Den ståndaktige soldaten föll till slut för det artilleri av plague som slungats mot honom hela veckan. Det river och sliter i hela bröstkorgen och det känns inte helt friskt i huvudet heller. Och jag som skulle ut till arkipelagen för att fira in vårens efterlängtade ankomst... så blir det inte nu. AK & DJ åker själva med mormor och morfar medans Papi ligger hemma i tokstaden och utvärderar veckans tidigare beslut.
Kanske borde jag inte ha pallrat mig iväg varje natt till jobbet - men lojalitetens ledstjärna lyste så starkt på den azurblå kvällshimlen... Dessutom så tog föreläsningen vid ett chefsseminarium (nu var det förvisso inga chefer där, bara specialister... men ändå) som jag höll i på dagtid under onsdagen antagligen mer på krafterna än jag först ville tillstå. Samtidigt så kändes det som en viktig och spännande utmaning som jag ville genomföra, och som gav mersmak.
Så därför blir det home alone med dator, film, snask, vin, sushi, fotboll på TV, bokläsning mm... hmm vänta, det där låter ju som en förbenat trevlig veckoända - så vad gnäller jag för. Ska bara stänga av telefonen nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar