säljes

brukar ju i vanliga fall sälja bilar här på bloggen - men varför begränsa sig... kränger därför iväg ett felköp (monterat, men ej använt) som visade sig vara lite för lågt för mitt estetiska sinne.

så soffbord Klubbo (IKEA) bellas iväg för 400:- (ord.pris 799:-) och köparen ombesörjer hämtning. ligger även ute på blocket - så börja inte grina om den redan är såld. det går bra att betala med ligga också.

trollbunden

Do you know where we are?
I’m longing for the dark
Of our nocturnal life
It begins and ends with you
Don’t spill my secret

You were once running wild hiding in the morning mist
Game in bonds – I make you mine
I thought that I could resist
But the leopard in you… silently… preyed on me

I made my way back home (did you follow her)
I handled her with care (quiet and controlled)
So elegant and sleek (when I’m not afraid)
I need her to be near (does she belong to you?)
Don’t spill my secret

Deserted by my friends (don’t they understand?)
She so much more than them (how could they compare?)
So now she’s just for me (no one else can say)
I watch her while she sleeps? (for sure she naps on you)?
Don’t spill my secret

It’s been quite a while
Since we were last outside can’t lie I’ll miss the chance
Now that we both partake can silence kill the cat?
Prisoners of our thoughts? the smell will throw us out?
Don’t spill my secret

julledighet

DJ och jag börjar få rutin på det här med julledighet nu... synd bara att julafton valde att lägga sig på helt fel dag vilket spolierade alla klämdagar - dessutom hamnade de ordinarie röda dagarna på lika ordinarie helgveckodagar. Men det är ovidkommande, ledigt är alltid ledigt.

DJ brukar droppa in runt 08.00 för att försöka skaka liv i faderskapet, vilket är att likna med ett mission impossible. Speciellt eftersom han sitter uppe på nätterna och tragglar kvalitetsfilm... precis, inte flåsfilm! Nu i natt blev det helt underbara The Town som Stefan på jobbet hade tipsat om. Nåväl, flickebarnet fick en grymtning till svar om att Bollibompa antagligen bjöd på kvalitetstid inne i vardagsrummet. Vid 09.15 däremot, var undertecknad uppe rise and shining med ett leende på läpparna och började rodda frukost, inklusive det obligatoriska ägget med kaviar som underbygger Esters kloakfunktioner. Tro mig - hennes avgaser är inte av denna värld.

So...what to do today? Vi ringde ner barnets andra vårdnadshavare för lite Wii samtidigt som Papin begav sig ut med karta och flås i högsta hugg. SNO har ju tagit det ustökta initiativet att placera ut lite nya vinterkontroller för den blivande orienteringsvirtuousen. Härligt vinterpuls och 6 nya stolpar att rapportera in.

Väl hemma så sprätte det i benen på den mindre varianten och påkallad uppmärksamhet avseende skridskoåkning kvitterades och godkändes. Så på med hela polarkitet för en frysande pappa och sedan iväg till Dalparken där dagsljus fick övergå till skenet från Dalparksgrillens neon. Men kul hade vi på den nyspolade isen som initialt bjöd på lite utmaning. DJ kom på att lösningen hette fart samtidigt som Papi tackade Jofa för kvaliteten på hjälmen.

Just nu rundar vi av dagen med lite onsdagsmys i form av Fajitas och god dryck i glasen. Esters glas har vit vätska och Papis är röd. I Papis fajitas hittar vi marinerad kyckling - i Esters föga upphetsande köttbullar, men vad gör man inte för husfriden... se där ett litet nedslag i verkligheten hos Fantomen och hans familj.

Har du stulit en leopard?

Har du någon gång blivit så där hårt påsatt, att du med viss tvekan svävat mellan begrepp som lustfyllt och övergrepp... jag gjorde det alldeles nyss.

Mark Ronson och Duran Duran tar oss tillbaka 28 år i tiden (hmm... jag känner igen just den siffran - var det TRON?) och fullbordar de två första albumen - Duran Duran & Rio.

Föll du liksom jag in love med det nya new romantic-soundet som var både lite syndfullt och farligt samtidigt som det var tillrättalagt och pastischigt. Allt det där som Lustans Lakejer ville vara. Det är dags att sminka upp sig igen, för att döma av recensionerna så står en enad kriterkår lyriska. Om det sedan säljer är en annan sak, men Duran Duran är tillbaka. En seger i sig för oss rättrogna.

importerad!

En världspremiär gick av stapeln på närbelagda Dalparkens isbana idag... Ester Williams 4 år hade i motsats till sin föregångare bytt den flytande miljön mot hårdfrusen vara. Och som hon gjorde det! Med stil, finess och ackuratess, eller snyggt som DJ Fjomp hade sagt.

Till och med en, förvisso färgad, Papi var djupt importerad över hur snabbt hon fick kläm på balanskonsterna - och redan i slutet av vår timme så togs det V-skär. Och jag som hade väntat mig ett battlezone med vansinnesskrik och frustrationsvrål, men nej då.

din frälsare och gud

Skönt... har precis klarat av julens förpliktigande i form av medmänsklighet och goda gärningar - så nu kan jag dra på mig den dryga kostymen och vara som vanligt igen. Den klär mig.

Var i väg till den smått ghettofierade stadsdelen Rosenlund - där torra drakar, knivmördare, spandexryttare och Johan Glans samsas om utrymmet - för att hämta mitt flickebarn. På köpet fick jag två intressanta skådespel att addera till minnesbanken. Först en äldre kvinna med ett ännu äldre skrynkel som jag misstänker var hennes mor. Fascinerat betraktade jag hur hon faktiskt hade större kommuniceringsproblem än vad jag själv har med mitt trotsbarn. Vet inte om modern bara jävlades eller om hon faktiskt var så dement som scenen påvisade. När jag lämnade den teatraliska utescenen så stod dottern och skakade den lilla kvinnan och förkunnade med hög röst " att snart bär jag hem dig om du inte kan bestämma dig!! du bor inte i det här huset!!!"

Det slog mig också att så snart man klarat av ungdomsåren på Ester så står jag väl själv där och skakar min egen mor i ren frustration. "Nej!! Du behöver inte handla fler saker bara för att det är extrapris!!"

I nästa Lars Norén-scen så uppdagades ett intressant drama där huvudrollsinnehavaren, iklädd en sketaful djurgårdsmössa, höll på att begå lustmord på sin fru som kört fast bilen i en snödriva. Och eftersom han själv var äldre och svagare än vad hans mandom tillät så fick det gå ut över den arma kvinnan som förskrämt fick sitta inne i bilen och nervöst tokvarva den både framåt och bakåt. Elak som jag var så lät jag dramat fortgå en stund innan jag likt Fantomen klev in som en handlingens man. Som en furie skyfflade jag bort snö motsvarande en flygplats och puttade med en hand bort riskokaren - gubbfan undlät sig ett tack innan han hoppade in i bilen och fortsatte med sina utlägg mot kvinnan som sjönk allt djupare ned i sätet.

Men vad mer att vänta sig från en Djurgårdare...

den lilla...

...människans payback.

Telgebostäder höjer hyran, skrotar allt underhåll och stänger grovsoprummen. Papi sitter och klipper alla julklappskartonger i beståndsdelar - lagom för att passa påse och sopnedkast.

What comes around - goes around.

morgonstund

...har guld i mund.

äntligen är kalendertyrannens tid över! och jag ser en direkt koppling till att Ester har förskjutit uppstigandet på mornarna till lite mer människovärdiga 08.00. Dessutom en veckas ledighet framför mig utan några planer alls och så ska det få förbli. Papi är inte gjord för sådana här socialt krävande helger - och inte blev det bättre av att Ester körde ett öroninflamationsrace under natten till julafton till grannarnas stora förtjusning. Vi pratar inte bara stora krokodiltårar, utan även en materialiserad galen bärsärk. En timmes sömn hade vi lyckats få ihop när så tomtarna ringde på ytterdörren för leverans av high quality gods.

Esters uppmärksamhetsförmåga hade inte rubbats, och just nu slits hon mellan huruvida hon ska förlika sig med att tomtarna lät som mormor och morfar - eller förklaringen att gamla människor låter väldigt lika... Det kanske håller ett år till. Dessutom är tydligen Tomteland och Thailand samma sak.

årets julklapp?

Hur vill du ha ditt anus? Blekt eller bara krämigt brunt? Den här julen kan du faktiskt välja...

funderingar i juletid

Uppenbarligen så går det ju att odla fram både clementiner MED kärnor och UTAN kärnor - så min frågeställning blir helt sonika: Vilka människor, eller vilken marknad är det som skriker efter de MED kärnor? Det övergår mitt förstånd...

softa på stationen

Så dök videon upp till årets alternativa jullåt. Ska inte tjata om Aleks, men man blir fan glad av att höra honom...

returmatch

Gotcha!

Gårdagens nederlag har suttit som en tagg i Papis inre regioner - så med toppandning och alla kläder som gick att uppbringa ur omklädningsrummets skåp så besegrade jag vinterhyndan i kväll. En nätt liten strapats i minus 23 med ett segervisst leende, om än fastfruset, på läpparna.

Och vet ni vad det bästa är... I morgon vänder det! Från och med i morgon är vi på rätt köl igen och dagarna blir ljusare. Ondskans makter har än en gång besegrats... död åt Tengil, Riddar Kato och Jussi förrädaren!

fotnot: Till alla barn som läser bloggen - det här är inget som farbror Jimmy rekommenderar, han är bara sorglig.

Niklas Erik Johan

...fick ett sms härom dagen som gick ut på att "lite mysigt är det väl ändå?" ...fråga kolon: VAD!? Vad är det som är mysigt med detta vita onämnbara... Inget - Nada - Noll. Och ikväll firade detta icke mänskovärdiga stadium nya triumfer - 22 satans minusgrader skrek termometern utanför Pharmen. Så med lite snabb överslagsräkning så kapitulerade Papi och ställde in hemspringet - det kändes inte som att det passet skulle betala mer än vad det skulle kosta.

Mysigt? Kom hit så ska jag visa vad som är mysigt... Det här är bara för överjävligt.

Papis önskelista

Det kan tänkas att det finns en och annan - eller i alla fall en - därute som antagligen anser att jag har fått tillräckligt och lite till i jul... men ni andra som vet vilken varmhjärtad själ jag är. Och som kanske sitter uppe på nätterna i lampans sken och funderar på vad man kan ge till en som intet har... Här kommer lite hjälp på traven.

märkligheter

Det tenderar till att bli en märklig jul då saker och ting inte riktigt är som de brukar vara - fast när brukar de vara de egentligen... ja möjligen då om man bortser från de där återkommande dagarna varje månad när räkningarna trillar in.

Gav mig ut på ett förmodat självmordsuppdrag igår genom att stuva in Ester i bilen och styra den mot IKEA. Jag menar... IKEA sista lördagen innan jul - man borde nästan ha riddarrustning och lans med sig för att kunna hantera horderna, men eftersom vi bara skulle ha lite småplock så tänkte jag att det kunde bli hanterbart trots allt. IKEA är ändå ett fenomen i sin utformning och hur man har integrerat barnmiljöerna. Ester hittade direkt en kompis, och jag fick agera åskådare under en halvtimme när de två demolerade ett utställningsrum. Inget märkligt i det - däremot var det i princip folktomt i hela varuhuset... vi kunde till och med breda ut oss på två bord i 5-kronorscafét. Så det blev synnerligen ett par trevliga timmar hos Ingvar. Fick till och med tid över till att fundera på lite nya lösningar till sovrummet nu när Sonys 3D-tomte kommer till Papi i år.

Mer märkligt då... SMHI rapporterar om den kallaste november och december på över hundra år och jag undrar fortfarande över när den här växthuseffekten med högre medeltemperaturer egentligen ska dyka upp. Jag hade ju packat ner mina pensionärsplaner kring ett boende på spanska sydkusten - men jag får väl packa upp dem igen.

Och så sista märkligheten - Jag har inte fått någon post på 3 dagar... inte ens reklam. Jag menar, jag kommer själv ihåg hur december såg ut under min postkometkarriär... Det var liksom death from above och jag har fortfarande ett par kvällsutdelningar på näthinnan där vi strugglade runt så sent som halv nio - för posten skulle ju ut. Tydligen inte nowadays.

thanx Ronny for the Sony

Även jag inser att det finns gränser för vad man kan unna folk - så om jag ser lite för extra vidrigt äckligt förnöjsam ut nästa vecka så är det ok att lägga en droppspark rakt i bröstkorgen eller en "tusen nålar" på snoppen. Jag tar det.

Weise-men

Andreas Weises okända brorsa Mac Miller firar oväntade framgångar på andra sidan Atlanten.

dramat fortsätter

På den åttonde dagen dök de upp... nej då, inte apokalypsens fyra ryttare men näst intill. Jobbets miljöantagonister hade vaknat till liv och kastade mörka blickar mot Papis uppståndelse som renlevnadsman.

Frustande, svingande och huggande stötte de den bredsidiga samvetsdolken gång på gång i undertecknads lekamen. Samtidigt som de unisont mässande deklarerade om vilken miljöslusk jag blivit. Tydligen är det ren galenskap ur ett logistiskt perspektiv att dricka kolsyrat vatten i butelj. Och deras fallossymbol till gud i form av en Sodastream lyftes till himlen som motargument.

Nåväl, ok, det kanske finns ett uns av bevekelsegrund i deras anförande - men det finns väl grader i helvetet? Papi böjde rygg under återstoden av arbetsdagen innan det blev dags att räta upp den igen för att spänstigt sprinta hemåt, vilket han gör alla dagar. Miljöpatriarkerna valde motsatt ergonomisk övning och kurade in sig i sina avgassprutande drakar på fyra hjul.

So much for the debate.

7 dagar

Jäklar i min lilla låda vad gott det skulle vara... det erkänner jag - men den förväntade abstinensen har faktiskt lyst med sin frånvaro. Känner mig rätt nöjd just nu när sju dagar snart har passerat - och det vetifan om inte lite av lystret i ansiktet har kommit tillbaka efter den senaste periodens vattenmissbruk. Jag läste det i någon damtidning i fikarummet, och det som står i dem, det vet vi ju är hundra procent sant.

Nu när jag känner att jag har kontroll över situationen så känns det naturligt att smyga in en liten belöning i form av ett tillstånd för lite kokkelikåla på både julafton och nyårsafton. Samtidigt, om jag känner mig själv rätt så har tävlingsdjävulen huggit tag i mig då, och att jag på ren tjurighet vägrar den ädla drycken. Det finns ju nämligen två stycken ädlare vätskor. Kan räcka bra det med.

Sag bab!

Här kan vi snacka hot dog... eller snarare hot big dog. Man hänger ju liksom inte med alla vetenskapliga rön... i och för sig kanske inte denna företeelse kan klassas som ny direkt då den registrerades första gången 1801 - men för mig var det nytt stuff... mäktigt stoft.

Och då är det tur att vi på jobbet har en hobbyastrolog, helbrägdagörare, spåman, semiotiker och balkankulturbärare som lystrar till ett namn som påminner om ett bilbatteri. Han öppnade mina ögon för detta stora i söndags. Å andra sidan så knäckte jag honom genom att på stående fot översätta det latinska namnet till svenska. Även Papi har sina dolda talanger.

ettorna vid hälsokällan

the struggle continues... jag tror jag hoppar över lördagen också.

Allt har sin tid

Alex Schulman hann förvisso först med en armlängd - men det förringar inte att vi tänker samma sak och att jag förtydligar det här:

Det här var sista sändningen av Idol i den här storleken och omfattningen. Framför allt var det sista gången ni såg det på TV4. Konceptet har spelat ut sin roll och kan möjligtvis överleva som en bisak i ögonvrån på någon obskyr kanal som TV6 eller dylikt.

Första steget till programmets undergång togs redan för en eller två säsonger sedan när man började framställa karaokeartisterna som bättre än förlagorna till de låtar som de framförde. Och epitet som världsstjärna och "du är redan klar" haglade. Herregud - finalisterna i de här programmen klarar ju inte ens av att bli etablerade i Sverige. Med lite tur får man ett framträdande på Allsång eller Victoriadagen - och är man riktigt lyckad lottad får man dansa en sommar tillsammans med Lasse Holms Diggiloo-turné.

Just nu ser jag bara tre personer som har lyckats ta steget till lite stjärnglans, men alla har mycket kvar att bevisa... Agnes, Darin och Amanda.

62.5%!

Det kan - observera "kan" - vara så att undertecknad står för en revolutionerande omdaning av sitt liv just nu... och just här. Jag skriver ett litet reserverat "kan" eftersom vetskapen om den notoriska återfallsbrytaren är generande påtaglig. Men om dagen som gick får sätta normen så hyser jag stora förhoppningar... den gick ju alldeles galant.

Vad? Med åldern kommer visheten sägs det och jag har kommit till insikt att man kanske inte behöver överdriva. Därför kickstartade jag idag ett för tidigt nyårslöfte som går ut på att lägga ner all Coca Cola i veckorna och ersätta det med buteljerat vatten... ja, man kan typ säga Ramlösa eller Loka också om man inte är så skitnödig. Helgerna är okej.

Det skulle i så fall innebära att jag sänker snittkonsumtionen från 8 liter i veckan till 3 liter - ingen dålig procentsänkning det! Kommer jag att fixa det? Jag tror det...

Red Bullen då?! - Men eru snygg eller?

Fast as a shark

Som ett under av effektivitet så exploderade plötsligt Papi, och på en timme så hade inköp av julklappspapper, postning av julkort, uthämtning av biljetter till SSK-Luleå nu på lördag (hur nu fan någon med vettet i behåll kan tänkas betala för att titta på detta ständigt underpresterande lag) samt inköp av världens finaste jul- och nyårsklänning till Ester inhandlats. Sa jag förresten att jag hann klippa mig på samma timme?

Där har ni lite att lära av tjejer!

Nu iväg till jobbet för att se om jag kan uppbåda i alla fall hälften av den effektivitet som jag gav prov på nyss...

Inom kort...

Ni kanske kommer ihåg den... bilden är tagen i slutet på augusti/början på september. Och jag är inte den som är spydig och sarkastisk i onödan - har egentligen inte riktigt bestämt mig hur jag ska förhålla mig till fenomenet. Det ser nämligen likadant ut idag.. bortsett från det vita onämnbara som belamrar trottoaren. Tidsrymder är ju relativa, och det som är kort för mig är uppenbarligen inte samma körsträcka för en annan.

Nåväl, synd för butiken och synd för Ester att ni inte öppnade tidigare - jag kunde ha fyllt hennes paketkalender med den där jävla katten, men nu blev det inte så. Med andra ord bra för min plånbok. Men om vi skulle ta och gå halva vägen var så ser ni till å öppnar innan den 24:e för jag har nämligen tänkt att tomten, som uppenbarligen har nycklar hit och kommer smygandes varje natt, ska få leverera flickebarnets första klocka då... och gärna med en rosettprydd kisse.

Bira Blaze & Busskort

Helt plötsligt blev Lloyd Banks "Beamer Benz or Bentley" helt ointressant... Den får rulla i Tanos bil istället.

GW

Bloggen representar Papi Jams hemstad och stope - det gör delicious GalagoWear också, så skynda att greppa en outfit... Ninves om ni inte har flytt skärselden ännu.

månadens flicka

Fantastiskt, jag hittade en flicka nästan direkt som kan få komma hem till "Usla Kocken". Fastnade vid en helt fantastisk kortfilm på statliga kanalen igår som hette Fikapausen. Jag tror till och med att den ligger uppe på SVTPlay om ni söker.

Och se där... en härligt dryg Lisa Werlinder dyker upp och trollbinder en liten Papi. Passande nog av årgång 72, och tydligen har hon varit med i flera större filmer som jag har sett - men jag måste väl ha varit blind. Namnet sa mig ingenting, men en gedigen radda av bilder via Google och en egen hemsida tillfredställde lystmätet.

Så nu ska jag bara bjuda tillbaka...

lé chef

Vet inte vad som har hänt, men jag har faktiskt börjat gilla maten från Sveriges sämsta kock. Idag bjöd han på Barbequemarinerad kycklingfilé i Lime/Chili/Coccos-wok... och till det lite diaboliskt singelvin (375 ml) i form av svennedrickat Casillero del Diablo.

Snart kan nog jag och kocken bjuda hit lite fruntimmer.

den är här nu...

Det var väl förvisso oundvikligt att det onämnbara till slut skulle ta plats och beslöja den del av året som dränerar själen på båden engagemang och inspiration. Strimliga blodsniglar färgade snoret likt spagetthikulor... ni vet, de glaskulor som var hårdvara på skolgården för generation 70. Vintern är här, och välkomnas bara av... eller ja, det vet ifan - kom inte på någon.

Och det vore väl en sak om det bara var kylan som river i märg och ben som skulle avhandlas, men det är ju all annan skit med framför allt mörkret i tätposition som tynger. Lägg därtill glättiga december då de vedervärdiga julsångerna ska matas till kräknivå - och då kommer vi utsökt eller osökt in på mitt egentliga besök på bloggen idag...

Papi Jam levererar ju alltid en alternativ jullåt som komplement för denna bistra månad, så även i år. Väntan på den andra singeln från Ison och Filles kommande platta har tagit nästan ett år. För ni kanske kommer ihåg att "Ikväll är vi kungar" egentligen var baksidan till "Jag skrattar idag". Baksidan tänker du? Jomen, det retrotugget får ni allt förlika er med från vinylgardet. Hur som helst så släpps nu "Stationen" med gästspel av sveriges bästa rnb-voice Aleks och Stor. Greppa den här i julstöket i stället och kom in i matchen. Biter vi bara ihop så fixar vi det här... snart blir det ljusare.

varning

Allmänheten varnas... denna produkt är direkt hälsovådlig. Lägger man dessutom en skiva 1878 Reserva från Falbygdens på... så... eller ja - jag har varnat er... Mer kan jag inte göra.

blir det någon julpyntning?

jodå... men det är sparsmakat sansat... jag sitter ju egentligen och väntar på midsommar.

take me home

upprättelse

En långvarig fejd verkar ha fått en ganska odramatisk upplösning, i alla fall om jag ska tolka den kompakta tystnad som efterföljt gårdagens MMS...

Motståndarsidan (läs Ester och Häxan Surtant) har envetet hävdat att den rätta formeln för tillredandet av O'boy är först choklad och sedan mjölk. Ni hör ju hur vansinnigt det låter... men referensunderlaget har tydligen varit framsidan på O'boy-burkarna eller påsarna. Jag har försökt förklara att det bara är en effektfull pastich, och att det omvända är rådande världsstandard.

Känns därför ganska befriande nu när jag har studerat det finstilta på baksidan av paketet, och lugnt kan konstatera att även O'boy-producenten är up to date med verkligheten.

men ring dåh!

när fan blir gammal...

...så blir han religiös - eller i alla fall ett gäng smartare, och jag är beredd att hålla med. Har noterat med färgmarkering i almanackan den gångna helgen. Ty det var den första vinterhelgen som Papi inte frös varken arsle eller tår av sig på de senaste 23 åren.

Trots att det egentligen inte fanns utrymme för vare sig utsvävningar eller investeringar så tog han ändå mod till sig och laxade upp både vuxenpoäng och dineros för ett par rejäla Chilkats - och se på maken eller håll i hatten som Rosenlundstönten brukar frusta... Trots att skärgården, som blev målet för min själaresa och vinterweekend, gjorde allt för att blåsa omkull både människa och boningar tillsammans med ett rytande snöoväder så svettades jag satan om fötterna. Det kändes helt surrealistiskt... jag menar... jag, stadspojken med ett par trendiga sneakers vinter ut och vinter in hade upptäckt mirakeldosen mot 20 minuters vinterdelaktighet. Nu kan ju Ester och jag för sjuttsingen vara ute i timtals. Jag börjar verkligen bli gammal...

Men det var verkligen en befriande känsla att åter vara ute i mitt rätta element - och det är ganska häftigt hur liten man känner sig när man står längst ute i kustbandet och bara låter naturens krafter slita i en. Dagarna gav utrymme för kontemplering, bokläsning, långa promenader i orörd och karg natur, utelek med både fotboll och pulka, sprakande vedspis, bokläsning, rött vin i glasen och kött på talrikarna, säsongsfinal i ö-plump och framför allt umgänge med vänner som värmer i vintermörkret. Det är alltid med en liten vemodskänsla som man rullar över bron till fastlandet vid Tottnäs vid hemfärden.

Jo förresten, ytterligare ett tecken på min övergång från ungdomlig vitalitet till eftertänksam ålderdom är att jag faktiskt sänkte temperaturen på elementen i våningen och stängde av lite high-tech innan vi åkte i torsdags... weird, eller hur!?

Radioskugga och Bakvatten

Jag droppade en kommentar på Facebook om Lackalänga, men det var ingen som förstod eller kom ihåg. Och jag kan väl till viss del ha förståelse för det. För mig så har namnet på den urusla TV-serien blivit ett formidabelt skällsord när jag ska negligera det småflummiga livet på en folkhögskola... och tro mig, jag har varit där... och tro mig igen, kanske den bästa tiden i mitt liv. Men Papi är ett drygo och tar till de vapen som står till buds.

Fortsätter på utstakad väg här i bloggen och släpper minnesfragment från byn Bakvattnet och Figge Norling. Även det egentligen en ganska usel TV-serie men jag vill minnas att jag var lite småkär i Stina Rautelin - så här i efterhand har jag förstått att hon var nog för gammal för mig redan då. Noterar också det så här i efterhand att tydligen var Rebecka Hemse också med i nämnda serie - tillika en kvinna jag besudlat i sådana där småerotiska tankar.

Vad vill jag då ha sagt... jo, jag går in i Radioskugga ett par dagar - vi ses på andra sidan ruset, i marschallens skugga.

Och lite finstilt för Ette och hennes terapeut: I den här texten finns det ingen röd tråd.

FLYNN

Är så uppspelt att det får bli en trailer till... Tänk att jag också får en julklapp i år!!

förebild?

Nämen vad har vi här då...? En förebild, eller snarare sinnesbilden av svenskarna och deras märkliga sensmoral. Eller ska vi kanske säga avsaknad - och egentligen är det väl kanske media jag ska ge mig på i första hand. Denna instutition som ofta agerar både jury och bödel i samma andemening.

Jay Smith (ovan) är med i årets upplaga av Idol som sanktioneras av TV4 - förvisso är årets lineup den kanske sämsta och mest ointressanta ever, men detta till trots så drar programmet ändå runt miljonen tittare varje fredag. En inte allt för vågad gissning då är att 60-70% av dessa ligger i spannet 11-20 år. Dvs. en åldersgrupp som gärna ser upp till, och förlikar sig med dessa karaoke-wannabees. Jay är duktig och har en grym pipa, men han har också andra talanger - han är även helt jävla dum i huvudet... Men den delen är något han får brottas med själv - det känns liksom lite fegt att sparka på någon som redan ligger, vilket pundare gör både bokstavligt och bildligt.

Istället är det TV4 som jag är ute efter - hur lågt får man egentligen sjunka i sin jakt på tittarsiffror och, herre gud, var finns konsekvensen?! Jag vill minnas att TV4 stod i första ledet i den 8 dagar korta häxjakten på Maria Borelius (blivande handelsminister) 2006. Då hyttes det med högafflar och facklor mot den arma Maria som gett sig i pakt med satan. Jag menar, hon hade ju gjort sig skyldig till det allvarligaste kätteri som kan begås i Svea Rike - några svarta hundralappar till barnvakten och obetald TV-licens. Försvinn från landet häxa!! ...och det gjorde hon.

Pundar-Jay får däremot en klapp på axeln och kommer säkerligen under Schermans försyn rida hem hela hyckleriet om några veckor. Första pris? Varför inte en signerad kakelplatta på en toalett på T-Centralen. Hasch är vackert!

MCP

det börjar närma sig... 28 års väntan är snart över - och på något sätt känns det självklart att Daft Punk gör soundtracket. Nya Derezzed är above all...

Fast det skär lite i hjärtetrakten att så få verkar ha en relation till TRON - eller är det bara ett tecken på nördvarning?

noodle november

...jag äter nudlar med balkongdörren öppen i natt, jag är så trött på alla mail och koder...

Det där med räkningar och dess cyklar är en intressant vetenskap. Förvisso är ju allt relativt och de flesta räkningar är på månadsbasis statiska, vilket medför en förutsägbar och balanserad ockersumma varje månad.

Men sen har vi de där äckelräkningarna som behagar bomba in en eller två gånger per år, och gärna i samlad trupp vilket gör att undertecknad inte är lika CMB i november och maj rullande halvårsvis. Men slå ut skiten på årets alla månader då, ryar kanske någon!! Och det är ingen dum tanke, men det är redan gjort på flertalet andra räkningar - och någonstans har jag förlikat mig med tanken att hellre 10 hyfsade månader och 2 dödgrävardito istället för 12 jämmermånader.

För sedan jag tvingats fylla ut våningen själv så har summor på 2-3000:- blivit hårdvara och icke att förakta. Och det där med sparande är inte att tänka på just nu. Men livet är en spännande prövning och så länge hälsan är med så är det högsta vinst...

...psst! Jimmy! vad är det du försöker säga? ...joo alltså, ni som fyller år nu i november - ni är ju en hel del... Jag tycker himla mycket om er! Och ja... död åt Tengil och CSN!

svartfotscinema

pew!

Är nyss hemkommen från en intensiv eftermiddag på Estrad där Toy Story 3 bevittnats under IF Metalls försyn. Jo ni hörde rätt - Papi har rent formellt bekräftat Vanjas gödkalv med en tydlig navelsträng till högkvarteret på Sveavägen. Men vad att göra när ens barn har en fackpampsmormor, det är bara att knyta händerna i fickan och se glad ut. Satt dock och svettades under hela filmen och tänkte att... nu händer det! ... nu slår dom på en riktad spot och alla ställer sig upp och pekar på mig.... SVARTFOT!!

Men jag oroade mig i onödan - såg inte ens någon av organisationens galjonsfigurer från företaget svepa omkring, men det hänger nog snarare ihop med att möjligheten att schemalägga detta event som fackligt arbete natt uteblivit.

Istället blev det en trevlig stund för Ester tillsammans med sin kusin Lova, vars föräldrar även kunde kosta på sig ett par skratt. Har nämnt det förr, och säger det igen - jag är imponerad över hur företag som Pixar och Disney lyckats få barnfilmer till att bli en angelägenhet för alla generationer. Det finns infallsvinklar för alla åldrar. Och ofta händer det att man skrattar samtidigt men åt helt skilda saker. Snyggt.

Nu lördagsmys med kalvfärs och gardengucko i pitabröd... dock bara cola i glaset - lika bra att vänja sig.. för om Madeleine Leijonhuvfud får som hon vill så lär väl insatsstyrkan slå in dörren så fort det porlar upp ett glas rött. Och alldeles strax dags för en riktig Wii-omgång - har blivit utmanad och tänker kväsa ungen en gång för alla. Om det är på allvar? Ser det ut som jag skämtar? Man skojar aldrig om TV-spel.

smart ester!

- den där vill jag ha, och den... och pappa! den där SKA jag ha...

Leksakskatalogerna har börjat ramla in och ersätter kvällssagorna hos flickebarnet. Lystna ögon scannar av varje sida och memoreras minutiöst.

- jaha... och vem ska betala allt det där? visst, tomten kanske har råd att köpa en sak, men resten då?

- men pappa... det är inte dyrt, titta...den där kostar bara femtionio och den där bara trettionio!

- hmm.. vaa? få se! ester... jättebra, men du har glömt en viktig sak...

- vadå?

- sista siffran... den där kostar 599:- och den andra 399:-

Smart där... det gick nästan.

mera reklam

...å andra sidan har alla som drunknar vatten i lungorna, så det kanske går på ett ut.

Reklambanner på Aftonbladet Sport

Jag vill inte vara elak... men jag kan inte riktigt påstå att man verkar synas så där jävulskt bra på era installationer...

vad gör du Papi!?

TYST!! stör inte!

Jag efterdrar alla matbordsstolar och det kräver full koncentration... Och nej, vintern är inte här ännu - inga blodsniglar i snoret än. Funderar förresten på om motsatsen till efterdra är föredra.

Vad tänker jag mer på... jo, jag har uppfattat antydningar om att bloggen skulle vara ett snäpp intressantare om den blev lite mer personlig. Förvisso skriver jag den här bloggen för min egen skull och har den som ett minnesstatement över mitt liv, men det betyder ju inte att jag är döv.

Tänkte kopiera, i den mån jag kommer ihåg eller är på humör, det dagliga upplägg som jag och AK har med Ester. Varje dag avslutas med en sammanfattning av dagens bästa och dagens sämsta - en möjlighet för henne att under lugna former reflektera över sina intryck. Men också ett sätt att skapa ett naturligt forum där man undviker att viktiga saker bara får bero. Nu är ju det där pedagogiskt vuxenprat, för Ester är ju lycklig om hon fyra dagar i rad får chansen att förkunna att dagens bästa var när du pruttade pappa... men sånt bjuder vi på - det kommer att komma dagar med tyngre prat.

AK ska ju alltid vara lite overkill, så när hon är hos henne så ska det även sättas på pränt - här blir det istället Papis bästa och sämsta i bloggform - men vi börjar i morgon, måste få lite tid på mig att fundera ut lite smaskiga Thunder-lögner.

stress

I should've seen it coming...

Morgonen inleddes med en stressig promenad genom en mörk matta av kallt regn, så lagom upplyftande. Papi med en tickande vetskap om att han efter tidskonstaplarnas försyn måste vara på plats innanför pharmagrindarna senast klockan 08.00 pip. Eller egentligen började hela spektaklet som den här dan utvecklades till redan under natten då en liten 4-åring missuppfattat rollfördelningarna och trodde att hon hade tagit in på hotell - och där rumservicen förmodades vara tillgänglig varje timme. Därför kändes det som en extra krydda eller topping när det var "fel" fröken som öppnade på dagis. (ni vet, jag har skrivit om Esters omotiverade blockering förut). Därför fick jag sitta och invänta nästa kvalitetsgodkända förmyndare vilket inte fick den krumbuktande stressnerven att lugna sig.

Väl på plats på jobbet så väntade ett maratonpass på tid nere i de grafiska domänerna - detta fick förvisso stressklockan att lugna ner sig lite eftersom "klippa & klistra" är Papis gebit. Att det däremot fanns en deadline på 14.30 blandade däremot om procentfördelningen eftersom detta inskränkar på undertecknads vurm för att överarbeta detaljer. Låtgå då för att vi kan kompromissa och säga att det var ett välbehövligt träningspass i "good enough-konsten". Stressacceleratorn visade sig istället vara min oförmåga att kunna säga nej. Ibland hatar jag mig själv för att jag innerst inne är för snäll... därför hoppade jag över både lunch och fika för att utföra även grannfabrikens uppgifter. Damn me!

Nåväl, ut i samma blöta höstmatta med inslag av blötsnö för att jäkta tillbaka till dagis. Det är ju måndag och det innebär efterlängtad dans på JAM. Men mina hastighetsrekord med löparspirorna var i ogjort väder, eller förbenat väder som sagt. På dagis väntade en gloomy ghost med både halsont och tendens till feber - antagligen därav nattens begivenheter. Såå... omrokad, och jäkt hem för att hinna ringa dansen. Därefter full spruta bort till Konsum för att inhandla middag som senare skulle visa sig vara ovälkommen. På pluskontot så somnade en utmattad varelse redan 18.00 och jag kunde börja våndas över en ankommande VAB-dag i kollisionskurs med redovisningsdag i projektet. Tur då att AK dök upp som en ängel och kunde tänka sig att njuta av sin lediga dag under konvalescensens bojor och murar - Tack.. fan.

Nu... chill... en kall öl... lite loungemusik... och bara... vara...

lös-ning

Har fått funderingar kring bloggens underrubrik vilket kräver sitt tillrättaläggande...

• Ryggradslös - ja det vet ni.

• Förhudslös - går bra att lösa entre till en androgyn varieté som låter handlingen utspelas i DITT sovrum!

Vi ses i marschallens skugga - Amen!

Electric

Det är lite prylfixerat på bloggen just nu - men en teknologisk renässans, eller snarare reformation sveper över den Lovisinska paradvåningen. Behövlig kan tänkas - fast med reservation. Under Smartsons försyn agerar jag denna månad testpilot för den nya editionen av Philips dentala serie kallad Sonicare. Vid första anblicken tyckte jag den såg tuff ut - sedan slog det mig att Philips fablaisse för turkosa detaljer börjar bli lite tradig... känns det inte lite slutet på 90-talet? Å andra sidan verkar den totala funktionsbilden vara far beyond mina tidigare erfarenheter av elektriska tandborstar - har alltid uppskattat ett handjob.

Ska jag vara helt ärlig så begränsar sig mina upplevelser till en Spidermanborste köpt på fyllan under ett oklart ögonblick vid en utlandsvistelse, samt en 119-kronors-Colgate som lät mer än den var bra. Används numera som leksak av Ester. Därför känns det lite overkill att sitta med en stav som enligt Pricerunner bellar loss på mellan 1299-1600:-. Och då har ni inte hört det bästa... Jag får den efter månadens slut. Egentligen räcker det kanske med att jag bloggar om mina framsteg på Smartsons egen sida, men jag tänkte vara lite överambitiös och droppa notes även här... Jag menar, tandborste i all ära, men om jag sköter mig nu så kanske det blir något ännu grymmare nästa gång. En Fleshlight eller varför inte ett helkroppssolarium med inbyggd ölförsörjning - I'll let you know.

Just nu står monstret på laddning - sedan ska vi se om det är ett helt nytt Hollywoodgrin som ska frekventera närliggande offentlig miljö... typ Konsum.

Vad säger man... den där Papi är allt ett litet designmonster...

Men vad gör man inte för en liten bror på 35 gubbår.

jussi förrädaren

skånejävlar

Det händer ganska sällan, eller i princip aldrig att jag är kritisk mot min favoritmedia P3 - men det här kändes faktiskt lite fantasilöst...

De två senaste åren har P3 arrangerat Musikhjälpen som går ut på att man låser in 3 radioprofiler i ett glashus på ett torg (Malmö och sedan Göteborg). Där sänder de dygnet runt bra musik, roliga upptåg, gästbesök av artister som kör live i studion - samtidigt som man samlar in pengar genom att folk betalar för att önska en låt och auktioner på prylar som dessa artister har med sig. Ofta har kanal 5 backat upp det hela med livesändningar i TV på mornarna.

Helt enkelt ett skönt upplägg för en behjärtansvärd sak.

Själv har jag tyckt att det har varit en perfekt angörningsbrygga till att lagga ner tempot lite inför den stundande julledigheten och hade därför höjt förväntningarna inför i år. Och missförstå mig rätt, innehållsmässigt kommer det säkert att bli en höjdare även i år. Men ibland är det dom små detaljerna som gör det... det känns lite tråkigt att man är tillbaka i Malmö igen och varför Timbuktu i studion ett år till - P3 kryllar ju av intressanta profiler. Personligen hade jag nog hoppats på Kodjo från morgonpasset och framför allt en ny stad.

Men man kan inte få allt alltid... 13 till 19:e december kör de nonstop i 144 timmar - och du, de får inte äta fast föda...