Det känns lika vemodigt och stickigt i hjärteroten varje gång som bilens front passerar bron till fastlandet vid Tottnäs. Det blir lite tomt liksom, och stresspulsen tickar så sakteliga igång. Tur då att det finns bilder som man kan titta på och minnas tillbaka till. Och ännu bättre upp, nu är det bara att spotta i nävarna och bita ihop... 11 arbetspass kvar innan fem och en halv vecka bland kobbar och skär väntar.
Så vi tar väl och betar av det första redan i natt... imorgon bitti är det bara 10 kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar