Jag har en känsla av att det sista andetaget var en suck av lättnad - en kung, en ikon men också en bespottad trasig själ är död - länge leve kungen.
1997 sågs vi på riktigt, och på något sätt känns det rätt att man fick uppleva sin egen tids Elvis - kanske inte at his prime eftersom det var en hel del fjolleri med heal the world just då - men en kille som rullar in en stridsvagn på scen fötjänar ändå en hyllning i Ge Mig Fem.
...and the whole world has to answer right now just to tell you once again... who's dead!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar