Plump up the jam

Vid sidan av pseudohändelser såsom Zlatans övergång till Barcelona och pågående sim-VM så utspelas även det årliga, och traditionella ÖM i Plump.

Efter lite mer än hälften av genomförda serieomgångar... eller ja, dom är ju genomförda - så låt oss säga tänkta serieomgångar så ligger förra årets gigant, Lars Einar Jonsson åter i ledning. Dock väldigt tätt följd av sitt eget kött och blod i form av Anna-Karin utan mellannamn Jonsson. För undertecknad är det jämna plågor som gäller, med ömsom vin och ömsom vatten... ja kanske lite mer vin - men då vid sidan om.

På skandalfronten har vi ett game som tvingades strykas på grund av doping. Sekretariatet var halvvägs in i spelet så redlöst frånvarande att det inte längre gick att tyda hieroglyferna - dock lyckades spelförbundet tysta ner händelserna innan de nådde media, och dokumenten är nu uppeldade.

1. Lars Einar Jonsson - 2205 poäng (7)
2. Anna-Karin Jonsson - 2092 poäng (7)
3. Jimmy Roger Bergqvist - 2150 poäng (3)
4. Harriet Astrid Lovisa Säve - 760 poäng (0)
5. Anders Åkesson - 152 poäng (0)
6. Maria Madeleine Säve - 112 poäng (0)
   

Siffran inom parantes anger antal delsegrar.

pengar rullar in som det ska...

kompis det går bra nu...

Sommar Juken (12)

Er local DJ drug dealer poppar in med lite najsa vibes nu när sommarkvällarna har blivit sådär en aning mörkare och mysigare... holla om det faller er on the lips!

Shuu! det sista klippet med Paul van Dyk har förvisso 2 år på nacken men har fått en personlig uppsving denna sommar. Kombinationen intelligenta beats med ett INXS-inspirerat sound får mig att falla pladask. Att sedan videon är ett konstnärligt visuellt mästerverk där klippning, rekvisita och teatraliska uttryck går som en röd dubbelbottnad tråd genom hela shitten. Det är bara att äta, måltiden står på bordet!

Ghostriders - Torö MC

Det råder lite bloggtorka när semesterfirandet gått in i halvlek 2 - ett ljusmoln på himlen torde dock vara att vi har förärats med ytterligare en vecka i vårat paradis här ute i kustbandet. AK:s arbetsgivare var så less på henne så de bönade och bad att hon inte skulle visa sig inom kommunens gränsdragningar på ett tag. Tack och bock.

Annars går livet sin gilla och njutfulla gång här ute... den ena dagen påminner rätt friskt med föregående - endast för att avbrytas av en eventuell dagsutflykt då och då. Förra veckan klarade vi bland annat av Junibacken - kan inte säga att jag var sådär överväldigad av det klena utbudet - dock ska den enorma bokhandeln ha en stor eloge - men jag har gruvligt svårt att förstå att den är placerad innanför entréluckorna. Vi skulle gärna vilja åka dit igen - men 125:-/pers i entré bara för att få köpa böcker känns lite barrockt. Då blev jag mer överväldigad av den lustfyllda utflykten till korvens Mecka hos Taylor & Jones på Hantverkargatan. Sedan dess så har begreppet korv uppnått en helt ny definition.

Igår kväll tog presidenten för Torö MC - Ghostriders ut oss på en spökjakt i skymningen med fregatten Stella. Likt Israelisk underrättelsetjänst så tog vi oss in bakom fiendens linjer och rev upp elakartade svallvågor i naturhamnen bortom Tallören. Där fick ni! Håller förresten på att knåpa på en klubb-t-shirt som han ska föräras med, men säg inget till honom...

ibland...

...behövs det inte så mycket mer för att livet ska vara shuuu!

Röja på Öja

Den sista helgen i juli brakar det av tradition loss ute på Öja, eller Landsort som det heter i rapporterna om båtvädret på radion. Det är lite av en hemvändarhelg där unga och gamla träffas under trevliga former och sakta accelererande berusningsgrad. I Österhamn spelas det upp till dans vid den gamla dansbanan i direkt anslutning till piren och vid puben vid Saltboden i Västerhamn klirrar glasen friskt i takt till lite ungdomligare toner.

Sjörövarfabbe Anders Åkesson tog oss med van hand över det vilda vattnet mot Norrhamn där vi fulparkerade båten innan den långsträckta vandringen över den vackra ön tog sin början.

Trevliga människor med sunda värderingar tog glatt emot oss och det hela artade sig till att bli en gemytlig kväll, vilket det också blev. Vid tvåtiden på natten kände vi att det sociala umgängesbehovet var fyllt och vi lät vår farkosts för ta riktning ut mot det mörka och stundtals piskande havet. Det är i sådana lägen man känner människans litenhet och vilka naturkrafter som finns. Det är också då man vill ha en erfaren sjörövare vid sin sida och en bra GPS - vi hade det, och snart skymtade vår slutdestination - hemmahamn Torö.

Ibland är livet för jäkla smuckt!

Den Jimmy och havet

En väl medveten, och antagligen befogad travesti på Ernest Hemingways odödliga klassiker - Santiago hade sin svärdfisk, jag har Stockholm skärgårds antagligen stenrikaste sjöbotten...

Vad gör folk egentligen på sin semester... eller kanske snarare, vad gör folk för att få ro på sin ledighet? Svaret på detta är antagligen lika omfångsrikt som det finns semesterberättigade löntagare. Frågan som bör ställas kanske snarare är: Hur många får ro i själen under sina väl förunnade feriedagar? Därom tvista de lärda.

Själva gjorde vi en helomvändning för några år sedan - från att ha kuskat länder och rike, vänner och fiender, storstäder och obygder runt så insåg vi att stressen vi upplevde i förhållande till den eventuella output dessa utflykter gav var i överkant. Vi insåg också att vårt eget paradis och själsliga boningshus fanns på ett så nära avstånd att vi tog det för givet. Detta är den bästa insikt som vi någonsin unisont har kommit fram till - och därför firar vi numera otvungna Saltkråkeveckor ute vid kustbandet vid Torö & Landsort. Otvungna så till dess innebörd att vi inte planerar mer än en dag i taget - och med utflykter så begränsar vi oss till strandhugg eller dagsutflykter i öns eller länets närhet.

Nåväl, för att återgå till huvudtopicen - vad gör Jimmy för att nå kontemplerande och introverta höjder av självinsikt? Jo, han hivar sten...

Han har nu hivat sten under fyra somrar här ute - och det är en ojämn, men dock inte fruktlös kamp mot naturens krafter. Och tro mig, dessa specialstudier som i mitt tycke borde rendera en doktorshatt tillåter mig att påstå att en sandbotten fan i mig lever sitt eget liv. Lägg därtill nyckfulla omsvängningar av vindriktning så kan ett dagsverke raseras gruvligt under bara en natt, men trägen vinner i längden. Mätt i kilo så har vi nu nog passerat tvåsiffrigt i antal ton som Papi har hivat från ena sidan av bryggan till den andra och med dessa numeriska fakta så har jag full förståelse om frågeställningen "varför" infinner sig hos läsaren. Jag ska försöka utveckla ett resonemang kring detta...

Det är ingen nyhet att Papi har en stark dragning till havet i alla dess former och att mystiken i fyrar och kustlinjer i horisonten ständigt kittlar hans fantasi och längtan. Att då under lediga former få plaska runt i vattnet vid Stockholms sydligaste utpost och bara vara är en outtömlig källa för kontemplering. Lägg därtill en underliggande purpose om att skapa en underbar stenfri badvik för sin dotter och hennes kusiner så har du ytterligare en drivkraft. Och om detta inte vore nog så inkluderar ju dessa aktiviteter även bicepsträning och gratis solbränna - voilà!

Och projektet börja nu att röna lyskraft - jag har envetet ignorerat kringliggande grannars huvudskakningar. Ja, misstron har nog funnits inom familjärt avstånd även om det kanske inte muntligen har uttryckts öppet. Men i mina ögon så är det en bekräftelse, och ett gott betyg om något när barnen från andra vikar nu faktiskt hellre åker hit för att bada. Men mycket vill som bekant ha mer så undertecknad har detta år konkretiserat verksamheten till att även skapa ett monument över människans betvingande av havet. Som ni kan se ovan på bilden så går numera varannan sten oavkortat till den Bergqvistska Muren - och då ska man betänka att ni bara ser de stenar som just nu når över vattenytan. Projektet är gigantiskt och tidsödande, och det troliga scenariot blir väl att svärfarsan i slutändan kapslar in allt arbete - glad över att bryggan har förärats en gratis stenkista.

Men det bjuder jag på - för min själ har ju fått ro under resans gång.

Esther Williams

Ett litet sommarcollage till nära och kära så att ni vet att jag lever

ökänd

De ståndaktiga... (dubbelbottnat? jag vet inte...) kavaljererna från Stensvik och Örnbo till hertiginnan från Örentorp får ursäkta - men det finns en annan ö-MILF vars tjänster och uppdrag kallar. Men det är lugnt, jag fixar det.

Triss... igen

Nu börjar det plötsligt hända lite för ofta för att falla in under Triss-devisen... För någon vecka sedan driftade jag med min kärleksfulla sambo om hur mysigt det vore att kunna pricka in en Fibes, Oh Fibes-spelning under hösten - om bara de Göteborgsfastbundna asen kunde släppa det svenska rövhålet och bege sig till framsidan.

Vad hittar jag då idag... 23/10 spelning på Cinderella/Viking Line... asså, jag menar... en dag efter löning - dessutom ligger det ett saftigt presentkort och myser hemma i värdefacket. Kan det bli stjärnklarare! Jag är där! Frågan är om AK också är på... annars får det bli en liten emo-tjej.

I huvudet på Jimmy Malkovich

Det regnar här ute vid kusten ikväll. Orostyngda moln sveper in över Landsorts Fyr och dess majestätiska gestalt. Likt en ståndaktig väktare står hon där ute sedan urminnes tider, för att skänka havets riddare lite trygghet. Det finns en otvivelaktig mystik kring fyrar och dess historia som lockar och pockar... och Papi låter sig hänföras. Jag skulle kunna fortsätta att brodera i ämnet, men det jag ville ha sagt är att vädret tillåter aktiviteter så som fördjupande bloggande - so lets go:

Var hemma en stund i staden som gud glömde för att tvaga lite tvätt - passade då på att se vad som händer i stan. Enligt infartsskyltarna, dvs. kommunens främsta reklampelare till förbipasserande turister så är det tydligen på gång ett basket-EM för U18... eller vänta... har inte det redan varit... för typ så där tre veckor sedan. Mer då? ...näe, inget mer - om du inte är jävligt kåt på en egen skylt, för då kan man beställa en via JM Skyltservice. Södertälyeah!

Nåväl, i min ensamhet bakom ratten kom jag att kontemplera lite och en viss självanalys tog sin form. JAG KÄNNER ALDRIG NÅGON RIKTIG LYCKA ÖVER ATT VARA BILÄGARE...

Och det här kräver naturligtvis sin förklaring - men grundtestamentet bygger på att jag har alldeles för många "if-when-why-what" som gnager hela tiden. När jag var yngre så åkte jag omkring i ett par lastgamla Volvosar och drömde hela tiden om att köpa en sprillans ny bil... tänk bara att ha något nytt glassigt som glänser att visa upp - det måste ju vara höjden av självtillfredställelse, näst onani. Trodde han ja!

1998 köpte jag min första läder och vinylluktande kukförlängare och det var väl trevligt till en början... sedan kom alla tvångstankar. Måste skaffa garage så att den inte bleks - Måste handtvätta den varje vecka och svärta däckgummit - Oooh vad jobbigt att ha passagerare som drar in smuts på gummimattorna - Aj aj aj får inte ligga för nära framförvarande bil så att han sprätter stenar med lackmärken som följd - Skit också! Regn och lera ute... då får bilen stå - Måste parkera längst bort på parkeringen vid stormarknaden för att undvika lackskador - Vägra parkera längs med gatan i innerstan... ja, och så här håller det på. Det är fan i mig aldrig njutningsfullt att åka bil längre. Och än värre blev det naturligtvis när Ester kom till världen - barnaga är naturligtvis inte att tänka på, men det karvas på nervsträngarna rejält under en tur med henne. Naturligtvis lider hon utav åksjuka också - så den latent underliggande skräckkänslan för en kaskad ligger där hela tiden.

Så därför drömmer jag idag om en gammal bil som jag bara kan få sätta mig i och bajsa in - men med den maniskt inneboende pedanten så är detta naturligtvis en omöjlighet och därför står det ett nytt åk var tredje år på den dyra garageplatsen. Detta åk slits sedan ned i beståndspartiklar under sina 450 mil per år. Snacka om att misshandla bilkräket, och snacka om att varje gång mötas av smått skeptiska blickar från köparen vid varje avyttring.

FAN FÖR BILAR!!

Sommar Juken (11)

Kan tyckas lite oambitiöst att slänga in två sommar-jukar på rad, men just den här juken vill ni verkligen ha - ba' get involved! Dessutom är den personliga statusen lite lurig efter ett lyckat grannsamkväm nere i brygghuset igår kväll. Upplägget var perfekt med mingel på eftermiddagen samtidigt som grillen spred underbara dofter från de välmarinerade rostbiffarna.

När mörkret sedan smög sig på så kom det i sällskap av ett strilande sommarregn som gav en perfekt ljudkuliss samtidigt som vi bänkade oss i brygghuset. Minnen, anekdoter och vardagstrivaliteter genomarbetades under glada skratt och en agenäm känsla av att ha det riktigt bra genomsyrade kvällen.

Idag betalar vi priset - jag har dessutom gjort en fasansfull upptäckt att alla Red Bull är slut, så nu när jag en tanke om att plåga kroppen med en cykeltur in till Nynäshamn. 2+2 mil borde inte vara någon big deal för en atlet som jag. Men om det inte dyker upp några fler inlägg denna sommar så har ni ett hum om vad som hände.

Sommar Juken (10)

Asså... tanken har väl förespeglat mig...

en sån där bra dag

Vi börjar bli gruvligt bortskämda här ute med soltimmar varje dag och igår svingade jag mig upp på jonnen och sprängde iväg på småvägar och stickspår för att utforska okända vikar. Och då pratar jag inte om dem som sakta höjer lugglinjen vid mina besök hos frisören.

Under en klarblå himmel skrittade jag fram likt Buffalo Bill, eller William Cody som vi som känner honom kallar honom för. Och för utom allt ögongodis i form av det vackraste detta land har att ge så prickade jag även in tre nummer till platespottingen. Det är ungefär vad jag brukar casha in under en hel sommar här ute. Eftersom solen stekte så blev det två naturliga pitstop för vätskepåfyllning nere vid rökeriet i Tottnäs, och vid lanthandeln. Schwaijnigt bra med andra ord. Eller gött mos som AK maniskt tjatar om.

På eftermiddagen var det dags för nästa stora begivenhet - En pepparcookiestekt Papi äntrade ö-bussen för en vindlande tur in till metropolen Nynäshamn... och det säger jag med glimten i ögat för ni som har följt bloggen vet att undertecknad är riktigt down med Södertörns finest och gärna slår ner mina bopålar där.

Målet för denna plankningsresa, eftersom SL:s sms-biljett aldrig behagade anlända till mobilen, var Sveriges "tirraste" svar på Dag Finn, Runar och Jan Teigen i en och samma person. Lägg där till Jeff Porcaro och Brynäs av alla djävla lag så förstår ni att jag hade date med bytoken Stefan Nille Nilsson.

Denna mångsysslare som ska ha all heder eftersom han är en av få från den beryktade avgångsklassen från Häjgabörg som faktiskt sysslar med det vi utbildade oss till. Och som han dejtade - jag började bli lite orolig när han plockade fram champagneglas och handplockade jordgubbar som fylldes med tuttifrutti-dryck efter att han visat sina etsningar.

Efter det bar det av ner till hamnområdet för ett par kalla "killar" - dessutom gav det Nille en utomordentlig chans till att visa upp att "alla känner apan". Högerarmen stod konstant rakt upp tillägnat alla som gick förbi - och en viss mustaschprydd österrikare hade varit ordentligt avundsjuk. Tiden flög fram och det ena roliga minnet blandades med uppdatering av vad som hänt sedan vi sågs sist. Visst att vi har haft hyffsat kontinuerlig kontakt via telefon och sms, men det är lite pinsamt att det är 12-13 år sedan vi sågs live senast. Men det är väl lite som med lumpen - har man delat tält åtskilliga nätter så är det vänskapliga incitamentet grundmurat i betong.


Nille blev lite sugen på mig och ville ses igen, vilket också bestämdes. Men då tar jag med mig Peter och Yngwie Blom från mitt hood så att allt går redigt till väga.

Love on the brew

Förlovade i 2 år nu - och hon ser lyckligare ut för varje dag som går...

Sjöbodsjäntan

extern hjälp

Precis som i Triss-reklamen så händer det plötsligt - när nattningen av DJ känns som mest tröstlös så svävar hon in i viken - spökskeppet "Tusen gastar", på jakt efter barn som inte sover... zzzzz....

myslask

Man lär sig verkligen så länge man lever - härom kvällen fick jag ge prov på mina extravaganta naturkunskaper, odlade i en naturfamiljs outömliga förråd av erfarenheter.

Hade gått ner till favoritställe vid stranden för att utföra den traditionella rit som kvällskissningen innebär, när jag hajjar till. Eller kanske snarare är på väg att lägga en kacka i brallan, hårfint. För i gräset lyser en ilsket skarp diod - gravt malplacerad.

Vad fan är det här tänker jag skarpt - Har svärfarsan tappat någon av sina skumma manicklar eller är det någon slags detonator... (jag vet, jag läser alldeles för mycket böcker och alldeles för mycket fel böcker...)

Det blev till att rusa upp till den tappra skara som fortfarande var vaken med andan i halsen för att förkunna att ryssen är här igen... jag fick lite menande blickar och ett par tafatta försök att släta över min mycket talande dumhet när sanningen sedan uppdagades.

EN LYSMASK.

Så nu har man sett en sådan också...

37

37 - ja ni hör ju själva... det är ett under att man inte har blivit utsatt för nödslakt ännu. Känns inte så länge sedan man såg ner på dessa gamla gubba-as och tänkte att jag ska aldrig bliva stur.

Men nu sitter man där och får försöka göra det bästa av dagen - ska kanske ta och tvätta bilen för att fira riktigt ordentligt...

Saker som stör Jimmy (del 9)

Åter igen lång tid sedan sist... Papis toleransnivåer firar triumfer i takt med att år adderas i folkbokföringen, och få saker eller inga - förutom SV(A)MP:ens något krystade och skitnödiga oppositionspolitik - får honom att höja på ögonbrynen. Been there, done that och förlikat sig med människans tillkortakommande.

Men nu är det alltså dags igen - och idag höjer jag megafonen dels som far till Ester, men också som initierad och driven skattebetalare.

En hel höst, vinter och vår har förflutit sedan förra sommarens succé med ballonguppstigningar på Tom Tits Science Center här i Södertälje Centrum - och lika många gånger som det finns veckodagar i dessa månader så har vi passerat denna amusement park på väg hem från dagis. Och precis lika många gånger har Ester lystet pekat på ballongen (som av någon anledning fick stå ute hela vinterhalvåret, men det där är tekniska detaljer som en lekman som jag inte ska fördjupa mig i) och saligt förkunnat att när det blir sommar ska vi åka i den... "och hon kommer inte att vara rädd".

Därför var det med spänd förväntan som vi såg det av Tom Tits angivna startdatumet den 6:e juni med tillförsikt an. Vi accepterade även, om något moloket att startdatumet flyttades fram till det lite mer luddiga i slutet på juni. Däremot är vi gruvligt irriterade, ja rent av förbannade över att man i början på juli går ut i lokalpressen och proklamerar att man har upptäckt att säkerhetsnätet har gått sönder under vintern och att det inte finns några sådana på lager hos leverantören. Beställningstiden är även den något luddig men med ett krystat flin så slätar man över fadäsen med att ballongen har fått en egen liten ikon på hemsidan där man kan se huruvida ballongen lyfter eller inte... Varför i hela helvete då? Berätta istället vilket datum ni tänker skicka upp ballongaset!!

Och när gjordes denna inspektion av skyddsnätet egentligen? Med tanke på att man faktiskt har gått ut med startdatumet den 6:e juni så föreligger det för mig som om man gett blanka fan i att se över ballongen fram till dagarna innan detta datum. Och att inte då heller kunna erkänna att man missbrukat skattebetalarnas och utsocken gästers förtroende genom att berätta att man gjort en stor jävla miss är bara för ynkligt. I stället skjuter man fram det hela lite godtyckligt.

Skattebetalarna tänker ni... hur menar han... Jo, Tom Tits som företeelse är ju införlivat i koncernen Telge där kommunens skattebetalare (även om vi är ett utdöende släkte) står som delägare och borgenärer. Investeringen av denna publikmagnet som ligger i flermiljonsklassen är med andra ord sanktionerad av dig och mig - just med motiveringen att inbringa både turism och likvida medel till en redan hårt ansträngd kommunkassa. Jag vägrar därför att tiga när jag ser hur dessa klåpare som skulle förvalta denna investering har misslyckats så kapitalt. Det borde fan vara skottpengar på sådant här slarv.

Ester har resignerat och suckar bara uppgivet när vi rullar förbi monumentet över människors dumhet - själv kokar jag inombords...

Bilden ovan är stulen från Tom Tits hemsida med berått mod - det är det minsta dessa pajaser kan bjuda på.

mycket snack...

...och brutalt lite verkstad - och hade det bara varit lite snickeri så hade jag stått med korvlådan borta på Stenstrand idag. Sol i luften, schysst sydlig vind på över 11 m/s som skickade upp crispiga vågor i luften. Förstå att det blev surfers invasion!

I stället led jag sviterna av den blöta natten och satte mig i morfars bil med destination Södertälje. På agendan stod trippel-skalpering på Örens järngäng - dessutom var tvättstugan bokad för lite persedelvård.

Och när Ester och jag ändå var i faggorna så tog vi en girl-to-man-lunch med sushi från Minako - så på det stora hela så blev det en ganska bra dag ändå. Men nada korv som sagt - jag är lessen era bums!

Sommar Juken (9)

Meh! Vad fan lyssnar du själv på då nu under sommaren när du inte tokdissar alla andra för deras triviala och retarderade musikval...

Nu ska vi dock inte dra för stora växlar av Papis mästrande översittarfasoner - det är mest en sådan där åldersrelaterad "vägra-släppa-greppet-fas" som han går igenom. Och så länge han ligger steget före alla andra så finns det ju trots allt krediter att stoppa in i myntinkastet.

Nåväl sommarens ö-hit som rullar i bilen, på stranden, vid grillen och de nattliga kortsittningarna är ingen mindre än den brittiska grimeinfluerade-duden Jaime T från Wimbledon (jupp, han med If you got the money - 2007) - som likt Lady Sovereign insett att lite kommersiellt horeri faktiskt gör livet monetärt drägligare. Hans Sticks N' Stones är brilliant! där man hittar nya fyndigheter varje gång man lyssnar. Att han dessutom ser ut som en ung Linus A-kotte gör ju inte saken sämre.

jävla kärring!

det närmaste jag hittade

I går dök det upp två snyltarhaggor som skulle snika på vår idyll och framför allt grannens privata brygga - till råga på allt så hade det ena skrynklet det ofina skicket att väcka sentimental 80-talsnostalgi till liv genom att bära en gammal klassisk mörkblå Salomonrygga med orangea kanter.

Ge hit den för fan!

Men hon såg bara oförstående på mig och fortsatte med att duka upp en sådan där pancho-picknic med rullader, kalvsylta och inlagda päron - vilket fick mig att bli än mer vansinnig. Började därför hiva sten mot dem, speciellt sådana där stenar med slemmig tång på - men jag nådde inte fram. Typiskt! Och än mer typiskt att det inte finns någon rygga till mig, varken på Blocket eller Tradera. Den gamla dinosaurien har fan förstört hela semestern.

I morse vaknade jag av att pitbullen Dimma stod och gjorde obscena juckrörelser framför mitt ansikte i takt med att morgonsolens strålar letade sig in genom gardinen. Sol!! Raka vägen ner till stranden för att njuta lite livskvalitet. Så från 8 till 15 har jag legat i plurret och done the pepparcookiepappastuff. Enda avbrotten blev för frukost och för ölpåfyllning via cykeln till Torö butik. Dessutom körde jag lite färgskrap på brygghuset, men det var bara för att få färg på ryggen. Och då menar jag inte den färg jag skrapade av...

Senare på dagen kom Esters kompis Ebba hit med sina föräldrar för lite strandhugg och bad. Det var chill tills småtjejernas trötthet började ta ut sin rätt. Japp, det var dagen så långt - börjar känna lite kurr i magen och craving på lammfärsbörjare med chili och timjan som ska på grillen pronto!

Over and out.

I väntan på...

att solen ska infinna sig på Playa Torö så dricker vi sprit och harassar lokalbefolkningen... jo, jag lovar!

Sommar Juken (8)

Det ramlade in paniksamtal redan dag 1 på semestern från uteställena i Trosa och Gnesta...

"- Vi vet inte vad vi gör för fel... vi har ju kört E-type de senaste 13 åren på dansgolvet och ingen har klagat... tvärtom. Men nu verkar det vara kört och våra plattvändare står helt handfallna!"

Det är lugnt, Papi Jam kör jour och räddar sommaren för rednecksen. Släng på den här på repeat så kommer ni inte sälja ett skit i baren.

semestern rullade in

Vaknade vid tresnåret i natt och kände att en pee vid vattnet lockade och pockade - jag vet vad ni tänker och visst är det så... old folks går upp på nätterna för att krama snasen. Men med tanke på att 37-årsdagen infaller nästa måndag så känner jag ett visst berättigande för dylika aktiviteter.

Nåväl, när jag stod där i min stilla och njutfulla ensamhet så slog insikten mig som ett slag i ansiktet - jävlar i mig, idag börjar ju semestern på riktigt. Påpassligt och lägligt i samma stund så utfördes sakrala hokus pokuselser, och in rullade semestervädret som bilden ovan visar med all sin tydlighet.

Därför fick det bli en bunkringstur in till Nynäshamn när den övriga familjen vaknat till liv åtta timmar senare. Systemet, Apoteket, Leksaksaffär och nya Coop Forum skulle besökas i nämnd ordning. AK körde sin klassiska taktik och låtsades lite förläget mumla fram något om att plånbok och kort glömts hemma på ön... men jag börjar läsa igenom det där genidraget nu. På vägen hem plockade vi upp lite deli från rökeriet vid Tottnäs. Ingen sommar utan pitstop på det stället.

Även eftermiddagen bjöd på lite vardagsdramatik när Ester med ett brak drog med sin 15-kilos trehjuling rakt utför trappan från övervåningen. Det blev till att hämta defilibratorn igen... var ska den här sommaren sluta egentligen. DJ är en högriskfaktor utan dess like.

Drömmarnas trädgård

Lämnade ön igår på förmiddagen för att styra fronten tillbaka till stadens pulserande gator. Syftet med detta märkliga avhopp från Robinson... eller jag menar Jonsson-levernet var att det stundade garden party de luxe på Brogatan.

Christian på jobbet hade den synnerligt goda smaken att arrangera en toppklassig grillfest inklusive extra allt för att celebrera sin 30-årsdag. Tillsammans med sin vackra hälft Ann så hade de i sann Philly-anda direkt hämtat från Will Smiths Summertime riggat trädgården med allt man kan tänkas behöva.

Ett stort välfyllt kylskåp med dryckeshjom i alla tänkbara kulörer, smaker och styrka. Detta ackompanjerat med välfyllda kylväskor innehållandes Sol och Breezers. Lägg därtill ett flertal grillar med perfekt glöd, partytält med bord och stolar, Musik-anläggning + Karaokesystem, serveringsbord med delikatesser och tilltugg... well you name it. Jag var överväldigad!!

Och som slutlig krydda på anrättningen så förärades festen med ett 30-tal välklädda personer som vet att föra sig, samtidigt som man har belevat kul. Skratten avlöste varandra och kontakter knöts samtidigt som klockan rusade fram - aldrig har väl en sommarkväll gått så fort.

Ett stort tack till värdparet och alla som gjorde kvällen till ett fint minne - det var bara en Makka Pakka som saknades i drömmarnas trädgård, såvida han inte var utklädd till en Tony Nordlund.

tips från grillcoachen

Residensets ålderman försvann iväg på midnattligt rådslag med hembygdsföreningen igår kväll, vilket medförde att undertecknad fick ta kommandot över grillningen. Roddade därför upp anläggningen nere vid bryggan och gick loss med T-gulan så att begreppet vårdkase kom i underkant.

Ackompanjerad av en riktig sommarhit i form av Kuld-öl från Estniska Saku (50 cl-flaskor för överkomliga 14.80 kr) och grillmästarnas boss, Sweet Baby Ray så kunde inget gå fel. Bilden ovan visar Barbecue-modellen och det är inget fel på den, men det är Hickory & Brown Sugar som är den rökigaste skit ni någonsin svalt. Helt beroende framkallande. Ni kan pensla köttet med det, ni kan dippa både tilltugg och grillspett, ja vad ni vill.

Så ut och elda nu... Tompa har en poäng med att sommaren är kort.

Sommar Juken (7)

Tänkte att ni ville veta att Profilen och Eye N' I har en låt ihop - just nu funderar jag själv på om nyhetsvärdet kanske överstiger kvaliteten...

Tack Håbo!

I min långa och enträgna jakt på att berika hela Sveriges befolkning med insikten om denna bloggs existens så har det nu blivit dags att tacka världsmetropolen Håbo för mangrann uppslutning.

19 205 unika personer har nu besökt Ge Mig Fem - Tillsammans har de fått ihop 28 953 träffar vilket torde tyda på att en del faktiskt fastnade i Papis utlagda snaror.

Men som sagt - det är ju en bit kvar till 9 miljoner...

FL - dag 2

Gårdagen bjöd på picknic med medhavd matsäck i form av delikatesser från Mollys - vi hittade en egen liten bryggstump borta vid Saltskogfjärden. Otroligt befriande att sitta i skuggan och mysa samtidigt som svettiga förvärvsarbetande Scania-jon genomförde sin lunchpromenad i närheten. Ester fick besök av en liten andhona som hon matade - någon hona till pappa lyste dock med sin frånvaro.

På vägen hem bunkrade vi lite pils till loungesittningen senare på kvällen. Naturligtvis fanns det varken Peroni eller Landsortslager så det fick bli en liten traditionell korg med Coronas, Heineken och Singha. Dessutom hittade jag en nyinkommen merlot från Paul Sapin - i plastflaska till råga på allt.

Det blev dock ingen tapas på Crocs - kom på att jag hade tvättstuga, så med reviderade planer så fick det bli en 13-bitars på balkongen istället. Livet är för jävligt ibland...

Denna dag är fortfarande ett oskrivet kort - vi berikades med lite regn nu på morgonen och enligt fingret-i-luften-folket nere i Norrköping så ska det tydligen bli lite molnigt idag. Det är ok - jag funderar på om vi ska vara lite duktiga och fixa iväg säckarna med pant + kolla upp färg på Bauhaus samt packa lite inför Expedition Sommar som startar i morgon. Japp, så får det bli!