Jag vore dum om jag klagade på vädret... jag menar Cerebral hetta under dagen som fläskade skinnet pepparcookiebrunt är inte fy skam. Den här subtropiska perioden som vi upplever just nu, med en bit över 20 grader nattetid och 30+ på dagarna är bara att tacka och ta emot. Vi har tre månader att leka med, och med lite tur så slår det här in vart femte år... så för saten, ut och njut - snart pissar minusgraderna oss i ansiktet, och jag ska förklara hur det är möjligt när det blir aktuellt.
Jag ska heller inte klaga på umgänget eftersom familjen var reunited för lite härlig kvalitetstid. I Kvarnbergaparken intogs en härlig pastasallad med inspiration av havet tillsammans med iskall Rosé. (ja ja...vi uppmärksammade förbudsskyltarna efteråt...) Kvarnbergaparken är förresten en underskattad pärla. Bjuder på både skugga och sol om man vill - är alltid glest eller lagom befolkad - är en liten vindkanal som idag bjöd på underbar bris - har en spännande damm med vattenfall och kanaler för upptäckslystna barn - och framför allt så sänder den ut erotiska påminnelser från en het natt 2003. Kvällen fortsatte i samma laidback tempo med ett middagsbesök i gästhamnen. Gott rött vin blandades med frisk gazapacho och läcker tapastalrik.
Inte heller frånvaron utav ärobetygelser i form av luxuösa presenter tänker jag gnälla på - jag är väl för bövelen 38 år nu, och kan köpa det jag själv vill ha... men om vi backar bandet lite där... ja just det... det är den där förhatliga sifferkombinationen som gräver och karvar i mitt ogillande undermedvetna... Jag vet ju vad vi sa om sådana för inte allt så länge sedan... gubbkadaver... just det, precis så kallade vi dem... och nu är man en av dem - dags att bli bitter på heltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar