det regnade i alla fall inte...

Söndag innebar årets träff med herr Winnerbäck (börjar nu inse att han är nära att slå mina 8 träffar med Robbie Williams...) tillika en ny enviromentupplevelse i form av Långholmsparken som konsertarena - dvs. den gamla muromgärdade fängelsegården. Låt oss säga så här... hade inte konserten som gick av stapeln kvällen innan, utsmyckad med hällregn varit, så hade detta möte varit angenämt - nu var det mest LERIGT... damn it.

Fast för en ärrad Roskildeveteran så var ju detta förutsägbart - därför skitpjuck på och en förbokad inställning att är det mud som serveras så är det bara att sleva i sig. Däremot så fick ju våra picknicplaner sig en törn - men iskall rosé och härlig pastasallad smakar bra även under ett gråmulet molntäcke intill JAS Gripens nedslagningsplats 1993.

Musikmässigt då? Om vi räknar bort avfällningarna i Dundertåget som inte fyllde någon funktion alls så var Sophie Zelmanis lågmälda gitarrbetänksamheter njutbara i skymningen, men jag förstod inte riktigt grejen med förinspelat publikljud - känns som below hennes värdighet. Och Laleh... jag säger bara... mmmmmm! Så sjukt bra live - jag blir så himla glad av detta yrväder... man måste nästa se henne och hennes mimik för att nå ett inre djup i hennes galna låtar.

Och Lars... Igår fanns det bara en Lars på Långholmen och då pratar vi inte om morfar Lasse eller Lasse i Parken uppe i Hornstullbacken... Har han någonsin låtit bättre? Ljudet var superbt och bandet kanske än mer tight och ihopspelat än vanligt. Och Anna Stadling har kanske aldrig varit renare i sina toner... du vet att vi älskar Idde, men i hennes frånvaro ägde du. Dessutom var den påkostade backdropen (med svenska mått mätt) ett grymt komplement med eftertänksamma foton och stämningsfulla filmer. Ljussättningen var även den i toppklass - ja, ska vi gnälla över något för att inte fällas som allt för jäviga så börjar vi väl kanske kunna lite av mellansnacket nu... den där brevbäraren i Budapest känns inte lika intressant längre.

Helt enkelt en riktigt bra kväll utan regn och med en Ester som skötte sig exemplariskt - och som jublade lyriskt när Bjurö Klubb kom - hon älskar textraden "Vad ska det bli av dig!". Dessutom hittade hon lite homies i en närliggande lekpark som förgyllde hennes kväll.