Jag tänkte slå an en lite vemodigare ton än vad som är vanligt på detta forum... eller vemodig kanske är att ta i - låt oss säga småstadsromantisk istället. Papi börjar komma till åren och världen runt omkring snurrar allt snabbare - förvisso kan vi nog vara överens om att han fortfarande är jävligt up to date, en framtidskonnässör helt enkelt. Men det finns också ett djupare inre hos honom, en nostalgivoyager som gärna gör både yttre och inre resor till platser och tillfällen som får agera som milstolpar i hans relativt händelsefulla liv.
Jag har en förkärlek i att drömma mig bort även till tidsperioder som jag inte upplevt mer än i böcker och gamla filmer - men likväl miljöer där man även i nutid kunnat ana den patina som lever kvar. Småstadsromantiken som minner om ett betydligt oskyldigare Sverige är just ett sådant utflyktsmål som triggar Papis beröringstrådar.
På vår utflykt idag så var vi lite tidiga och fick möjlighet att stanna till i Malmköping. En ort som under mina uppväxtsomrar fick agera exotiskt alternativ till de eviga resorna in till Nyköping från stugan. Malmköping är i min sinnesvärld helt synonymt med de attribut som skildras i böcker som Kalle Blomqvist och i pilsnerfilmer från efterkrigstiden. Ni vet, tvåvåningshus i trä eller sten som paraderar två gator genom samhället - en anslagstavla som ropar ut nästkommande cirkussällskap - den obligatoriska torghandeln, en filadelfiakyrka och ett högnäste för IOGT. Allt detta omgärdat av träkåkar med punchverandor. Tiden står stilla och alla känner till allt om alla... Detta lever kvar även idag, fast i en slags zombievariant. De större arbetsgivarna har lämnat den fiktiva orten, efterfrågan på det hantverk som en gång i tiden gjorde att orten blomstrade, saknar nu helt efterfrågan. Trots detta så går livet sin gilla gång som det alltid har gjort. Men lystret har bleknat på samma sätt som de nedgångna butikernas skyltar har solansatts under en lång tid.
Framtidstron är som bortblåst och det mesta liknar en pastich i upprätthållande, eller låt säga konstgjord andning. Allt detta hittade vi i Malmköping idag - vi fick till och med fashionistaupplevelser i form av turtlenecktröjor, vida Levis 510:or, och fram för allt den Reebok-hoodie som Papi bar 1993... den bars även nu, med ospelad stolthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar