lördag 31 mars 2007

TV's inverkan



Det är just typiskt... Det räcker med att SVT sänder en dokumentärserie där vår salige ex-landsfader Tjock-Göran Persson är i fokus, för att nationens barn ska börja ta efter i ansiktsuttryck och gester. Synnerligen ett mediaformat med kraftig påverkan - nu blir det strikt avvänjning i en vecka... "Borgarbracka bliv vid din läst".

Förslagsvis åker vi till Mariefred och tar med oss alla knappar och propaganda-pins som du brukar vara utsmyckad med efter besök hos fackpamps-mormor. Väl där lägger vi dem på rälsen så får lokomotivet göra resten. Efter det firar vi med en glass i slottsparken...

Magnus Uggla god förlorare?



fan heller!

intog du också en viss skeptisk hållning till Magnus Ugglas "jag håller god min" vid resultatsammanställningen av "Andra Chansen". Killen måste ha kokat hela vägen från Nyköping hem till Danderyd. (Jag vet, här krackelerar ju hela bilden av hans "Asfaltsbarn" - men å andra sidan så gick hela hans trovärdighet i graven i samband med "Den döende dandyn" 1986).

Han måste ha varit så rabiat att han ringde upp första bästa skit-metal-band från Tjeckien och erbjöd dem på stående fot rättigheterna till "Johnny Rocker". Resultatet går nu att beskåda i samband med semifinalerna till årets Eurovision Song Contest. Eller här:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=789051

onsdag 28 mars 2007

3+5=8



Som bekant så fyller ju pappis snart 35 - eller "närmare 50 än 20" som grabbgängets ålderman Roloj lite bekäftigt brukar uttrycka det. Papi Cholo vill naturligtvis inte på något sätt gå händelserna i förväg, eller utöva någon form av påverkan...nej då... men om ni av en slump skulle springa över en sådan här, så har han lite förtroligt berättat att det finns en ledig plats brevid de två andra orangea...oranga...hm...fan, hur stavas det...cyklarna i källarförrådet. Annars går det som alltid lika bra med en kebabtallrik från Falkenbergsgrillen.

fredag 23 mars 2007

Snikers


10 SAKER DU INTE VISSTE OM SNEAKERS

1. Om du delar modellnumret på New Ballance med tio får du det ungefärliga försäljningspriset i dollar. (NB574 kostar alltså ungefär $57.40, i USA då så klart).

2. Vans startade hela personaliseringstrenden med sneakers. 1966 för att vara exakt. Grundaren Paul Van Doren lät nämligen privatpersoner komma till fabriken med ett särskilt tyg och sedan få ett par skor gjorda av dem.

3. Den yngsta(?) basketspelaren att någonsin blir sponsrad av ett skoföretag borde vara Mark Walker, tre år gammal. Han fick ett kontrakt med Reebok efter att hans föräldrar skickat in en video där han satte 18 straffkast i rad.

4. Kändisjuveleraren Jacob The Jeweler utsmyckade basketspelaren Allen Iversons Question-sneaker med 246 stycken diamanter. Den auktionerades senare ut på Eastbay för $65,000.

5. Visningsbåsen för nya sneakers under idrottstävlingar är tydligen känslig mark. Stegar man in i ett Nike-bås med Adidas på fötterna ombeds man byta till ett par Nike, alternativt gå runt barfota.

6. Alla Air Jordan-modeller släpps på lördagar. Detta görs så att ingen skolkar från skolan för att få tag på dem.

7. Mycket kommer man undan med i musikvideor, men att prata allt för mycket om en specifik skomodell får man inte göra. MTV, MTV2 och VH1 stoppade Nellys låt “Air Force Ones” som inte fick spelas på någon av kanalerna då den ansågs vara produktplacering.

8. K-Swiss har sina fem ränder på skorna av en specifik anledning - nämligen att skorna inte ska töja sig. Ränderna håller alltså formen på skon.

9. Den klassiska modellen Nike Cortez var ursprungligen en Asics-sko. Phil Knight jobbade som säljare för Asics (som då hette Tiger) och när han bytte företag till Nike tyckte han att han bidragit så mycket till utvecklingen av skon att han tog den med sig. Detta ledde till en lång tvist som slutade 1974 med att båda hade rätt till modellen, men att Asics inte fick använda namnet “Cortez”. De släppte då om den under namnet Corsair istället. Båda skorna finns fortfarande idag.

10. Converse All-Stars fanns bara i svart/vitt fram tills 1966 (och har funnits på marknaden sedan 1917).
källa: tidningen Complex

Simon Le Bon



Det slog mig precis att det nästan på dagen gått 22 år sedan två stycken kärlekar blommade ut - den ena groende och livslång, den andra ack så skör... Ja för att vara helt ärlig så utkommunicerades den nog bara från ett håll. Dock ska målet för den dåtida resultatlösa uppvaktningen krediteras så här i efterhand eftersom hon ovetandes ledde mig in på den rätta vägen...

Som den upp över öronen förälskade 13-åring jag nu var, så föll det sig naturligt för mig att eftersom hon och en annan tjej i samma engelska-klass (naturligtvis engelska särskild - även om jag aldrig uppnådde samma gramatiska höjder som Linus Anuskotte) diskuterade detta awsome band - så drog jag naturligtvis den slutsatsen att det var hennes favvoband. Här gällde det att smida medans järnet var varmt, så undertecknad införskaffade albumen "Arena", "Seven & The Ragged Tiger" och So Red The Rose i snabb följd - man ville ju ha koll på läget. Kärleken besvarades aldrig även om det blev ett par tryckare på "GD" - och frågan om hennes relation till Duran Duran ligger fortfarande i ett töcken. Jag har mina aningar, baserat på att jag sprang på henne på Domus skivor en gång och då stod hon och hädade över Mr Misters album. Synnerligen lösaktigt.

Den andra kärleken antog istället skepnaden av dyrkan, besatthet och upphöjelse. Bandmedlemmarnas fotspår var min kyrka och deras texter min bibel...okej jag ska sluta...men viss sanning finns i den sakrala beskrivningen. Simon Le Bons röst fascinerade mig och soundet fungerade som en stark motpol till Rolojs blippande popsnören i Depeche Mode. Dessutom tilltalade det mig att bandet alltid tog sina egna vägar och experimenterade fullt ut. Å andra sidan så följer kvaliteten på albumen samma vågdalar. En annan fascinerande aspekt är att bandet ursprungligen sågs som ett dåtida boyband med samma sorts galna fans som i nutid följt band som Backstreet Boys, N'Sync och Take That - I dag har man med en imponerande uthållighet börjat närma sig samma gubbstatus likt ikoner som U2, Rolling Stones och Police gör anspråk på.

Jag har dock på senare tid börjat ställa mig lite frågande till vissa av Simon Le Bons dåtida texter. Förvisso har han alltid ifrågasatts och kallats för banal, vilket jag tycker är helt fel. Killen är en lyriker, förvisso med ett dubelbottnat djup, men tillsammans med Nick Rhodes musikaliska intelligens så står de för gruppens hjärta och dess pulsslag. Istället är det den raka översättningen som jag står något förundrad över. Nedan följer ett par textstycken som jag gärna överlåter till er läsare för fria analyser:

  • "Feel the breeze deep on the inside, look you down into your well. If you can you’ll see the world in all his fire.Take a chance, like all dreamers can’t find another way. You don’t have to dream at all just live a day"
  • "Out on the tar planes, the glides are moving - all looking for a new place to drive. You sit beside me, so newly charming - sweating dew drops glisten freshen your side"
  • "Lipstick cherry, all over the lens as she’s falling. In miles of sharp blue water coming in where she lies.The diving man’s coming up for air, cause the crowd all love pulling dolly by the hair, by the hair. And she wonders how she ever got here as she goes under again"

Ja, vad säger man? Helt frisk är inte karln - och det kanske inte är meningen heller. Själv fann jag mitt eget mörker i videon till Out of my mind http://www.youtube.com/watch?v=P-N6_mFbRow. Jag brukar lite teatraliskt säga att man förstår mig om man förstår det konstverket.

söndag 18 mars 2007

Regeltolkningar



dags för veckans regeltolkning - eller ja... det här känns mest som en oskriven regel - och jag gör på intet sätt anspråk på rätten att döma huruvida vad som är rätt.

nåväl: vem är det tänkt ska applicera kund-delningsstaven mellan varorna på rullbandet? jag som står på tur att utöva interaktion med den söta tjejen i kassan eller den där gnälliga pustande & stånkande kärringen som står och trampar uppfodrande bakom mig?

Kom igen - lös uppgiften.

fixa fejjan rå'





jomendå! eder buzzador i välgörenhetsträsket är tillbaka. Senast det begav sig så var det Läkerol som begagnade sig av referensgruppernas tycke och smak. Next på tur är ACO (som jag för övrigt nu först insåg stod för Apotekens Composita).


ACO är det marknadsledande varumärket på den svenska hudvårdsmarknaden. Nu har ACO tagit fram Cliniderm for Men. Cliniderm for Men är en ny serie, lika exklusiva som hudvänliga produkter från ACO för killar som vill börja ägna sig åt några minuters ansiktsvård om dagen. Serien består av tre produkter som är enkla att använda och som fungerar väl tillsammans. Produkterna utgör basen i hudvården; rengöring, återfuktning och rakning.


så från och med den 30:e mars är det bara att hålla utkik efter en tight hydda och en len stjärt i omklädningsrummet på astrazeneca eller Södertälje kommuns galärskepp avseende skolduschar - Blombacka högstadieskola...

"för killar som vill börja ägna sig åt några minuters ansiktsvård om dagen..." - fan, det låter precis som om det vore någon slags hobby eller nåt.

lördag 17 mars 2007

snäppet djupare

"Skynda, flickor, grip de violdoftande musernas sköna gåvor, ta den melodiskt klingande lyran!
Min hud var en gång slät och fin, nu har åldern rynkat den, håret som var svart har vitnat,
tungt har hjärtat blivit, knäna bär mig inte, en gång var de kvicka som små hjortkalvar att röra sig i dans.
Jag suckar ofta. Men vad kan jag göra? Att inte åldras är omöjligt för en människa.
En gång, berättas det, fördes Tithonos till jordens ände av rosenarmade Eos, hon var fångad av kärlek, han var ung och skön, men ändå togs han,en odödligs make, av den gråa ålderdomen."


Vadan detta kan man fråga sig - Trots dess djup så bottnar sanningen i det att jag sprang på Marcel Bos idag. (Det sker för övrigt kanske ca. 3 ggr/år) Eller ja...sprang på, kanske var att ta i. Snarare så uppfattade jag honom innan jag raskt fann mig i situationen och konstaterade att Stadshusets monter faktiskt har en hel del matnyttigt att botanisera i. Samtidigt så slog faktumet mig att den sävlige och kutryggade gamängen ta mig fan inte verkar åldras en dag. Till och med hans kläder verkar stå still i tiden. Eller så har killen ett överflöd av smalribbade manchesterjeans med bootcut samt V-ringade slipovers. Finns det förresten något namn på denna avundsvärda åkomma? Och när kommer Pocket-radio?

onsdag 14 mars 2007

yrke fotograf



Ibland...men bara ibland, får jag känslan av att vissa av de fotografer som följer med ut på tidningarnas reportage inte alltid sympatiserar med innehållet i den kommande artikeln...

söndag 11 mars 2007

rätt låt vann... (del 1)



...dom säger det i alla fall, dom som kan - svenska folket. Och i takt med att år adderas till min livslinje så har jag funnit att jag upprörs mindre och mindre. Appropå "rätt låt" så slog det mig hur sällan det är som jag har varit ense med övriga Sverige, för att inte säga övriga Europa... ja bitar av Asien också om vi ska vara krassa. Och det säger kanske mer om mig och mitt musikkunnande men eftersom det är min blogg så hävdar jag det motsatta.

För att bena upp lite i min egen festivalodyssé så satte jag mig ner och spaltade upp lite milstolpar från minnenas parad:

1978 Izhar Cohen & The Alphabeta med A-Ba-Ni-Bi - har egentligen inget minne av att jag satt uppe och såg spektaklet, däremot kommer jag ihåg att alla de stora grabbarna på gården hojade runt på sina limp-cyklar och sjöng på den. Ja, det vill säga när de inte sjöng "Jimmy är 0 år".

1979 Dschingis Khan med Dschingis Khan - för att vara helt ärlig så är det nog Vikingarnas version som spelades sönder i den biega Amazonen som har etsat sig fast.

1981 Bucks Fizz med Makin' your mind up - nu börjar det arta sig, vet bestämt att jag låg nerbäddad i en soffa på Biblioteksvägen i Vagnhärad med en sinnesjuk allergiattack. Vet dock att jag här inkasserade min första favorit-etta.

1984 Herreys med Diggi Lo Diggi Ley - gick liksom inte att värja sig för strömmen, man bara drogs med. Minns speciellt konserten i folkparken här i Södertälje som bongade in något slags all time publikrekord. Fast ska man vara prexcis så var det nog brorsan Jerry som hade dem som idoler.

1986 Sandra Kim med J'aime La Vie - Egentligen den första låten som jag verkligen verkligen ville skulle vinna. En refräng som satte sig direkt (och som faktiskt håller än idag) - dessutom var det säkert någon slag frigöresleprocess som var på gång hos undertecknad då det stack ut mot etablissemanget att en 14-åring tävlade. Och om det är någon som undrar var Anders Lundin har fått sitt scenspråk ifrån så är det bara att söka upp henne på YouTube - guds gåva till insnöade nostalgiker. (Och okej...jag var lite kär i henne...punkt)

1987 Plastic Bertrand med Amour Amour - följde upp året efter med att pricka in plats nr. "näst sist". Tyckte låten var grym, och här födde nog Vanilla Ice sin idé om scenoutfit - Rosa läderjacka plus våtdräktsbrallor.

(fortsättning följer)

fredag 9 mars 2007

idolbilder




Pixbo hörde av sig och gnällde över att det på sista tiden har varit alldeles för lite bilder på deras investering i sveriges första ungdomsstjärna i innebandy. Eller salibandy som dom säger i Saltskog.

Flossy mova' (mars)


Diskofilen Kent - inte bara mästare på plattor, utan även plattityder påpekade förnärmat att han inte kände igen en enda artist på mina listor. Han undslapp sig även en stilla förfrågan om inte HP Burman kunde få vara med på mars lista - svaret blev "näe!" Mars var förövrigt en bra albummånad vilket också återspeglas i flossy mova'.

  • 1. Lady Sovereign - Public Warning
  • 2. Jamie T - Panic Prevention
  • 3. Jay Jay Johanson - The Long Term Physical Effects...
  • 4. Caroline af Ugglas - Joplin på svenska
  • 5. The Good The Bad & The Queen - The Good The Bad...
  • 6. Lustans Lakejer - Samlade synder
  • 7. Norah Jones - Not too late
  • 8. Bryan Ferry - Dylanesque
  • 9. Timbuktu - Oberoendeframkallande

Å så var det där med 10:an - helst av allt skulle jag bara vilja säga "ta din jävla cigg och cykla till Bahamas" (vilket fö. är veckans ledtråd till grupp/platta/år - så gissa på.) men eftersom jag känner ett stort samhällsansvar så lassar vi på: VA - Melodifestivalen 2007, Afasi & Filthy - Hotell Stress, BYZ - Fett av dig, Toni Holgersson & Irma - Psalmer och slutligen The Attic - Remember Tomorrow. (puuh.)

måndag 5 mars 2007

Riskgranskning







...det måste vara att frivilligt lämna över sin batchdokumentation till beredningsupports tuffaste granskare, Maggan.

torsdag 1 mars 2007

Stan Collymore


Det blev inget av med The Man's återkomst till Premier League - å andra sidan så var det väl bara jag och han själv som ens föresvävades av tanken. Men håll med om att det på något sätt känns helt riktigt och naturligt att han nu dyker upp i den BBC-producerade tv-serien The Verdict, tillsammans med samma skådespelare som gestaltade Pussy Galore i Goldfinger. What comes around goes around.

firmafest

...fick bilder från jobbets senaste utekväll idag på mailen. Till min besvikelse var det mest en massa MTM på dem. För att vara mer precis så fanns det inte en enda med ATM på - måste bero på att jag gick hem tidigt.