bekräftat

Så var det då bekräftat att hösten är här... såg ett stråk med flyttfåglar som gjorde det enda rätta på vägen hem från jobbet idag.

Här hemma var det också höst.

Ska förresten testa å lira lite innebandy ikväll fastän jag vet att knäna kommer att haverera - men jag ska skratta hela vägen.

pearls before swine

Nu jävlar i mig ska det läggas pärlplattor - Papi ska ta upp sin gamla maniska karriär som fick lekskolefröknarna att ta mina föräldrar lite åt sidan...

"- Jo alltså, vi gör ju mycket annat pyssel här på lekis men Jimmy vill bara lägga pärlplattor..."

Jag tror jag tömde Södertälje kommuns förråd på pastellfärgade pärlor till släktens måttliga förtjusning då det fick bli presenter i ett aldrig avtagande överflöd.

Men va fan, hängivenhet och determination har alltid varit mitt rättesnöre och nu är det DJ's tur att drillas i den ädla konsten. Helylle-Papi har rumstrerat på Panduros hemsida ikväll - jo jo, det trodde ni aldrig.

lördag kväll

Roligare än så blev det inte - ses i morgon...

sexig lördag

Det braiga vädret som hittills har genomsyrat årets upplaga av september fick konsekvenser på inplanerade planer på hemmaplan. Låt gå att vi kan addera ett uns lathet och de facto att jag jobbar med sedvanlig länspumpning i morgon söndag - hur som helst så tror jag faktiskt att jag skjuter på nedmonteringen av balkongen till nästa helg.

I stället tog vi tillfället i akt och begav oss ett kvarter bort till Oxbackskolan för att idka träningsläger i cykling. Det här med att bromsa är tydligen en hel vetenskap för vår lilla DJ... eller ja, hon har sin egen syn på vad bromsa innebär. För henne är det helt legalt att använda väggar, bänkar eller närmaste buskage för att få stopp på fordonet. Eller varför inte det helt nya innovativa greppet att sätta ner ena foten framför ena pedalen på marken. Måste vara en tidsfråga innan vi sitter med en fraktur uppe i Huddinge.

Det hette förut att Ester är allt en envis krabat - jag har den här sommaren reviderat just det epitetet... Ester är inte envis, hon är otålig... och då menar jag otååååååålig. Naturligtvis blev det en ny strid uppe på skolgården där Ester och en rutschbana gick segrande ur striden. Det slutade med att vi tog en promenad i centrum för att handla lördagsgodis och titta på hur mamma jobbar på sitt jobb...

När AK väl ramlade in på eftermiddagen så valde jag helt sonika bort Liverpool och deras batalj mot Hull och begav mig up en sådan däringa powerwalk igen. Hur går det egentligen med knäna tänker kanske du då... sådär kan man väl säga - egentligen förlänger jag väl konvalesensen genom detta idoga knatande, men försök få mig att sitta still. Hade jag haft råd hade jag köpt en ny ergometercykel som jag timme efter timme kunde mata med svett och bra musik - den gamla blev ju kvar i pannrummet på Västergårdsgymnasiet där vi hade en föreningslokal back in the days. Men just nu är det ekonomiska läget lite kritiskt och jag skulle ju kunna nyttja företagets faciliteter - it's all a matter of time.

Promenaden eller walken förde mig tillbaka till mina barndoms kvarter och till gamla minnen från en skyddad uppväxt i stadsdelen Ronna av alla stadsdelar.

Tog mig upp för det som vi lads på gården kallade för "Höga Berget" - vilket av ålder inte upplevdes lika högt, men av samma ålder kändes lika svårbemästrat... what goes around comes around. Noterade dock att den gamla bergsvägen i trappetaget som tog oss till Bårstaskolan hade vuxit igen. Antingen så går väl inte Kämpevägsbarnen längre i skolan eller så har de lata asen skoltaxi... vad vet jag.

Otur i kärlek brukar ge tur i spel och det var kanske därför som det rullade in sex färska reg.plåtar under promenaden - väl hemma skulle det dock visa sig att de antagligen symboliserade varje mål i Liverpools neutralisering av Hull. Jag menar, 6-1 och hattrick av Torres - ibland gör vi tokiga val här i livet.

Appropå val så snackade jag med Gringo igår på telefonen - grabbarna håller tydligen på och styr upp den årliga båtresan till den sista Sovjetstaten och jag har hållit mig lite kall i förhållande till deltagande. Främst av denna eknomiska svacka, men när han började prata om deras farhågor kring pensionärsresa med bingo i hytten så kom det över mig att så illa behöver det ju inte vara och lade upp lite idéer om ett improviserat ko-bingo. Sedan dess har jag inte hört av varken honom eller de andra... Men tanken lever i alla fall hos mig, och just nu så känns en båtresa betydligt roligare som alternativ än att betala in AK's restskatt i november.

mera brallor

Ytterligare ett sms droppade in... "Papi! vi är på väg ut snart... har du en final blow som aktiverar störningsjouren?"

Hörni lads... Papi aktiverade jourer redan på den tiden som de hette ABAB - men självklart, som stadens förnämste förespråkare av electro och up beats kan ni glida ut i natten på den här...

Men nu stänger jag av mobilen.

en bralla

Fredag kväll och det droppar in ett desperat sms... "Papi, har du ingen schysst bralla att leverera... vi har en skön försittning här och behöver komma i mode"

Klart jag har!

lite extra allt

En kort nyhetssammanfattning från den Lovisinska nyhetsredaktionen...

• Helvetets förgårdar öppnade sig igår på eftermiddagen och vräkte ner ishagel - häftigt värre med den kakafoni som alla billarm på gatan satte igång. Hade precis varit och postat ett brev uppe på Torekällgatan och slunkit in på kolgrillen för att hämta mat.


• Eller ja, mat och mat... Andra pizzan på en vecka - det är typ en årskonsumtion för undertecknad. Eller så är det träningsläger i ungkarlsmat.


• Mer då... ishockeysäsongen börjar idag, och vanan trogen så kunde jag inte care less - Svensk hockey, eller hockey över lag är så fantasilös och profilfattig. Men jag har lovat mig själv att masa mig ut till det som var min arbetsplats i 21 år och beskåda spektaklet. För något säger mig att det är just vad det kommer bli i år. Bara de enögda julgranarna hävdar annat. (Naturligtvis slog sportklubben därför till och tråkade till sig tre poäng - imponerande 3900 personer på en elitseriepremiär, mot Linköping dessutom.

• Igår... en treåring har sannerligen ett märkligt tidsperspektiv. Allt som redan har hänt hände "igår". Möjligtvis kan hon sträcka sig till att det var i förrgår - men då kostar det en chokladpeng.


• TV - Papi har ju under flera år vänt ryggen till det mesta som sänds på TV om inte en grön gräsmatta och en vit läderboll har varit inblandad. Nu har jag dock fastnat vid evighetsprogramet Idol igen. Förra året höll jag ju emot ända tills det bara var 4-5 deltagare kvar - i år är jag kiosk. Inga personliga favoriter ännu - men han göteborgaren Chapel som bara kan säga sweet (vilket är sjukt enerverande, speciellt då han är 28 år) verkar ha lite koll - likaså den übersöta Tove från Umeå. Hon är 16 år och kan få säga sweet... precis som alla andra i hennes ålder... och så Henriette förstås.

Papis schulmädchen

DJ bevisar att tjatar man en hel sommar och en halv höst så får man till slut samma Converse-dojjor som mamman... "likadana" säger Papi...

pisseöl

Det här är overkligt, märkligt, galet... ja galet stort! Liverpool utan Carlsberg, vem hade trott det... detta incitament på 17 år - måste vara något rekord i sig.

Men nu är det som det är, det äckliga och snåla danska pisseölet med förvisso en jävligt snygg logga är ute ur spelet. Deras ynka 7.2 m£ väger ganska lätt mot de nya friska 20m£ x 4 år = 80m£.

Sedan kan Manscum United stå där tillsammans med AIG (14m£) eller Chelsea och Samsung (15m£).

cause we're liverpool, liverpool fc, the most famous team, the world has ever seen.

styra upp

Vi hade en sån där associationskedja på jobbet nu i veckan där jag i slutändan möttes av helt oförstående blickar. Nu är det i sig inget ovanligt eftersom jag i princip har vant mig med att betraktas som ett ufo.

Nåväl, jag försökte påmana lite uppmärksamhet kring den Dagliga Styrningen som vi utför 3 gånger per dygn med att festa till det lite å kalla den för Daily Steering... mm jag vet, helt crazy! Sen kunde jag liksom inte hålla mig utan fortsatte spinna på temat och menade på att det var dags att Stir it up... och då vaknade han Magnum från Strängnäs till liv och började yla något om en gräsrökande Bob från Jamaica... men näää... vadå Bob? Patti menar du väl? ... och så där höll vi på en kvart. Jag vet inte vem som tog över mötet, eller vad som sades - om det sas något över huvud taget. Aktien sjönk den dagen i alla fall. Här är i alla fall Patti!

kvällens tune

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här låten, mer än att den har satt sig enerverande hårt på panndiscen. Å det är lite skumt - för det första så är den inte särskilt ny, tror jag hörde den tidigt i våras och för andra så låter soundet som det är snott från Petters överskottslager anno 2004 - men den kopplingen är ju ganska uppenbar trots allt.

Men va fan, sätter den sig så har den antagligen något.

sommarens sista suck

Så var äntligen en lång nattvecka på jobbet över - grand finale blev en 13 timmars övertidshappening, men på ett sjunkande skepp så får man ta de utsträckta länspumpar som finns till hands. Någon ska ju betala hyran.

Därför var det en lätt sömndrucken och illamående Papi som väcktes av en desperat kämpande septembersol som skickade smucka sommarvibbar genom rullgardinen. Här var en chans som inte fick förgås, snart piskar det ner nollgradigt höstregn, så på med promenixpjucken och ut i det härliga vädret. Tog en lång maktpromenad genom stadens västra delar och i bostadsområdena så kitllade den välbekanta lukten av nytända grillar vilket fick en ganska tom mage att gör frivolter.

Förvisad till ensamhet i stan så var det kanske inte riktigt läge att fyra på en grill på balkongloungen, men väl en krispig pizza och en tillhörande mogen shiraz. Antagligen sista sucken med andra ord och nästa helg så åker nog bord, stolar och matta ner i källaren. Har jag dock tolkat den här hösten rätt så lär det inte vara brist på suckar i vilket fall som helst.

Vad ska man då hitta på en kväll som denna? Det sunda förnuftet säger naturligtvis att jag borde hörsammat Robban på jobbets uppmärksamma kommentar om att jag såg ganska blek ut. Så ett besök i kroppsgrillen vore ju inte fel... här måste jag dessutom stämma upp i den lokala hyllningskören som uppmärksammat affischen utanför mitt gamla solarium uppe i Rosenlund - "NYA RÖR I ALLA LIGG" ... jojo... där får man valuta vill jag lova. Därefter så säger ju samma sunda förnuft att jag borde ta en dusch och trippa ner till Saint och botanisera lite i drinklistan, eller varför inte Park Hotels chilla foajé. Fast här bryter min personliga ekonomiska rådgivare från lyxfällan in och hytter med fingret...

Så istället så blir det väl en förutsägbar kväll framför en stulen film på nätet, en tömd chiraz och ett lyxrunk framför datorn... Nja, så illa eller bra kanske det inte behöver vara - jag kan ju faktiskt ge mig i kast med att vaxa ekbordet och montera Esters nya coola halkskydd i badkaret... eller varför inte bara lyxrunka... Hm, det blir nog till att singla slant.

marknadsundersökning

Har noterat tidigar mornar när jag begivit mig hem från uträttat värv att den lokale kändisen och profilen, Stickögat har fått konkurrens ute i Östertälje. Men hur fan tänker karlhelvetet?

Där Stickögat har en medveten och up-to-date miljöanpassad approach där han tar sig fram på sin cykel - ja där har det brunnit en härdsmälta hos den här farbrorn. Fanskapet puttrar ju omkring på en moped i sin jakt på dessa åtråvärda dyrgripar som dessa pantburkar nu utgör. Dels är det ju uppåt väggarna rent miljömässigt, men hur han tänkt ur en ekonomisk aspekt. Jag menar, bensinkostnaderna lär ju lätt överbrygga de sketna korvören som han nu kan tänkas få ihop.

Å andra sidan så kan det ju tänkas att det faktiskt är en hobby för honom, och större underligheter har ju Östertälje skådat. Jag tänker närmast på psykot i SSK-tröja som ylandes joggar omkring dygnets alla timmar. Där kan vi tala om hängivenhet som vi dödliga aldrig någonsin kommer att komma i närheten av. Men så kan det bli när man har en mamma som bor på planeten Ellos och som spinner trådar av silver för att han ska kunna hoppa dit - under resans gång har han enligt egen utsago haft ihjäl 14 poliser, och fler ska det bli.

Ju mer jag tänker på det så är det en förbannat trygg stad det här - och på hemmafronten blåser iskalla vindar i form av en 7-årskris som river upp sår och äter av den ork som jag hade sparat till höstdepressionen. Tur att man är en trygg kille med valkar i högerhanden.

Saker som stör Jimmy (del 9)

Ni kommer att tycka att jag är skitlöjlig nu, och det kanske jag är... Men det är så det blir med oss människor som är lugnet personifierade och med en stubintråd som räcker runt hela Mälardalen - då är det de till synes obefintliga detaljerna som triggar oss.

Nåväl, jag blir fan helt vansinnig på folk som måste linda de där prassliga fruktpåsarna i butikens frukthörna åt motsatt håll. Så när man kommer och ska få lite snurr på påsen för att rycka av den så tar det tvärstopp - och sedan är det en hel vetenskap att reda ut härvan. Det brukar sluta med att jag först styckar hela ställningen innan jag hivar ut den genom kassagången och skriker "jag heter Shanti Roney, och jag är skådespelare!!"

Ok, kanske inte riktigt så - men det är på håret att det brinner till. Ungefär som när man ska få upp Anna-Karins knutar på brödpåsarna.

Maktpromenad

Är precis hemkommen från en satans powerwalk på 3 timmar... Men.. tänker du, är det inte sådana "promenader" som du brukar fnysa åt Papi? Jo, men det gick liksom inte att vara ståndaktig längre - även om jag förvisso har en fäbless för just stånd. Insåg i förra veckan att fortsatt kontinuerlig löpträning inte är den bästa medicinen för ett... ja faktiskt två löparknän. Det går inte att plåga bort smärtan hur gärna jag än vill.

14 år har gått sedan jag råkade ut för samma åkomma senast, och antagligen har det successivt smugit sig in en underliggande känsla av immortalitet hos den envisa surgubben. Sånt där skit händer bara andra, inte mig. Det är därför man hittar en lätt skamsen Papi målstyrt stretchande lite här och där numera.

Och powerwalk, det är fina grejor ska ni veta - jag hinner plåtspotta dubbelt så mycket nu för tiden. Däremot kommer ni aldrig få se mig med några sådana där slalomstavar eller klitorisigelkottar i händerna - där går fan gränsen.

Hittade förresten en fästing i varje knäveck efter helgen när DJ och jag hade en egenhelg ute på ön tillsammans. Så man kan lätt säga att mina knän är under attack. Helgen var för övrigt jättemysig och bjöd på både bra väder och antagligen sommarens sista båtfärd. Mormor skötte utfodringen och briljerade bland annat med en kantarellpaj som fortfarande får mig att smacka så där löjligt med tungan. Förutom lek och skoj så gjorde vi en operation städning av udden vilket Ester tyckte var riktigt spännande - Inte för att vi hittade så där jättemycket, det är ju inte direkt Slöddertälje-standard på omgivningen därute, men hon tycke allt att det var lite märkligt att det låg chokladpengar här och där som inte var uppätna. Skattjakt på skelettstigen med andra ord.

Sagan om de två (i) älgtornen

Här kan man sätta på... hm.. sitta på vakt och vänta in villebrådet. Det var tider det...

alltså, på riktigt...

Jag råkade precis höra/se reklamen för Head & Shoulders där man ogenerat påstår att 8 av 10 frisörer tycker att schampo från Head & Shoulders får dina hårrötter att skita på sig av lycka.
Okej, det må så vara - men hands up alla som någonsin har sett dessa produkter till försäljning hos just din salong. Såvida du inte klipper dig på ICA.

När jag ändå är igång och funderar så kretsar mina tankar just nu kring hur många "huvudfotingar" en 3-åring kan producera... Vet liksom inte var jag ska gömma allt hon släpar hem längre.

trista vägverket

Hur tråkigt får det bli!?

Jag menar, de där majblommenördarna får minsann diskutera färger och utförande till förbannelse - men vi bilägare ska allt fråntas det sista lilla roliga som finns kvar av att betinga en bil. Jag pratar om den där häina lite goooosiiga aktiviteten att lycklig som en liten pojke få öppna kuvertet varje år, och som på julafton fundera över innehållet. Tänk om den är svart... eller varför inte neonfärgad...eller jag menar med sådana där fireflames...tänk om... - Fast oftast, eller alltid så är de blå, gröna, gula eller röda.

Jag pratar naturligtvis om kontrollmärken - eller skattemärket som det heter ute i hooden. Själv är jag med i värsta grymma crewet som träffas en gång i månaden för att byta rariteter med varandra. Min bästa är en gul 9:a från 1979.

Men nu är det över.

goes without saying

2 månaders högeridisslande är över - 2 månaders tragisk tungspetspillande med en morbid önskan om att den lilla flisan som försvann vid en Taco-middag i juli skulle ha hittat tillbaka... ja, det är över.

Papi har varit över till grannen - samma granne som de få gånger som jag vågar pallra mig dit hotar med att komma klampandes över innergården nästa gång för att släpa upp mig i tandläkarstolen. 2 månader tänker du - det tänkte jag också när jag bokade tiden... vafan, är det inte lågkonjunktur? det är väl ingen dåre som går till tandläkaren då... men det var det tydligen. Därför har jag inmundigat maten på höger sida, vilket har fått mig att se skitlöjlig ut - därför har jag från och till låtit detta gå ut över mitt humör - därför hade det varit bättre om jag hade fått en tid direkt. Då var jag modig, avslappnad och tillfreds med livet - dessutom fanns det dineros på kontot. Nu anar jag en annalkande höstdeppression samtidigt som bankhajen lurar bakom knuten... men gick gjorde jag... och nu känns det faktiskt lite bättre - ska nog unna mig en öl ikväll.

Tydligen har man gjort om tandvårdsgarantin lite - vilket innebär att man staschar in allt upp till 3000:-, därefter kan man börja få nytta av sin skattepengar. Med andra ord typ aldrig. Fast därtill har man något suspekt bidrag på 150:- som står kvar på ens tandvårdskonto om man inte tar ut den. Papi som har en magisterexamen i mattematik räknade då snabbt ut att om man slinker in vart fjärde år hos dentisten så blir besöket typ gratis. Inte dumt.

Goes without saying? Ja, den kan ni ju fundera på - eller alla utom Sasse för han är från Piteå.

Ingen skit är för evigt

Jag blir glad över de här bilderna - Jag unnar henne verkligen allt gott och det fungerar dessutom som ett bevis på att ingen skit är för evigt. När det är som jävligast så vet du alltid att det inte kan bli sämre. Och tro mig, den här underbara rösten har verkligen varit down så långt ner i källaren du kan komma. Det känns också som ett skönt bevis på att min generation är still standing.

Och titta på den glädje och samhörighet som publiken utstrålar - det här tillfället kommer de att bära med sig när novemberregnet tränger sig på. We love you diva - och låten är ett riktigt lyckopiller.

Tack.

Ginza-Fever

Om du känner en liten höstcraving på att fylla ut skivcäjsarna eller bara de där tarvliga tomma hyllorna som skriker ut ditt diskofilistiska misslyckande så bjukkar Papi på ett bra tips...

Knappa dig in på Ginza och förundras över hur många bra alster de dumpar iväg för det schwajnigt hutlösa priset 10:-

På en kisskvart fick jag ihop 21 skivor utan att anstränga mig... Jag menar 21 skivor för 210:- när gjorde du en sådan bra affär sist?

diggilo diggiskridsko

Det är ganska sällan nu för tiden som jag fastnar vid MTV... eller, ja det är ganska sällan som jag över huvud taget fastnar vid TV:n at all. Idag skulle jag dock titta på barnprogrammen tillsammans med DJ för att idka lite fader-dotter-umgänge.

Det blev dessvärre inga barnprogram - Papi släppte fjärrkontrollen när Americas Best Dance Crew poppade fram. Och damn vad tagen jag blev av ladsen i BreakSk8. Asså... det var nästan så jag ångrade att jag krängde iväg mina inlines. Så grymma är dom...

Så jag håller med, America Got Talent! och btw. spana in flipcoinen 0:58.

Jimmy googlar idag på

Vilken frukt som är mest C-vitaminrik:

Jag avslöjade ju i ett tidigare inlägg att jag har börjat trycka i mig i mitt tycke C-vitaminrika frukter för att maxa på immunförsvaret lagom till höstepedemierna. Det slog mig dock att jag egentligen inte har något vetenskapligt belägg som grund när jag nu trycker in kiwifrukter med skal och produktlapp, ja allt i gapet. Så därför blev det till att googiliboogeli.

C-vitamin finns rikligt i bl.a. citrusfrukter, potatis, kiwi och nypon. Världen mest C-vitaminrika frukt ser vi emellertid aldrig till. Det är det australiska getabocksplommonet Terminalia Ferdinandiana, en liten rund, grön frukt med stor kärna, som smakar som omogna krusbär. Denna frukt innehåller hela tre gram C-vitamin per hekto vilket är femtio gånger mer än apelsiner.

Se där, helt fel ute var man ju inte.

Gratis är gott!

Världspremiär enligt dom själva... men nåja, vi kan väl nöja oss med Sverigepremiär utan att ta i så vi skiter på oss. Nästan 500 stolta Peugeot-ägare samlades i paradstallet ute i Sätra för att se täckelsen falla för årets snackis - eller "sukke" som den speedade konferenciären hurtigt krystade ut. Jag pratar givetvis om Papis nya craving, Peugeot 3008. Ett must have för den som med nöd och näppe tvingar sig över 450 mil om året på fyra hjul.

Buffé var uppdukad med tilltugg och vin... bara en sådan grej en torsdagskväll var värt den 0-kroniga entrén - och värdfolket såg törsten i AK's ögon och följde henne snart runt i lokalerna med en påfyllnadsredo box.

Papi svävade runt och provsatte, suktade, sparkade på bildäck och demolerade en baklucka i jakt på finesser. Hårfint nära att belåna det som går att belåna för att rulla hem med en egen kukförlängare.

Ester då... jodå, hon höll sig till scenen med blinkande lampor och Mama Mia-uppträdande. Med andra ord en kväll för alla smaker. Enda smolket i bägaren torde väl i så fall vara att vi stack innan Nanne Grönvall intog scenen med inövade Tina Turner-sprattel och Lill-Babs-flås. Vi spädde dock ut det smolket med en kvällsburgare på MakkiDee vid Moraberg.

förvisso en seriefigur...

...men det är bra skönt att veta att man inte är ensam. (klicka på bilden för att förstora)