blev hemma idag och förstörde ambitionen med ett års 100%ig friskhetsnärvaro - det stannade på 10 månader... men jag fick en liten tankeställare nu i helgen eftersom jag låg utslagen i nästan två dygn. Man tror man är odödlig, men det är nog små marginaler ibland.
Igår eftermiddag kändes det bättre och den oförbätterlige Jimmy började planera kring både löpning och stolpjakt under måndagen. Ni må tro att det klättras på väggarna, fast jag är ändå lite förvånad över att jag lyckas hålla en så pass lågmäld och ickeirriterad profil trots allt.
Vid 01.00 i natt ställdes de planerna på ända eftersom jag vaknade i en vattensäng - tydligen hade jag byggt en själv i en anda som hade gjort Lydia Grant * tillfredställd eftersom den bestod av svett. Klädbyte och sidbyte erfodrades, och så höll det på hela natten eftersom jag hela tiden lyckades somna om... och... fylla på med mer svett.
Jag hoppas att skiten went down the drain i och med det kroppsliga utspelet - för det börjar bli dags att bygga upp kroppen igen... en vecka räckte tydligen för att en stor del muskelmassa skulle försvinna ut i avloppet.
Men det var inte det jag skulle dryfta... fick nämligen en sådan där uppväxtflashback idag. Efter att DJ var klar nere på dansen så slängde Papi le Chef ihop en karibisk soppa med ostknäcke, en morot och en clementin... aha aha... ni känner 70/80-talsvibbarna va?! Det gjorde i alla fall jag för ett ögonblick.
*Well, fame costs. And right here is where you start paying - in sweat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar