Det finns ett abstrakt vemod som är så tjockt att det går att ta på... och det infinner sig ungefär vid samma tidpunkt år efter år... Jag pratar om det definitiva faktumet gällande den sista dagen på årets semester. Vi nådde dit idag, och det fanns ingen återvändo. Förvisso ingen snörök och drivis som rullade in från Landsorts fyr - inte ens en gumma på en spark... men den där laidbackkänslan som infunnit sig varje morgon de senaste 5 veckorna gick inte att uppbringa - jag säger som Per Gessle: "det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig..."
Eller ja, i alla fall för undertecknad. Alla har det inte lika förspänt som fiskarmästare Ester som helt sonika slog en signal till sin arbetsgivare och meddelade att förskoleapparaten fick vänta en vecka till på hennes uppenbarelse. Tydligen så ansåg hon att mormor och morfar behövde piggas upp lite, och sedan var det något om en bläckfisk som skulle fångas. För ett ögonblick funderade jag på att göra samma lika - men sekunden efter så knackade lojalitetssamvetet ihärdigt på och jag slog dessa planer ur hågen. Det vore dessutom dumt att förbruka ett sådant förtroendekapital när vi har kanske det mest spännade halvåret framför oss sedan jag började på AZ. Speciellt för en logistik och processnörd som jag.
I stället får man ty sig till att utöva kvällstabloidernas post-semester-trauma-kit. Det vill säga... dra ut lite på luncherna, ut och röra på sig i sensommarkvällarna, ta vara på helgerna. Och just det där sista är livsgnistan och livbojen som jag greppar efter. Redan nästa helg så är det big things på gång ute vid Landsort. Svenska Fyrsälskapet, där undertecknad äga medlemskap, firar den årliga Fyrens Dag. Denna dag, lite beroende på hur förvaltningsordningen ser ut, så öppnar landets fyrar upp för allmänheten och ger intresserade ett ypperligt tillfälle att få sig lite historisk kuriosa samt en härlig vy. Ja, säkert starka ben också efter att ha knatat i oändliga trappor.
Helgen därefter så stundar kräftskiva med massiv uppslutning - nästan läge att gå ut hårt och däcka tidigt för att få en bra sovplats. Så ni ser, det finns trots allt ljuspunkter kvar på denna sommar som förhoppningsvis inte är slut än på ett tag. Morfar har med en dåres envishet till och med lovat en maffig brittsommar... Tro det, temperaturen i havet var det dock inget fel på när vi stack... härliga 22 grader minner om den underbara dag vi fick oss till skänks igår. 25 grader och vindstilla. Vi enades om att det var sommarens bästa dag och kväll - i konkurrens av den 13:e juli. Fast helt klart så var det godare mat som serverades på Örenbryggan än i Gästhamnen.
Stör mig fortfarande på att skitungen Ester är kvar där ute i arkipelagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar