...och vi med den. Attans vad den här veckan har raskat på - redan torsdag i morgon, och eftersom det är Valborg är det också veckans sista arbetsdag. Bra grejs som DJ Fjomp hade sagt.
Kortvecka som sagt med mycket på agendan - dessutom tog jag tag i mitt ryggont som eskalerat den sista tiden. Egentligen dumt att gå å dra på det, men av någon anledning så känns det inte lika angeläget längre när man inte tävlar på hög nivå. Hellre låter jag musklerna forma sig runt låsningarna. Men den här gången var det tydligen angeläget - jag fick tid hos min naprapat i Tumba, och gissa om det rasslade när kotorna åkte på plats. Dessutom hängde tydligen bäckenet lite på sniskan - typ obra. Typ bättre nu, bara inflammationen ger med sig lite. Har träningsförbud tills i morgon... men då!
Valborg ja... Mami & DJ honkar upp tidigt med mormor och morfar när första zigenarlasset går ut mot ön. Själv ska jag bränna av ett arbetspass innan jag själv får sadla fransosen mot saltare näjder. Men det blir nog överkomligt, har två inbokade möten som får tiden att gå.
Det ryktas om att det stundar både solsken och årets första skärgårdsgrill där ute. Dock har jag inte allt för stora förväntningar avseende någon nämnvärd värme. Det är för tidigt för det där ute vid kustbandet. Värme och Valborg har ingen direkt historisk nämnare - men för 20 år sedan, på klockslaget, var det varmt. Riktigt humangus varmt - jag kommer ihåg den dagen med både glädje och sorg. Sänder därför denna dag ett par tankar till Morgan och hans efterlevande. Ditt minne lever kvar. En brinnande eld är bra för kontemplering, lägg därtill en klippa vid havet och du finner sinnesro.