en sån där bra dag

Vi börjar bli gruvligt bortskämda här ute med soltimmar varje dag och igår svingade jag mig upp på jonnen och sprängde iväg på småvägar och stickspår för att utforska okända vikar. Och då pratar jag inte om dem som sakta höjer lugglinjen vid mina besök hos frisören.

Under en klarblå himmel skrittade jag fram likt Buffalo Bill, eller William Cody som vi som känner honom kallar honom för. Och för utom allt ögongodis i form av det vackraste detta land har att ge så prickade jag även in tre nummer till platespottingen. Det är ungefär vad jag brukar casha in under en hel sommar här ute. Eftersom solen stekte så blev det två naturliga pitstop för vätskepåfyllning nere vid rökeriet i Tottnäs, och vid lanthandeln. Schwaijnigt bra med andra ord. Eller gött mos som AK maniskt tjatar om.

På eftermiddagen var det dags för nästa stora begivenhet - En pepparcookiestekt Papi äntrade ö-bussen för en vindlande tur in till metropolen Nynäshamn... och det säger jag med glimten i ögat för ni som har följt bloggen vet att undertecknad är riktigt down med Södertörns finest och gärna slår ner mina bopålar där.

Målet för denna plankningsresa, eftersom SL:s sms-biljett aldrig behagade anlända till mobilen, var Sveriges "tirraste" svar på Dag Finn, Runar och Jan Teigen i en och samma person. Lägg där till Jeff Porcaro och Brynäs av alla djävla lag så förstår ni att jag hade date med bytoken Stefan Nille Nilsson.

Denna mångsysslare som ska ha all heder eftersom han är en av få från den beryktade avgångsklassen från Häjgabörg som faktiskt sysslar med det vi utbildade oss till. Och som han dejtade - jag började bli lite orolig när han plockade fram champagneglas och handplockade jordgubbar som fylldes med tuttifrutti-dryck efter att han visat sina etsningar.

Efter det bar det av ner till hamnområdet för ett par kalla "killar" - dessutom gav det Nille en utomordentlig chans till att visa upp att "alla känner apan". Högerarmen stod konstant rakt upp tillägnat alla som gick förbi - och en viss mustaschprydd österrikare hade varit ordentligt avundsjuk. Tiden flög fram och det ena roliga minnet blandades med uppdatering av vad som hänt sedan vi sågs sist. Visst att vi har haft hyffsat kontinuerlig kontakt via telefon och sms, men det är lite pinsamt att det är 12-13 år sedan vi sågs live senast. Men det är väl lite som med lumpen - har man delat tält åtskilliga nätter så är det vänskapliga incitamentet grundmurat i betong.


Nille blev lite sugen på mig och ville ses igen, vilket också bestämdes. Men då tar jag med mig Peter och Yngwie Blom från mitt hood så att allt går redigt till väga.