Jag stötte på en gammal kär bekant igår som jag trodde hade varit utdöd sedan länge - och jag vet vad en del av er belackare säger nu... "släta bullar och mjuk skånepepparkaka, förstadiet till pensionsåldern infann sig tidigt hos den där duden". Till er säger jag bara, pröva en med en skiva färsk grevéost på!Och appropå utdött, en tanke slog mig och formade dagens frågeställning: Har Jehovas slutat med att knacka dörr? Måste vara minst 10 år sedan det ringde på porten senast. För inte har de ju direkt tagit steget in i 2000-talet då Facebook-knuffar och MSN-skakningar helt har uteblivit. Så where the heck are they?!
Vidare i tankekedjan som nu fötts, så hittar jag bland alla gränder och prång i minnenas labyrint en episod från årskurs åtta. Börjar känna mig som Shanti Roney nu... Det stundade prao som det hette på den tiden. Vi skulle ut i det hårda arbetslivet under en eller två veckor för att pröva på vad som väntade i den ljusnande framtid som var vår. Papi som även då hade tummen mitt i handen och helst jobbade med datorer och papper hade kryssat i "Kontor" inne hos SYO-konsulenten. Och kontor var precis vad Jimmy 14 år fick... Södertälje Kommuns Servicekontor. Jimmy fick i 14 dagar stå i en smörjgrop och pytsa olja i styrleder och axlar på kommunens sop- och lastbilar. Till råga på köpet tillsammans med en tokreligiös handledare som såg det som sitt livs kall att värva mig till Jehovas. Där mina klasskamrater fick presentkort, varor, kläder ja till och med extrajobb som belöning och tack... ja där fick Jimmy en "Nya världens översättning av den heliga skrift"!!
Jag har inte förlåtit SYO-kärringen ännu... biatch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar