Tisdag morgon - modell tidigt, hade Ester stämt träff med Farmor och Farfar vid bensinpumpen hos Bilia uppe i Moraberg. Så det var bara för familjen Apa att se till att Pegåtten svängde upp dit. Fullt i tanken och sedan bar det av ut på E4:an norrut - destination Gävle och Furuviksparken.
Regntunga skyar låg som en hotfull värd över hela Stockholmsområdet, vidare genom hela Uppland - ja till och med ända fram till entren på Scandic HHilton. Ett trevligt bemötande och fullgod service höjde dock vårat humör när vi hämtade ut våra biljetter till djurparken. Rummen var inte riktigt klara, så vi baxade in hela kompaniets fältutrustning i ett cabin-room. Och se där, på väg ut mot bilarna igen så vreds vattenberedaren som parkerat över Skandinavien av. Och sakta började vi se den framförliggande dagen med tillförsikt an...
En kort bilfärd genom Gävle mot Skutskär tog oss direkt till parkens entre och parkering. Ingen av oss hade varit där tidigare och vi slogs med häpnad över gemytligheten och den grönskande prakten med tillhörande blomutsmyckningar.
Vi insåg ganska snart att vi hade valt en alldeles ypperlig dag för visit - lagom med andra besökare gjorde att väntetiden till olika attraktioner var obefintlig. Detta i kombination med att det mesta var gratis och übertrevliga anställda gjorde det hela än mer angenämt. Djurpark kanske är fel epitet att sätta på Furuvik - snarare utflyktspark, då den rymmer så mycket - men i lagom dos. Best of the best skulle man kunna säga. Allt från roliga och pigga djur (till skillnad från Kolmårdens uttråkade), kunniga skötare, kustnatur som bitvis betvingats med en trädgårdsflora och prakt som hänförde. Lägg därtill ett nöjesfält, en havsvik med ett rökeri och den något udda batteri-halvön med Sveriges senaste nedlagda kustbatteri. Jätteintressant att kliva omkring bland millitära grottsystem och studera gammal kuriosa och det maffiga kustartilleriet.
Men framför allt så är ju Furuvik hemvist för Esters stora kärlek (om vi bortser från Papi) här i livet - NICKE!!! Och plötsligt så stod han bara där, och jag har aldrig sett ett par mungipor bli så breda så snabbt samtidigt som Ester guppade upp och ner i vagnen och utstötte ett gutturalt morrande.
Självklart var hennes dag gjord, och när vi kompletterade hennes redan stora samling Nicke-prylar i parkens souvenirshop så suckade hon lyckligt "apa" och "hejdå apa".
På vägen tillbaka till Gävle lyckades först den mobila GPS'n A-K80 styra oss fel, men Papi och Farfar kontrade genom att lägga sig i en fil för mötande trafik. Semesterspänning anno 2007 med andra ord. Tillbaka på HHotellet vankades middag i restaurangen - efter Esters uppvisning på Oaxen senast så satt vi lite med hjärtat i halsgropen, vi kan väl säga att hon klarade det godkänt. Farfar hade spenderarbyxorna på och stod för maten som var välbehövllig efter en hel dags promenerande. Därefter nattning av kärleksbarnet, nu har ju dock DJ den egenheten att kunna nosa sig till spänning och således likt sin far producera vakenhormoner som räcker långt utöver vad som kan anses normalt för en 15 månaders klutt. Därför stod hon på läktarplats när Farmor och Farfar dök upp med sällskapsspel, tilltugg och tillhörande vin. En omgång Sybarit fick avsluta en toppendag och till slut somnade även Ester med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar