Den första hösthelgen välkomnade oss med öppna armar när vi anlände ut till de djupa Runtuna-skogarna utanför Nyköping. Nöjesfältet och tillika upptäckarparken Körartorp stod som värd, och tillfället till ära så hade arrendatorerna Farmor & Farfar inhandlat en ny attraktion - bollhavet.
Solen hade redan så sakteliga påbörjat sin nedåtgående bana när vi kom fram, då en av allians-Sveriges nya providers ägnat förmiddagen åt att bre mackor med ett arty handlag. Detta hindrade dock inte det glada sällskapet åt att inleda ett avslappnat dygn med flera trevliga aktiviteter, utan att det på något sätt kändes stressat.
Efter att DJ hade inspekterat bollhavet och av någon anledning forcerat alla bollar ut i naturen så dukades det upp med lite välkomsttugg på grusplanen. Ett tråg med havskräftor ackompanjerades av bröd, ostar och gott att fylla glasen med. På något sätt kändes det som en välriktad protest mot det rådande temperaturövergreppet att i ren trots sitta ute och äta - almanackan skvallrade dock om att det var septembers första dag.
Nuförtiden är det inte allt för ofta som Papi styr kosan mot sin uppväxts helg- och sommarhärbärge, hans zodiaka kräftanlag pockar allt för starkt mot havet. Detta till trots så går det inte att förneka att alla välbekanta lukter och intryck frammanar bilder om en svunnen tid som nu kan te sig sorgelös och problemfri. Man förstod det inte då, men vi diskuterade det i bilen hem hur märkligt det är att allt går igen - en cykel som upprepar sig fast med små modifikationer. Nu är det jag och A-K som längtar och ser fram emot helgerna för att få komma ut antingen till skärgården eller torpet för att äta & dricka gott, bara slappna av och framför allt få se lyckan i Esters ögon när hon får rusa runt i vild dans med indian-yl och krumbuktande kullerbyttor.
Nåväl, efter välkomstsittningen så hade lite kyla smugit sig in i kroppen och vi beslöt oss för att gå en inspektionsrunda i gammal rustik bondemiljö där en hoper soldattorp stod i centrum för tillsyn. A-K klängde längs med husväggar, klättrade på stegar och kröp i buskar - allt för att insupa inspiration och kanske tillfredställa de outtalade tankarna om hur mysigt det skulle vara att ha något eget att pyssla och dona med. Förvisso är vi kanske inte några trädgårdsmänniskor - däremot skulle vi gärna vilja kunna hålla på och småsnickra, måla och framför allt inreda ett litet torp el dyl. Det är trots allt skillnad på att ha något eget oavsett om tummen sitter mitt i handen. I värsta fall får väl Lagestam, Linus och Jelly komma och bringa ordning i förödelsen.
Brink, Grindstugan, Hult, Väla och Rosenkälla fick finna sig i att synas under lupp - och vi ska väl inte sticka under stol med att våra hjärtan sedan länge klappat lite extra för Brink. Med sitt ogenerande läge, lite mystiskt doldt i en dunge men med full utsikt över en vacker sörmlandsvy innehålandes både sjö, herrgård och betande kreatur. Lite av dess prakt kan anas på nedanstående vårbild.
Vid vårat senaste besök vid stugan så såg den ut att vara under visst vilande underhåll, golvet var utslitet och överhuvudtaget andades det lite övergivet. Men nu hade det hänt grejor, ett jägarlag från Stockholm hade flyttat in - lagt nytt golv, smackat upp ett funktionsdugligt och passande kök, och framför allt - man hade dragit in el, förstå vilken torpar-lyx. Vill ha-generna pockade oroväckande, så vi får väl helt enkelt vänta ut dem. Om inte annat får vi väl börja med rovjakt och tömma skogarna runt omkring.
Väl tillbaka var det dags för idrottsliga aktiviteter i form av pilkastning samtidigt som Farfars 60-års present, en gasolgrill, rullades fram. Pilkastning, korvbuffé, rödvin och en ivrigt applåderande DJ som var uppe alldeles för sent jubilerade in mörkret. Självklart vann Papi pilkastningen, däremot var det nog jämt skägg i rödvinspimpling mellan A-K och Farmor. Inne i den varma stugan välkomnade fotogenlamporna oss inbjudande till en omgång Plump med mer snacks och dryck. Inte helt oväntat så vann Papi även denna utmaning, men här började tröttheten ta ut sin rätt så han försvann in till en snosande Ester. A-K valde dock att i ren förlustfrustration utmana det arma värdparet i Yatzee - jag vet inte hur det gick, men hon påstår att hon vann - "tro de".
Söndagen busade lite genom att bjuda på lite spridda skurar - 66% av familjen valde därför att ta en lång och härlig sovmorgon medans Papi botaniserade bland minnen i lådor och uppe på vinden. Märkligt hur mycket som får plats i ett litet torp - Skrämmande också hur stor valborgsmässoelden kommer att bli ett år långt fram i tiden.
Farmor aviserade lunch och briljerade genom att duka fram Rådjur, primörer och en frisk sallad - fantastiskt gott och köttet formligen smälte mot gommen. En kökslig revansch och en triumf för en liten mamma som fött upp sina söner på en ganska ordinär husmankost. Helgen närmade sig sitt slut och Papi valde att avsluta den genom att slå an den ton som genomsyrat den hittills i nostalgins tecken. En snabb biltur tog oss mot Glottran och Ånstabadet - det bad som symboliserat en något udda badkultur för två växande småkillar. Vår familj anammade aldrig riktigt den något mer vanliga traditionen att man åkte till en välbesökt badplats med picnic-korg och frodades med andra människor i solen - nejdå - istället blåstes det revälj vid 06.30 på mornarna för att likt en attackstyrka analkas badet smygandes. Sopor tömdes vid badets tunnor och nere vid bryggor och hopptorn tvagades det med frenesi medans två huttrande pojkkroppar försökte frammana en lämplig glädje. Badplatsen såg ut som den alltid har gjort med en miljö som påminner forna tiders sommarkollo och det var nästan så att jag väntade mig att Badbussen som körde skytteltrafik mellan Runtuna och badet skulle dyka upp tutandes.
Ännu en resa i tiden hade nått sin ändhållplats.
.jpg)
