Vanheden

Lugnet har precis lagt sig i viken och solen är på väg ner bortom Kolguskär. Ester och jag är tillbaka till brottsplatsen för både själs- och sinnesro efter att ha varit hemma i staden under tre dagar. Fredagsmyset är avklarat till allas belåtenhet och pappa är mycket nöjd med att sista månaden lyckats förhandla bort tacoträsket mot lax i ugn. Sagor är lästa och fridfulla timmerstockar har börjat sågas i rummet brevid - nu bara vara... andas.. och njuta.

Det känns som om semestern startar på riktigt nu vilket föranleder mina tankebanor om att catching up with Sommar i P1 äntligen. Och vad passar bättre än att göra det med repriseringen av Ragnar Vanheden... eller jag menar Ulf Brunnbergs sändning från tidigare idag. Uffe väckte mitt intresse i samband med Stjärnorna på slottet där han visade upp nya och intressanta sidor med gemensamma beröringspunkter. Jag tänker kanske just på det där med att det finns en allvarligare sida bakom clownens glada miner och tillkämpande hurtighet... utan att gå in mer i detalj.