När jag sprang till jobbet i morse så slog insikten ner som en bomb - wtf.! Vad håller du på med Papi! Snacka om arbetsskadad och inrutad.
Esters bästa just nu är att bygga med Lego till Papis oförställda glädje... han har väntat på det här länge. Och tillsammans ger vi liv åt kreationerna i de olika boxarna. Hon prövar sig fram och jag korrigerar efter den medföljande byggplanen.
- Är det här rätt pappa?
- Nej, du får vända på den där biten.
- Ska det vara en blå här pappa?
- Nej, titta på bilden så ser du att den ska vara grön.
Och så där fortsätter det - jag menar, herregud, det finns väl inget rätt eller fel när man bygger Lego? - möjligtvis om fantasin är så inlåst och sönderstrukturerad att det ekar tomt - annars är allt rätt gumman! Pappa ska bättra sig.
Papis arbetsdagar som är fyllda av arbetsbeskrivningar, tidsmätningar, ställkort, produktionskort, effektivitetsmätningar, slöseriuppföljningar osv. tillämpar till och med Lego i utbildningssyfte. Just för att belysa och skapa aha-upplevelser kring styrka och effektivitet när alla tillämpar ett standardiserat arbetssätt - men att det skulle gå så här långt... Och appropå gå långt så gick Papi under ett frustrerat ögonblick nog över gränsen i en projektform idag... förvisso kan jag i grund och botten tycka att vi hade rätt - men med handen på hjärtat så tillämpade vi nog en rätt egoistisk infallsvinkel. Så kan det bli när man är lite för engagerad ibland - det slår över, men i morgon är en annan dag - en ny dag.
1 kommentar:
på min dotters vägnar tackar jag för inlägget i debatten - vi förstod inte kopplingen, men jag antar att det räcker med att du gör det...
Skicka en kommentar