You got to be a Liverpudlian

Varför håller man på Liverpool år 2007?

Där i slutet på 70-talet så går det säkert att skylla på vissa miljöaspekter som en 6-åring hade svårt att värja sig för. Dels så fanns det ju en farsa som talade sig väldigt varm om Merseylagets förträfflighet - och detta i kombination med Tipsextra och lördagstraditionen grillad korv med ugnsuppvärmd pommes frites. (Att man sedan var tvungen att hålla käften när hästarna sprang i pausen tillhörde väl medaljens baksida - jag har än idag inte klurat ut huruvida kusarna påverkades negativt av mitt prat). Men dessutom så spelade ju de där killarna i röda dressar bra fotboll - eller ja, i en 6 årings värld så räckte det med att de gjorde fler mål än motståndarna.

Under större delen av 80-talet växte intresset och jag pluggade laguppställningar, klubbfakta och skaffade mig egna idoler som Sammy Lee och Terry McDermott - för att inte tala om dåren mellan målstolparna, Bruce Grobelaar.

1990 tog det roliga slut - efter att totalt dominerat inhemsk och europeisk fotboll i nästan 20 år, och inte för inte gick under benämningen Kings of Europe så var det någon som skyfflade grus i maskineriet. Detta har fortlöpt, och med ett par få undantag så har glädjeämnena varit lätträknade. Därför har man som numera härdad Kopite tvingats söka andra infallsvinklar. Vinner vi inte ligan så får vi helt enkelt vara bäst i något annat - och igår inkasserades mästarskapstitel nr. 2 i MM (MålgestsMästerskapet).

Robbie Fowler inledde segersviten 1999 i derbyt mot Everton där han helt sonika sprang ut till den vita sidolinjen och började snorta upp den som en kokainist. Därefter har Sevilla-spelaren Fransisco Gallardo stuckit emellan genom att han kastar sig över målgöraren och biter honom mellan benen. Men så igår återerövrades titeln genom Craig Bellamy som iskallt tystade både publiken på Camp Nou och den senaste tidens skandalskriverier med en stilren golfsving.

En sak är alltid säker - som scouser går du aldrig ensam...