Ligga! (2)

eftersom det råder ett traditionellt fotoförbud i koncensus under dessa resor får ni hålla till godo med ovanstående, resten överlåter jag till er fantasi

"- Din jävla idiot - vad fan gör du här!?"

Papis practical joke slog igen och det var en belåten dåre som stod och flinade när grabbarna ramlade in på Birkaterminalen. Lite skuldmedvetna såg de dessutom ut, och med all rätt då jag vet att de ägnat den senaste veckan åt att ondgöra sig över undertecknads tråkighet. Att min ensamhytt dessutom blev billigare än deras knulldruttshytt genererade nästan ett maximus primus.

Det var nästan som ett sus av tidens vingslag svepte genom terminalen - för i princip kunde detta lika gärna vara ett tidsavtryck hämtat från 1989. Samma människor, samma grabbiga jargong där könsinvektiven avlöser varandra och där man envetet anstränger sig till det yttersta att bekräfta varandra genom att idiotförklara till höger och vänster... så där som bara grabbar kan. Låt gå att tidens tand har härjat lite med vår patina... hårvikarna har klättrat lite högre upp på hårfästet och här och där kan man hör och häpna skymta en hel del H&M-plagg. Kan det vara familjelivet som sätter sina spår. Däremot har inte den genuina vänskapen förändrats - och på något sätt känns det vackert att vi har hållit ihop denna vänskara under nästan 25 år - ungefär där någonstans upphör alla övriga fragment av vackerhet. Eller låt oss säga så här, det upphörde i samma stund som den första matbiten kom flygande över matbordet och hamnade i ett rödvinsglas och ett unisont: "Eyyyy! Vem var det som kastade! Vad ska jag göra med den här fuckin' jävla skjortan" ekade över hela restaurangen. En restaurang som visade upp sig från sin allra sämsta sida avseende matkvalitet. Vi hade bokat julbuffé, och jag ljuger inte när jag påstår att det var mer jul över den regularbuffé som jag och AK inmundigade på Cinderella i oktober.

Vi hade dock förmånen att uppvaktas alternativ övervakas av servitörsstabens mest bögiga kypare. Jag vet inte om han såg det som ett straff eller belöning, men jag tycker att han ska ha stor krädd till hur han hanterade situationen. Dessutom passade han på att chocka Papi genom att med gerillametoder rycka en halväten tallrik framför ögonen på denne... "-Alltså, jag är inte klar.." "-Jodå, du har ju lagt ihop kniv och gaffel" Jag tittade storögt på honom som om han vore ett ufo... "Vet du, jag har prövat detta på otaliga högkvalitativa restauranger och matetablissemang och det funkar väl aldrig eller sällan... Men det här var nog det sista stället på jorden som jag trodde att det skulle trigga till sybarit-fasoner" Jag vet inte om han tog det som en komplimang eller förolämpning - men ett poäng till honom.

I övrigt så är själva upplägget med dessa resor rituellt inövat sedan lång tid tillbaka och konceptet följs slaviskt. Dock har vi väl med åren omprioriterat innehållet en hel del. Ta bara det här med att Ligga... från att ha varit enarådande syfte med dessa seglatser under de första 10-15 åren så har den nog ramlat ner i Superettan just nu... vill man hårddra det lite så är det nog så att om det ska bli ligga nu för tiden så är det väl om någon av oss skulle bli våldtagna av en valkyria. Vill man grotta ner sig ännu mer i detta resonemang så ligger nog sanningen närmare att de som vi eventuellt skulle kunna tänka oss att ligga med inte ens har noterat att vi är med på båten, alternativt omedelbart sorterat in oss under epitetet äckligt gubbpack. Vi befinner oss i en gråzon där själen är ung medans det yttre lämnar lite mer att önska. Men som vanligt gäller... Det som händer på Finlandsbåten - stays on Finlandsbåten.

Vad jag egentligen försöker säga är att vi numera finner kraft och förtröstelse i att få träffas och utbyta senaste nytt under otvungna former, och framför allt bara få komma iväg från gnälliga tanter och bortskämda ungar. Känna lite liv i lekamen som neutraliseras i takt med att etanolbaserad föda passerar gomspalten. FinnpacksJussi fick sin beskärda del av svensk vrede när han omotiverat ville imponera på sin oförstående fru och ställer sig och sprutar chokladsprit via en dildoliknande behållare rakt in i hytten. Han fick ta skydd när motvärnseld i form av öppnade Lonkeros och Norrlandsguld snabbt fyllde hans sovrum. Och den stackars kvinnan fick sedan kliva över och på stapplande svenska be om ursäkt. Jag tror att de hade gjort en nykter översyn av situationen och med en medärvd ådra av att kapitulera för svensken så gjorde de det enda rätta.

Jag fick förresten nattligt besök i mitt natthärbärge - tyvärr var det inte roligare än att en fjunig Jon P mutade sig in med två burkar cola som byteshandel någon gång där vid halvfem på morgonen. Då hade inte Ronny och Gringo ens tänkt tanken att överge sin hiss som de barikaderat de senaste tre timmarna... men det är en annan historia. De enda som höll fanan högt nästa dag och förgyllde barernas kassor var P och undertecknad - Frullis ska väl ha en damp-eloge för att han vid tvåtiden gjorde ett tappert men ogjort försök att hänga på grabbsen.

Se där en kort osammanhängande resumé ovärdig de gamla Zen-krigarna som en gång i tiden eldade hårdvaluta och genererande en mottagningskommité från Stockholmspolisens specialrotel. Those were the days my friends.