Det är bråda tider i landet min vän... en hel panna Papi för 80 spänn... nä, jag vet - den var långsökt. Men sant är att livet inte riktigt är sådär smootht och glajdigt som det brukar vara för er neandertalare på Lovisinsgatan. Man kan säga att det ligger på lite - dessutom är det lite sånt där irr, som jag brukar kalla det, som ligger och gnager lite.
Fullt tryck på jobbet, med betoning på tryck. Jag försöker hjälpa till i produktion i den mån jag hinner men samtidigt växer högen med "to do's" med lavinfart. Lätt paniskt betar jag av det jag kan, bara för att inkassera nytt. Dessutom sitter jag som delaktig i en stor organisationsförändring som tär på folk, och inte blir det bättre av att principbeslut som jag är med och levererar - veckan därpå rivs upp och förändras. Har man varit med förr så vet man att det är lite av den ordinarie gången i en kreativ fas - men för de som inte har samma ryggsäck med erfarenheter så framstår undertecknad som inte fullt trovärdig. Vilket är jobbigt för en liten farbror som vill väl. Dont shoot the messenger. Nog om det - det ska allt vara lite spänning på jobbet - annars är risken stor för stagnation. Upp på tå!
Annars är det lite småsaker som puttrar och stressar - egentligen banala saker, men ni vet hur det är... man vill ha det smooth som jag nämnde det förut. Restskatt på 600:- är ju egentligen ingen big deal - men jag hade hoppats på 4000:- tillbaka som förra året, men shit happens.
Hämtning på dagis varje dag den här veckan... är också en sån där liten stressfaktor - inte så att jag inte hinner. 30 minuter för att löpandes ta sig från Gärtuna till Dalgatan är en piece of kaka - men det innebär också att jag måste släppa allt jag har för händer på jobbet vilket var... om vi går tillbaka, humangus!! Skönt då att höra både hemifrån och arbetskamrater - "vad ska du glida med idag?" Vad är det man brukar säga... "Du blir aldrig profet i din hemstad"
Mer då... Vi har temadag med jobbet på fredag med utgång på kvällen, modell italiensk buffé och loungechill på Park Hotel. Jaha, och vad är det för jobbigt med det? Inte alls... ska bli grejtans kul. Men så var det det där med hämtning på dagis - det innebär att jag inte hinner klippa håret vilket jag gör var 12:e dag. Och sånt där är ju bara för mycket för en vanemänniska och ett kontrollfreak.
Och inte nog med det - jag måste ta det lite loafers på kvällen för jag kan ju inte skippa innebandyclashen på lördag förmiddag. Och så där rullar helgen på - lördag eftermiddag är det dags för månadens vinprovning, denna gång hos brorsan - så då ska det roddas med det. Sedan står söndagen och knackar på dörren och då har jag slängt in en ansökan om att jobba övertid mellan 06 och 14, vad gör man inte för en blivande liten 3-åring. Slav i mammons garn. Men sedan då? Nu kan du väl slacka lite Pappan? Du har ju dessutom viktig hattrickmatch! Jo, men vi ska bort till Clubba och förära det gamla vraket med en kvast... ja blomsterkvast då. Det gäller att hålla sig väl med honom nu - för på måndag levereras nya datorn. Min dator... observera min überläckra VAIO... observera min superslimmade mega morpheus braiga lappiståpp. Hör du det Anna-Karin! Du får min gamla i för tidig morsdags-present.
MEN, då kommer vi in på nästa gnagande skit - danskpatrasket Jonas smittade ju nyligen ner min dator med någon rutten pölse - och jag är osäker på om jag verkligen fick bort allt. Jag trodde det, för den har hållit sig lugn ett tag - men nu verkar det som om den fick ett ryck och slängde iväg gamla, sedan länge raderade, mail igen. Och innan jag vågar installera den nya datorn i det lokala nätverket så måste jag vara hundra på att AK's dator är ren. I värsta fall får jag väl trä en kådis på den, för sådana finns det gott om. Säkert med utgånget bäst-före-datum.
Annars så leker verkligen livet... Och hörni! på söndag så smäller det ju! SOMMARTID, ja jävlar... Äntligen kommer klockan i bilen gå rätt - bara en sån sak!
