Ni kommer att tycka att jag är skitlöjlig nu, och det kanske jag är... Men det är så det blir med oss människor som är lugnet personifierade och med en stubintråd som räcker runt hela Mälardalen - då är det de till synes obefintliga detaljerna som triggar oss.
Nåväl, jag blir fan helt vansinnig på folk som måste linda de där prassliga fruktpåsarna i butikens frukthörna åt motsatt håll. Så när man kommer och ska få lite snurr på påsen för att rycka av den så tar det tvärstopp - och sedan är det en hel vetenskap att reda ut härvan. Det brukar sluta med att jag först styckar hela ställningen innan jag hivar ut den genom kassagången och skriker "jag heter Shanti Roney, och jag är skådespelare!!"
Ok, kanske inte riktigt så - men det är på håret att det brinner till. Ungefär som när man ska få upp Anna-Karins knutar på brödpåsarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar