gammal tävä

Satt och googlade på Micke Reuterswärd som eventuellt har mördat sig själv och hamnade till slut på det här DuTubs-klippet. Och det slog mig då att jag faktiskt saknar den här formen av underhållning. Skulle gärna se det igen i uppgraderad nutidstappning där tekniken ändå har firat rätt stora triumfer under de senaste 12 åren...

Och vill inte Hjalle & Heavy ställa upp så finns ju alltid Pata Pung på jobbet att tillgå. Han kan säkert få med sig en av sina obskyra polare från Centralpubeln.

min lilla flicka

Vad gör ni egentligen där på jobbet på nätterna? Well, alla har sitt sätt att ta sig igenom vargtimmarna - Tompa och jag brukar sitta och böla till kanske den finaste hyllningen som finns till en liten dotter. Andra kör svävtork.

Zombieland

Hm.. befinner mig i ett slags gränsland mellan zombie och verklighet. Gick på den gamla niten att försöka ställa om från nattskift till dagtid mitt i veckan - ja, eller snarare efter fyra nätter. Och det är ju dömt att misslyckas, men med en dåres envishet så.

Därför blev det bara två timmars sömn innan det var dags att lubba iväg mot Gärtuna fredag morgon i bister vinterkyla - för nu är både snöhelvete och freezing frooze tillbaka. Men vad gör man inte när det randas erbjudande om att få vara med i ytterligare en projektgrupp. Lika bra att visa lite framfötter eller framstjärt om man nu hade en, nu när Zencan tydligen ska slimma en vända till med denna nätta summan av 8000 personer.

Nu gick det ganska bra ändå - förvisso lyckades jag inte pussla ihop något viktigt att säga uppe i huvudet - men som observer plockade jag hem ett par guldkorn - alltid något. Efter en maratondag 08-17.15 så var det full spruta hemmåt för att bara mellanlanda i duschen innan vi skulle upp till farmor och farfar på lite middag. Nu blev det en städad och trevlig tillställning med full utdelning av både god mat och förunnat vin. Dessutom länsade vi farmors bibliotek på nya böcker - är man fattig så gäller det att sko sig på de välbärgade, och funkar inte det så kan man ju alltid gå med i facket och rösta på Mona i höst... eller nä just det... då blir man ju ännu fattigare.

Sitter och funderar på om jag ska tömma AK's iPod innan jag beger mig iväg till gymmet - lånade med den senast, men det var ju bara massa shajt på den. Fast samtidigt så vet jag ju att det blir ett jävla liv om jag gör det... fast det skulle ju kunna räknas som oavgjort i att bry sig så... eller nä - för den här gången sitter hon säkert. Frågan är då vem som sitter säkert i Robinsonfinalen ikväll - jo, jag vet... jag har träskat dit på skiten - och det är alltid av samma anledning. Min förundran över människors vilja att visa upp sin okunskap och dumhet inför hela svenska folket. Kom på mig själv att jag fortfarande bara kommer ihåg en Robinsonvinnare, och det är väl den första - han polajsen Martin Melin. Mer raketforskning åt folket!

klart och betalt!

Jag har länge, lite sådär i ögonvrån funderat på varför nedlagda Wu-Tang Clan sponsrar de spanska fotbollsdomarna i sitt värv. Idag gjorde jag slag i saken och startade en investigation, och som den no shit Sherlock jag nu är så säkrades bevisen omgående.

Würth heter tydligen den, för mig okända men ack så, världsomfattande firman - men så mekar jag heller inte med bilar. For what its würth...

Moa har koll

Det ska till den enda ur Petson-klanen med huvudet på skaft för att känna igen Snickargården som familjen Melkersson huserade i. Namnet Saltkråkan är fiktivt och ska inte förväxlas med de riktiga kobbarna Lilla och Stora Saltkråkan. Istället var det Norröra i Stockholms norra skärgård, en bit sydost om Norrtälje som fick agera inspelningsplats för Astrid Lindgrens kanske finaste berättelse.

Saltkråkan är dessutom en ren TV-produktion och baseras således inte på någon bok.

På Norröra står alltså fortfarande den gamla snickargården kvar, förvisso med ett visst renoveringsbehov - men interiör och omgivning ska ändå ge igenkännande ahaupplevelser. På ön finns även ett cafe' inhyst vid den gamla handelsboden och även här kan man tydligen hitta rekvisita från inspelningarna. Hur tar man sig dit då?

Fyra dagar veckan 27 juni – 22 augusti 2010 från Stockholm och Furusund till Norröra. Tisdag-torsdag med Sjöbris eller Sjögull och på söndagar är det extra festligt då s/s Blidösund är Saltkråkebåt.

Med ombord från Furusund finns alltid skärgårdsguiden och underhållaren Michael Blum. Han guidar dig genom byn bl.a. till den legendariska Snickargården och berättar om hur det gick till när TV-serien blev till. Efter guidningen och fikat på Snickargården blir det gott om tid för bad eller längre promenader. På Söndagarna blir det allsång, för stora och små barn, med Astrids visor på Blidösunds akterdäck.

Tilläggas ska även att en hel del av utomhus- och vinterscenerna spelades in på grannön Söderöra. Och de kanske vackraste bildmontagen, de från sjöbodarna i tex. Tjorven och Mysak och Skrållan, Ruskprick och Knorrhane är hämtade från Kärringsund på Åland.

sommar 2010

Ester är obevekelig... - Pappa! Dit ska jag i sommar... Och vem är jag att säga emot, för ska sanningen fram har jag själv alltid drömt om det. Någon som känner igen stället?

din humor är såå rutten Papi!

Jag vet... men jag har kul i alla fall.

the rise of a new era

Den där gamla grungehäxan Hägglund ute i Hölöskogarna får fan säga vad hon vill - men eder doktorand i boyband andas morgonluft... De tvålfagra dudsen med det inte alltför sending-shiver-down-my-spines-namnet V Factory får det faktiskt att umpa loss lite i mitt kvidande stämsångshjärta. Det finns samma potential som både N'Sync och Blue hade precis innan de slog igenom. Har ni förresten btw sett att Justin odlat fram sin popcornfrilla igen?

Och det är djävulusiskt bra att kunna greppa en sådan här platta lagom till att Operation Rehab startar på tisdag. Jag ser humangus timmar på sadeln framför mig i något av AZ:as motionsanläggningar med en pod i örat. Eller varför inte här hemma... om jag lyckas nästla undan några kronor från mitt providerkall så kanske en investering i ett spinningmonster kan genomföras.

Låten ovan är förresten skriven av David Jassy - för mig mest känd som en av de tre medlemmarna i forna The Navigators som i slutet på 90-talet gjorde en av mina soundtracks of my life... Superstar. För dig kanske mest känd som dåren som 2008 hoppade ur en jeep i LA för att spöa på en pensionerad norsk pianist, och sedan avsluta tillställningen med att köra över snubben... som naturligtvis dog. En liten passus bara.

swagger

Jag är på väg till mitt jobb

Jag går mitt i allén

Jag skiter faktiskt i

Att jag är en timme sen

Att hon är kvart över sju

För jag kommer just ifrån en famn

Mina kinder blossar än

Jag nynnar ljudlöst hennes namn...

Kom på mig själv i morse med att nynna på Peter LeMarc i mitt pulsande på väg till jobbet i morse - men innehållet föll ganska snabbt platt till marken. Det var någonstans där vid famnen som jag lite besvärat skruvade på mig och insåg att sanningshalten var låg. Dessutom var ju det där med att vara sen en sanning med modifikation. På eget bevåg flyttade jag fram arbetsdagen en timme eftersom jag visste att eftermiddagens seminarium med råge skulle dra ut på tiden. Och självklart ska Gärtunas egen wigger eller swagger, killen med mest taktkänsla och finess gå på workshop när det handlar om takt. Man är ju inte direkt någon Dr Alban som ylar nåt om att "choosing BPM is a big problem".

Annars har det väl inte hänt så mycket på sistonde - lite bloggtorka typ... får väl säga som kidsen, *orka!*. Jo förresten... Kreativitet kan ju ta sig uttryck i de mest skilda former, idag när jag skulle ta ut pengar vid Bankomaten utanför Quality Hotel så noterade jag en krämig hög människoavföring på marken. Avskyvärt och förargelseväckande tänker du - ett intressant livsöde tänker jag.

Och när vi ändå är inne på kulturella yttringar i Sveriges internationella huvudstad så ämnar jag droppa en frågeställning. "Är det någon som någon gång över huvud taget sett någon som nyttjar den där plastfyrkanten vid Marenplan som tydligen ska fungera som isbana?" For real alltså.

Avslutningsvis så är Enormica på plats på riktigt här i våningen. Esters frisör klippte till henne ordentligt idag - så nu är det riktig babe-varning. Stöddig är hon också... "Pappa, du är inte riktigt klok i huvudet!"

down on my knees

Sveriges envisaste gubbjävel har till slut fallit till föga... Jag tog mod till mig idag och bokade tid hos företagshälsovården för undersökning och antagligen remiss till någon idrottsmedicin. Satt och räknade på hur många potentiella år av rörelse jag med lite tur har kvar här i livet - och det blev ganska många, så det är väl lika bra att se över knät. Jag menar, det är ganska osexigt med en 37-åring släpandes på en rullator.

Nästa måndag morgon är det dags - skulle förresten få en kvinnlig läkare... hoppas jag får ta av mig naken.

kameltå

Vi är inne i en liten obehaglig period i ett flickebarns uppväxt... jag kallar den för Camel Toe och går i princip ut på att Ester med en fanatikers frenesi drar upp varenda byxplagg till armhålorna innan hon är nöjd - med det något fragranta resultatet att hela hugget exponeras lite väl onödigt mycket. Och försök ändra en nästan 4-årig primadonna - det är bara att härda ut det hela...

Synd bara att inte mamman inspireras av dylika aktiviteter - men det är väl som att väcka liv i ett gravkummel från bronsåldern - dvs. lögn i fan.

Valår

Valåret knackar på dörren och vill in - därför rullar eder trotjänare ut pulpeten till speakers corner och kommer med jämna mellanrum leverera egna tankar, bloggantagonister och alster från kvälls- och dagspress. Ja naturligtvis även från säkra källor som Fredrik, Carl och Anders också. I höst ska vi nämligen plocka (S)(V)A(MP)... igen...

Först ut släpper vi fram ledarredaktionen på Expressen för att försöka förklara pensionssituationen där dagens pensionärer av gammal hävd öser dynga över alliansen. Men det är som det är - har ens liv och uppväxt kantats med att inte behöva, eller få tänka själv eller ta egna beslut... ja då är det svårt att i livets slutskede greppa stafettpinnen och öppna ögonen.

Efterlyses: Socialdemokrater som vågar försvara och förklara det nya pensionssystemet. Det ska inte bara vara regeringens och myndighetens ansvar.
Statliga pensionsmyndigheten skriver nu brev till landets pensionärer och försöker förklara varför pensionerna sänks i år.
Det är ett kort och informativt brev som berättar att det nya pensionssystemet innebär att även pensionen ska följa den samhällsekonomiska utvecklingen.
Pensionären Ingela Thalén får naturligtvis också brevet. Socialdemokraten Thalén skissade tillsammans med partikamraten Anna Hedborg på ett nytt pensionssystem i början av 1990-talet, även ledande socialdemokrater hade då insett att ATP-systemet var kört på sikt.
Man kan säga att Thalén tillsammans med folkpartisten Bo Könberg var chefsingenjörerna bakom dagens system, vars principer beslutades av riksdagen i juni 1994. Därefter fortsatte Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna att kompromissa om konstruktionen i den gemensamma genomförandegruppen. Och i egenskap av socialförsäkringsminister putsade Thalén vidare på "balanseringen" och den så kallade broms som trätt i kraft i år.

Sverige har begåvats med ett av världens smartaste och modernaste pensionssystem; Ingela Thalén har alltså inget att skämmas över. Tvärtom.
Men det är just nu, när bromsen träder in, som pensionssystemet behöver sina försvarare.
I DN gav Thalén i går ett rutinerat politikersvar. Först en dos empati: "Det är naturligtvis oerhört bekymmersamt att de får sänkt pension just i dag".
Jaha. Och vid vilken tidpunkt är det då inte bekymmersamt?
Därefter kom ett litet försvar: "Sett ur landets synpunkt på kort eller lång sikt är det viktigt att pensionssystemet är ett slutet system."
Ingela Thalén är alltså delansvarig för att pensionerna i genomsnitt sänks med tre procent, motsvarande 350 kronor före skatt. Den nuvarande regeringen är å sin sida helt ansvarig för att ha mildrat effekterna av bromsen med en skattesänkning.
Nettosäkningen av pensionen landar därför runt 70 kronor i månaden, enligt pensionsmyndighetens beräkningar. Men den skattesänkningen ville inte myndigheten upplysa om i sitt brev till pensionärerna.

Är verkligen 70 kronor mindre i plånboken varje månad något "oerhört bekymmersamt", som Ingela Thalén säger?
I så fall borde Thalén även bekymra sig om de kommunala skattehöjningar hennes partikamrater vill ha i landet. I Stockholm vill S höja skatten med 60 öre (samt ytterligare 17 öre i landstinget) vilket innebär att pensionärer förlorar mer än vad själva bromsen i pensionen orsakar!
I dag noterar många socialdemokrater tacksamt hur pensionärernas ilska över sänkta pensioner riktas mot regeringen. Trots att Socialdemokraterna alltså i högsta grad är delansvarig för att pensionerna nu sänks.
Någon som hört eller sett Mona Sahlin försvara Sveriges suveräna pensionssystem?
Partiets flykt från ansvar är bedrövlig.

childhood dreams

Satt vid datorn ikväll och lyssnade ofrivilligt på skvalet från en plastig TV4-produktion på TV:n inne i vardagsrummet... Hör ett inledande ackord och plockar låten blixtsnabbt till en, vad jag tror, lite förvånad föreståndarinna på härbärget.

This is not America - David Bowie... aaahh... slår an den där nostaligska strängen som allt oftare gör sig påmind hos en grånande, dock inte döende, dandy. Året var 1985 - jag var på väg in i vuxenvärlden, och hade fått åka tåg själv till Norrköping (världen var större och avlägsnare då). På bio såg vi då The Falcon and The Snowman - en spionthriller men tillika en film om sann vänskap. Vi var väl så där måttligt imponerade av den - men titellåten med Bowie fastnade direkt, och jag nynnade på den under vägen hem till kvarteren kring Hotell Drott.

Jag har senare gett filmen en ny chans och kan intyga att det finns flera bra poänger med den som en 13-åring antagligen inte förstod då. Nu ska jag sippa vidare på min Tamburlaine - för trots att det är skralt i pluskan så tummar vi inte på fredagsvinet. Hjärtat ska ha sitt.

avd.vardagsekonomi

Man vet att det är ebb i kassan när man tvingas köpa Vademecum - januari är en för jävla skön månad... Ett kungarike för en 13-bitars!!

idol

Papi har tydligen fått konkurrens som Esters idol nummer 1 - eller konkurrens, jag är ju totalt överkörd... Nog för att hon har favoriter som Nicke Nyfiken, Hello Kitty, Lotta på Bråkmakargatan, Findus och Pippi Långstrump - men inget går upp emot Enormika i Monsters vs Aliens. Nu vill hon tydligen klippa håret på samma sätt som henne (eller om det var Papi).

Gissa om det var lyckostund ikväll när Pappisen hade letat upp ett sprojtans nytt avsnitt med hennes hjältar. Då cashar man in ett "Jag älskar dig pappa" med ett katching!

IBM?

Så var första riktiga arbetsdagen efter den långa och välbehövliga julledigheten avklarad - och man är väl så där lagom seg som man förtjänar... Till skillnad från undertecknad så fanns det tydligen folk som inte legat med magen i vädret och snaskat julgott för alla datorer var utbytta och ett nytt operativsystem var installerat. Även på Papis och Sasses lilla office stod en ny skinande Lenovo... Leno..what?! Eller ja, det stod faktiskt två, men det är en annan historia. Frågan är istället var de gamla hederliga IBM-burkarna hade tagit vägen. Efter lite research så kom jag fram till att Lenovo tydligen är gamla IBM... jaha, bytte de namn någon gång i november eller? Nä, tydligen 2005 - så det visar ju vilken koll man har. Och jag som fortfarande trodde att IBM:s Pentium 586:a var världsledande.

Så dagen har i stort sett gått ut på att få allting på plats - vilket nu betalar av sig i form av fyrkantiga ögon och en svart tunga av alla svordommar. Men som den ständige optimist jag nu är så vet jag att det kommer att bli bra i slutändan. Allt blir alltid bra till slut. Så är det bara...

Dock var jag måttligt förtjust i den nya mailklienten - inte ett enda parfymdoftande mail från mina hemliga älskarinnor hade ramlat in under julhelgen. Där får ni faktiskt skärpa er.

Jimmy googlar idag på...

ESTERÖN

Esterön har kallats "Lycksalighetens ö" av skalden Atterbom. Här finns en mosaik av skogsmarker och öppet odlingslandskap med ängar och hagar.

Esterön är mycket lik innerskärgårdens öar längre ut vid östgötakusten, detta trots sitt läge långt inne i Bråviken.

Mitt på ön ligger ett flackt och öppet odlingslandskap. Under 1600-talet fanns här två torp, varav det ena finns kvar än idag. Den välbevarade torpstugan är från 1700-talet och kallas idag "Afrika". Fortfarande betas markerna på ön. Korna håller öppet kring de många gamla ekarna. De äldsta är över 300 år gamla. På och i träden lever lavar, svampar och en mängd insekter. De behöver gamla, ljust stående ekar, för att kunna leva. I öster och väster tar barrskogen vid på de bergigare markerna. Den äldsta skogen på Esterön finns utefter vandringsleden på öns nordvästra sida. Det är gamla hällmarkstallar. De växer magert och ser därför inte så stora ut trots att de kan bli uppåt 200-300 år gamla. Invid stigen på norrsidan av ön växer den vackra ögonpyrolan, en ovanlig blomma som tycker om halvluckig, gärna betad skog. Den är nog ett minne från tiden då skogen tjänade som betesmark.

På Esterön finns möjlighet att få uppleva ett rikt djur- och fågelliv. Här finns bl a rådjur, grävling, hare och ett stort antal sjö- och småfåglar.

Längs stränderna går det bra att bada. Det finns något för alla smaker - både fina sandstränder och mjukt skulpterade klipphällar.

Lejonet III

zon...zon... ZON!!

Det är nog få saker här i livet som är så lustfyllt skönt som utmattningskänslan efter ett 2-timmars träningspass... ja, möjligen sex då har jag ett vagt minne av. (och då menar jag inte 6 timmar)

Backlinjen hade fullt upp ikväll i Gärtunahallen - och vill man måla det i bilder så såg jag Björn Borg framför mig som matade bollar mot en garageport på Torekällgatan. Det vill säga, bolljävlarna kom tillbaka lika fort som de lämnade egen zon. Usla uppspel säger våra forwards och framför allt den släpande centern - Bedrövliga bollmottagningar och ingen rörelse säger backlinjen. Nåväl - kul är det i alla fall.

Gjorde dock ett felval på vägen hem... svängde in på Statoil och handlade en Fanta Citron och en Cola - så här i efterhand känner jag att jag borde greppat en Heineken att smutta på nu. Men gjort är gjort, snart sovdags och i morgon ska jag titta förbi jobbet. Såg förresten att mitt passerkort gått ut under julhelgen - blir till att blidka Gestapo i vaktkuren. Om jag inte kan mana fram det där illamåendet jag kände tidigare idag.

och året var...

1997 - och frågan är om det någonsin har gjorts snyggare sneakers än under eran 1997-2001. Kommer ni förresten ihåg Nikes kanske all-time snyggaste edition av Turbulence som droppade marknaden 97-99... Hela England exploderade och du kunde hitta vilken färgkombination som helst i Londons alla butiker. Sverige förunnades med 4 kollektioner. Air Max:en här ovan bär flera kopplingar till just Turbulence-serien, framförallt den längsgående ribbsömmen.

Retroutbudet är större än någonsin på nätet - oavsett om du beställer från staterna, uk eller svedala - det är bara att parera efter kronan, dollarns eller pundets värde. Glöm inte att kolla shipping fee'n också.

"Men beställ ett par Turbulence då Papi!" - "Mmm, jodå...bara du hjälper mig att hitta ett par - de är typ helt jävla gone with the smoke..."

Veckans retro

Skoterkängan... hatad av undertecknad där i början på 80-talet. Just nu skulle jag kunna lägga upp en röding för att äga ett par. Jag menar, fy säjtan vad kallt det är ute. Termometern visar -15 och mina fötter som förlorade sin blodcirkulation för årtionden sedan lyser genomskinligt vita. Fy hundan! Har dessutom en illbatting i hasorna som tjatar om att gå ut... skulle inte tro det.

Här krävs ypperlig förhandlingsteknik på diplomatnivå. Därför stundar skattjakt i källaren... wow! tänker ni - en omskrivning av att plocka upp kartongerna till julsakerna tänker jag.

Papi Jam renewal...

Jag fick beef under julhelgen... "Asså, Papi... du droppar ingen ny loot, inga shyssta vibes, inga previews längre... Du sitter bara och throwbackar gammal old school, youre an old fool!"

Ey, back off! Let's get this straight... I'm old school, I'm new school, I'm every school - och jag säger som P Alexis... det är få jag respekterar, det är få som är bra - det är få som levererar riktig bomshit som jag... word!

Men eftersom jag är känslig för kritik så får jag väl lejsa något sweet som tar oss in smooth i det nya decenniet. I say ahhh...

på onsdag åker skiten ut!

Mer musik... Jag tänkte att vi skulle krama ut det sista av julens perversiteter innan vi lustmördar spektaklet på onsdag... Va! en vecka för tidigt ryter de trendigt julmedvetna sakralerna - Nä! flera satans månader för sent piskar jag tillbaka... Jesus föddes väl i september!

Nåväl, det har med all säkerhet inte undgått någon - såhär in på bloggens fjärde levnadsår - att Papi vomerar över klyschig julmusik och uppdiktad fromhet. Dock finns det en liten tune som jag kan med, och det är Chris Reas mästerverk Driving home for christmas från 1988. Den slår an ett visst vemod, men också förhoppningar som tilltalar mig - förutom att den är musikaliskt laidback. Jag finner därför någon slags symbolik i att det är just Fibes, Oh Fibes som framför en cover på den - inte nödvändigtvis bättre men dock med sitt eget signum. Däremot har jag svårt att förstå varför de horar runt i Bingolotto-studion. Men det kanske är ett sådant där practical joke signerat Göteborg, vad vet jag.

Har förresten heller aldrig varit ett stort fan av Queen - förutom låten Dont stop me now... ja ni börjar fatta kopplingen igen... Ett visst band gör en version på den för Unibets Sverigesatsning under hösten. Att sedan Gringo snart kommer farandes och vill påtvinga er en variant som gör gällande att jag fattade tycke för just den låten i samband med Shaun of the dead... det får stå för honom, och han har antagligen rätt.

a stalkers anthem(?)

Det finns numera en handbok utgiven i ämnet "Hur man effektivast dödar all eventuell kvaravarande dignitet från en ett tidigare musikaliskt imperium..."

Författaren i det här fallet är ingen mindre än 50-årige William Jonathan Drayton Jr - för alla skallar i hooden mer känd som Flavor Flav, frontfigur i Public Enemy. Istället för penna har han begagnat sig en autotuner alternativt en vocoder samt 15 klädbyten.

Det här är så jävla dåligt att ni får hålla med kräkpåsar själva.

omogen?

Om man säger så här... jag är tydligen inte the most popular guy i det här hemmet just nu... Själv skyller jag på Clubba Clabbe.

2009

Så här i årsbytartider så hör det ju lite sådär till att skapa årsbästalistor eller andra former av sammanställningar. Eder bloggjury i form av Papi Jam och DJ Ester vill inte vara sämre och har därför suttit inlåsta i förhandlingar avseende hur man bäst sammanfattar det gångna året.

Märkbart unisont och i konsensus kunde dessa ganska snabbt avlägga slutplädering med något så enkelt som tre kraftfulla bokstäver, eventuellt med varierande innebörd beroende på ålder. N E J.

Papi räknade snabbt ihop till 361 Nej-dagar och Ester fick med en snarlik hastighet ihop 23 - men det hänger mer ihop med att det är så långt som hon fixar att räkna i dagsläget. Ska Papi gissa så borde hon vara god för utsökta 365 Nej-dagar.

en epok går i graven

Lovisinsgatan och svensk hockey har förlorat sin visionsstarkaste profil - Rickard Fagerlund har gått ur tiden och lämnar ett stapplande korthus efter sig - till trots att han avgick som ordförande i början av decenniet. Men tro mig, det har dragits i trådar till höger och vänster och det ena projektet har avlöst det andra. Där hans medtävlare och lokale parhäst Ingvar Malm tappade styrfart i slutet på 90-talet så har Rickard oförtrutet puttat hockeyn framåt och slagits för svensk tradition och unikum. Vem ska göra detta nu? Någon med ett -ov som slutändelse på efternamnet?

Hans vurm för kommunen, och synliggörande av konungens (Anders Lago) avsaknad av kläder kommer också att få kännbar effekt åt fel håll i hans frånvaro. Vem ska nu rädda detta domedagsskepp som just nu har horisontens kant synlig i matrosens tubkikare? Sonny Danielsson? skulle inte tro det... han har bytt det ärofyllda S:et mot ett betydligt solkigare.

Nåväl, för ett ögonblick slog det mig att jag som kronprins av Lovisinsgatan numera har ett tungt ok att upprätthålla - men i samma mening så insåg jag att däri låg inte riktigt sanningen. En betydligt gedignare och trofastare SSK:are är fortfarande(?) skriven i kvarteret, och tillika frekventerar det. Jag tänker naturligtvis på Magnus Mankan Nilsson - kungen är död, länge leve kungen.

Halvlek

Pricksajsly... halva julledigheten har gått och 10 dagar kvar som ska fyllas med värdeskapande innehåll. Jobbabstinensen pockar då på i kroppen så det blir nog så att jag dyker in på tisdagen och slutför lite lösa påbörjade trådar.

Annars har ledigheten förutom alla julbestyr, kalas och fixande och donande inneburit en hel del filmtittande med minst en film per dag - hörde på radion igår att svenskarna ser i genomsnitt 52 filmer per person och år. Och tittar jag på mig själv så kan det nog stämma, man är helt enkelt en medioker genomsnittare. Jag gillar film, men tar mig egentligen bara tid när jag är ledig.

Utöver det så blir det en hel del Mafia Wars-spelande på Ansiktsboken - ett ganska basic spel egentligen men jag tror att det är de gamla Moria-vibbarna från tiden i vår lokal som triggar. Just det där med att samla prylar och vapen och att dessutom kunna interagera med folk runt hela jordklotet gör att man blir lite manisk.

Dessutom ska det ju lajjas med Ester för att blidka hennes dagisabstinens och där ligger man ju steget efter hela tiden. Dagis/förskola vad ni nu vill kalla det är en jävla grym inrättning - får man ett bra ställe så finns det inget som mäter sig med det. Har förresten kollat upp det här med sånglektioner på kulturskolan eftersom hon sjunger under i princip all vaken tid. Från 5 år kör dom igång så hon får hålla ut ett år till. Blir nog lagom eftersom dansen på JAM kör igång i höst för 4-åringarna. Jag tror jag måste visa lite stela och ålderstigna breakdance-moves för henne...

Ja, och så har det blivit en hel del löpning också - inte för att knäna är tiptop ännu, men lite bättre känns det i alla fall. Det märkliga är att innebandyn två gånger i veckan är hur lugnt som helst - fast det rent instinktivt borde vara tvärtom, men det är bara att tacka och ta emot. Innebandyn slipper man ju dessutom frysa arslet av sig på.

Nyårsafton igår blev en lugn historia - vi valde att fira själva för att läka lite själsliga och monetära sår. En tre-rätters blev till en två-rätters eftersom magarna sade stopp - därutöver lite TV-tittande på film och juniorhockeyn. Och så en skål vid tolvslaget med tillhörande löften... eller rättare sagt, jag tror att AK kanske funderade på något nyårslöfte - själv bröt jag ny mark och lade upp ett helt eget koncept. I år har jag istället lovat att infria lite livsbejakande detaljer åt mig själv istället - jag har ambitionen att inte bara vara åskådare till ett liv som tuffar förbi i sakta mak... jag hoppar på tåget istället.

Appropå Facebooken - hoppa in och gå med i gruppen för ett Burger King i Södertälje... jag menar, ingen bio och ingen whopper... den här stan är för bedrövlig.