Nya bokar

Papi the bibliotekarie har avverkat två nya alster hämtat från litteraturens finrum och högborg - Bokus pockethörna. Självklart förtjänar dessa ett omdöme, och vem gör det bättre än initierad och påläst undertecknad. Håll till godo!

Roslund & Hellström - Edward Finnigans upprättelse betyg: 3.5/5

I Sverige blir en man vid namn John Schwarz häktad för misshandel på en Finlandsfärja. Det är något som inte stämmer med John, vem är han egentligen? En man utan identitet? En man som egentligen borde vara död? I USA förbannar Edward Finnigan sitt öde. Trots att många år har gått kan han inte få ro så länge han inte får upprättelse för mordet på sin dotter. Han har blivit berövad det avslut som han varit så säker på. Kriminalkommissarie Ewert Grens förstår inte först vad det är han har framför sig när han börjar förhöra John. Ett politiskt spel, men också en härva där mänskliga relationer och starka övertygelser har stor betydelse. Edward Finnigans upprättelse är en berättelse om vad strävan efter upprättelse kan göra med människor. Om vem som är offer och vem som är brottsling. Men framförallt är det en andlöst spännande och intelligent kriminalroman som engagerar och överraskar.

Dennis Lehane - Mörker ta min hand betyg: 4.5/5

Privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro åtar sig att skydda sonen till en känd psykiatriker som av misstag verkar ha retat upp Bostons maffia, och därför fått ta emot ett antal hotelser. Snart står det klart att hoten inte kommer från maffian, utan istället leder spåren åt ett än mer skrämmande och samtidigt osannolikt håll: en seriemördare som sitter fängslad sedan tjugo år tillbaka.Plötsligt inträffar en rad ohyggliga mord där offren blir grymt torterade. När Patrick Kenzie och Angela Gennaro gräver djupare i saken upptäcker de flera likheter med tidigare olösta fall och att mördaren är någon som kretsar kring dem, och som känner till deras förflutna. Någon som leker med dem och ser dem som sina nästa offer.

Helt klart Lehanes bästa i serien om det strävsamma paret Kenzie och Gennaro - jag skulle mycket väl ha kunnat sätta en femma i betyg - för så spännande och nervkittlande var boken - men som den perfektionist, och korrekturläsande retoriker som jag nu är så kan jag stundtals inte låta bli att iriitera mig på vissa smådetaljer. Personligen så tycker jag att en kronologisk serie, där din relation till huvudpersonerna växer fram samtidigt förpliktar. Att då missa viktiga historiska referenser som tidigare delgivits kring dessa måste därför resultera i ett poängavdrag. I övrigt så rekommenderar jag starkt denna bok.

Dessutom väntar jag in filmatiseringen av "Gone, baby gone!" - releasedatumet är just nu satt till den 31:a oktober. Filmen regiseras av Ben Affleck, och huvudrollerna innehas av Casey Affleck och Michelle Monagahn. Inte helt kända skådespelare, vilket jag tycker fyller ett syfte - dessutom stämmer de fotoclips som har släppts överens med den bild jag har av dem. Morgan Freeman har även han en viktig roll i filmen.

Orkar man inte vänta till oktober så har precis Harlan Cobens bok, "Berätta inte för någon", rullats upp på de svenska biograferna. Jag har inte sett den ännu, men jag har stora förhoppningar då boken ifråga inledde min romans med nämde författare. Coben håller alltid ett högt tempo i sina böcker med snabba vinklingar och nya infall. Dock kan man börja ana, en sådär 5 böcker senare, en återkommande hook i hans böcker. Dvs. Inget är vad det ser ut att vara, alltid är det något från det förflutna som väcks till liv och dras upp till ytan och alltid är det en eller flera personer som inte riktigt är dem de utger sig för att vara... spännande i vilket fall som helst.

VAB

Heders allihopa, inte ett ont ord gällande denna instiftelse ska passera mina läppar hädanefter - självklart får pappas flicka vara hemma hur mycket som helst...

angenäm flawa'

Musikhösten inleds med en angenäm återkomst - Southamptons smoothaste röst kolabbar på Kanos senaste släpp. Craig David är slicker than the average på "This is the girl".

Denna smakbit lovar mer - och fortfarande är "Born to do it" en av tidernas bästa 20-plattor.

operation vardagsrum

Papi och A-K sparar och planerar.

Dryftar, diskuterar och ändrar sig.

Mäter, räknar och jämför.

Och nu börjar äntligen det mesta falla på plats,

vardagsrummet ska få sig en avhyvling.

April 2008 går vi från ord till handling - just

nu är det bara ett soffbord vi inte har lyckats

enas om.

Nåväl, nedan frontas våra planer so far:

SOFFA

FÅTÖLJ

MEDIAMÖBEL

TV

Vi tror på det här, och det ska bli kul att se hur det ter sig live. Främsta skälet är trots allt insikten om att helvit soffa och fåtölj snart kommer att tappa i lyster i takt med en klåfingrig liten apas framfart.

lam lördag i en lanas liv

Jag hade rätt stora intentioner om att uträtta storverk under lördagen - planeringen kändes fulländad och uppläget genomtänkt. Vi kan väl säga att jag nådde halvvägs.

Inledningen gick dock i supremehetens tecken och det var en laddad Papi som ramlade ut på gatan. Skön temperatur på de skuggiga gatorna och en sol som letade sig fram med sina strålar där den kom åt. Kände mig ganska utvilad trots att dårarna på Badhusgatan avslutade sin fest framåt tre - och då ska man ha i åtanke att deras balkong använts förtjänstfullt som ett surrogat till Norra Stå alternativt en nerknarkad terrass på Söderstadion - ni vet där Klimpen brukar hålla till.

Första anhalt var Stadium-butiken - ett unikt forum för hur man lyckas få in typ ingenting på hur stor yta som helst (och nej, jag tänker inte ta diskussionen om hur mycket "helst" är). Men man måste vara jävligt nöjda över Sveriges största kassadisk och hörnan med kanoter och fjällvandrarequipment som upptar 25%. Jättenice om det inte vore för den lilla detaljen att ingen i Södertälje har några likvida medel, och tanken att dess invånare skulle våga sig ut i skogen känns tämligen skrattretande. Tro mig - back in da days jobbade jag som fritidsledare, vilket förutom att det inbringande en gigantisk lön även premierades med sommarkollo i Spillersboda. Och det var lika roligt varje gång att se dessa förortsligister skita ner sig över lite skogsmörker och en blodig yxa i utedass-dörren.

Nåväl, den lätt förvirrade ynglingen i en snor-orange tröja såg om än mer förvirrad ut över mitt önskemål gällande en Exel-klubba med flex 34 och soft blad... - Glöm det!, sa jag och gick ut med outrättat ärende. Jag lade till och med tillbaka de två Nike-tröjorna jag hade plockat på mig för att statuera ett upproriskt exempel. Väl utanför ropade Andres Esteche på mig från scenen vid Politikertorget - han ville tydligen att jag skulle vifta med armarna - jag tittade iskallt på honom...

Nä, jag ska inte vara elak. Jag kan till och med erkänna lite i smyg att jag faktiskt uppskattar killen som entertainer - och om det gick så skulle jag unna honom lite mer framgång. Det krävs verkligen att man tror på sig själv om man fortfarande fyra år efter ett genombrott(?) i det subtila Fame Factory har gnistan att stå och yla i olika köpcentrum varje helg i hopp om att vinden ska vända. Tyvärr är väl Sverige likt den amerikanska södern inte riktigt redo för gay-latino. Men å andra sidan så är det ju inte heller helt fel att vara kung på Patricia på söndagarna. Go Andres! olé olé!

Någonstans mellan korven och RB'n vid Kringlan grillen och min vandring till garaget vände dock min egen vind. Det som från början såg ut som en snabb ride ut till ICA Maxi för att A-K skulle få mörda min tomburkssamling urartade till en odyssé som tog oss ända till Kungens Kurva. Appropå mörda, så var det helt klart ett ont öga som stirrade på mig när det gick upp för min själsfrände att hon precis matat in 125 Red Bull-burkar i automaten... -"Jaha"...var väl typ det svar jag fick till. Kungens Kurva ja, anledningen till att Griffen tvingades ut på motorvägen var att A-K promt var tvungen att få tag på en iPod-Shuffle till sin kusin i födelsdagspresent, och det idag dessutom. Basta! Nåja, tänkte jag - kan ju alltid platespotta lite, Kurvan en lördag brukar ju vara välbesökt. Detta stämde, och tydligen var det årsträff för alla satans bilar i 950-serien förutom det utmobbade aset 952...suck. Jag kunde dock trösta mig med den eftersökta Exel-klubban trots allt. Den fryntliga stämningen i bilen på vägen hem utsattes för påfrestningar i takt med att A-K plockade in tre bilnummer - i höjd med Mälarbron var jag benägen att låta henne gå hem.

Väl hemma så hade tiden sprungit ifrån Papi - dubbelt upp. Tanken om att få röra på påkarna, inspirerad av VM i Japan hade gått i stöpet, likaså mina intentioner som går tvärtemot min personlighet att gå och returnera glasflaskor och burkar gick om intet. Så här sitter jag nu, med en sovande prinsessa och en fru som farit sin kos till Västerhaninge. Snart är det dags för en kulinarisk upplevelse i form av pytt-i-panna med stekt ägg och till det morotsjuice för Ester och en kall Åbro till Papi...

Vad resten av kvällen har i sitt sköte får tiden utvisa - jag vågar dock påstå att så mycket sköte lär det nog inte bli... over and out.

mera Stenmark

huh?

Jan Stenmark vem då?

Har fått lite förfrågningar sedan förra inlägget, så för att förstå denne mans storhet och melankoli så sår jag några frön i kommande betraktelser...

Ingen femma då?

Jodå, det är väl klart...

Jan Stenmark - Storpack betyg: 5/5



"En stenmarkare" säger man numer och menar en nostalgisk bild med en alldeles ovanligt lysande text under.
Jan Stenmark har som ingen annan med sina bilder skapat en helt ny genre inom den svenska litteraturen, samtidigt med att hans böcker blivit både folkkära och populära; ibland kan man höra folk citera honom: "Lata jävlar, tänkte jag", till bilden med flaggstången på halv stång, eller: "Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars älgen", till bilden med mannen som står och skjuter älgen hemma i frysboxen. Stenmarks första två böcker "Detta har hänt" som utkom 1990 och uppföljaren från 1992 "Det började med fåglar" har sedan många år varit slutsålda. Här kommer äntligen en komplett samling med båda dessa, nu dessutom för första gången i fyrfärg.

Som om inte det var nog tillkommer även 60 tidigare opublicerade bilder från samma tid i avsnitten: "Illustrerade Klassiker" och "barn jag känt".
Detta sammantaget gör boken på 312 sidor till en omistlig bibel för alla älskare av Stenmarks humor och bild konst.

Sommarens boklåda

Lata dagar, lätta sommarbrisar, varma mysiga kvällar - otaliga har tillfällena varit under sommarmånaderna att försjunka in i en uppdiktad värld med spännande intriger och rollpersoner.
Papi var naturligtvis inte nödbedd och slukade raskt och girigt 8 st. böcker i maratontakt - vissa av dem riktiga guldkorn, medans andra mer upplevdes som bekräftade besvikelser.

Nedan följer korta recensioner av sommarens skörd:

John Grisham - Agenten betyg: 4/5

Den avgående presidenten benådar, efter påtryckningar från CIA, den ökända agenten Joel Backman, som tillbringat de senaste sex åren i fängelse. Det verkar som om Backman lyckats få tillgång till hemliga fakta som äventyrar systemet för satellitövervakning. Backman smugglas i tysthet ut ur landet till en ny vistelseort. När han väl är på plats kommer CIA att läcka information om var han befinner sig till israelerna, ryssarna, kineserna och saudierna. Sedan är det bara för CIA att vänta.

Harlan Coben - Den oskyldige betyg: 4/5

Matt hamnade på fel plats vid fel tillfälle. Han försökte avstyra ett slagsmål men blev själv dömd för dråp. Nio år efter avtjänat straff börjar livet se ljust ut. Matt väntar barn med sin stora kärlek, Olivia, och yrkeslivet är på topp. Men så blir han förföljd av en okänd man och får ett underligt videosamtal på sin mobil. Skärmen visar en suddig bild av hans fru Olivia och en man. I ett slag rämnar hans värld. En nunna hittas mördad och när den mystiske förföljaren också påträffas död riktas misstankarna mot Matt, den f.d. fängelsekunden. Mordutredare Loren Muse tar sig an fallet som blir komplicerat och FBI kopplas in. Men FBI-agenternas underliga beteende gör henne misstänksam. Är de där för att hjälpa eller för att vilseleda? Matt konfronterar Olivia och det han får veta chockar honom. Ett dödshot vilar över Olivia, och Matts motvilja mot polisen lämnar dem att ensamma trotsa faran för att tillsammans rädda familjens framtid.

Henning Mankell - Villospår betyg:3.5/5




Sommaren 1994 är den varmaste i mannaminne. Men för kriminalkommissarie Kurt Wallander i Ystad bryts sommarstiltjen av att en ung kvinna bränner sig till döds i en rapsåker. Strax därpå slår en seriemördare till med en rad allt mer bestialiska mord. Vad finns det för samband mellan en pensionerad justitieminister, en framgångsrik konsthandlare och en vanlig småtjuv? Varför skalperar mördaren sina offer? Ingår den unga kvinnan i mönstret?


P D James - Fyren betyg: 3.5/5




Combe Island utanför Cornwalls kust är en fridfull ö som erbjuder lugn och ro för personer i samhällets toppskikt. En tillflyktsort där sekretessen är total. Här är mobiltelefoner förbjudnaoch den oländiga terrängen som omger ön omöjliggör att någon kan ta sig i land på egen hand. Men friden bryts tvärt då en av gästerna, en uppburen men illa omtyckt författare, hittas hängd uppe i fyren.
Adam Dalgliesh tillkallas för att så snabbt och diskret som möjligt reda ut mordet innan öns anseende blir förstört. Dalgliesh själv har det lite turbulent i sitt privatliv eftersom han inte vet hur han ska utveckla sitt förhållande med sin älskade Emma. Men snart får han annat att tänka på när ett nytt mord begås. Mördaren är fortfarande mitt ibland dem, kvar på ön.


Jonas Moström - Svart Cirkel betyg: 3/5



Rick Johnson, än gång världsberömd frontfigur i bandet Rick and the Rockets, påträffas mördad på ett hotellrum mitt i Sundsvall. Kommissarie Johan Axberg, som egentligen har nog med sina egna bekymmer, inleder en utredning som visar att Ricks förflutna rymmer många obehagliga överraskningar. Den glättiga superstjärnan visar sig vara mindre sympatisk i verkliga livet och jakten på mördaren leder till konfrontationer både med rysk maffia och hatfyllda närstående. Och i bakgrunden ligger något ouppklarat i det förflutna, något som kanske till sist har hunnit ifatt Rick. Frågorna är många och ledtrådarna få. Förutom de märkliga fynd man gjort på brottsplatsen har polisen bara en sak att gå på – mördaren blev sedd när han sprang från mordplatsen. Problemet är att den som möjligen kan ha sett mördarens ansikte ligger i koma på Sundsvalls sjukhus.


Jens Lapidus - Snabba cash betyg: 3/5



Snabba cash är en spänningsroman för 2000-talet, en skildring av samhällets mörka sida där känslokalla psykopater som saknar spärrar styr. Med ett rättframt språk och imponerande berättardriv skildrar Jens Lapidus brottets obönhörliga logik mitt ibland oss. På Stureplan, i Sollentuna, i villaförorterna. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid.
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom.
Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.
Mrado är underhuggare till Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan: att tortera och plåga utan hänsyn.Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför?
För snabba cash.

Camilla Läckberg - Tyskungen betyg: 2.5/5



Hur mycket vet vi egentligen om våra föräldrar? Vilka hemligheter i det förflutna kan förklara handlingar i nuet? Dessa frågor tvingas Erica brottas med när hon inser att hennes döda mor under andra världskriget umgicks i samma krets som den äldre man som hittas mördad i sitt hem i Fjällbacka.Trots att Erica egentligen borde skriva på sitt nya bokmanus kan hon inte låta bli att gräva djupare i fallet. Och trots att Patrik precis inlett sin pappaledighet dras även han in i utredningen.Erica börjar läsa moderns dagböcker och upptäcker att Elsy varit med om fruktansvärda upplevelser. Dramatiska, sorgliga händelser som förklarar varför hon var oförmögen att knyta an till sina döttrar. Men många frågetecken kvarstår. Vad var det som väcktes till liv när Erica några månader tidigare sökte upp den mördade mannen? Vem eller vilka var beredda att döda för att sanningen om det förflutna inte skulle komma fram?

Helene Tursten - Tatuerad torso betyg: 1.5/5



Historien inleds när delar av en svårt sargad kropp hittas på en strand nära Göteborg. Den enda ledtråden är en säregen tatuering på offrets kropp. Snart dyker flera lik upp, och alla bär de mördarens signatur - de är strypta, misshandlade och styckade på ett närmast rituellt sätt. Morden tycks dessutom ha en obehaglig tendens att inträffa i närheten av Irene och hon börja undra om hon själv står på mördarens lista.

Som synes en blandad kompott - dock har jag kommit på mig själv för att ha väldigt svårt för det naiva berättandet som gjort ett flertal nya svenska kvinnliga författare kända. Eller så är jag bara enfaldigt sexistisk. Får säga som han Dag-Otto, "tro de!"

Fick precis en avi med posten som aviserade startskottet för årets bokhöst, Bokus har nämligen haft den förnämliga omtanken att skicka ett nytt paket laddat med spänning - eller vad sägs om: Dennis Lehane - Mörker ta min hand, P D James - I mördarens rum och Jan Guillou - Madame Terror...

Skepp ohoj landkrabbor!

Ytterligare en underbar helg har avnjutits i stockholms södra skärgård, kantad med upptåg, god mat och gott sällskap.

Papi gick av sitt nattskift på fredagmorgonen, piggare än på länge - studsade med fjädrande atletiska steg ner till centrumkärnan för att skramla ihop till lite sömn. Och medan både slipsten drogs, och stockar sågades så passade A-K och DJ på att avsluta den första dagisveckan.

Lagom till framåt ett-tiden hade faderskapet vältrat färdigt och aviserade att den franska gasellen inom kort skulle rulla in på innergården. Vilket också skedde - därefter i ilfart mot Nynäshamn, eller åtminstonde den fart som samvetet tillät i kombination med 225:ans närvaro av utplacerade vägkameror. Nynäshamn låg kvar på samma ställe som förra veckan, vilket underlättade vårt kryssande mellan Systembolag och ICA Kvantum. Operation bunkring av svull tog vid, och intet krut eller kulor sparades - ja, det skulle väl vara A-K's då, som påpassligt såg till att ha händerna fulla vid varje synlig kassa-apparat.

25 minuter senare rullade den vitglödgade stålhingsten in i vikarnas vik - och då pratar vi inte om dem som går att finna vid Papis hårfäste, utan våran lounge i verkligheten. Moster Ulle, kusin Lova och gårdkarlen Primma var redan på plats - i full arbetsmundering hade framsteg och konstnärlighet vävts samman på vårt långtidsprojekt - Friggisen. Men nu börjar det banne mig se bra ut - eloge till den serbokratiske snickaren. Moster Ulle och Primma ansökte om barnvakt på erfoderliga blanketter och fick godkänt. Syftet var en myskväll på Sjöbodarna vid Ankarudden, och det kunde vi naturligtvis inte säga nej till. Papi laddade grillen och startade en journey back into time - you know those days when freaky fukkin flintastek was the shit... gott, men det är ändå märkligt hur ens minne gärna förskönar vissa saker. Det kan, och då menar jag kan dock vara så att dåtidens inmundigande av Kronenbourg i backvis utövade ett visst förmildrande jämtemot smaklökarna. Eller så har man bara blivit väldigt kräsen... lutar nog åt det sista.

Lördag väckte en sömnig familj genom att låta solens strålar knacka på ytterdörren. Efter frukost beslutade sig småtjejerna och de äldre honorna för att bege sig mot Stenstrand. Likt en kombination av spindelmannens spindelkänsla, skalmans mat-och-sovklocka och en statlig TV-pejlares känselspröt hade de lokaliserat vitala hanar på kite-brädor och avslöjande våtdräkter. Primma tog den mexikanska golfen in till Nynäshamn för att köpa plåt eller bläck till takkonstruktionen. Kvar ensam och utelämnad till sitt eget öde så firade Papi med att tömma skithustunnan, göra rent grillen samt ösa vatten ur Örn af Torö. Aaah... jag glömde - dessutom sprintade han iväg på en 10 km-runda i tempofart. Tydligen så fort att han skrämde upp en älg å det grövsta.

Som synes en hel del påtande i kombination med en hel del bad vid stranden och båtbryggan, dock gjorde sig hela tiden helgens topic sig påmind: Den årliga kräftskivan!!

Dagens huvudpersoner var därför mormor och morfar, som likt DHL och FedEx bar en gyllene last i den ombyggda Audi Trailer A3 - direkt från kräftburarna i Väderstad. Att jämföra släkten Jonssons överhuvud med två budfirmor känns kanske lite futtigt, så om vi adderar lite av Papis sakrala bakgrund så kanske de tre vise männen känns mer målande. Ja ja... vi subtraherar väl lite genus också - allt för jämställdheten. Runt fem dundrade ekipaget in vid gränsstationen där de mottogs av Örens egna speciella tullhundar (och då menar jag inte det bruna garnnystanet som lystrar till namnet Cirka). Tullningen gick bra och årets sörpelfest kunde skicka iväg ett startskott. I år var surströmmingen portad och "släppa-loss-indexet" stod högt i tak. Därför kunde en väldigt lyckad kväll summeras sent in på småtimmarna under förtroligt samtal till vågors kluckande och månens sken.

Likt lördagen knackade solen på även under söndagmorgonen - dock hade gårdagkvällen skördat sin falna hjältar. Därför var det en inte allt för stursk samling som mödosamt ramlade ner till bryggan för att lapa lite livsbejakande AD.

Efter lunch väntade dock dagens stora begivenhet - Kapten Ester, likt hämtad och utrustad från Månbas Alpha stod i begrepp att äntra slagskeppet för en rekognoseringstur längs med territorialvattnets jurisdiktion. En märkbart stolt liten commander lät det bräckta vattnet svepa in med smådduschar i ansiktet som frambringande små lyckliga skratt. Som sagt ännu en helg som fyllt sinnet med insikten om att det faktiskt finns en mening med livet - ledighet i vacker natur och lyckan som speglas i ett barns ögon.

Fotnot: Den tidigare annonserade fästing-tävlingen leds för närvarande utav Ester med 4-0, det ska dock tilläggas att A-K har haft två krypande på sig. Papi som investerade har fan inte sett röken av någon.

medalj

Veckans lyrik-pris går oavkortat till Jens Lekman.

Får man till textraden "...all the fuzz as I open up a Zingo - friday night at the drive-in bingo..." bör man minst vara kvalificerad som kandiat till nobels litteraturpris.

oj då!

Så ja, Så ja... det var ju det jag sa

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/championsleague/article576875.ab

Flossy mova' (augusti)

Augustis Flossy Mova' överger de sedvanliga och svettiga danshallarna med sin flyktiga JEM-rök och paketerar in sig i en klimatkonditionerad stålhingst, som tar oss över hela Sverige.

Sommar betyder att P3 sätter schedulen - detta brukar således även betyda att lättsjungna popkonstverk utgör majoritet på listan. Dock kommer vi inte undan utan att nämna, eller snarare utnämna David Guetta till den hetaste beatmakaren just nu. Timbaland, Fedde le Grand och Axwell får ursäkta...

1. Inconsolable - Backstreet Boys
2. Sanningsdan - Säkert! & Martin Hanberg
3. Sweet Marie - Timo Räisinen
4. Vill ha dig - Krisitan Anttila
5. I got it from my mama - Will I Am
6. It dont make any difference... - Kevin Michael & Wyclef Jean
7. Love is gone - David Guetta & Chris Willis
8. The way I are - Timbaland feat. Keri Hilson
9. If only you - Danny & Therese
10. Jimmy - M.I.A

Men hav förtröstan redan nästa månad är vi tillbaka och karvar med våra SHURE eller Ortophone-nålar och nyvaxade slipmats.

Otröstligt bra!

Ordning på torpet! Papis pojkar är tillbaka, förvisso en man mindre - men såå otröstligt mycket bättre. Snyggt paketerade pianoslingor som får dig att le fånigt igenkännande från Emanuel Kiriakou , Lindy Robbins och Jess Cates. Dessutom har mannen som bejakar Papis mentala tutti frutti-sida, AJ McLean, ett eget långt stick - har han någonsin låtit bättre?

De första pressbilderna visar upp en mer slimmad, vuxen och stilenlig approach - me sa like!

Albumet släpps i Sverige den 31:a oktober - bara så ni vet.

Och btw. studerar man pressfotot så gör gruppen en klar markering att Kevin alltid är välkommen tillbaka - om han ens har lämnat dem...

Dagis-dags!

Det går fort nu, Papi hinner knappt med - Lill-apan växer och utvecklas så det knakar, och samtidigt som undertecknad beklagar sig över att behöva återgå till jobbet så utspelas en storstilad premiär på andra sidan av staden...

Röda mattan utrullad och in klampade en kavat liten sak som lyste av förväntningar och självförtroende. 16 månader i karantän med begränsad rörelsefrihet och en massa förordningar var över. Världen här kommer jag! Och ni fjantisföräldrar som sitter där på de små pallarna och tror att jag ska vara en liten blyg fegis - ni kan gå hem nu, det går bra å hämta mig i eftermiddag för här ska lekas och upptäckas.

ÄNTLIGEN! Tjooohooo!

SSR (statistisk semester rapport)

"...ester, förstår du egentligen hur många underbara härliga dagar vi har framför oss, alldeles för oss själva här ute i skärgården?..."

Det som då lät som ett osvikligt löfte, ter sig nu, 2 timmar innan det är dags för att åter bege sig till jobbet som en fagert skimrande saga. Förvisso en sannsaga då föregående vecka krönte, och ramade in en semester som överträffat alla förväntningar. Visst fanns det dagar då vädret kunde ha varit lite bättre - men överlag har vi haft tur och befunnit oss på rätt ställe.

2 timmar till jobb ja, och osökt upprepas textstrofer från Monica Törnells gamla Vintersaga i mitt huvud... "å det är då som det stora vemodet rullar in"

Visst skulle jag kunna sväva ut och återge hela veckan i ett svulstigt och överberättande textstycke. Men som den sanne statistiker och tillika grafiker som jag nu utger mig för att vara så känns det enklare för en längtande och törstande ledighetssjäl att bara diktera upp stilistisk prosa. Läs och markera med en bock i kanten. Frökens guldstjärna plitar jag själv dit längst ner...

Antal besök på Ankaruddens Sjöbodar: 2 st.

Antal löpta kilometrar på vindlande martallsvägar: 72 km. (I underkant, jag vet, men är det semester så är det)

Antal fiskar fångade från bryggan: 1 st. (vilket inkasserade ett hångarv från kocken som förkastade min tanke gällande anrättning)



Antal dopp i det blå: 9 st.



Antal besökare och trevliga sammankomster: 7 st (Clabbe, Gringo, Linus, Maria, Jonathan, Kent & Bolla - ja, och såklart Harriet, Madeleine, Jonas & Niklas)

Antal gånger som diskmaster DJ diskade: 0 st. (semester sa jag ju...)

Antal gånger som välmarinerat kött låg och goonade sig: 4 st.

Antal gånger som Griffe fick slicka in till Nynäshamn för att bunkra: 4 st.
Antal gånger som Ester spydde ner bilbarnstolen: 1 st.



Antal sällskapsspel som avverkades: 5 st. (Alfapet, Plump, Hund & Katt, När & Fjärran och Kubb - självklart vann undertecknad allihopa)

Så var det och så blev det - det ska dessutom tilläggas det smått otroliga rekordet att Papi och Mami bara rök ihop en endaste gång på tre veckor, är lite orolig över att vi har tappat stinget. Antingen har mina skämt faktiskt börjat arta sig och numera uppskattas eller så måste jag börja öva lite mer på mitt överlägsna sätt och patentregistrerade hånflin i mungipan... för så här kan vi inte ha det.

Skämt å sido så känns det lite antiklimax att behöva lämna våran lounge i verkligheten för att återgå till en vardag full av förpliktelser, märk väl att jag inte säger grå och tråkig vardag för det tycker jag inte. Jag älskar mitt jobb och fritidsaktiviteter, men jag börjar trots allt känna av sviterna av ett nonstop högaktivt liv in the fastlane de senaste 15 åren. Och jag börjar sakteliga inse att kroppen faktiskt sänder ut små signaler på ett litet break. Kan tänkas lite föräldraledighet till våren. Och det säger jag utan att förringa insikten om att föräldraledighet inte är att likställa med 3 månader på pensionat - men det skulle vara skönt att bara rå om sig själv och sin lilla prutt-skrutt.

På fredag är det dock back to the skargard som gäller! Den årliga kräftskivan - förhoppningsvis tillåter vädret uppdukning på bryggan - är i antågande, och nere i Väderstad ligger våra svenska kräftor och väntar på att bli upplockade av mormor och morfar som är på väg hem från Falsterbo/Skanör.

Hej då semestern!

livskvalitet

Jag hittade en gammal bild på dig och mig,
backstage på Tanto augusti 96.

Solbrända, leende och troligen fulla som ägg,
var allting enklare då, eller är det bara som man minns?
En bild i ett album, ett ögonblick genom en lins.

Jag ligger i sängen och hör min dotters hjärta som slår,
och regnet som faller över goda och dåliga år.
Planeten skruvar sig i det stora blå,
du vet, det är bara ljudet av tiden som går,
ja lyssna, det är ljudet av tiden som går.

Jag hittade en gammal bild på dig och mig,
backstage på Tanto bland flaskor och gitarrfodral.
Jag kom från Italien, och du från Ljusterö,
var allting enklare då, eller skrivs historien om?
Alla vänner på den där bilden, vad hände sen med dom?

Och jag ligger i sängen och hör min dotters hjärta som slår,
och regnet som faller över goda och dåliga år.
Planeten skruvar sig i det stora blå,
och du vet, det är bara ljudet av tiden som går.

Refrigerator

Living The American Dream
1972-2007

Mord i sinnet

Via ett övervakande av ett dop i Göteborg - utav högst personligt intresse - så anlände privatdetektiven Ester till Fjällbacka i sitt franska ekipage. Efter ett snabbt övervägande äntrade hon med bestämda steg den pittoreska turistbyrån med sikte på att lösa frågan avseende nattlogi. Pensionat Fjällbacka Fyren lät passande, då ambitionen var att beblanda sig med kreti och pleti för att på så sätt smälta in - att sticka ut nu, skulle bara försvåra det stundande arbetet.

Efter att ha inkvarterat sig och tvättat av sig resdammet, beslutade sig den välkända brottslösaren med näsa för delikata intriger för att studera omgivningarna. Tanken var att samla på sig ett första intryck kring mordplatsen. Mordet ja - en vecka tidigare hade kommisarie Mellberg vid Tanumshede polisstation kontaktat Ester, då man stod helt handfallna och den lokala expertisen misslyckats i sina ambitioner att bringa ljus kring gåtan. Karl Axelsson vid det lokala lantmäteriet hade hittats död, överkörd uppe i Kungsklyftan, och den enda bevisföringen som fanns att tillgå var ett suddigt däckspår på den mördades skjortbröst. För övrigt helt ologiskt då omgivning kring klyftan inte lämpade sig för vare sig cykling eller bilkörning.

Ester förstod ganska snabbt att detta mord antagligen inte var personrelaterat, utan snarare ett dåd orsakat av stundens ingivelse, eller baserat på mannens ämbete. Ester kastade följdaktligen sin turtärning och valde som en fix idé att följa ämbetsspåret då tärningen visade tvärtom. Esters framgångsrika saga hade hittills byggts på hennes orationella förmåga att göra allt galet och tvärtom. Såå... vad sysslar man med på lantmäteriet tänkte hon... jo... just det, man mäter sträckor slog det henne. Således började hon av stega av orten med anteckningsblock och penna i högsta hugg... inte för att hon skulle hugga någon, men ändå.

Ganska snart förstod hon att något var helt galet i den lilla kuststaden som vilade i skuggan av Vetteberget. Inte en enda angiven sträcka på ortens skyltar visade sig stämma. Aha! utbrast Ester förnöjt, ett motiv sannerligen... Nu gällde det bara att fundera ut vem som skulle kunna tänkas ha drabbats av detta slarv, och framför allt - vem har tillgång till en cykel som forcerar den steniga terrängen uppe i bergsmassivet. Ester valde att sätta sig nere i hamnen med en västkustbaugette och en kall lager i handen för att sortera sina tankar och det bildspel som rullade revy på hennes näthinna.

Vänta... vad var det där för något... något som hon hade sett tidigare under dagen i ögonvrån pockade på, och ville upp till ytan. En rosa tanke slog henne och när samtidigt en skeppskatt sprang förbi hennes fötter så klickade det till. Självklart! Varför hade hon inte tänkt på det tidigare... någon som sysslar med paketleveranser stod antagligen på ruinens brant då inga vägsträckor stämde, vilket fick till följd att inga försändelser någonsin nådde fram till sina mottagare. Och vem sysslade med ortens enda budservice? Jojo... dottern till ägaren av Tång... och sannerligen, visst stod väl mordredskapet placerat utanför butiken...

Återstoden visade sig vara ett rent rutinärende, dottern erkände utan omsvep och det var en triumferande Ester som ringde in polisstyrkan med Patrik Hedström och kollegor för ett stilla gripande. Kommisarie Mellberg anlände även han för uttrycka sina hedersbetygelser över den lilla damen i sin vita sherlock-hatt.

En märkbart stolt Ester kände sig nöjd och belåten över sitt dagsverk och valde att belöna sig själv med en picnic-korg och en flaska vin med utsikt över en nedåtgående sol över Bohusläns skärgård.