Mord i sinnet

Via ett övervakande av ett dop i Göteborg - utav högst personligt intresse - så anlände privatdetektiven Ester till Fjällbacka i sitt franska ekipage. Efter ett snabbt övervägande äntrade hon med bestämda steg den pittoreska turistbyrån med sikte på att lösa frågan avseende nattlogi. Pensionat Fjällbacka Fyren lät passande, då ambitionen var att beblanda sig med kreti och pleti för att på så sätt smälta in - att sticka ut nu, skulle bara försvåra det stundande arbetet.

Efter att ha inkvarterat sig och tvättat av sig resdammet, beslutade sig den välkända brottslösaren med näsa för delikata intriger för att studera omgivningarna. Tanken var att samla på sig ett första intryck kring mordplatsen. Mordet ja - en vecka tidigare hade kommisarie Mellberg vid Tanumshede polisstation kontaktat Ester, då man stod helt handfallna och den lokala expertisen misslyckats i sina ambitioner att bringa ljus kring gåtan. Karl Axelsson vid det lokala lantmäteriet hade hittats död, överkörd uppe i Kungsklyftan, och den enda bevisföringen som fanns att tillgå var ett suddigt däckspår på den mördades skjortbröst. För övrigt helt ologiskt då omgivning kring klyftan inte lämpade sig för vare sig cykling eller bilkörning.

Ester förstod ganska snabbt att detta mord antagligen inte var personrelaterat, utan snarare ett dåd orsakat av stundens ingivelse, eller baserat på mannens ämbete. Ester kastade följdaktligen sin turtärning och valde som en fix idé att följa ämbetsspåret då tärningen visade tvärtom. Esters framgångsrika saga hade hittills byggts på hennes orationella förmåga att göra allt galet och tvärtom. Såå... vad sysslar man med på lantmäteriet tänkte hon... jo... just det, man mäter sträckor slog det henne. Således började hon av stega av orten med anteckningsblock och penna i högsta hugg... inte för att hon skulle hugga någon, men ändå.

Ganska snart förstod hon att något var helt galet i den lilla kuststaden som vilade i skuggan av Vetteberget. Inte en enda angiven sträcka på ortens skyltar visade sig stämma. Aha! utbrast Ester förnöjt, ett motiv sannerligen... Nu gällde det bara att fundera ut vem som skulle kunna tänkas ha drabbats av detta slarv, och framför allt - vem har tillgång till en cykel som forcerar den steniga terrängen uppe i bergsmassivet. Ester valde att sätta sig nere i hamnen med en västkustbaugette och en kall lager i handen för att sortera sina tankar och det bildspel som rullade revy på hennes näthinna.

Vänta... vad var det där för något... något som hon hade sett tidigare under dagen i ögonvrån pockade på, och ville upp till ytan. En rosa tanke slog henne och när samtidigt en skeppskatt sprang förbi hennes fötter så klickade det till. Självklart! Varför hade hon inte tänkt på det tidigare... någon som sysslar med paketleveranser stod antagligen på ruinens brant då inga vägsträckor stämde, vilket fick till följd att inga försändelser någonsin nådde fram till sina mottagare. Och vem sysslade med ortens enda budservice? Jojo... dottern till ägaren av Tång... och sannerligen, visst stod väl mordredskapet placerat utanför butiken...

Återstoden visade sig vara ett rent rutinärende, dottern erkände utan omsvep och det var en triumferande Ester som ringde in polisstyrkan med Patrik Hedström och kollegor för ett stilla gripande. Kommisarie Mellberg anlände även han för uttrycka sina hedersbetygelser över den lilla damen i sin vita sherlock-hatt.

En märkbart stolt Ester kände sig nöjd och belåten över sitt dagsverk och valde att belöna sig själv med en picnic-korg och en flaska vin med utsikt över en nedåtgående sol över Bohusläns skärgård.