sexig lördag

Det braiga vädret som hittills har genomsyrat årets upplaga av september fick konsekvenser på inplanerade planer på hemmaplan. Låt gå att vi kan addera ett uns lathet och de facto att jag jobbar med sedvanlig länspumpning i morgon söndag - hur som helst så tror jag faktiskt att jag skjuter på nedmonteringen av balkongen till nästa helg.

I stället tog vi tillfället i akt och begav oss ett kvarter bort till Oxbackskolan för att idka träningsläger i cykling. Det här med att bromsa är tydligen en hel vetenskap för vår lilla DJ... eller ja, hon har sin egen syn på vad bromsa innebär. För henne är det helt legalt att använda väggar, bänkar eller närmaste buskage för att få stopp på fordonet. Eller varför inte det helt nya innovativa greppet att sätta ner ena foten framför ena pedalen på marken. Måste vara en tidsfråga innan vi sitter med en fraktur uppe i Huddinge.

Det hette förut att Ester är allt en envis krabat - jag har den här sommaren reviderat just det epitetet... Ester är inte envis, hon är otålig... och då menar jag otååååååålig. Naturligtvis blev det en ny strid uppe på skolgården där Ester och en rutschbana gick segrande ur striden. Det slutade med att vi tog en promenad i centrum för att handla lördagsgodis och titta på hur mamma jobbar på sitt jobb...

När AK väl ramlade in på eftermiddagen så valde jag helt sonika bort Liverpool och deras batalj mot Hull och begav mig up en sådan däringa powerwalk igen. Hur går det egentligen med knäna tänker kanske du då... sådär kan man väl säga - egentligen förlänger jag väl konvalesensen genom detta idoga knatande, men försök få mig att sitta still. Hade jag haft råd hade jag köpt en ny ergometercykel som jag timme efter timme kunde mata med svett och bra musik - den gamla blev ju kvar i pannrummet på Västergårdsgymnasiet där vi hade en föreningslokal back in the days. Men just nu är det ekonomiska läget lite kritiskt och jag skulle ju kunna nyttja företagets faciliteter - it's all a matter of time.

Promenaden eller walken förde mig tillbaka till mina barndoms kvarter och till gamla minnen från en skyddad uppväxt i stadsdelen Ronna av alla stadsdelar.

Tog mig upp för det som vi lads på gården kallade för "Höga Berget" - vilket av ålder inte upplevdes lika högt, men av samma ålder kändes lika svårbemästrat... what goes around comes around. Noterade dock att den gamla bergsvägen i trappetaget som tog oss till Bårstaskolan hade vuxit igen. Antingen så går väl inte Kämpevägsbarnen längre i skolan eller så har de lata asen skoltaxi... vad vet jag.

Otur i kärlek brukar ge tur i spel och det var kanske därför som det rullade in sex färska reg.plåtar under promenaden - väl hemma skulle det dock visa sig att de antagligen symboliserade varje mål i Liverpools neutralisering av Hull. Jag menar, 6-1 och hattrick av Torres - ibland gör vi tokiga val här i livet.

Appropå val så snackade jag med Gringo igår på telefonen - grabbarna håller tydligen på och styr upp den årliga båtresan till den sista Sovjetstaten och jag har hållit mig lite kall i förhållande till deltagande. Främst av denna eknomiska svacka, men när han började prata om deras farhågor kring pensionärsresa med bingo i hytten så kom det över mig att så illa behöver det ju inte vara och lade upp lite idéer om ett improviserat ko-bingo. Sedan dess har jag inte hört av varken honom eller de andra... Men tanken lever i alla fall hos mig, och just nu så känns en båtresa betydligt roligare som alternativ än att betala in AK's restskatt i november.