Höst på ön

Det är tyst i skärgården på hösten - men vi hörde ändå det envetna kallet som ropade genom farledsvågorna ända ner till Södertälje sluss - där salt möter sött.

Det är tyst i skärgården på hösten - i alla fall ända fram tills två billaster med kusinerna Jonsson och Drol dundrade in på Ören och upphävde allt det lugn som de bofasta, och eldande öborna lyckats frambringa. Istället spreds tjuten från skelett, häxor och Gene Simons med överbett över fjärd och nejd. Halloween på Torö förpliktigar!

Och efter fest kommer tukt och förmaning - nu blir det deff ett par dagar framåt... Maken till gemyt och frosseri var det ett tag sedan jag såg - men magen sa aldrig nej. Varken till delikatesser såsom viltskavsgryta med chevré eller utsökt hög Kalvfärspaj med svamp, broccoli, fetaost och körsbärstomater. Och inte heller till det tacosvull e speciale som sedemera fick de två fungerande toaletterna att föra en ojämn kamp mot dess besökare. Som om detta inte vore nog så rann det ner druvdrycker från världens alla hörn utan tillstymmelse till pekpinnar. Kort sagt en gastronomiskt förödande helg. Men barnen var lyckliga, glada och sams - sådant är balsam för ett fadershjärta.

Undertecknad var förutseende nog att tjuvstarta tuktet och förmaningen redan på lördagen med långpromenad bort till sina dåraktiga vänner bland surfarna. Ett 50-tal entusiaster låg och guppade i det iskalla vattnet borta vid Stenstrand... sa jag entusiaster? dårar menade jag naturligtvis... Slängde ett par ord med ett par av dem, dock inget matnyttigt nytt. Följde sedan upp det hela med att under söndagen lassa upp ett par ton tång från strandkanten - fan vad det väger, och nu sitter man här ledbruten... Men är man strandvaskare så är man.

Är fortfarande avundsjuk på Anders och hans båt - man kanske borde ta och byta jobb...

spårtaxi

4 veckor kvar - sedan ska det avgöras huruvida man gör slag i saken och bygger upp ett nät av spårtaxibanor här i de centrala delarna av staden. Jag kan väl rent intuitivt ha vissa belägg mot hur detta ska finansieras med tanke på stadens ekonomiska situation. Jag kan även ha funderingar kring om invånarna i den här staden rent mentalt har den mognad som krävs för denna typ av urbanisering.

Men, lyssnar jag till mitt eget infrastrukturella hjärta och estetiska sinne för detaljer och stadsplanering så tickar det betänkligt. Jag menar, ta en titt på skissen ovan som är hämtad från kvarteret intill... det blir lite av "från död sovstad till internationella wannabe-ambitioner". Fast det är klart, jag kanske inte kommer att vara lika positiv om det visar sig att dessa vagnar ska glida förbi köksfönstret... we'll see.

skwee-sko

Ungjävel, om du ser till att fötterna växer två storlekar fram till jul så har du ett par CCM Glitter som i en liten ask med presentsnören och sigill på. Annars blir det ett par TYKE och de ser ut som crap, och du kommer bara att bli retad på Madison Square Fågelkärret... så väx!

Papi vill ha ett par med fireflames på så att Sasse blir avundsjuk - när jag var liten så hette det att grickorna hade tuckskena - vad kom det ifrån? och heter det så idag också.

Har du tur så ersätter vi den silverfärgade Reebok-hjälmen med en rosa Jofa, och så slänger jag med ett ex. av Slapshot med Paul Newman. Se där, julen klart och betalt... Hur svårt ska det va. Frågar ni henne själv så vill hon ha en trumpet, ett dragspel och en trollspö... men fäst er inte så mycket vid det - eller ja, trollspöt är väl ljudlöst.

tillbakalutat

en liten löpeld spred sig bland södertäljesmusiknördar under söndagen - inte så konstigt eftersom det här är så sjukt bra - och så hemskt mycket laidback söndag... this is me.

allt går igen

Jag minns det så väl... precis som Ester var jag väl en fyra fem år, och trivdes inte riktigt med det då inte allt för vanliga namnet Jimmy. Fick övertyga morsan om att ifall det kom upp några andra barn, och speciellt tjejer, till våran gård så var det viktigt att hon kallade mig Jonas. Jag misstänker att det här är en fas som de flesta barn går igenom så jag har väl mer eller mindre väntat på att Ester ska droppa något snart - och mycket riktigt...

Men vad är det för fel på flickebarnet? Sedan en och en halv vecka tillbaka lystrar hon bara till tilltalsnamnet... håll i er nu... Sankta Ragnhild. Snacka om att höja sig själv till skyarna - men det är bra, man ska sikta högt.

allsvenskan?

Världen börjar så sakteliga snurra i samma takt som jag själv vill... och allt detta bara för att det var en sådan himla trevlig kväll på Berget igår. Var väl egentligen på ett 50/50-humör när jag sprang hem från jobbet igår eftersom allt kändes stressigt och roddigt med barnhämtning, mathandling, matlagning, barnvakter... ja allt. Men med facit på hand så är jag glad att jag kom iväg... Alltid kul att se alla arbetskamrater utan blå pyjamas och smurfmössor. Hemfärden var desto vådligare i mina blanksulade Dahlin och det var bara under Pata Pungs trygga försorg som antalet ryggvurpor stannade på endast tre. Jag får skylla på att det var utför hela vägen ner till stadskärnan.

Nåväl, morgonen levererade inte någon kroppslig toppform så Ester fick underhålla sig själv vilket inte verkade gå någon nöd på henne. Vid 12-slaget stod dock Papi där som en svajjig he-man med karta i handen och lurig tävlingsblick. På med utekläder och sedan en lång promenad bort till de tokbranta sluttningarna längs Linafjärden - stolpjaktens första "svarta" pinne skulle bärgas. Eftermiddagen blev därför synnerligen dramatisk, men flickungen är begåvad med ett ruggigt klättersinne och fick om vart annat rädda den gamla gubben. Som belöning blev det sedan McDonalds, chokladpengar och en ny bok.

Just nu sitter jag och inväntar sändningarna från Syrianskas match mot Väsby - en poäng behövs för att begåva staden med ett allsvenskt fotbollslag igen... Egentligen kanske jag inte bryr mig sådär jättemycket eftersom jag våndas över Östers harvande i de nedre regionerna av samma serie - men för staden så är det kanske ett positivt inslag. Senare ikväll vet vi.

ett tonårsbarns uppväxt

Chic-101 by Mixxman

Om ni någonsin har undrat över vad Papi Jam gjorde under sin tonårsuppväxt när han inte spelade skivor på Fritidsgårdar, Folkets Park, Folkets Hus eller IQ32... ja då satt han klistrad vid stereon på sitt pojkrum och lyssnade in närradion. Föregångaren till dagens überkommersiella dynga. På den tiden fanns det en själ och en helt annan glädje till konstarten.

Jag hittade en hyllningssida på Facebook nu ikväll... och tro mig... det kom en liten tår.

du fick svart...

...det passar ju bäst så.

Vet inte varför jag har sådan dragning och fascination till just den här filmen, men av någon anledning slår den an sträng som gör att den beskådas minst två gånger per år.

Är det döden, eller vemodet - eller kanske de vackra miljöskildringarna som gör det? Eller är det helt enkelt bara så att jag borde gå till en terapeut...

smaskigt

Fjompen bjöd på frukost i morse... så nu känner man sig lite extra kolhydratladdad.

Saker som stör Jimmy (del 14)

eller egentligen är det väl själva oturen som uppbringar själva aversionen...

men visst är det jävligt märkligt att varje gång man ska ta ut pengar från en Bankomat, så kan man ge sig uslingen på att man hamnar bakom någon retard som tror att det går att nyttja automaten som någon slags internetbank.

Det knappas och suckas - och kortet åker in och ut, fram och tillbaka. Det rasslar ut kvitton och till slut med lite tur så ramlar det ut en sedel. Hur svårt ska det vara?

4 siffror kod + 3-4 siffror pengalurisar... borde gå på max en minut - SKA gå på max en minut.

verkställ!

vad är det som händer?

har inte köpt kvällsgodis på tre dygn... måste vara därför som jag ser suddigt på ena ögat... kan också ha varit därför som jag var en grinig bad cop på jobbet idag - ovanligt, och folk ritade kryss i sina kalendrar.

får lov att styra upp det här på Robbans Trading i morgon...

Tease me tee-ger

Södertäljes finest tog tillbaka sitt gamla vardagsrum för ytterligare en kväll - numera behöver vi det lite mera uppstyrt för att lura oss själva att umgås under okonventionella former. DJ Fjomp och han den där Lasse såg till att dessa förutsättningar fanns genom en funkig bakgrundsmatta, fiskdamm, plockmat, vickning och naturligtvis ett tema... denna gång sleazy t-shirts.

Whoop-assen satt smetad runt Papis bringa - men Patric, bördig från samma disponentkvarter, dödade the competition direkt - det gick liksom inte att knäcka hans budskap. Ett hedersomnämnade till Gordana känns också på sin plats.

Helt enkelt en himla trevlig kväll med det himla trevliga folket - tack alla!

[om det är någon som är med på bilderna men som inte borde vara det så får ni säga till - då redigerar vi]

[men jag kan inte göra er snyggare]

[and frankly I'm sure that your mama does'nt read this blog]

Vickningen revisited

Ensamma-pappan-helgen... ingen vapendragare vid min sida, då fick jag ge mig ut i vildmarken all by myself. Kändes lite som de där survivorprogrammen på Discovery... eller nä... däremot kände jag tidens vingslag hovra upp minnesbilder från det förflutna. Närmare bestämt 29 år sedan jag sist trampade samma stigar under Baden Powells försyn.

Då en 9-årig krabat med hela livet framför sig - där varje dag var en lek och ett äventyr - Nu en ledbruten gubbjävel som vägrar vika sig för det faktum att halvtid antagligen har passerats. Då iklädd en stärkt blå skjorta med vit scarf och en kniv i bältet - Nu en multifunktionell outfit som borde bytts ut för länge sedan och som inte luktar sköljmedel om vi säger så. Då alltid redo - Nu på sin höjd tillfredo... ok, jag ska sluta.

Men det kändes dock lite spännande att se de gamla bekanta omgivningarna där vi scouter från Bårsta Scoutkår tillbringade läger, hajker och helgutflykter. Men ack vad igenvuxet det var, och av den gamla scoutstugan syntes intet - inte ens grunden fanns kvar. Jag har för mig att huset brändes ned för många år sedan efter flera års vandalisering och stölder... vad blev det av den här staden egentligen. De enda synliga spår som jag kunde hitta var den gamla lägereldsplatsen, flaggstången där vår patrullflagga vajade så stolt och det massiva diskstället av grovyxat trä som fortfarande stod kvar ute på ängen... förstå det, gediget hantverk. Bryggan där vi gjorde morgontoalett och badade ifrån låg nu som ett murket skelett på sjöbotten - och i vassen intill låg vraket från den gamla ekan.

Men även om vissa saker inte gick att se rent visuellt så kontemplerade hjärnspökena fram ett smörgåsbord av glada minnen - och jag kunde höra våra skratt under spökstigar, korvgrillningar, smygande tassande steg under sommarnätter, nervositeten inför eld och knivprov - ja allt föll på plats igen och tanken slog mig... existerar scouterna idag? och tänk om man kunde få skrutt-ester att känna sug inför samma saker som pappsen upplevde när han var liten... men världen idag är väl för hightech och det är väl bara en tidsfråga innan bilen luktar häst istället. 5 stolpar blev det i alla fall - och gissa om det låg hårt arbete bakom dem... för lika streetsmart och samma koll som Papi har i stadsbebyggelse lika vilse och lost är han så fort det dyker upp två stenar och ett par träd på kartan. Den blir ju helt ologisk då... bah!

hade den bara funnits...

Vad tänker du på Jimmy?

Massa saker... hör bara:

• Jag tänker att om SMHI dyrt och heligt kan lova en 100% regnfri kväll på lördag så är det rent principiellt möjligt att Whoop Ass-tishan får sällskap av ett par cleant vita Air Force 1 limited edition '82. Men det får absolut inte komma smuts på dem...

• Jag tänker att statistikfarbrorn i mig glatt konstaterar att jag hitills i år bara tagit bilen till jobbet 6 gånger. Jag hävdar att det är mitt miljöbidrag så gott som något. Förvisso källsorterar jag inte mat och avföring (om det nu är brukligt), men jag pantar burkar och lämnar tidningar och reklam till pappersåtervinningen.

• Jag tänker på att det kommer bli väldigt tomt på jobbet nu när Therese slutar. Vem ska då förstå mig? Inte för att jag på något sätt tror att hon någonsin gjorde det, men hon höll skenet uppe och sådant uppskattas.

• Jag tänker på att Islands med The XX är fantastiskt bra - Det är Göran & Shakiras förtjänst.

• Jag tänker på att hitills så har veckan bara genererat en liten tallrik, två bestick och ett glas i diskhon... Jag säger bara eftermiddagsveckor.

• Jag tänker på om det egentligen inte är så att Tropicana-juicen upprätthåller ett slags konstgjort lyxskimmer över sig. Jag menar... juicen är ju, handen på hjärtat, inte överväldigande. Men vem fan vågar säga något annat när man har pyntat 30:- för en liten tetra.

• Jag tänker på tacklingar - det är bra grejor.

• Och så tänker jag på att det äntligen finns tid och rum för vin och sushi i morgon kväll - som jag har väntat. Då har man till och med överseende med att tvättstugan vill ha sitt - precis som Frank Andersson.

homesafe

phew! jag började känna lite orossignaler igår när jag kom hem och hallmattan gapade tom - men idag redde allting upp sig. The Whoop Ass-tröjan låg snyggt paketerat med T-Shirt Store som stolt avsändare.

Googla in på deras hemsida vettja och botanisera bland deras läckra design-tishor. Det fanns en tröja som tydligen visades upp på ett av deras senaste butik-events. "Dick Cop's" utav Erik Foss med en erigerad jättepenis - den hade varit så där jättebra och fin att ha på sig, men den fanns inte ännu som beställningsvara. Men jag bevakar... jag lovar

Hur som helst så betyder ju detta att det blir Whoop-assing på Saint på lördag - du kommer väl också?

M

Fillibubble! den där var inte så dum... tänker på MakkiDees senast meny-edition som sett dagens ljus. Det är sällan som deras burgare smakar mer än just bukfyllnad, men den här hade en angenäm touch av något gott - dessutom var brödet riktigt fräscht också.

För övrigt så är det den där braiga månaden på McD - ni vet när Happy Mealen innehåller en läsvärd barnbok. Kanske det vettigaste initiativet som den här burgerian har tagit. Resten av året så innehåller ju det där boxarna bara crap - och det krävs all list som går att uppbåda för att portionsvis hiva iväg skräpet på soptunnan, utan att Ester lägger märke till det. Som den lilla samlare hon nu är.

Nu lite film innan läggdags - Inception står tydligen på menyn.

Tack Karlskoga!

Ser man på... det var ju ett bra tag sedan som jag var inne och kollade statsen och sitemetern för er favoritblogg. Kunde därför lite glatt konstatera att hela Karlskoga (29700 unika träffar) har varit inte och froterat sig på Ge Mig Fem. Uppskattat, men the struggle continues, det är ju trots allt en bra bit kvar tills målet med att hela Stockholm ska ha varit inne är uppfyllt.

Tittar jag på vilka de populäraste sökvägarna för att hitta in på bloggen är, så står mina inlägg om Simon Spies i en särskild klass för sig. Jag skulle vilja påstå att var tredje ny gäst som dyker upp har dansken som primärt mål. Utöver det så är det självklart de inlägg som innehåller något pubertalt könsord som lockar - kan tänka mig att det är kidsen tillsammans med familjen Petersson som triggas av det.

I övrigt är det en ny jobbvecka som stundar, självklart fulltecknad med kärnverksamhet - men också projektarbetet som tar allt mer tid i anspråk. Do you got rhythm? Nä, men vi har takt... typ... Dessutom måste jag hinna se över mitt föreläsningmaterial till seminariet nästa vecka - LEAN-världen är ju ständigt föränderlig.

Mer då... ska försöka lägga in ett par kvalitetspass den här veckan MED rehab... hur nu det ska gå till. Fick brev från Atroskliniken på Sophia om att det är dags för kontroll om två veckor... aj aj, Papi har inte skött sig riktigt på den biten. Måste verkligen försöka få ihop pengar till den där spinningcykeln, för det är verkligen lönt i helvete att släpa sig iväg till gymet på daglig basis - speciellt med tanke på hur mitt liv ser ut.

Något kul då den här veckan? Ajo... på lördag vettu! Då är det ju Tee-party på Saint med DJ Fjomp och han den där Lasse. Måtte bara tishan hinna landa innan fredag. Skönt, då har man ju något att lyfta blicken mot istället för att borra ned huvudet - för tro mig, det kommer vi att få göra i överflöd inom en snar framtid när de förkastliga vinterstormarna rider in.

jakten fortsätter

Så här ser en riktig explorer ut, med kikaren i högsta hugg...

Lördag, fint väder, inget jobb... som gjort för en halvdag ute i naturen på jakt efter nya stolpar och bokstäver. Idag tog vi dessutom kissekatten till hjälp så att vi kunde förflytta oss lite mellan kommunens olika urskogar. Papin hade dessutom en baktanke med det eftersom man då kunde slå flera flies i en smäll. Därför inkluderade vi in även påfyllning av luft i vinterdäcken som ska på snart, middagsinhandling på Willys samt wine und wiener på ett systembolag nära oss.

Just nu lite laidback feeling på Lovisinsgatan där DJ kollar någon dvd på sitt rum och själv funderar jag som bäst på vilken kulinarisk utflykt vi ska bege oss ut på. Bara det passar till den italienska chiantin som snart ska luftas.

Bra lördag liksom.

kön

en gång i tiden, way back, umgicks vi under en kryssning med någon fotbollsfalang som unisont i sann Hipp Hipp-anda skrålade samma ramsor om och om igen. Den ena gick ut på att "LIGGA!" och den andra "VISA FITTAN SÅ FÅR DU POPCORN".

Sitter nu och funderar på om det kanske funkar i omvänd ordning också... har nämligen en oförbrukad påse micropopcorn i skafferiet. Men hur gör man sedan, sätter jag fram skålen i köksfönstret eller krävs det mer arrangemang? Ska den upp på balkongräcket, ackompanjerad av två marshaller?

börjar det nu?

fick dåliga vibbar på väg hem från jobbet idag... och tanken slog mig att det kanske bara är en tidsfråga innan torr asfalt är ett minne blott... fyfan... det här är jobbiga grejor.

i övrigt kunde jag igår lite förfärat konstatera att min egen uppväxts mest inpräntade varningstext verkar ha upphört att existera - och jag som skulle visa Ester varför man inte ska trä plastpåsar över huvudet. Slet fram ett gäng påsar ur städskrubben, men nada... undersidan på varje påse var kliniskt ren. Farligheten har kanske upphört.

Är fortfarande sur på vägverket eller transportstyrelsen eller vad de nu heter som inte anammade mitt förslag kring åtgärder avseende att få ner dödstalet i trafiken. Samarbete mellan ovan nämnda myndighet och svensk handel och sedan på med reflexlister på våra plastpåsar föll tydligen inte i smaken. Lite lik längs med vägarna var tydligen billigare.

hoe hoe!

Tredje och förmodligen sista tröjan, eftersom det ska hinnas beställas också, att syna lite extra noga under lupp. Du röstar som vanligt till höger... 5 är bra och 1 är anus - väldigt enkelt och anglosaxiskt.

bästa bästa

busbra! ...jag känner i mina turntableistiska fingerspetsar att detta är höstens låt... den håller ända in i december. believe're.

As av Bas

Man stannar upp ibland och känner att tiden nästan har stått still - men lite charmigt är det...

...what a shame we never listened...

retrospektiv kulinarisk upplevelse

blev hemma idag och förstörde ambitionen med ett års 100%ig friskhetsnärvaro - det stannade på 10 månader... men jag fick en liten tankeställare nu i helgen eftersom jag låg utslagen i nästan två dygn. Man tror man är odödlig, men det är nog små marginaler ibland.
Igår eftermiddag kändes det bättre och den oförbätterlige Jimmy började planera kring både löpning och stolpjakt under måndagen. Ni må tro att det klättras på väggarna, fast jag är ändå lite förvånad över att jag lyckas hålla en så pass lågmäld och ickeirriterad profil trots allt.

Vid 01.00 i natt ställdes de planerna på ända eftersom jag vaknade i en vattensäng - tydligen hade jag byggt en själv i en anda som hade gjort Lydia Grant * tillfredställd eftersom den bestod av svett. Klädbyte och sidbyte erfodrades, och så höll det på hela natten eftersom jag hela tiden lyckades somna om... och... fylla på med mer svett.

Jag hoppas att skiten went down the drain i och med det kroppsliga utspelet - för det börjar bli dags att bygga upp kroppen igen... en vecka räckte tydligen för att en stor del muskelmassa skulle försvinna ut i avloppet.

Men det var inte det jag skulle dryfta... fick nämligen en sådan där uppväxtflashback idag. Efter att DJ var klar nere på dansen så slängde Papi le Chef ihop en karibisk soppa med ostknäcke, en morot och en clementin... aha aha... ni känner 70/80-talsvibbarna va?! Det gjorde i alla fall jag för ett ögonblick.

*Well, fame costs. And right here is where you start paying - in sweat!

Ok... jag har lyssnat ikapp starten på idolsäsongen från sjuksängen, och kan krasst konstatera att Linda Varg är lite för bra för de andra... men eftersom könskvoteringen i idol är 15-85 till killarnas fördel så kommer hon inte att vinna. Fast det vinner man ju på... det vet vi.

tröja nr. 2

jomen visst... dags att räjta nästa tisha för avhandling.

Den förra tröjan lämnade ingen oberörd - lika många som gav den högsta betyg klämde i med ett bottenbetyg. För mig är det nog det bästa betyget en tröja kan få.

whiggety-wack!

Dääm it - pure love! Papis stilikon Justin Timberlake river av ett apaskönt hiphop-medley hos Jimmy Fallon som visar hur otroligt brett hans register är... hatten av.

Men det visste vi ju redan - däremot hade jag ingen aning om att Jimmy Fallon kunde flowa så - word typ!

dagens tanke

Jag sonar den gångna veckans brott med att envist ta mig till jobbet trots feber... eller feber och feber - jämfört med den mara som rider mig nu och får kisset att ångas, sängkläderna att vätas och vansinnet att frodas så var det nog intet.

Jag känner samhörighet med Antonius Block, även om Badparkens sluttning får gestallta Hovs Hallar och det är bara en tidsfråga innan det gamla schackbrädet ska plockas fram. Det finns dock ett fåtal positiva effekter av att ligga och svettas med feberyrningar... man får så bra tankeuppslag.

Så denna gång dumpar jag följande frågeställning till bloggen: Vilken ingrediens på en Quattro Stagioni symboliserar vilken årstid? Har googlat lite, men finner inget bra svar ännu - någon?

högtidsdag

tårgasfoajé

Sannerligen... ett år går så snabbt, och i morgon infaller en av årets större högtidsdagar i samband med firandet av Loves namnsdag.

Och appropå år - med en snabb överslagsräkning så konstaterar jag att det är en 16-17 år sedan mitt sk. förhållande med en jättemysig Love fick ett abrupt slut. Vi var för olika helt enkelt - han var en dagmänniska och jag en nattulv. Jag gillade långa telefonsamtal - han tyckte om att lägga på... Besvikelsen blev honom övermäktig och plötsligt en dag var han bara borta - för att några dygn senare spolas upp på en strand i Kalifornien med ett Green Card i proviantfickan på sina cykelbyxor.

Numera flirtar jag ivrigt nattetid med en kille som lystrar till namnet Gringo... dessvärre verkar likheterna var något fragrant för många för att det ska kännas helt tryggt. Måste ha varit något med soffstoppningen på Stacken way back.