Det är tyst i skärgården på hösten - men vi hörde ändå det envetna kallet som ropade genom farledsvågorna ända ner till Södertälje sluss - där salt möter sött.
Det är tyst i skärgården på hösten - i alla fall ända fram tills två billaster med kusinerna Jonsson och Drol dundrade in på Ören och upphävde allt det lugn som de bofasta, och eldande öborna lyckats frambringa. Istället spreds tjuten från skelett, häxor och Gene Simons med överbett över fjärd och nejd. Halloween på Torö förpliktigar!
Och efter fest kommer tukt och förmaning - nu blir det deff ett par dagar framåt... Maken till gemyt och frosseri var det ett tag sedan jag såg - men magen sa aldrig nej. Varken till delikatesser såsom viltskavsgryta med chevré eller utsökt hög Kalvfärspaj med svamp, broccoli, fetaost och körsbärstomater. Och inte heller till det tacosvull e speciale som sedemera fick de två fungerande toaletterna att föra en ojämn kamp mot dess besökare. Som om detta inte vore nog så rann det ner druvdrycker från världens alla hörn utan tillstymmelse till pekpinnar. Kort sagt en gastronomiskt förödande helg. Men barnen var lyckliga, glada och sams - sådant är balsam för ett fadershjärta.
Undertecknad var förutseende nog att tjuvstarta tuktet och förmaningen redan på lördagen med långpromenad bort till sina dåraktiga vänner bland surfarna. Ett 50-tal entusiaster låg och guppade i det iskalla vattnet borta vid Stenstrand... sa jag entusiaster? dårar menade jag naturligtvis... Slängde ett par ord med ett par av dem, dock inget matnyttigt nytt. Följde sedan upp det hela med att under söndagen lassa upp ett par ton tång från strandkanten - fan vad det väger, och nu sitter man här ledbruten... Men är man strandvaskare så är man.
Är fortfarande avundsjuk på Anders och hans båt - man kanske borde ta och byta jobb...
1 kommentar:
och nej.. skitungen har inte fått någon egen mobil även om det kanske ser ut så på bilderna - den är i plast - och hon gör sig icke besvär att tjata, i alla fall de närmaste tre åren.
Skicka en kommentar