jimmy drygo

Papi jobbar natt den här veckan... första gången sedan mars, och jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag lade in detta i schemat. Jag menar, jag mår ju som bäst och är mest kreativ under eftermiddags/kvällspassen - och dessa är det ju ingen huggsexa om... snarare tvärtom. Det är nästan lite hjältestatus att plocka dessa. OBS! nästan sa jag... Vad jag däremot vet är att dessa djävulsveckor påverkar mitt lynne rejält åt minushållet. Vresig, fräsig och stundtals spydig i mina kommentarer. Därför är jag mest tyst - man har ju det som Laura Branigan sjöng om en gång... self control. Nu vet jag ju dock att ni läsare hyser en viss förkärlek till att jag drar på mig den dryga kostymen och spottar spe till höger och vänster. Därför är detta inlägg till er.

Kom precis att tänka på hur jag faktiskt för en sådär 7-8 år sedan uppskattade nattpassen - nästan så att de var lite spännande. Men det var då... hur tänkte man...

Nåväl, detta inlägg hämtar sina ingredienser från reflektioner på Esters och min promenadväg till hennes dagis. Hållplatserna är utmärkta på översiktsbilden ovan. Häng med!


1. IDOL-GRAFFA






Hur tänker du nu Papi? Jo, dels är jag ju som jag tidigare berättat lite kluven till det faktum att jag sedan barnsben varit dedikerad till hiphopen och dess artuttryck. Målade själv en del i unga år och vet hur viktig expressionismen är för dess utövare. Parallellt med detta så är jag ju en vän av ordning som uppskattar arkitektur, infrastruktur och stadsplanering - Ni förstår, det blir ju en rejäl krock. Hur som helst så känner jag att det trots allt måste finnas vissa kvalitetsramar kring dessa nattliga konstnärsyttringar. Och ovanstående exempel är som hämtad från en Idol-audition - ni vet, de där männsikorna som är så förblindade av sin egen självgodhet att de inte hör hur satans illa det låter. De borde helt enkelt inte dykt upp över huvud taget, och någon borde ha stoppat dem redan på hemmplan. Exakt så är det med ovanstående piece. Det är så satans jävla fult gjort att det borde utlysas spöstraff på torget för att man skändar hela hiphop-kulturen så grovt. Den vita väggen var 10 gånger coolare än detta trash.


2. HÅRRESANDE





Ta en titt på lokalen ovan... Och då tänker jag inte på den ser ut som ett fängelse, för så ser alla näringslokaler ut i den här stan. Hade det funnits ett nobelpris i affärsstrategier så hade jag nominerat det här stället och dess ägare bums. För här har man verkligen tänkt till. Antagligen har man sonderat terrängen, gjort marknadsunderlag, räknat på tillgång och efterfrågan... ja, you name it. Jag menar, hur genialt är det inte!! De senaste 16 månaderna har lokalen inhyst två olika möbelaffärer som konkat rejält - vilket vem som helst hade kunnat räkna ut med ärslet. Då tänker uppenbarligen nästa hyresgäst till lite och öppnar en... MÖBELAFFÄR!! ...men det stannar inte där - han har analyserat och gjort en träffsäker diagnos på vad de andra näringsidkarna gjorde för fel. Nu för tiden kör man ju en combo för gods sake, fattade dom inte det? Därför öpnnar vi även upp något som Södertäljeborna skriker efter... EN SATANS JÄVLA FRISÖR!! Om jag hade varit konspiratoriskt lagd så hade jag nästan funderat på om Rickard Herreys dansstudio som låg där en gång i tiden döljer någonting annat mer än vansinne...



3. Manãna Manãna





Våren 2009 började ägaren till Dalparkskiosken riva sitt livsverk för att, likt fågeln Fenix resa sig ur askan och med ny kostym leverera ett sprillans gatukök i två plan - både ut mot Dalgatan som förut, men också mot den populära Dalparken på baksidan som är ett uppskattat tillhåll för dagis, dagmammor, soldyrkare, picnic-gäng, kubb-spelare... ja hela faderulan. Hur smart som helst eftersom tanken är att man även ska kunna servera sallader, baugetter, och andra enklare tilltugg - som gjort för parkliv. Observera att jag skriver att "tanken är"... För nu när vi kliver in i höstmånaderna 2010, nästan ett och ett halvt år senare så är skiten fortfarande inte färdigbyggt. Jag närde en svag förhoppning där under våren 2009 att det nog fanns en möjlighet att de skulle hinna klart till sensommaren samma år. Tydligen inte. Mina preferensramar för hur lång tid det tar att bygga ett gatukök har ställts på både kant och ända. Eller så är det så enkelt att den har duden inte har särskillt bråttom. Det kanske är så befriande att han helt enkelt driver en affärsrörelse för skojs skull... Jag skulle i alla fall tycka att det vore skoj om man kunde ha köpt sig en mackis de gånger man hängt med Ester i parken.

Samtidigt så är jag väl medveten om att jag lite provocerande faktiskt kastar sten i det berömda glashuset just nu. Som hälftenägare till en liten byggnad ute på Torö så är jag ju faktiskt väl medveten om att det tar tid att få klart ett litet grönt hus... Han är säkert en drömmare med tummen mitt i handen likt undertecknad.

4 år till

Jobben, jobben och åter jobben. Detta är valets viktigaste fråga. De rödgröna försöker få valet att handla om annat, men det går inte att förbättra välfärden, miljön m.m. om vi inte har en jobbpolitik som gör att så många som möjligt jobbar. Hur blir det fler jobb av att höja skatten på arbete? Hur blir det fler jobb av att göra det dubbelt så dyrt att anställa unga? Hur blir det fler jobb av att ta bort ROT och RUT? Hur blir det fler jobb av att göra elen dyrare och energiförsörjningen mer osäker? Hur blir det fler jobb av att höja kostnaden för transporter och därigenom på livsmedel? Hur blir det fler jobb genom att höja bidragen för dem som tjänar bäst? Hur blir det fler jobb av en återinförd fastighetsskatt? Hur blir det fler jobb med en ny förmögenhetsskatt, som skulle driva kapital ur landet? Hur blir det fler jobb om man förbjuder privata arbetsgivare inom vården och skolan?

Dessa frågor ska vi ställa till våra motståndare och påtala för väljarna ända tills vallokalerna stänger den 19 september. JSA är en del av en total arbetslinje, som syftar till att det ska löna sig bättre att arbeta och starta företag. I dagarna kom den sista lönen före valet. Nu tar vi chansen att berätta för alla vi känner att JSA aldrig skulle ha blivit verklighet med De rödgröna vid makten. Vem på din arbetsplats skulle vilja ha ca 1 500 kronor mindre i månaden och låta Sahlin bestämma över dessa pengar i stället?

jobbskatteavdraget.se

men sommaren dröjer sig kvar...

...mmm...aaah....

Höst-release

Efterlängtad höstrelease från den kanadensiska duon Chromeo, hämtad från deras tredje album som släpps den 10:e september. Som vanligt skön smooth digital electro med 80-talskänsla.

i morgon då...

damn! hade bästa upplägget för ett sådant där spydigt och drygt inlägg som jag vet att ni älskar - och så glömmer jag kameran. typical.

Därför kör vi det i morgon istället. Annars verkar den här dagen, då jag egentligen borde sova, gå ut på att uppleva Peugeot 107 om och om igen. Lämnade in min kissekatt i morse och fick detta plastskal i handen som lånebil.

Tro mig - detta är så close en nära-döden-upplevelse man kan komma. Till råga på allt så hade ju jag som inte fattar något om bilar glömt bulten till fälglåset, så det blev en vända fram och tillbaka igen. Men hallå, det var ju kopplingen ni skulle byta!! döööö!

I like to move it!

Jag är fast... Ester kidnappade mig och tvingade fram en biokväll i soffan med popcorn och ryggkliande. Och jag måste nog erkänna nu efter att ha sett de två första av filmerna i Madagascar-trilogin att de är förbannat kul - så pass att Papi till och med skrattar högst. Förvisso åt det som Ester inte skrattar åt, tex. Mikael Tornving som chefen för pingvinerna, vänster-aporna på savannen som kräver mamma-ledighet och framför allt freak-psychot kung Julien. Förmodligen för att jag ser den speedade samhällssatiren som snyggt vävts in. Men vad gör det, då kompletterar vi ju varandra bra.

I morgon är det tidig uppstigning. Primma sladdar in med Esters kusiner och plockar upp oss för färd ut till ön. Papis bil står i garaget och kvider inför måndagens våldsövergrepp uppe på Peugeot. Därför blir det kärvänlig trängsel för att hinna ut till årets upplaga av kräftholmgången. Blir nog till att greppa årets sista plask också. Det är inte direkt fisvarmt på kvällarna längre.

127

Er local leverantör av gatumusikanter kan stolt presentera High Won's senaste alster som reppar skönt flow, Aleks supreme och äckligt snygg produktion av Concrete Steppa.

Ok. I admit, det här är inte deras bästa låt ever - men tillräckligt bra för att få hösten att verka lite kärvänligare. Och jag kan inte släppa det - men visst är det lite bisarrt att svensk hiphop knäcker när det gäller videos numera... rysningar.

medvind

Det börjar dra ihop sig, och temperaturen har höjts - på söndag är det bara 3 veckor kvar till dagen D. Och visst är det skönt med en berättigad medvind i seglen. Oppositionens insats so far andas uppgivenhet och det stående mantrat just nu (när man inte ägnar sig åt att försöka smutskasta alliansens politik istället för att lyfta fram sin egen) är att under nästan desperata och tårdrypande former vädja till soffliggarna... "Det är där vi har våra väljare" säger Mona Sahlin...

Men vänta, hör ni vad människan säger? Det bekräftar ju oemotsagt de paralleller som jag brukar dra till den bidragspolitik som man försöker tona ner... Vad hon alltså försöker få fram är alltså, "Våra väljare är de som inte bryr sig". Det vill säga "det stora antal" som några få ska försörja under solidaritetens ledstjärna. Så tolkas nämligen begreppet solidaritet i modern tid.

För dig som inte ligger på sofflocket, men fortfarande är en aning förblindad av ett socialromantiskt arv... Ge Fredrik 6 minuter här ovan så får du den nakna sanningen...

Om det flyter - Låt det flyta.

whos bad

Mer skate än morsan... men vem är inte det!

Jorå så att...

Prostituerade knullas vilt i LO:s lägenheter av socialdemokratiska påläggskalvar som vägrar inse det opraktiska i att fortsätta valrörelsen - Peter Eriksson svamlar om blå/gröna och röda/gröna/blå men ändå inte blå eller helst bara grönt - Mona säger ingenting, vilket kanske är bäst - Och så då helylle-Bodström som gärna har åsikter om integritet, bara det inte rör hans egen... Det här klippet är så underbart... You're going down!

Fuck You Hösten!

trailer

se där... det börjar dra ihop sig - så här kommer en liten blänkare, en trailer, en spot... ja ni fattar. Det kan också ses som ett billigt knep att dra ut lite på tiden, för han bloggduden har ju proklamerat om fyrinlägget under snart hela sommaren. Och det är kanske just där det lilla problemet har sin kärna. Sommaren känns no more - och ni som känner Papi väl, vet att detta är en återkommande traumatisk period för honom varje år. Solen tynar bort, det blir kallare, livsgnistan sjunker ihop lite och det känns oändligt långt till något att se fram emot. Papi hatar hösten... och sedan hatar han vintern.

Hata är ett kraftigt ord - men i samanhanget allt för svagt. Det Papi känner för dessa vidriga årstider är pure evil... Gaaah!

Hur som helst så är tanken att fyrinlägget kommer att delas upp i två. Först bakgrund och sedan lite favvosar, ja ni märker. Men tills dess så fluktar ni lite på ovanstående godbitar...

pretzeltown

Ibland..ja inte alltid - och definitivt inte lika ofta nu för tiden så har det sina fördelar att bo i centrala Södertälje. En stad som ständigt söker efter sin förlorade identitet och numera går balansgång mellan att utvecklas till en renodlad förort eller att hitta tillbaks till sitt gemytliga kurortsprefix. Men det är här jag bor och den centrala servicen som följer det dyra boendet tillgodoser mina behov. Dessutom skadar det ju inte att bo precis brevid pendeltågscentralen som tar en in till stan på 40 minuter.

Men det var inte det jag ville förtälja. Utan istället förmedla tillfredställelsen att efter en allt för lång dag, som började redan 06.40 med tvättstuga, få avsluta den med en kall öl på balkongen samtidigt som tonerna från Johnossi, som spelar på Pretzeltown-festivalen här intill, sveper mellan gator och innergårdar. Jag ska villigt erkänna att jag inte är deras största fan, men de har jäkligt sköna låtar och ikväll kändes det bara så rätt. Det mesta är förvisso skit på den här årligen återkommande festivalen. Men det beror nog mer på att jag inte har svartfärgat hår, miljökommunistiska åsikter och ett självförtroende below zero. Fast de brukar pricka in headline'sen rätt bra... Vill minnas att både Promoe och Hoffmaestro samt Gemini 5 passerat revy. Men ungdomarna förtjänar det här - det genererar många positiva krafter, och det är något den här staden behöver. Godnatt va... i morgon väntar skärgården igen.

blåsjobb

Satt på jobbet igår och lyssnade på en obskyr kommersiell radiostation som tydligen Lyssnar på mig för att Jag lyssnar på dem... ska dessutom vara Södertäljes egen radiostation även fast alla snackar skånska på den... Hur som helst så droppade de en gammal låt med Culture Club som jag inte hade hört förut, vilket är stort i sig då jag anser mig mer eller mindre komplett avseende pop-musik från 80-talet.

Det slog mig då att Culture Club är väldigt underskattade på det sättet att media har begränsat deras låtskatt till att innehålla i princip bara två låtar. Detta fenomen är i och för sig gällande för de flesta stora artister. Lyssnar man på radio eller tittar på MTV alt. VH1 så kan man tex. lätt få för sig att Madonna bara gjort fyra låtar under hela sin karriär.

En annan sak som slog mig, och som smärtar lite är det uppenbara faktum att signumet för 80-talspop, dvs. blåsinstrumenten (saxofon, trumpet, munspel) mer eller mindre är utrotningshotade fenomen nowadays... Undertecknad som har en fablaisse för storbandsarrangemang/jazz gillade verkligen band som Duran Duran (nähä!), Spandau Ballet, Eurythmics, Simple Minds, Huey Lewis mfl. som byggde upp sina låtar med blåskomp och munspelssolon. Ett av favoritstyckena hittar ni ovan 3.01 in i låten...

Mera blåsjobb åt folket!

...en kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken...

Det finns ett abstrakt vemod som är så tjockt att det går att ta på... och det infinner sig ungefär vid samma tidpunkt år efter år... Jag pratar om det definitiva faktumet gällande den sista dagen på årets semester. Vi nådde dit idag, och det fanns ingen återvändo. Förvisso ingen snörök och drivis som rullade in från Landsorts fyr - inte ens en gumma på en spark... men den där laidbackkänslan som infunnit sig varje morgon de senaste 5 veckorna gick inte att uppbringa - jag säger som Per Gessle: "det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig..."

Eller ja, i alla fall för undertecknad. Alla har det inte lika förspänt som fiskarmästare Ester som helt sonika slog en signal till sin arbetsgivare och meddelade att förskoleapparaten fick vänta en vecka till på hennes uppenbarelse. Tydligen så ansåg hon att mormor och morfar behövde piggas upp lite, och sedan var det något om en bläckfisk som skulle fångas. För ett ögonblick funderade jag på att göra samma lika - men sekunden efter så knackade lojalitetssamvetet ihärdigt på och jag slog dessa planer ur hågen. Det vore dessutom dumt att förbruka ett sådant förtroendekapital när vi har kanske det mest spännade halvåret framför oss sedan jag började på AZ. Speciellt för en logistik och processnörd som jag.

I stället får man ty sig till att utöva kvällstabloidernas post-semester-trauma-kit. Det vill säga... dra ut lite på luncherna, ut och röra på sig i sensommarkvällarna, ta vara på helgerna. Och just det där sista är livsgnistan och livbojen som jag greppar efter. Redan nästa helg så är det big things på gång ute vid Landsort. Svenska Fyrsälskapet, där undertecknad äga medlemskap, firar den årliga Fyrens Dag. Denna dag, lite beroende på hur förvaltningsordningen ser ut, så öppnar landets fyrar upp för allmänheten och ger intresserade ett ypperligt tillfälle att få sig lite historisk kuriosa samt en härlig vy. Ja, säkert starka ben också efter att ha knatat i oändliga trappor.

Helgen därefter så stundar kräftskiva med massiv uppslutning - nästan läge att gå ut hårt och däcka tidigt för att få en bra sovplats. Så ni ser, det finns trots allt ljuspunkter kvar på denna sommar som förhoppningsvis inte är slut än på ett tag. Morfar har med en dåres envishet till och med lovat en maffig brittsommar... Tro det, temperaturen i havet var det dock inget fel på när vi stack... härliga 22 grader minner om den underbara dag vi fick oss till skänks igår. 25 grader och vindstilla. Vi enades om att det var sommarens bästa dag och kväll - i konkurrens av den 13:e juli. Fast helt klart så var det godare mat som serverades på Örenbryggan än i Gästhamnen.

Stör mig fortfarande på att skitungen Ester är kvar där ute i arkipelagen...

negative campaigning

LO med navelsträngen ända upp i Såsialdemokraternas rövhål slänger in ett par politiskt neutrala miljoner på en affischkampanj som med omvänt budskap hade skapat snyfthistorier i den vänsterorienterade rikspressen.

Och så undrar man varför jag inte är med i facket... kanske för att solidaritetsbegreppet smutskastats av dess företrädare en aning för lång tid.

semester-collage

Sista semesterhelgen ute i paradiset för i år - och dagen till ära så drämmer vi till med ett fredag den 13:e... kan bara sluta på ett sätt.

Som vanligt har vi haft en helt underbar tid här ute vid kustbandet med daglig sol, bad och kalla drycker. Kvällarna har avnjutits med grillad mat och ännu mer god dryck. Både med folk från grannvikar och med nära och kära. För att inte vika ner våra kroppsliga format allt för mycket så har naturligtvis detta dekadenta leverne spätts ut med en hel del träning och kroppsligt arbete på hus och tomt.

Papis arkitektoriska ambitioner och förlustelse kring anordnandet av Torös bästa badstrand har fortsatt oförtrutet. Man kan även säga att han har brutit ny mark år...

Nåväl, det var en liten avskalad rapport från livets goda sida - och likaså en förklaring till det något späda utbudet av bloggtexter. Jag har dockat lovat en fyrtext... och tro det eller ej, den kommer. Men just nu står en lunchpicknic borta på Stenstrand med delikatesser från rökeriet på agendan. Over and out!

dough! dough! dough!

Satans skit... det är ju jävligt märkligt att det varje i år i samband med semestertider av hävd måste dyka upp en ekonomisk oangelägenhet... alltid är det något helvetesskap som ska dränera september och oktober på livskvalitet. Är det inte tandflisor som slås av så är det som i år ett kopplingshaveri på bilen. Jävla mesbil!

Ska jag hitta något positivt i det hela så är det väl att mitt kvarnhjul börjat snurra ihärdigt av allt vatten som forsar fram nu... Man ska ALDRIG köpa begagnad bil!! Hör ni det... ALDRIG! det blir lika dyrt i slutändan och du gör dig olycklig på kuppen. I blame AK som har försatt mig i dessa obekvämligheter.

Och förresten, vad är det för jävla lamellslirande miffo som har haft bilen innan - 5000 mil, och redan slut... Peugeot var i alla fall så hederliga att de tog kostnaden på 10000:- för arbetet, men materialkostnaden på 4000:- gräver ett klädessamt hål i en redan urarmad Papi-ekonomi. Dessutom blir det hyrbilskostnader under 2 helger framöver som känns så där. Nä, får fan sänka en kall pilsner till för att komma över det här...

det regnade i alla fall inte...

Söndag innebar årets träff med herr Winnerbäck (börjar nu inse att han är nära att slå mina 8 träffar med Robbie Williams...) tillika en ny enviromentupplevelse i form av Långholmsparken som konsertarena - dvs. den gamla muromgärdade fängelsegården. Låt oss säga så här... hade inte konserten som gick av stapeln kvällen innan, utsmyckad med hällregn varit, så hade detta möte varit angenämt - nu var det mest LERIGT... damn it.

Fast för en ärrad Roskildeveteran så var ju detta förutsägbart - därför skitpjuck på och en förbokad inställning att är det mud som serveras så är det bara att sleva i sig. Däremot så fick ju våra picknicplaner sig en törn - men iskall rosé och härlig pastasallad smakar bra även under ett gråmulet molntäcke intill JAS Gripens nedslagningsplats 1993.

Musikmässigt då? Om vi räknar bort avfällningarna i Dundertåget som inte fyllde någon funktion alls så var Sophie Zelmanis lågmälda gitarrbetänksamheter njutbara i skymningen, men jag förstod inte riktigt grejen med förinspelat publikljud - känns som below hennes värdighet. Och Laleh... jag säger bara... mmmmmm! Så sjukt bra live - jag blir så himla glad av detta yrväder... man måste nästa se henne och hennes mimik för att nå ett inre djup i hennes galna låtar.

Och Lars... Igår fanns det bara en Lars på Långholmen och då pratar vi inte om morfar Lasse eller Lasse i Parken uppe i Hornstullbacken... Har han någonsin låtit bättre? Ljudet var superbt och bandet kanske än mer tight och ihopspelat än vanligt. Och Anna Stadling har kanske aldrig varit renare i sina toner... du vet att vi älskar Idde, men i hennes frånvaro ägde du. Dessutom var den påkostade backdropen (med svenska mått mätt) ett grymt komplement med eftertänksamma foton och stämningsfulla filmer. Ljussättningen var även den i toppklass - ja, ska vi gnälla över något för att inte fällas som allt för jäviga så börjar vi väl kanske kunna lite av mellansnacket nu... den där brevbäraren i Budapest känns inte lika intressant längre.

Helt enkelt en riktigt bra kväll utan regn och med en Ester som skötte sig exemplariskt - och som jublade lyriskt när Bjurö Klubb kom - hon älskar textraden "Vad ska det bli av dig!". Dessutom hittade hon lite homies i en närliggande lekpark som förgyllde hennes kväll.

hur blir det...

med fyrbloggandet? du lovade ju!!

lugn.. det är på gång - håller på att sammanställa lite bildmaterial bara. dessutom fick jag ju frigång från jobbet i fredags så det blev ilfart ut till kust och hav. underbart solväder igår byttes till pisseregn idag - ombyte förnöjer... men inte mig.

The Voice

hade jag fötts mörkhyad hade jag hetat Craig David...

ny mjussa i Sommar Juken!

Lite vinterkänsla som en trigger att ta vara på augusti och september och dess värme - för snart är vi där igen...

You've whispered out loud
But your breeze doesn't bend
We're lying in the palm of your hand
No land we see, no place to be
The salt of your tears, adds stain to our hearts
There's no long years can tear us apart
Our futures entwined with your past
Because when we lie awake
We'll be thinking of you

Blow, Grey Lady blow your ships back home
Blow, Grey Lady blow your ships back home

Bravado is all but gone
And patience is down
You scared us and you've turned us around
But you won't let us drown
Because when we lie asleep
We'll be dreaming of you

Blow, Grey Lady blow your ships back home
Blow, Grey Lady blow your ships back home

So answer us when we call
And say if you think we're old
When life is so short we can stay long
But you'll never be alone
Because one day we'll return
We'll be waiting for you

Herregud - klåparna har fortfarande inte fått upp skiten i luften ännu... och snart är augusti och hela turistsäsongen över - IGEN!! Ska vi gissa på att OM, och då menar jag verkligen OM detta spektakel reser sig så står det antagligen 2011 i kalendern - och då tog det ju bara 3 år att frambringa lite engagemang till genomförandet. Fantastiskt - verkligen LEAN.

AZ4Life

Underbart... tillbaka vid brottsplatsen, tillika världens största fabrik för tablettillverkning. Jag kunde redan nere vid Östertälje Pendeltågstation höra hur draken pustade och frustade ute på Gärtunaslätten. Jag inbillar mig att han var glad att se mig.

Förvisso lite tidigt att ropa hej - ja, kanske lite dumdristigt - men just nu med en dags facit i hand och forecast för de kommande dagarna, så känns det som om jag rent vädermässigt har prickat in en rätt omotiverad arbetsvecka. 1 av 5 dagar är avklarade - bara att bita ihop.

surf turf

Lite pics från kvällssurfen vid 21-snåret.

Perspektiv årgång 1993

Och eftersom Papi Jam har ett kall av upplysningsiver så förtydligar han naturligtvis begreppet "Westbam årgång 1993". Ett eko från en tid när vi rejvade i tårgasdimmorna på svartklubben Tritnaha vid St. Eriksplan och Gringo satt utanför och blockerade trafiken på övergångsställena. (Be mig inte utveckla...)

Ny mjussa i Sommar Juken

Japp, det är så sant som det är speached. Papi Jam levererar denna gång en piece där videon med dess ljussättning och klipp överglänser själva låten. Visst, låten har sina loopar och passager - men vi snackar inte Westbam årgång 1993.

För övrigt så sitter jag just nu och funderar på om det är överhuvud taget möjligt att jag ska komma upp 04.45 i morgon bitti för en veckas jobb... Ett märkligt arrangemang - men vi som är AZ4Life har ett spännande år att se fram emot - och då får man ställa upp. Sedan är det bumselibum ut till kust och skärgård för en grand finale på årets semester. Ska därför asketa lite under veckan nu för att sedan implodera inifrån och ut genom att fylla levernet med livets goda i alla dess former.

Håller ni förresten utkik på bloggen under veckan så är mina ambitioner att leverera ett litet längre inlägg kring min fascination över fyrar och deras mystiska dragningskraft. Bör bli läsvärt.