Papis öga exploderade i ett evil eye igår kväll - AK hävdade dock att det rörde sig om en vagel. En elakartad i så fall, för den murade igen vänsterögat likt Rocky Balboa. Låt vara att hon tittade fundersamt på mig när jag började bröla om Aaaaadriian! Å andra sidan så har ju hon ändå ingen koll så länge det inte rör sig om Melrose Place å sånt crap.
Hur som helst var det en aning bättre idag, men långt ifrån tillfredställande - dessutom är det lite irriterande, det är bara två veckor sedan jag hade en snällare variant i högra ögat. Fast det kanske är som jag säger - det är ju ett jäkla drag kring farsan twentyfour-seven så varför inte.
Men det är inte därför som jag är här idag. Vi ska prata om sign of the times, ändrade målgrupper och hutlöshet.
Way back in 1995 när Papi Jam började hooka upp på nätet på riktigt så var varje vecka en gottpåse i upptäckter och upplevelser. Bibel och guide var en tidning vid namn internetworld, jag tror till och med att vi hade dem som kund och därför hade tillgång till den på kontoret varje månad. Innehållet var i princip uppbyggt på att vara en odyssé i tips och recensioner av roliga, nyttiga, spännande och galna sajter. Ni fattar själva hur många timmar framför skärmen detta genererade.
Förhållandet till tidningen upplöstes någon gång i början på 2000-talet när Papi avancerat till självlärt nätproffs och till sin hjälp hade allt kraftfullare sökmotorer. Därmed inte sagt att glöden falnat - ett bra ligg är alltid ett bra ligg. Därför hajade jag till när en av alla publika undersökningssajter som jag är ansluten till lockade med tidningsprenumerationer istället för kredits. Såå...varför inte... ett snabbt klick på 6 månader PC för alla och 6 månader internetworld så var saken biff. Det skulle dock snart visa sig att det snarare handlade om beef.
Ingenting av tidningens forna storhet gick att finna när det tunna alstret på 54 sidor knappt rörde upp lite damm på hallmattan vid ankomsten. Inga tips - inget skoj - inga galna infallsvinklar... inte ens lite porr. Snarare en tidning för inbördes beundran av CIO-klubben. Snarare en it-världens motsvarighet till Veckans Affärer - modell skittråkig alltså. Jag tvingades postumt inse att jag inte längre tillhörde målgruppen - jag var utkastad i kylan.
Dessutom, vem fan laxar upp 89:- för en tabloid som är tunnare än lokala LT?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar