Julen tittar in...

Sitter och samlar mig för att trotsa sjukdomen och bege mig ut på balkongen för att montera granris och led-ljus som farmor och farfar påpassligt levererat från plantageägorna i sörmlandsskogen. Blossas starkvinsglögg fungerar som medicin och accelerator.

dead by default - merry xmas!

Papi är döende i flu, cold - alternativt plague... Kunde ha valt att fila på testamentet men valde istället att högtidligt leverera årets jultune. Förstod förra helgen vilken responsibility jag har som kunglig hovleverantör av lejsade beats - fick dessutom en känga för att Flossy Mova lyst med sin frånvaro.

Är som bekant sedan barnsben hjärntvättad av überkristna julsånger och andra sakrala hycklerier - jag menar, jultomten nämns väl fan inte en enda gång i bibeln. Aktiverar därför kräkreflexen i tid och otid under december nu i vuxen ålder - så för att råda bot på detta så får ni en riktig jullåt från den riktiga världen. Petter teamar upp med Ison & Fille (word Robban!) och gamle vapendragaren Mogge i en snygg Mauro-produktion. Mer jul än så här blir det inte och snart börjar hysterin - fy fan...

Satt förresten uppe i min tynande ensamhet i natt och led förkylningens kval framför ett filmtips från Tom Selleck jr. I Tropic Thunder hittar vi Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr i en helt osannolik historia. Har av någon anledning genrellt svårt för amerikanska komedier - men den här bjöd på en hel del skratt. Ingen biofilm om man säger så, men klart sevärd.

Cirkeln sluts

God damn it! Det är lika tillfredställande varje gång det är gjort... och då pratar jag inte om sex, för det har jag bara läst om, utan istället avser jag de två tillfällena per år då de satans vinterdäcken ska av eller på. Inte för att jag gör själva momentet själv, det får Strengbergs grotta sig med, men det är just böket med att få upp och ner däcken från källlaren. Det ska släpas i omgångar och sedan omaket med att få in bilen på innergården... men nu är det gjort - bra där Jimmy.

Annars började dagen bra - jobbar ju natt den här veckan och fick värsta cravingen under småtimmarna - så därför bestod frukosten av en iskall Heineken och en pizzaslice, fan livet är bra härligt ibland. Eller så är det ett tecken på att mitt liv är så torftigt så att en dylik ickehändelse får ett euforiskt epitet.

Har hunnit boka julbord också - det var länge sedan sist och jag tänkte att det kunde vara en mysig utflykt medan familjen är samlad. Det fick bli Taxinge Krog, förvisso lite dyrt men Ester bellar ingenting så det går kanske jämt ut. Har varit där förut med kompisgänget och då tog köttbullarna slut, men jag vill minnas att det var ganska pitoreskt och stämningsfullt plus att maten var riktigt god. AK och jag firade dessutom inledningen på vår första gemensamma semester där vill jag minnas - dock inte med ett julbord.

Annars rullar det på - har uppdaterat våningen lite här och där, man behöver en liten sådan energikick ibland. Ska försöka hinna med IKEA innan jul också för att förnya panelgardinerna till vardagsrummet. Plockade JULA idag för att förbereda inför smyckningen av balkongen i helgen... fan, ju mer jag tänker efter så ligger det på just nu - har ju inte tid att sitta här längre... så vi hörs.

Gud är God

Här är där där man är, där är där där man inte är... Där Fibes är borde man vara - men i lördags var det bara Kirsi som var där - och det kommer jag få höra om... Att döma av ovanstående klipp så verkar det ha varit bra stämning och betydligt mer folk än på Cinderella för en månad sedan.

Annars är jag mycket nöjd med dagen - det måste finnas en gud som är god mot de goda, och i det här fallet jag då. Hade riktigt bad vibbs kring dagens tandläkarbesök med undersökning. Jag tänker liksom att till slut så måste fällan slå igen. Även jag inser att det är helt horribelt att jag med mitt sockerintag bara har haft ett hål de senaste 23 åren.

Så jag var med andra ord inställd på det värsta och såg en lång och fattig vår framför mig - det gör jag iofs fortfarande, men säg fattigare då... Döm då till min stora lycka när jag överöstes med beröm och komplimanger över hur fina tänderna såg ut, och hur friskt allting verkade vara. Lite tandsten krafsades bort och det var väl på tiden för jag tror att det var 1998 som jag ides med något sådant sist. Ja, tandläkeriet var så nöjda med mig att vi inte ses förräns i slutet på 2011 nästa gång.

Helgat vare ditt namn och ditt rike...

Ligga! (2)

eftersom det råder ett traditionellt fotoförbud i koncensus under dessa resor får ni hålla till godo med ovanstående, resten överlåter jag till er fantasi

"- Din jävla idiot - vad fan gör du här!?"

Papis practical joke slog igen och det var en belåten dåre som stod och flinade när grabbarna ramlade in på Birkaterminalen. Lite skuldmedvetna såg de dessutom ut, och med all rätt då jag vet att de ägnat den senaste veckan åt att ondgöra sig över undertecknads tråkighet. Att min ensamhytt dessutom blev billigare än deras knulldruttshytt genererade nästan ett maximus primus.

Det var nästan som ett sus av tidens vingslag svepte genom terminalen - för i princip kunde detta lika gärna vara ett tidsavtryck hämtat från 1989. Samma människor, samma grabbiga jargong där könsinvektiven avlöser varandra och där man envetet anstränger sig till det yttersta att bekräfta varandra genom att idiotförklara till höger och vänster... så där som bara grabbar kan. Låt gå att tidens tand har härjat lite med vår patina... hårvikarna har klättrat lite högre upp på hårfästet och här och där kan man hör och häpna skymta en hel del H&M-plagg. Kan det vara familjelivet som sätter sina spår. Däremot har inte den genuina vänskapen förändrats - och på något sätt känns det vackert att vi har hållit ihop denna vänskara under nästan 25 år - ungefär där någonstans upphör alla övriga fragment av vackerhet. Eller låt oss säga så här, det upphörde i samma stund som den första matbiten kom flygande över matbordet och hamnade i ett rödvinsglas och ett unisont: "Eyyyy! Vem var det som kastade! Vad ska jag göra med den här fuckin' jävla skjortan" ekade över hela restaurangen. En restaurang som visade upp sig från sin allra sämsta sida avseende matkvalitet. Vi hade bokat julbuffé, och jag ljuger inte när jag påstår att det var mer jul över den regularbuffé som jag och AK inmundigade på Cinderella i oktober.

Vi hade dock förmånen att uppvaktas alternativ övervakas av servitörsstabens mest bögiga kypare. Jag vet inte om han såg det som ett straff eller belöning, men jag tycker att han ska ha stor krädd till hur han hanterade situationen. Dessutom passade han på att chocka Papi genom att med gerillametoder rycka en halväten tallrik framför ögonen på denne... "-Alltså, jag är inte klar.." "-Jodå, du har ju lagt ihop kniv och gaffel" Jag tittade storögt på honom som om han vore ett ufo... "Vet du, jag har prövat detta på otaliga högkvalitativa restauranger och matetablissemang och det funkar väl aldrig eller sällan... Men det här var nog det sista stället på jorden som jag trodde att det skulle trigga till sybarit-fasoner" Jag vet inte om han tog det som en komplimang eller förolämpning - men ett poäng till honom.

I övrigt så är själva upplägget med dessa resor rituellt inövat sedan lång tid tillbaka och konceptet följs slaviskt. Dock har vi väl med åren omprioriterat innehållet en hel del. Ta bara det här med att Ligga... från att ha varit enarådande syfte med dessa seglatser under de första 10-15 åren så har den nog ramlat ner i Superettan just nu... vill man hårddra det lite så är det nog så att om det ska bli ligga nu för tiden så är det väl om någon av oss skulle bli våldtagna av en valkyria. Vill man grotta ner sig ännu mer i detta resonemang så ligger nog sanningen närmare att de som vi eventuellt skulle kunna tänka oss att ligga med inte ens har noterat att vi är med på båten, alternativt omedelbart sorterat in oss under epitetet äckligt gubbpack. Vi befinner oss i en gråzon där själen är ung medans det yttre lämnar lite mer att önska. Men som vanligt gäller... Det som händer på Finlandsbåten - stays on Finlandsbåten.

Vad jag egentligen försöker säga är att vi numera finner kraft och förtröstelse i att få träffas och utbyta senaste nytt under otvungna former, och framför allt bara få komma iväg från gnälliga tanter och bortskämda ungar. Känna lite liv i lekamen som neutraliseras i takt med att etanolbaserad föda passerar gomspalten. FinnpacksJussi fick sin beskärda del av svensk vrede när han omotiverat ville imponera på sin oförstående fru och ställer sig och sprutar chokladsprit via en dildoliknande behållare rakt in i hytten. Han fick ta skydd när motvärnseld i form av öppnade Lonkeros och Norrlandsguld snabbt fyllde hans sovrum. Och den stackars kvinnan fick sedan kliva över och på stapplande svenska be om ursäkt. Jag tror att de hade gjort en nykter översyn av situationen och med en medärvd ådra av att kapitulera för svensken så gjorde de det enda rätta.

Jag fick förresten nattligt besök i mitt natthärbärge - tyvärr var det inte roligare än att en fjunig Jon P mutade sig in med två burkar cola som byteshandel någon gång där vid halvfem på morgonen. Då hade inte Ronny och Gringo ens tänkt tanken att överge sin hiss som de barikaderat de senaste tre timmarna... men det är en annan historia. De enda som höll fanan högt nästa dag och förgyllde barernas kassor var P och undertecknad - Frullis ska väl ha en damp-eloge för att han vid tvåtiden gjorde ett tappert men ogjort försök att hänga på grabbsen.

Se där en kort osammanhängande resumé ovärdig de gamla Zen-krigarna som en gång i tiden eldade hårdvaluta och genererande en mottagningskommité från Stockholmspolisens specialrotel. Those were the days my friends.

Ligga!

Papi lider just nu sviterna efter det senaste dygnets Pacemaker Cruise tillsammans med Birka. En sammanfattning kommer upp så snart begrepp och ordkonstellationer dansar åt rätt håll, samt att innehållet har godkänts av Nykvarncensuren.

Det finns bara en...

...Sasse Brassa The Eagle Sandström...

Våga Vägra Vega

Ett av Papis paradis är till slut till salu för de boende - fan vad det sticker i ögonen.

Jag menar, det här var ju uppe långt innan jag hade avverkat mina 12 underbara år högst upp i fyrtornet - men äckel-TB skulle såklart förhala det hela till absurdum. Hade jag fått casha in med ett schysst avtal så hade jag kunnat sälja för ockerpris i samband med att vi tog dilligensen söderut 2006.

Exklusiva Vegagatan - oj vilka minnen vi har tillsammans...

jam on it

Lördagkväll och Papi har bjudit in ensamheten att dela en flaska McPherson - funderar melodramatiskt på när TV4 ska lansera "Ensam Pappa Söker..." - Men vi ska inte hänga läpp för det, istället ska vi celebrera lite bra musik. Och först ut har vi AlphaBeat som plågade oss förra sommaren med Fascination. Här gör man som många andra just nu - om man inte heter Kent och nödslaktar Depeche Mode - och flirtar friskt med late 80's. Man gör det dessutom snyggt som DJ Fjomp skulle ha sagt.

V som i vansinne

Ok, jag lovar - jag ska inte förstöra fredagkvällen med ett politiskt monotont malande, det orerandet sparar jag till valspurten under nästa år. Men jag känner ändå att jag kort vill markera med min åsikt i frågan.

Mannen på bilden heter Staffan Norberg och är kommunalråd i Södertälje, han sitter även som ordförande i stadsbyggnadsnämnden vilket kan innebära lite vad som helst beroende på vilken stad man synar under lupp. Och redan här bör varningsklockor börja ringa då det är helt ideologiskt uppåt väggarna att placera en av Lenins söner på en sådan position. Till Staffans försvar ska dock tilläggas att han av någon anledning åsidosatt sina förmodade ideologiska ställningstagande för att helt gå in för rollbeskrivningen - ibland... eller nej, lite väl ofta allt för hårt.

Vill man vara riktigt elak så skulle man kunna påstå att han helt har sålt sig som lakej till kapitalism och kommers - och så långt borde allt vara lugnt för en Papi som gärna och mycket förespråkar capitalism for mankind. Meeen, som Tony Irving hade sagt - problematiken är att denne proletär av någon anledning lyckas ställa intressanta aktörer eller projekt mot varandra. Därför blir jag åter beklämd när jag slår upp dagens version av Tina Lagerströms samlade sanningar:

Södertäljes enda biograf, dvs. Biografstaden Roxy med 4 salonger stängs med omedelbar och kort varsel till förmån för... hör och häpna Claes Ohlsson. Ja faktiskt redan på söndag... men what the fuck!! Visst, jag har följt den korta dialog av samhällsröster som har föregått beslutet, och visst förstår jag att hyresvärden för Galleri Luna, Telge Fastigheter, anar mammon av annan kaliber. Och ja, jag unnar Södertälje ett vuxendagis - men fan inte på bekostnad av en biograf i centrum. Och det är här mina ideologiska fördomar får sig en törn - jag menar yllesocksvänstern borde väl sitta med plakat och sovsäckar och barrikadera entren till Roxy istället för att stå med hacka och spade.

Kör ut Claes Ohlsson till Morabergs- eller Wasa handelsplats då vi under ett par årtionden har lärt in oss på att ta oss med bil till dessa verksamheter. Mina tuffa och stenhårda innerstadsvänner förundras över mitt försvarstal över en i deras ögon skitbio utan THX-ljud, 800 platser, bar i foajén, högupplöst megaduk, 720 graders surround osv... Men åter igen, what the fuck... Jag är killen som inte kunde bry mig mindre om jag tittar på VHS, DVD eller Blueray, jag är killen som bor i en centrumlägenhet med en massa åldringar runtomkring som knappast gillar ett hemmabiosystem, jag är killen som värdesätter att kunna trippa bort två kvarter till bion med min lilla bäjbi, jag är killen som gärna tar en drink eller ett glas vin efter bion och därför inte vill köra bil till Heron City, jag är killen som i det här fallet tycker att more is less - så ge fan i bion kommunisthelvete!!

Såja, nu kan vi fortsätta att fira fredag - imorgon blir det ett sympatibesök för att titta på Spöket Laban - perfekt för en liten middagslur för Papi.

det känns i själen

Den här har ni inte sett förut - och det är synd, för ibland sorterar svensk hiphop in under det egentligen omöjliga epitetet "vackert". Funderar starkt på att kåppy-päjsta den som mitt vardande soundtrack of my life... jo det ska jag fan göra...

sjukt filmig

Sjukan hänger i sig - och ett fragrant bevis på detta är att Papi kastade in handduken... jäsiken blev lite så där bokstavligt skitnödig här och SKULLE vilja skriva handduken med ett "d"... avseende kvällens innebandy. Annars brukar det inte vara något problem att pressa hjärta och lungor tills de kvider i feberkramper. Men med svininfluensa på tapeten och inget vaccin i kroppen så får det vara.

Kvällens stora problem blir istället att försöka smyga mig bort till Videorullen för att handla snask till kvällens rulle. Problemet är bara att chefen bor i huset mittemot mig med vakttornsfönster in mot innergården - får försöka ta mig genom diverse kulvertar för att lura honom på villospår. Hur som helst så innebär Papi och sjukdom det samma som filmtittande - annars brukar jag inte ha ro eller tid eller vin i glaset för att traggla mig igenom cinematiska utflykter på daglig basis - men nu är man ju som Petter brukar säga naturligt bunden... natural bond.

Igår blev det en grymt skön liten sak med ett härligt flow rakt genom hela filmen - så snygg och aristokratisk som Mr. & Mrs. Smith borde ha varit - dessutom med ett litet flin och en ironisk touch som extra krydda. Ja det var nästan så att man kände lite av historiens vingslag som förde en bort till 80-talets Moonlightning med Bruce Willis och Cybil Shepherd... ja innan de blev crap båda två och här får Kent säga vad han vill. Jag tror dessutom att vi som jobbar inom läkemedelsindustrin har ytterligare en anledning att hitta nyanser och igenkännande vinklingar i den här filmen och ganska snart byter de fiktiva bolagsnamnen mot lite mer välkända.

Ikväll blir det Änglar och Demoner med Tom Hanks - har stora förväntningar på den då boken i mitt tycke var bättre än föregångaren Da Vinci-koden...

Men så var det det här med godiset också... får klä på mig ninjadräkten.

Efterlysning!

Vart tog du vägen? ...eller som Linus skulle ha sagt, "-Varför gick hon?"

Är det någon som har sett vart Sveriges i särklass läckraste donna tog vägen? - och då avser jag naturligtvis den lista med kvinnor som Papi ändå inte skulle ha någon challe på - Senast så skymtades hon med titellåten till skid-VM i Åre 2007... efter det, deathquiet.

VÄNTA!!! vi bryter här för ett viktigt meddelande - det droppade precis in ett sms... oh my god! The one and only Dolph Lundgren kommer att leda melodifestivalen 2010 - ge mig numret! här ska röstas... på honom...

Ok, vart var vi? Jo, Ana Johnsson... vad håller du på med? När kommer nästa album - när kommer det en läcker video... kom igen nu!

Annars så är jag sjuk idag... det var ett tag sedan, närmare bestämt april och då lovade jag att vara frisk året ut - det gick nästan. Men jag har kännt att det har varit på gång, det har stickt och värkt i tandköttet och igår kväll slog det till med ont i kroppen och frysningar. Så det lutar väl åt minst en dag till framför Vaion. Och framför allt så funderar jag på att slå till med ett sådant där märkligt längt som jag har ibland... Jag kan ibland få sug efter att få sitta uppe på natten och bara kolla dåliga serier och TV-shop för att sedan få sova på förmiddagen. Sånt finns ju inte på världskartan som småbarnsförälder - men vid ett sådant här tillfälle så kan det ju faktiskt funka...Well, nu ska jag kolla nedlånad rulle så over and out!

Fotnot: Övriga ladies på Papis lista är naturligtvis Therese Granqvist, Robyn och Anna Nordell - men så har han ju grym smak också...

sånt där bra...

Ibland är det dom där små enkla tingen, eller förändringarna som symboliserar livets ljuspunkter - tidningen CITY Stockholm är just en sådan företeelse.

Tillbaka bland kolportörernas utbud med ett nytt fräscht koncept - förvisso bara två gånger i veckan nu, men oj så lagom och snyggt intressant innehållet är. För att vara en gratistidning är jag helt såld.

Nu senast bra reportage med Robbie Williams, Kent (nej, inte han dåren från Enhörna som nu är tillbaka på jobbet) och framför allt bra och opretantiösa - i positiv mening - recensioner av nya album och spännande krogar/restauranger. Bland annat har man väckt mitt intresse för Zink Grill på Biblioteksgatan.

Greppa en du också!

my condolences...

Youngsterna på Idol tävlar ikväll under temat "Världens bästa låt" - egentligen en omöjlig tävling utan några rätt och en satans massa fel... Jag tror de flesta har en världens bästa låt för flera olika tillfällen.

Själv är jag lite sentimental och kontemplerande ikväll så jag hävdar att R Kelly har levererat världens bästa låt i form av I wish, och den tillsammans med ett tänt ljus tillägnas min saknade vän Peter Cossi... - det är inte lika kul längre...

"Just thinking about those days,

You used to talk to me,

Smilin' while I'm sippin' on this Hennesy,

And remember we bragged on how rich we would be,

To get up out this hood was like a fantasy..."

Fred-aga

Ordning på torpet, håll-igång-i skogen och Hotell Kantarell tillbaka i TV-rutan så Papi slapp ta fram rottingen för den sedvanliga fred-agan. Man vet verkligen att hösten är sent kommen när Marimba, Lucia och gräshoppan Åke är tillbaka med sina fyndiga pekpinnar i sann Beverly Hills-stil - dock inte lika uträknat porriga.

Apropå porr så har undertecknad haft två dagar med orgasmer avseende missbruksmantrande av populära ord på ledningsnivå. Missförstå mig rätt nu - jag är uppriktigt glad att få deltaga på dessa forum och instanser som kunskapare, och jag sörplar i mig av kunskaper som en katt. Men jag och min kompanjon Sasse kan ändå inte låta bli att förundras över hur snabbt vissa ord blir vedertagna att använda i både adekvata och icketillämpliga miljöer.

Veckans favorit stanande vid "Ad hoc" - vad säger wikipedia om det:

Ad hoc är latin, och betyder ordagrant "till detta", och i vidare mening "tillsatt för ett särskilt ändamål". Begreppet, som i grunden har med kunskaps- eller vetenskapsteori att göra, används i samhällsvetenskap - särskilt organisationsteori och statsvetenskap för att beteckna ett organ, en organisation eller en utredning med ekonomiska medel, personal, ett visst mått av makt, en styrelse och ett specifierat och avgränsat uppdrag... pew! Detta organ ska svara för en uppgift eller uppnå ett bestämt mål och därefter i praktiken avvecklas (även om detta inte alltid sker.)

Ja, ni ser att det finns utrymme för missbruk här av storleken flygplanshangar.

Annars bjuder denna helg på middag hemma hos farmor och farfar i morgon lördag - det ser vi med spänning fram emot. Farmor har ju matat facebook under ett par månader med sina gastronomiska frosserier och förlustelser.

Snart dags för Idol, dags att ladda rödvinet som dagen till ära inmundigas i ett senapsglas från Slotts...

deserve or serve...

Sitter lite förstulet och bläddrar i almanackan och noterar att det tydligen är min dag på söndag - fars dag - smaka på det liksom... Nu vet jag ju av erfarenhet att den dagen kommer att gå relativt obemärkt förbi då jag inte upprätthåller egenskaper som är värda att fira...

Utebliven födelsedag får jag ta eftersom jag inte är någon fanatiker av att celebrera accelererande ålder, men det här med fars dag hade ju glatt ett litet fadershjärta som sliter och står i. Jag är inte så kräsen, en bok eller lite sex funkar alldeles utmärkt... helst sex om jag måste välja - annars kan jag mycket väl tänka mig en jacka som jag spanat in på Naturkompaniet.

Jag skulle verkligen vilja unna mig en ny vinterjacka och på sätt vis tycker jag att jag förtjänar detta, eftersom nuvarande jacka fyller 11 år i år... jo ni läste rätt. Men det har på sitt sätt varit medvetet då jag haft ett kärleksförhållande till min Bertoni som fortfarande håller stajlishen... Dessutom har den sett ett och annat som vi delar tillsammans. 11 år tänker ni... jo men så är jag också en skötsam pojke som är rädd om sina pryttlar - och så har det alltid varit.

Men jag misstänker att det blir ett sedvanligt helgfirande där festsalen omgärdas av gröna läkarväggar ute i Gärtuna... Bitter jag?! Nä för fan... jag säger som han Claude i HAIR... I got life, mother... ...fucker.

It's Ester bitch!

Kan tyckas vara lite smaklöst att travestera Britney Spears på ett oskyldigt litet barn - men nu förhåller det nämligen sig så att det här lilla barnet är så långt ifrån oskyldig man kan komma. Dessutom är hon den enda i den här familjen som upprätthåller lite coolnessfaktor.

Bäjbi är alltid streetsmart när hon går på stadens gator och representerar - det är mer än vad man kan säga om hennes pappa. Han representerar mest i ouppackade kartonger i garderoben. För ser du honom in real life så är det oftast i en träningsdress på vägg till eller från sitt jobb. Möjligtvis kan han chocka lite och dressa någonting under helgen. Men under allt ansvar som provider så vet ni att det lurar en FTD-konensör.

Mami då? Hon skulle kunna vara cool om hon hade ett jobb att strolla till fram och tillbaka. Just nu har hennes jeans samma trendfaktor som pudelrockarna hade i början på 90-talet. Ni vet när dom satt och fransade upp revor med ett rakblad och körde mörka långkalsonger under. Det är bara lite blå mascara som saknas. But I lööööv her...