På den åttonde dagen dök de upp... nej då, inte apokalypsens fyra ryttare men näst intill. Jobbets miljöantagonister hade vaknat till liv och kastade mörka blickar mot Papis uppståndelse som renlevnadsman.
Frustande, svingande och huggande stötte de den bredsidiga samvetsdolken gång på gång i undertecknads lekamen. Samtidigt som de unisont mässande deklarerade om vilken miljöslusk jag blivit. Tydligen är det ren galenskap ur ett logistiskt perspektiv att dricka kolsyrat vatten i butelj. Och deras fallossymbol till gud i form av en Sodastream lyftes till himlen som motargument.
Nåväl, ok, det kanske finns ett uns av bevekelsegrund i deras anförande - men det finns väl grader i helvetet? Papi böjde rygg under återstoden av arbetsdagen innan det blev dags att räta upp den igen för att spänstigt sprinta hemåt, vilket han gör alla dagar. Miljöpatriarkerna valde motsatt ergonomisk övning och kurade in sig i sina avgassprutande drakar på fyra hjul.
So much for the debate.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar