Det är bara en face jag går igenom...

Jag har ändrat mig...

Jag var för ivrig, trodde mig se en potential.

Men efter att ha kännt efter så måste jag nog tillstå att jag föraktar skiten.

Det gör Wayne också... så till:

Internet, Vatikanen, President Bush och alla andra jävlar som känner sig berörda.

Efter påtryckningar, hot om våld och ett eländigt tjat har vi fattat ett moget beslut.

Vi säger nej.

Vi säger nej till Facebook.

Varför?

Vi vill helt enkelt inte.

Vi vill inte avslöja våra riktiga namn och lägga ut närbilder på våra ohyggliga ansikten på det här internet.

Vi vill heller inte få vänskapsförfrågningar som lyder...

”Tja, Krille här. Vi gick hela grundskolan ihop och sedan parallellklass på gymnasiet. Vi sa inte ett ord till varandra då och har inte gjort sedan dess. Ska vi bli polare?”

Eller ”Du tog mig på fittan i lördags. Kompis?/Nettan”

Vi har redan kontakt med de personer vi vill ha kontakt med. Och om just du känner dig bortglömd så kan vi nog lösa det. Vi tänker inte tåla leken, därför ger vi oss inte in i den. Med hopp om förståelse och respekt!

Varma kramar // Papi & Wayne