snäppet djupare

"Skynda, flickor, grip de violdoftande musernas sköna gåvor, ta den melodiskt klingande lyran!
Min hud var en gång slät och fin, nu har åldern rynkat den, håret som var svart har vitnat,
tungt har hjärtat blivit, knäna bär mig inte, en gång var de kvicka som små hjortkalvar att röra sig i dans.
Jag suckar ofta. Men vad kan jag göra? Att inte åldras är omöjligt för en människa.
En gång, berättas det, fördes Tithonos till jordens ände av rosenarmade Eos, hon var fångad av kärlek, han var ung och skön, men ändå togs han,en odödligs make, av den gråa ålderdomen."

Vadan detta kan man fråga sig - Trots dess djup så bottnar sanningen i det att jag sprang på Marcel Bos idag. (Det sker för övrigt kanske ca. 3 ggr/år) Eller ja...sprang på, kanske var att ta i. Snarare så uppfattade jag honom innan jag raskt fann mig i situationen och konstaterade att Stadshusets monter faktiskt har en hel del matnyttigt att botanisera i. Samtidigt så slog faktumet mig att den sävlige och kutryggade gamängen ta mig fan inte verkar åldras en dag. Till och med hans kläder verkar stå still i tiden. Eller så har killen ett överflöd av smalribbade manchesterjeans med bootcut samt V-ringade slipovers. Finns det förresten något namn på denna avundsvärda åkomma? Och när kommer Pocket-radio?