därför har jag slutat att rätta de få ord som fortfarande är galet fel av helt själviska orsaker - det är ju så gulligt...) Därför var det märkbart passande att IfMetall och mormor&morfar gjorde slag i saken och bjöd in till Cirkus Brazil Jack vid Fågelkärret. Nu tänker du, hur kan du släppa iväg din dotter på sådana där proletäriska väckelsemöten - men jag tvår mina händer, jag hade ingen aning förräns jag kom till jobbet idag där den tynande rörelsen fortfarande bejakar ett par överlöpare. Fast det är klart, det finns väl alltid lite godhet i all ondska och om partiapparaten vill bjuda min dotter på kleiner så kör på det. Hon verkade speedad och nöjd när hon kom hem i alla fall.

Jobb på en lördag? Jo, man får ta allt som finns till skänks nu även om kroppen skriker efter andra lustar. Men likt seriefiguren Elvis får jag nog fortsätta att släpa omkring på medicinbollen. Och va fan... några glas en vin och en Wallanderfilm är väl lite porrigt det med. *suck*

VECKANS JASSÅ?! Oasis splittras tydligen... igen (?) eller snarare... jag visste inte ens att de existerade fortfarande. Världen sörjer... typ inte.

Swedish House Mafia

Jag tror inte riktigt att vi har fattat hur stora grabbarna börjar bli staterna...

Äntligen här!

Jomen visst... när höstrusket står på lur en bit in i nästa månad och när grusvägarna ute på ön rustar sig för att jävlas lite extra med dess nyttjare så kommer pålitliga Peugeot med lösningen.

Peugeot 3008 är här! En crossover mellan en SUV och en MPV - precis vad Papi behöver istället för sex. Peugeot i Sätra, dvs. vår Peggo-dealer slår på stort med galapremiär nästa torsdag med glam, snittar, mat och... Nanne Grönwall... nåja, 3 rätt av 4 i alla fall. Gratis är i alla fall alltid gott så jag bokade upp familjen på lite skoj. Och gissa om det kliar i köpfingrarna - det är ju bara ett aber... vi köpte ju sprillos ny Pegg så sent som förra året. Fast å andra sidan så skriker de ju efter min bil som inbytesbil och erbjuder 20000:- extra... hm, tål att tänkas på.

Är det förresten okej att vara lite tänd och kär i en bil - eller är det snarare symptom på något annat?

Sommar Juken (avslut)

Har aldrig varit något större fan av buffel-dinosaurien Ken Ring vars kvaliteter som rappare i mina ögon är obetydliga, för att inte säga obefintliga. Men när han plockar in favvo-Ricky på sång så kan det inte bli fel. Därför får "Nu måste vi dra" bli en träffande och värdig avslutning på Sommar Juken.

Hoppas att ni har kunnat ta till er lite tips till kvällarnas lägereldar - från och med kommande helg är det back to reality oops there goes gravity... Flossy Mova' är tillbaka med ett rykande hett facit för septembers clubkvällar... ses då.

Jimmy googlar idag på

Ordet ÖL:

Ordet öl kommer från äldre fornsvensk tid. Fornsvenskans öl betydde öl, dryckeslag, gästabud. Det är ett gemensamt germanskt ord, eventuellt besläktat med latinets alumen som betyder ’alun’. I den fornnordiska mytologin kallades gudarnas dryck för bior och människornas dryck kallades för alu. Från alu kommer orden öl och ale. Tyskans Bier, engelskans beer, franskans bière, med flera kommer av latinets bibere 'dricka. Ordet bärs kommer av bärjersöl 'bäjerskt, bayerskt öl'

Så där ja... nu kan ni fortsätta skrika från lastbilsflaket.

äjwsåm

Årets mest substanslösa och patetiska bonnaläppsslang har till sist fått lite mening och innehåll - så Petson Family kan äntligen ställa sig upp och throwa handsingarna i vädret utan att skämma ut sig...


2009-12-04




2009-10-23




Nu fattas bara att Duran Duran intar Cirkus så är hösten komplett.

Palestina

här stinker av gammalt groll, men vi har skuggorna bakom oss trots allt

Appropå stinker så är det precis vad Papi gör just nu - en delikat blandning av skit, mysk och tång som numera saluförs under fragrancenamnet "island boogie". Det som skulle bli en lugn och avslappand helg ute vid kustbandet efter den första arbetsveckan förändrades i ett svep till ett fiktivt dagbrott.

Papi som skulle dricka sprit och äta kräftor har istället stupat i säng två kvällar i rad med utmattade leder och muskler - och med en överhängande känsla av gemenskap med Palestinierna på Västbanken. Jag förstår nu hur de känner sig när bosättarna kommer sättandes och river och skövlar för att sedan bygga egna kreationer. Till Örenfolkets fördel ska dock tilläggas att jag ännu inte har släpats härifrån med våld.

Papi pratar i gåtor tänker du - det tänker jag med... men låt oss säga så här... den Bergqvistska Muren var magnifik i sin skapelse och utförande, men den hade sina brister... Detta uppdagades med ej önskvärd tydlighet i samma stund som sensommarens första tångattack svepte in med nordöstliga vindar. Ingen cirkulation ledde till att hela viken slammade igen - därför har hela helgen gått åt till att forsla bort flera ton sten samtidigt som en soptipp av tång lyfts upp ur havet för allmän flugbeskådning. Har ni förresten sett djurfaunan som cirkulerar och kryllar i en tånghög - urtidsvarning på det.

Annars är läget under kontroll - sol idag... kanske sista för i år...

tack så jävla mycket Astrid

I går kastades handsken, och nästa instans som ska få sig en lavett är ingen mindre än Astrid motherfucking Lindgren... kan låta lite hårdkokt och nästan som att svära i kyrkan. Och bortsett från att jag inte har en aning om hon var en mammaknullare så ska tanten ändå ha en postum feting.

Expressen har under sommaren haft den goda smaken att en gång i veckan leverera en CD-skiva baserad på Astrids böcker för en ringa slant. Och som en ansvarstagande fader/moder med bara det bästa för ögonen till vårat kära flickebarn så har man naturligtvis gått på den inmatade myten om det pedagogiska och fina kring dessa alster. Nu har man förvisso läst böckerna själv i sin ungdom - så med bara ett litet uns självkännedom hade man kanske kunnat förnimma och räkna ut vad som komma skulle.

Ester sorterade nämligen snabbt ut två favoriter som sedan matades på repeat hela sommaren - resten ratades med ett bestämt nej - och med facit på hand så kanske man skulle ha varit lite mer drivande i sina försök. Men gjort är gjort, och därför skär det i ett fadershjärta när det nya inlärda vokabuläret ekar i kvarteret.

- Snorunge! ska jag sticka kniven i dig!

- Den där Rickard borde ha stryk!

- Du är inte riktigt klok!

Självklart var det inte den väna och välartade Madicken som vann ett idolskap hos DJ, utan istället den komprimerade pugelisten och uppviglaren Elisabeth. Inte heller gick det att övertyga henne om Saltkråkans storhet, utan istället drogs blickar och öron åt en rabiat Lotta, som jag själv gärna hade strypt gratis. Därför blev det även en hel del:

- Duuuuuuuma Mamma!!

- Vill inte, vill inte, viiiiiiill iiiiinte!

- Jag hatar dig!

Så sammanfattningsvis får det ändå bli ett "tack så jävla mycket Astrid!"

words of wisdom

Jag gillar dagis!

En tunnelplats för möten för små varelser.

En källa av upptäckter och lärande.

Ett forum för utbyte av kunskap.

Därför fick jag ett... "-du snackar skit pappa" vid matbordet.

Se där - ord och inga visor.

end of line Dillinger

27 år kan vara en evighet...

27 år kan också vara exakt den tidsperiod som krävs för att åter igen kittla med Papis mest vackra och episka filmupplevelse.

Men du... det är bara ett spel... fast inte den här gången...

och ballongen går bra?!

PAJASVARNING!

vikken stil

le championé in le actióne

vi tog en tripp till...

...Körartorp - ett gränsland mellan charm och tackyness (se collaget), men också ett fort för min barndoms somrar upp till en så där 16 år. En bastiljon av minnen och intryck som numera sakta tyngs ner av förfallets patina. Tveklöst men likaså oundvikligt, sen får farsan vara hur mycket "murare" han vill. Frimurare på sin höjd.


Vi anlände på fredageftermiddagen efter att AK äntligen fått arslet ur vagnen med sina bestyr, lagom för att ta över stafettpinnen efter Jerry, Oliver & Cassandra som haft det ofina skicket att länsat hallonbuskarna på de bästa bären. Trots detta övertramp så lät vi oss inte nedslås, utan Ester tog över scenen och låtsades känna igen stället trots att det gått två år sedan hon var här sist - och kanske ännu mer trots att hon bara var ett år då... mao. föga troligt att hon hade en susning. Katten Ansgar var på sitt mest sociala humör och hälsade flickebarnet på farstutrappan som nu börjar anta en märklig byggnadsform - men det går kanske att mura... nä, jag ska inte vara elak nu.

Farsan har andra skills på sin lyra, och briljerade därför istället med grillen som fick jobba för högtryck. Numera faller mörkret snabbt, redan en bit efter åtta så tittar stjärnorna fram och horisontens eldfängda pallet skiftar till indigo. Annat var det i början av sommaren - då fick man vara glad för det lilla uns av mörker som gick att uppbringa. Nåväl, därför sökte vi oss in till gasollampans avslöjande sken för en uppdukad ostbricka med vin och lite tilltugg. Till detta serverades även en uppfräschning av reglerna till kortspelet 500. Passande då önskemål om detta hade förmedlats av ÖM-deltagarna i Plump. Farmor gick på avslut och noterades i slutändan för seger innan tröttheten tog överhand.













Dag 2 inleddes med en torparfrukost som väckte barndomsminnen i form av "röd" mjölk och nyplockade hallon - det ända skillnaden var väl då att klockans visare visade 10.00 och inte 07.45 - och ingen morgontur till Glottranbadet hade företagits. Annars var allting sig likt, samma möbler - samma tallrikar och bestick och samma surrande flugor, tro det eller ej.

Därefter stod det idrottsliga aktiviteter på agendan, och i sedvanlig ordning när egenskaper såsom fysik, uthållighet, koncentration och vinnaregenskaper är till fördel så briljerade Papi med bravur. Likt alla tidigare år så noterade jag de vanliga tillmälena som kretsade kring "tur" och "fusk". En snabb fika efter denna tvekamp följdes upp av en svamppromenad längs med skogsvägen - en skogsväg som numera inte uppbringar samma mystik och rogivande natur som förr. Skogsmaskiner har skövlat det som fanns av värde och har även breddat den förr gräsbeklädda stigen till ett monstermonument. Den väg som jag i forna dagar var snabbast på i våra dagliga tidtagningstävlingar. Och när ändå detta minne fladdrar förbi så kan jag känna en avsaknad av Sportvallen som vi invigde den 24:e maj 1981 - en gräsmatta och ett mål som jag vårdade ömt med gräsfrön, klippning och kritning av streck - en gräsmatta som under otaliga timmar och år nöttes av ivriga fotbollsfötter.

Väl tillbaka så avslutade vi hela vistelsen med en avslappnad korvmiddag innan det var dags att packa ihop för hemresa från minnenas allé. Vi tyckte att det kunde vara fint om farmor och farfar fick avsluta sin sista semesterkväll på tu man hand. Undertecknad som är väldigt sensitiv kunde förnimma samma vemodskänslor även här ute i sörmlandskogen som han själv förnam ute på ön föregående helg. En lätt känsla av tomhet och uppgivenhet inför den långa period som ligger framför oss innan nästa sommar - men också en känsla av summering där man sorterar ihop intryck och upplevelser från den flydda sommaren och inser vilken underbar tid man haft.

Vi..eller jag pratade om det här i bilen hem, och jag känner att jag är lite låst eller fångad i ett destruktivt årsperspektiv. Jag känner att jag behöver en längre ledighetsperiod för att komma till ro vilket innebär att jag i princip bara lever för sommarsemestern. Destruktivt eftersom det övriga året bara blir till en lång transportsträcka där jag har jättesvårt att uppskatta de små tillfällena av glädje, ledighet och upptåg. Vi/jag tummade på att bli bättre på det här och att vi ska börja utnyttja helgerna bättre, och njuta av det som erbjuds. Hösthelger i skärgården är ju inte kattskit det heller, och kan vi bara lura ut Anders så blir det ännu mer top notch. Sedan hänger det ju förstås på hur AK jobbar på helgerna och hur stort innebandysug Papi får på lördagarna - för att inte tala om Premier League på Canal+ (var det någon som sa prioriteringar?)

Seriestart: "Jimmy googlar idag på"

Har kommit på mig själv med att vara kunskapstörstande slav under google, det kan vara allt från vilket Sveriges äldsta bryggeri är till varför månaderna har olika antal dagar. Onödigt vetande är kul, därför bjuder jag in även er till lite hjärngymnastik då och då.

DAGENS ÄMNE: Ormbunken och dess namn.

Ormbunke – ett konstigt namn på en konstig växt, eller hur? Varken huggormar eller snokar verkar trivas vidare bra där ormbunkarna växer. Inte ser ormbunkarna särskilt ormlika ut heller även om en del ringlar ihop sina bladtoppar.

Ormbunken har inte alls fått sitt namn från ormar utan från maskar! Kanske kommer det från början från det engelska ordet worm som ju betyder mask? Det där med mask låter förstås också konstigt men det var så att man förr använde ormbunke som medicin om någon drabbats av binnikemask eller någon annan inälvsmask. En hemsk medicin, så giftig att den även dödade den stackare som skulle botas om dosen blev för stor. Träjon är jättegiftig.Träjon heter den ormbunke som oftast användes som maskmedel, det är en stor, nästan en och en halv meter hög ormbunke som växer i jättebuketter. Den finns över nästan hela landet och trivs i bäckraviner och annan, gärna stenig mark. Och den är som sagt ruskigt giftig.

Det finns över 30 ormbunksarter i Sverige, de flesta heter något med bräken, träjon är bara en liten familj. Men visst är det fantastiskt att de här konstiga växterna klarat att leva kvar på jorden i många miljoner år! Forskare har hittat 350 miljoner år gamla ormbunksblad, fossil som ligger inbäddade som fina mönster i sten. Ormbunkarna fanns alltså långt innan dinosaurierna vandrade på jorden! Strutbräken gillar fukt och skugga.Det kol som bryts i gruvor i Mellaneuropa och England är lager av ormbunkar, fräken och lummerväxter som växte under en tid som kallas karbonperioden för sådär 300 miljoner år sedan. De här växterna har pressats samman till ett hårt, svart och bitvis tjockt lager som nu ligger djupt under vår jordyta. Märkligt att nya ormbunkar lyckats anpassa sig hela tiden, även om de inte vuxit i sådan mängd att de bildat nya kollager.

Att de klarat sig kan bero på att de har ett väldigt fiffigt sätt att föröka sig. De behöver inga humlor eller bin som de flesta andra växter. Du har säkert sett att bladen är svartprickiga på baksidan. Där sitter små frökapslar, sporer, som en dag ska bli nya växter. På hösten flyger de väldigt lätta sporerna iväg med vinden, de utvecklas sedan till små gröna, hjärtliknande fjäll som är både hane och hona för att översätta det till djurvärlden. Det behövs alltså bara ett ensamt litet fjäll för att nya ormbunkar ska bli till.

tjiii tjick..

Ni som har cementerat svårt för förändringar bör nog, om ni inte redan gör det, sakta sätta er ner på ändalykten för här stundas stora omdaningar.

I 16 år har vi förnöjsamt lett åt P3:s alla infallsvinklar på hur man kan använda jingeln "Tjicketi-tao-wao" men nu är det således över, finito, kaputt... nu blåser förändringens vindar. Kompositör till detta imaginära blåsande är ingen mindre än Anders Wedin, också påtagligt känd under namnet Moneybrother.

Så från och med i morgon så låter det så här: http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1894907&BroadcastDate=&IsBlock=0

är det bara jag som skapar kultur...

...ja inte du din apa, för du vet inte hur.

Har precis avnjutit en nachotallrik i loungen på balkongen - bäst att passa på att nyttja den innan kvällarna blir allt för fuktiga och råa. DJ greppade en baugett och lite sallad och verkade allmänt nöjd. Innan detta så hade vi varit iväg till parkleken vid Dalparken där Ester fick inventera utbudet av lekgrejor medans Papi prickade av det frigjorda soldyrkande kvinnliga ungdomsutbudet. Ester är ett perfekt förkläde för att inte bli kallad "ful gubbe".

Appropå på det här med ålder så har jag börjat skönja, även om jag envetet försökt värja mig från det uppenbara faktumet, att flera av mina ålderstigna vänner har börjat fallera i sin streetliness. Ta bara det här med sms till exempel - naturligtvis är det så att vänkonstellationer förändras med tiden, eller i alla fall avmattas lite då faktorer som jobb, karriär, familj, fritidsliv och framför allt barn är en redig ungdomsdödare. Själv är jag medveten om detta och försöker därför att råda viss bot genom att hålla kontakter vid liv genom sms, msn, blogg och facebook etc. Ett enkelt och smidigt sätt att snabbt bekräfta varandra. Nu när större delen av min krympande vänbase börjar närma sig 40-strecket så konstaterar jag samtidigt att deras sms-fingrar i princip är helt uttjänta - tragiskt... Men även om det hela tenderar till att bli en monolog så tycker jag fortfarande att det är viktigt att visa att jag tänker på dem - så meddelanden lär fortsätta i strid ström.

Nästa appropå berör även det vänner och problem - noterade igår under Sverige-Finland-matchen att finnarna bytte in turren Berat Sadik, och det här ställer till det rejält för Jani Kalkkonen som med en galnings frenesi och skadeglädje uttryckt sin förundran över mörkhyade, balkanklingande namn och araber mm. i olika svenska landslag. Världen hann ifatt den sista sovjetstaten till slut.

festen fortsätter

Södertälje står även denna kväll i lågor, och vi få hederliga som bor kvar rycker likgiltigt på axlarna - knyter nävarna i fickorna och kör ännu en vända på Hemnet... för bort ska vi. Som försöksperson i ett experiment brukar man tilldelas en viss ersättning - vi har insett att vi inte kommer att få någon.

Finns det inga glädjeämnen då, undrar ni kanske... jodå, under dagens löppass så noterar jag att Södertälje även nästa år arrangerar Basket-EM för U18 damer, dessutom under samma daturm. Måste ha varit en ruskig succé!

Södertälje... bah!

enuffz enuff

Droppade in på Pressbyrån vid Centralstation igår kväll efter att jag hade ställt in karetan i garaget. Upptäcker då att Red Bull har passat på att lansera en ny burk i 473 ml utförande. Ni kanske kommer ihåg att Papi jublade över 355 millilitaren, men nu vet i fan om det inte blir lite för mycket... Till skillnad från många andra så tycker inte jag att "bullen" är så överdrivet söt, men på nåt sätt så blir det lite mäktigt att hälla i sig mängder. Själv är jag ute efter en kort, snabb och iskall quick fix - och den uppnås bäst med 250 ml. Enough said!

Annars så har inledningen av den tredje föräldralediga veckan... eller ja, rent krasst så har ju undertecknad varit ledig från sina föräldrar sedan 1990, men nu tänkte jag på min och DJ's ledighet... nåväl, det jag ville säga var att vi har investerat i avföring idag. Och som min plånbok har väntat på den här dagen. Vi inledde redan igår kväll med att deklarera att blöjorna var slut - pissa ner sängen bäst du vill! ...kanske inte riktigt så, men det låter lite mer macho i tryck... och vi stötte inte på några protester - och naturligtvis var hon torr hela natten. Samma visa på förmiddagen... - pappa, jag är bajsnödig! - blöjorna är slut! skit ner dig ungjävel... eller ja, kanske inte riktigt så... och självklart satte hon sig på pottan och korvade av sig. Va fan, hon har ju bara drivit med oss hela sommaren!! Dock har belöning varit utfäst, och belöning blev det. Valfri leksak i leksaksaffären och en lunchdejt med sushi.

Och när hon ändå var igång med att bli stor så fick hon följa med till tvätthallen och tvätta pappas bil - och det är stort, för den som känner Papi.

scary me

Höll på att sätta frukostmackan i halsen när jag på en nätbanner hittade min dubbelgångare - just nu håller jag på och bestämmer mig för vad som skrämmer mig mest. Likheten, eller att han faktiskt gör reklam för dejtingsajten Mötesplatsen.se

och det är då som det stora vemodet rullar in

Och jag hör bergen svara

Där från andra sidan sjön

Och jag minns varför jag är här

Det är som att vakna ur en sömn

Det är vemodigt ikväll - hjärtat värker av tomhet och längtan till den själsliga hamn som vi lämnade ikväll. En skärgårdssommar är till ända och vägen fram till nästa känns oändlig. Just nu svallar känslorna alldeles för mycket för att kunna börja sortera bland dessa veckors höjdpunkter. Det allena lilla ljus i det mörker som jag just nu upplever torde då vara att vi faktiskt har tummat på att använda höstens helger i den mån det är möjligt till att hylla årstidernas skiftningar i kustbandet.

Jag känner också en spontan och tillfredställande glädje över den fina vänskap och samsyn som har väckts till liv med grannarna nere i Stensvik - den elden ska vi brandvakta över i mörkertimmarna.

Det är kväll jag tar min dotters hand

Och går den lilla stigen ned mot tjärnen

Åkern badar som i guld

Och bergen lyfter av min skuld

Dom säger sjung din sång igen så ska vi svara

Jag är också innerligt glad över det infall jag fick i våras med att lägga in en ansökan om föräldraledigt sista veckan innan jobbets plikter och förbannelser kallar. Nu har jag en acklimatiseringsperiod att landa på. Dessutom är det lite fy skam att påstå att sommaren är slut. Minst en månad till finns det kvar att celebrera ljuset och värmen - dessutom ska de små kloförsedda rackisarna sörplas upp med ackuratess och dignitet.

Det är lördagkväll på en bygdegård

Och jag går fram till mikrofon

Och sjunger du är inte ensam om att bära denna längtan

ö-smart

Hanging loose nere i lotsgränden...

give me horse!

Jag hyser allt större farhågor för varje gång - snart kommer den där förlösande frågan som alla fäder ryggar för... "-pappa.. kan jag få en..."

Sum of all fear

Semestern ute på ön början obarmhärtigt att närma sig sitt bittra slut - därför känns det lite melankoliskt viktigt och rätt att summera de bästa, och således även de sämsta inköpen...

Jag överlåter det hela åt er läsare att göra en sanningsenlig och fri tolkning av detta.

Häxan & prins Pröke

(4P) PapiJam Productions Proudly Presents: Sommarsagan 2009

Det var en gång en liten söt prinsessa vid namn Ester som varje sommar deporterades ut till drottningens morgongåva vid det ödsligt belägna kustbandet. Allt för att hennes föräldar skulle kunna leva ut ett rojalistiskt och dekadent fortplantningsleverne lite på tu man hand.

Så här hade det varit varje sommar så länge Ester kunde minnas, och till en början hade det varit ett ensamt och vedervärdigt liv då det inte fanns några nära belägna grannar med kanske något barn i hennes ålder. I stället var hon förvisad till en lång räcka månader tillsammans med den sura förmyndaren tant Englund, vilket var mer än nog för att effektivt förstöra en uppväxt.

Men det var fram till den sommaren, som för övrigt var den hetaste i mannaminne, då Ester hittade "passagen". Passagen var hemligt belägen bakom en då barrikaderad skrubb i morgongåvans östra flygel. Och det var egentligen en ren slump att Ester under en av sina uttråkade utflykter sprang på denna port till äventyr och faror. För genom att ta sig in i skrubben så hamnade Ester till slut i parallellvärlden Skelettön...

Skelettön skulle kunna ha varit den vackraste plats du någonsin skulle kunna fantisera om med sina vackra stränder och böljande ängar. Lägg därtill inbjudande bokskogar och fridfulla byar med en lycklig och hårt arbetande befolkning. Om det inte vore för henne... Häxan Namnlös som under flera århundranden terroriserat den lilla ön och dess innevånare. Detta idoga arbete bar nu sina spår överallt i form av förtvinade träd, skelletdelar och ruttnande likhögar, nedbrända byar med rykande ruiner, mörka tjärnar dit mylingar och orfins avyttrats tillsammans med de få bybor som vågat sig på att protestera. Numera syntes få levande väsen på landsvägarna, och i skogen hade fågelsången tystnat. De få överlevande människorna bodde nu i hemliga grottor längs med kusten - och i skogens djupa hålor vakar och väntar det obefintliga kvarvarande djurlivet. Väntande på att den gamla sägnen ska besannas som förtäljer att en befriare och edsvuren förkämpe ska anlända till ön genom luften. Likaså berättar sägnen att denna hjälte även ska frigöra den förtrollning som nu binder öns landsfader, prins Pröke, i sina magiska fjättror.

Prinsessan Ester har genom åren förstått att öns öde skall komma att vila i hennes händer, och genom sina årliga besök i det fördolda så har hon samlat information om hur hon ska lyckas häva häxans förbannelse. Naturligtvis krävs det en stor portion mod till detta i princip dödsdömda uppdrag - för många har kännt sig kallade, men ingen har varit utvald... det vittnar det otal av svarta kors som är uppställda ute i farleden. Men det krävs också en magisk bok från en annan värld, och det är just denna lilla detalj som Ester känner är hennes trumfkort. För denna sommar har hon tagit med sig den svarta hyckelhymnboken - samma bok som fått otaliga barn att somna i kyrkbänken i vår värld. Och om en levnadsglad liten varelse somnar utav den, vad ska då inte en sur gammal kärring göra. Ester har även ett annat trumfkort - för under föregående sommar så hittade hon den magiska sten varvid prins Pröke är fjättrad. Fjättrad av runor som förtäljer att det är endast vid skelettstigens slut - där sagobänken väntar som det finns en mikroskopisk möjlighet att ge sig kast med det gamla kadavret.

I år skulle det alltså ske, och i samma sekund som Ester började mässa på den gamla hiten "dit där rosor aldrig dör" så kreverade och vibrerade hela ön i ett ångestladdat vrål och ett svart rökmoln av agony och en svans av piskande huggormar steg till himlen. Ljungeldar fyllde horisonten och ett sista utdraget skriiiik sprängde både hornhinnor och den gamla fyrens tornspel innan allt blev alldeles tyst och lugnt.

Vad gör jag nu, tänkte Ester... Jag måste ta mig till den magiska stenen för att se om prins Pröke är vid liv. Sagt och gjort, med galloperande gummistövelsteg så sprängde Ester iväg över udden och in i döda skogen som nu så sakteliga börjat att återfå sin forna glans.

Vid stenen syntes inte en levande själ och Ester började nu på allvar att ana oråd... allt var så tyst och obehagligt stilla att hon nästan höll på att ramla baklänges när hon hörde ett "KWAACK" bakom ryggen. Hon snodde skräckslaget runt, fortfarande lite osäker på om hon lyckats med sitt värv att förinta den gamla haggan, och får syn på en liten padda som storögt tittar på henne med sammetsbruna fiskiga ögon.

Det kändes lite skrattretande att bli så rädd för en liten padda när man precis utkämpat den största av strider i öns historia - men så får man ändå betänka att prinsessan Ester bara uppnått den högaktningsvärda åldern av "nästan" fyra år. Ester fann sig dock snabbt i den lite nesliga situtationen och drog sig till minnes en gammal saga som en utav hennes barnkammarjungfruer hade läst för henne. Om man pussar en padda, blundar, och önskar riktigt hårt så ska ens livs kärlek uppenbara sig framför en.

Ester böjde sig lite andaktigt framåt och omslöt paddans erotiska läppar i en ljudlig smack - och se där! I en smäll av rök och rosa ljus så tornade hennes stilige prins fram - prins Pröke!!

Och sedan levde de naturligtvis lyckliga i alla sin dar - men det är en helt annan historia.

själsfrände

1989 deklarerade Wee Papa Girl Rappers det braiga med en Soulmate - 20 år senare slår Papi an samma sträng av uppskattning. Jag har en namnlös själsfrände vars livsuppgift antagligen är att designa parkeringar vid nyöppnade Coop Forum:sar. Vid sidan av detta kall så lider han samma helvetes kval som undertecknad kring ägandet av en ny bil.

Någon annan förklaring ser jag inte annars till denna genialiska vänlighetsgest till oss som normalt får vandra 3 km över de gigantiska storköpsparkeringarna. I Nynäshamn står jag nästan inne i entrén, och det märkliga är att den här platsen alltid är ledig. Fast å andra sidan så är hela jävla parkeringen jämt ledig eftersom Nynäshamnsborna ännu inte har hittat ut till Ericssons gamla lokaler.

Så en big up till detta infall - det värmer en Peugeotägares hårt ansatta hjärta.