förebild?

Nämen vad har vi här då...? En förebild, eller snarare sinnesbilden av svenskarna och deras märkliga sensmoral. Eller ska vi kanske säga avsaknad - och egentligen är det väl kanske media jag ska ge mig på i första hand. Denna instutition som ofta agerar både jury och bödel i samma andemening.

Jay Smith (ovan) är med i årets upplaga av Idol som sanktioneras av TV4 - förvisso är årets lineup den kanske sämsta och mest ointressanta ever, men detta till trots så drar programmet ändå runt miljonen tittare varje fredag. En inte allt för vågad gissning då är att 60-70% av dessa ligger i spannet 11-20 år. Dvs. en åldersgrupp som gärna ser upp till, och förlikar sig med dessa karaoke-wannabees. Jay är duktig och har en grym pipa, men han har också andra talanger - han är även helt jävla dum i huvudet... Men den delen är något han får brottas med själv - det känns liksom lite fegt att sparka på någon som redan ligger, vilket pundare gör både bokstavligt och bildligt.

Istället är det TV4 som jag är ute efter - hur lågt får man egentligen sjunka i sin jakt på tittarsiffror och, herre gud, var finns konsekvensen?! Jag vill minnas att TV4 stod i första ledet i den 8 dagar korta häxjakten på Maria Borelius (blivande handelsminister) 2006. Då hyttes det med högafflar och facklor mot den arma Maria som gett sig i pakt med satan. Jag menar, hon hade ju gjort sig skyldig till det allvarligaste kätteri som kan begås i Svea Rike - några svarta hundralappar till barnvakten och obetald TV-licens. Försvinn från landet häxa!! ...och det gjorde hon.

Pundar-Jay får däremot en klapp på axeln och kommer säkerligen under Schermans försyn rida hem hela hyckleriet om några veckor. Första pris? Varför inte en signerad kakelplatta på en toalett på T-Centralen. Hasch är vackert!