
Nåväl, morgonen levererade inte någon kroppslig toppform så Ester fick underhålla sig själv vilket inte verkade gå någon nöd på henne. Vid 12-slaget stod dock Papi där som en svajjig he-man med karta i handen och lurig tävlingsblick. På med utekläder och sedan en lång promenad bort till de tokbranta sluttningarna längs Linafjärden - stolpjaktens första "svarta" pinne skulle bärgas. Eftermiddagen blev därför synnerligen dramatisk, men flickungen är begåvad med ett ruggigt klättersinne och fick om vart annat rädda den gamla gubben. Som belöning blev det sedan McDonalds, chokladpengar och en ny bok.
Just nu sitter jag och inväntar sändningarna från Syrianskas match mot Väsby - en poäng behövs för att begåva staden med ett allsvenskt fotbollslag igen... Egentligen kanske jag inte bryr mig sådär jättemycket eftersom jag våndas över Östers harvande i de nedre regionerna av samma serie - men för staden så är det kanske ett positivt inslag. Senare ikväll vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar