Är precis hemkommen från en satans powerwalk på 3 timmar... Men.. tänker du, är det inte sådana "promenader" som du brukar fnysa åt Papi? Jo, men det gick liksom inte att vara ståndaktig längre - även om jag förvisso har en fäbless för just stånd. Insåg i förra veckan att fortsatt kontinuerlig löpträning inte är den bästa medicinen för ett... ja faktiskt två löparknän. Det går inte att plåga bort smärtan hur gärna jag än vill.
14 år har gått sedan jag råkade ut för samma åkomma senast, och antagligen har det successivt smugit sig in en underliggande känsla av immortalitet hos den envisa surgubben. Sånt där skit händer bara andra, inte mig. Det är därför man hittar en lätt skamsen Papi målstyrt stretchande lite här och där numera.
Och powerwalk, det är fina grejor ska ni veta - jag hinner plåtspotta dubbelt så mycket nu för tiden. Däremot kommer ni aldrig få se mig med några sådana där slalomstavar eller klitorisigelkottar i händerna - där går fan gränsen.
Hittade förresten en fästing i varje knäveck efter helgen när DJ och jag hade en egenhelg ute på ön tillsammans. Så man kan lätt säga att mina knän är under attack. Helgen var för övrigt jättemysig och bjöd på både bra väder och antagligen sommarens sista båtfärd. Mormor skötte utfodringen och briljerade bland annat med en kantarellpaj som fortfarande får mig att smacka så där löjligt med tungan. Förutom lek och skoj så gjorde vi en operation städning av udden vilket Ester tyckte var riktigt spännande - Inte för att vi hittade så där jättemycket, det är ju inte direkt Slöddertälje-standard på omgivningen därute, men hon tycke allt att det var lite märkligt att det låg chokladpengar här och där som inte var uppätna. Skattjakt på skelettstigen med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar