Söndag i oktober och solen flirtade lite bland molnen - detta genererade aktiviteter hos familjen Apa... Mami och DJ plockade fram jonnen och trotsade uppförsbacken mot Weda köpcenter för ett besök i sportbutiken. Här skulle jag naturligtvis kunna säga Jober Max - men jag har inte riktigt kunnat förlika mig med det clowniga namnet Jober... inte ens i min barndom då det var den enda sportaffären i stan jämte det halvhjärtade försöket med Ströms Sport. (Man kanske skulle ta och googla på vad Jober står för, om ingen annan vet det vill säga. Nåväl, målet med denna exkursion var att botanisera bland Didriksons vinterjackor och byxor... Detta till trots att Papi redan plockat ut ett kit på Polarn, vi får väl se vilken plånbok som går segrande ur striden.
Själv begav jag mig ut på en hårdpumpande 2-timmars promenad med kombinerad plåtspottning. Jag var inne på min barndom här ovan, och även denna helg förde mig mina steg tillbaka till en svunnen tid och kanske ett lyckligare leverne. I alla fall mindre komplicerat... Välkända miljöer och milstolpar passerade revy och plötsligt befann jag mig i skogarna bakom min barndoms bastiljon, Bårstaskolan. Detta frambringande en märklig upplevelse som slog an ett helt ackord av nostalgiska strängar - för på det gamla pumphuset på stigen som tar dig bakvägen till Malmsjön så hittade jag en av mina gamla tag's, hyfsat välbevarat. Skumt, den måste vara ganska precis 20 år gammal och fortfarande alive and kicking... vem vet, klotterpolisen kanske fortfarande undrar vem METRO är. Okej jag vet vad ni tänker... här vore det passande med en avbön och en generad axelryckning åt barndomens nyckfullheter men riktigt så enkelt är det inte. Då stör det mig betydligt mer att jag idag blir irriterad över grafitti och klotter och suckar uppgivet över förfulningen av staden. Fast det som stör mest är väl att jag inser att det är ett ålderstecken utan återvändo. Hur som helst så höll vi hiphop-pionjärer från Ronna fanan högt där i slutet på 80-talet. Och när Petter rappar om Derek B och konsert med Public Enemy i "Samma Samma" så nickar vi bara instämmande.
Vad ska vi prata mer om? Jag har inte huggit så mycket på Tom Tits på ett tag... i alla fall inte sedan mitt kompetensifrågasättande i somras avseende pajashanteringen av ballongen. Jag fick dock ett ryck igår och gick in på deras hemsida för att checka status, speciellt eftersom man stort och brett tidigare i höst berättat i Tina Lagerströms livsverk att man minsan hade som ambition att lyfta ballonghelvetet hela vintern. Det första som möter mig är att den lilla ballongikonen är bortplockad och därefter krävs det nästan hackerkunskaper för att hitta en notis som berättar att vid proflygningen den 18 september så "uppträdde inte ballongen som förvänat"... Och med tanke på alla turer som varit så ser jag ingen annan förklaring än att allt gick bra - den måste ha lyft perfekt och fungerat utomordentligt. Ironisk? Det kan ni ge er fan på... dags för en omorganistaion på det där tegelbygget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar