Cum Grano Salis Vitae

Känsliga läsare varnas - men det ligger inte riktigt för mig att försköna historien...

Jag har varit där, jag har sett ljuset. Jag har passerat twillight zone och kommit levande tillbaka. Förvisso som ett tomt urlakat skakande skal med spår av svettrinningar och ett spökvitt ansikte - men tillbaka är jag. Reborn as the father of the undying bajskorv!

13 timmar och 27 minuter - nej, jag pratar inte om Esters födelse. Jag pratar om mitt eget inträdesprov till mödragruppen som med himlande ögon och förorättade miner alltid drar upp just smärtan med att föda barn när en man med lite ömhetsbehov driftar sig till att antyda något om en förkylning. Tro mig, jag är från och med idag er societys ordförande och måttstock - för den utdragna smärta som jag upplevt i ett helkaklat badrum på Lovisinsgatan den kommer ni aldrig i närheten av, aldrig!

För tillfället slickar jag mina sår och bristningar genom att sända kondeleanser retroaktivt till hillbillysarna i The Deliverance (Den sista färden). Har inte vågat mig på något grövre än lite youghurt sedan nedkomsten - fast nu kom A-K tillbaka från Videorullen med en liten prasslande påse, vet inte om det är ett infall av moderskänslor eller bara rent utstuderad grymhet. Man kan ana det sista då hon faktiskt vägrade att svara i mobiltelefonen när jag kände att min sista stund var kommen - allt jag ville var ju bara att få ett värmande och tröstande ord innan jag fejdade ut i det stora mörkret.

Många tankar sveper såklart genom huvudet när man befinner sig i en så avbeväpnande och naken situation som jag gjorde under dygnet (23.35 - 13.02) som gick. Höjden av förnedring, och detta är mina egna subjektiva bedömningar, måste väl ändå vara att ett blodkärl brister när man sitter och krämar för allt vad tygen håller. Tänk att behöva hittas på ett toalettgolv med byxorna nedhasade och en muräna på väg ut ur rektum...blä... Det går liksom inte riktigt ihop med den där önskebilden av att somna in i kostym och frack med ett grånande hår och tidens spår i ansiket, fast ändå med en lycklig aura av ett väl förättat värv... Nä, får helt enkelt börja äta lite mer fibrer.