Den sista helgen i juli brakar det av tradition loss ute på Öja, eller Landsort som det heter i rapporterna om båtvädret på radion. Det är lite av en hemvändarhelg där unga och gamla träffas under trevliga former och sakta accelererande berusningsgrad. I Österhamn spelas det upp till dans vid den gamla dansbanan i direkt anslutning till piren och vid puben vid Saltboden i Västerhamn klirrar glasen friskt i takt till lite ungdomligare toner.
Sjörövarfabbe Anders Åkesson tog oss med van hand över det vilda vattnet mot Norrhamn där vi fulparkerade båten innan den långsträckta vandringen över den vackra ön tog sin början.
Trevliga människor med sunda värderingar tog glatt emot oss och det hela artade sig till att bli en gemytlig kväll, vilket det också blev. Vid tvåtiden på natten kände vi att det sociala umgängesbehovet var fyllt och vi lät vår farkosts för ta riktning ut mot det mörka och stundtals piskande havet. Det är i sådana lägen man känner människans litenhet och vilka naturkrafter som finns. Det är också då man vill ha en erfaren sjörövare vid sin sida och en bra GPS - vi hade det, och snart skymtade vår slutdestination - hemmahamn Torö.
Ibland är livet för jäkla smuckt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar