Röken har skingrats lite och äntligen känns det som om den riktiga julfriden har hittat in i de Lovisinska salongerna. Onsdagen, dvs. lill-julen firades traditionsenligt hemma hos Farmor och Farfar med god mat och lite upptåg. Vi led fortfarande lite av sviterna efter det influensaaktiga oket som legat över oss sedan i lördags då vi genomförde en snabbvisit hos Bergqvistklanens dopp i grytan i Norsborg. Hmm... låter lite som en Pizza i Jordbro, och sanningen ligger nog någonstans där emellan, det brukar vara så.
Sedan förra året har vi valt att fira julafton för oss själva i ett försök att bara få njuta av den speciella dagen. I år var Ester av naturliga skäl ett år äldre än förra året, och cravingen efter julklapparna tog nästan olidliga proportioner... Jag tror dock att hon hann uppskatta det mesta - förvisso fick hon inget fullblodspiano som stod överst på önskelistan, men väl en synth med lite för många funktioner för vad som är nyttigt för en 3-åring (eller snart 4 som hon själv ivrigt påpekar). Misstänker att det bara är en tidsfråga innan hon går under namnet Howard Jonsson i trappuppgången.
Massor med snö i år - och kvällen tillägnades lite skaparglädje i form av byggandet av en snögubbe som med ett glatt leende och en morot till näsa vakade över Barbara på bottenvåningen. Ja i alla fall i hela 2 timmar innan stadens kulturberikning kände sig nödgade att utföra ett ortodoxt korståg på den stackars lilla gubben. Kan också vara så att det var hungern som drev dem till detta övergrepp och vansinnesdåd. Och då har vi ju faktiskt utfört en god gärning i jul - hoppas moroten smakade...
Idag har vi varit på julfika ute i Sundsvik hos kusinerna Lova & Ludde. Avslappnat, mysigt och gott - och Ester inkasserade ytterligare paket i alla dess former. En del har det bra...
Den gamle italienaren Peter Cossi fick inget ljust tänt i kyrkan i år, till det var vi alldeles för trötta - men han gick sannerligen inte lottlös ändå... istället blev det hela fyra stycken, eftersom AK missat att fira alla adventssöndagar under december. Ni ser, det finns en mening med allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar