kärlek

Att AK inte tillhör de monetära underverken här på jorden behöver man varken googla eller wikipeda för att få fram. Vi som lever och verkar i hennes omedelbara närhet har med åren tvingats inse att hon tillämpar det här med högtidsdagar och helger som det där populära pojkbandet...vad är det dom heter...just det, One Direction. Men ibland överraskar hon dubbelt och gräver djupt i sin pluska för att kunna tillämpa Triss-devisen... plötsligt händer det!

Igår fick papsen en efterlängtad bok, och precis som boktiteln har ett dubbelt budskap så är gåvan av dubbelbottnad natur. Det betyder att mamsen signerar och skriver under på att leva i bigami så länge Alcazar är på banan och Andreas höftjuckar sina discomoves. Lägg därtill att det också bjöds på god middag så förstår ni att love was in the air.

Dessvärre hade jag inte hunnit införskaffa en sådan där sugkopp så sexet får vi ta nästa helg.

Puss kärleken!

i vår lilla stad

Vemodet sveper in över vår lilla stad, där vi levde och älskade... Vår fiktionära familj med Plura, Måns och Maria har lämnat pergolan för den här gången. Och uppbrottet kändes mer i en kylslagen själ än när köket på Kaptensgatan stängde.

Precis som när man läser bokserier från en författare med samma huvudrollsinnehavare, blir till slut innehållet underordnat den familjära känslan som infinner sig. Man fattar tycke för personerna och vill följa och vara delaktig i deras livsöden. På så sätt har det känts när man kunnat bänka sig framför TVn på lördagkvällarna och förnimma livets mest existensiella essenser - mat, dryck och värme. Och framför allt just det här med värmen... är så utled på att ständigt gå omkring och frysa - det tar så mycket energi och levnadsglädje. Och för varje år som går så tär det mer och mer på humör och lynne. Det är verkligen ett understatement när jag säger att jag hatar den här klimatzonen, jag är inte gjord för detta.

Nåväl, vårdagjämningen passerade i veckan - förvisso obemärkt på termometerns kvicksilver som verkar gilla att gå back hela tiden, men ändå. Man kan trots allt ana ett bättre liv ute i periferin och längtan till ljumma skärgårdskvällar växer sig allt starkare. Om gud är god så vill han att sommaren 2013 blir den torraste och varmaste i mannaminne. Burn motherfucker!

åh fan...

GRAVPLUNDRARE?

a day goes by

Idag har vi VABat... tveksamt med facit på hand om det var befogat - men det är lite märkligt det där med barn och sjukdomar. För det slår liksom aldrig fel. På morgonen kan de vara döende för att framåt kl. 12-13 uppbringa mer energi än vad en annan gör under ett löppass i en frisk kropp. Och vid den tidpunkten har man själv gått in i väggen med allt servande och uppassande. Det blir liksom ingen bra synk.

Den enda fördelen med vabbelibabb är att man hinner med lite sådant där extra features som man aldrig tar sig tid med annars... typ lyssna ikapp musik, sortera foton på rätt hårddiskar, tvätta bilen... ja vad fan... när hon klättrade som värst på väggarna var man ju tvungen att agera. Dessutom utnyttjade vi en av få fördelar med att bo i allmännyttan - Ester lyckades nämligen stoppa igen ena toaletten igår så nu fick vi en helrekond av alla avlopp, brunnar, diskhoar och you name it. Kostade gratis så det var väl en satans tur att han inte hittade en Barbie i vattenlåset. Måste skaffa mig en sådan där pinne med sugkopp - verkade funka till allt. Man kanske till och med kan få igång AKs kärleksregioner med en sådan.

I morgon blir det jobb... måste få vila lite.

Speglar

Förra månadens mest spelade låt på Papi Jams Spotify har nu fått en video. Noterar också att Beckhams och Måns Zelmerlöws snedbenor från 1989 har smittat av sig på Justin. Jag tror minsann att vi har identifierat årets trend. Tur att rakat aldrig går ur tiden.

vägen hem (del 13)

Lider lite brist på saker att yppa just nu så vi slänger väl in en nödraket i form av en dagsfärsk bild från Kronstrandskvarteret. Det är bara att öka nu gubbar! Vi vill flytta in - dessutom börjar det bli rätt ansträngt med delat boende och två ekonomier. Märks inte minst på Ester som byter garderob och storlek i rasande takt. Nu är hon uppe i 122/128 vilket också innebär att hon har klivit upp en kostnadsdivision. Fick dock ett glatt besked, om man bortser från att jag misslyckats rent skatteplanerarmässigt, från Skatteverket. Det ramlar in ett angenämt tillskott lagom till midsommar. Alltid något.

Bäst just nu

Vafan Papi Jam, blir det bara musik idag? Jäpp sure shot! Det ska fan till att vara blogger med tvärfunktionella anspråk. Överöstes härom dagen av imaginära milisstenar som ondgjorde sig över en kvalitetsförsämring avseende leverans av swagmjussa till medelålders homeboys. Försöker därför släcka bränder genom att droppa en "bäst just nu".  Inser också hur pimp-daddy det var med en minicall. I och för sig så ringde jag aldrig upp, men det är en annan historia.

Dagens nynn (7)

Samtidigt som Petter börjar bli rätt tråkig i sina politiska Bono-ambitioner så levererar kompisen Oskar lättsamt finurliga beats med eftertänksamma texter som luras att vara glatt dansanta. Även om han själv antagligen inte skulle gilla epitetet så får han nog finna sig i att ta över Orups stafettpinne som svensk pops okrönte konung.

Efterlysning

Året var 1991 och nätterna tillbringades på Bollvägscribben tillsammans med psykfallet Jon P. Aktiviteterna var begränsade till Nintendo och att skjuta Coca Cola intravenöst samtidigt som vi väntade på att de skulle spela The Shamens Move any mountain på den där videojukeboxen som fanns nattetid på Super Channel... you know...

Nu dök inte låten upp så ofta eftersom det samtidigt fanns en ickelåt med ett par kvinnor i någon slags foliekläder som klädde av sig och klev ned i någon flod typ. Naken hud var hårdvara på den tiden och Europa kved i kåtspasmer. Jag har väldigt vaga minnen av låten, eller egentligen nästan inga alls men Jon påstår att den hette Satellite, men när fan hade han rätt sist.

Vänder mig därför till er läsare - finns det någon som möjligtvis själv satt uppe och idkade förlustelse i takt till dessa dansanta toner och dessutom kommer ihåg grupp- och låtnamn?

Saker som stör Jimmy (del 24)

Bloggens mest seglivade och populäraste avdelning är tillbaka. Mest kanske för att Jimmy är en grinig jävla gubbe med sinne för detaljer och ett vakande öga över vardagsfenomen. Men idag ljuger rubriken lite, för särskilt störd är den ledbrutne mannen inte. Snarare lite frågande kring en accelererande detalj i den svenska motionsfloran.

Och innan vi omformar den detaljen till ord vill jag tydligt påpeka att jag hyllar alla vardagshjältar som faktiskt ger sig ut och rör på sig i ur och skur.

Hur som helst - varje morgon när jag beger mig till eller hem från fabriken så möter jag en liten gumma som är ute med sina stavar. Och visst, jag ska ärligt erkänna att jag tycker att det ser ganska löjligt ut med denna motionsform - samtidigt har jag ju insett i takt med att min egen kropp har börjat sända ut nya signaler att man kanske själv är där om en tjugo år... eller nästa vecka. Nåväl, det som sticker ut med denna gumma, och inte bara hon för jag ser det överallt, är att hon släpar medelst drar stavarna bakom sig. Och jag tänker... Vad är grejen?

Nu är jag inget proffs på stavgång, men så pass påläst är jag att stavarna är tänkta att användas för pendelrörelse av armarna för att på så sätt jobba med överkroppen och således öka blodcirkulationen. Men att bara låta stavarna släpa efter sig... då kan ju hon och hennes gelikar ta med sig dramaten istället. Fyll den med ett par mjölkförpackningar så får ni lite styrketräning på köpet.

Kommer jag att ta upp detta med den lilla gumman? Antagligen inte... dessutom går hon jämt på fel sida av gångvägen. Men den folksjukdomen har jag behandlat i ett tidigare avsnitt...

vårkänslor

Det går sakta, och vintern fortsätter att jävlas. I morse fick jag en pudermatta i ansiktet av det vita onämnbara. Då kan man behöva lite moody musik som droppar känsla av en vårkväll.

årets edition

Har nyligen inlett arbetet med årets tipspromenad. Denna bastiljon, nu med sex år på nacken, som får symbolisera startskottet för sommaren på ön. Lagom till midsommar anslås den traditionsenligt, och skärgårdsfolket bjuds på huvudbry och funderingar.

Om förra årets jubileumsrunda gick i stram tysk sjuttiotalsretro - så kallar jag årets edition för peach melba. En fråga i veckan och jag är i hamn i god tid. Må bäste sjöbuse vinna.

zombies, run!

Underbart väder.

Klar hög luft.

Perfekta förutsättningar.

Noll respons från kroppen.

Hade tänkt springa långt idag men fick slänga in handduken redan efter 15 km. Benen responderade inte alls och jag fick verkligen borra ned huvudet de sista kilometerna och moloken slinka hem i oförrättat ärende. Det blir verkligen ett slag i ansiktet när sådana här dagar infaller, och man börjar genast fundera på om det är någon infektion som gror i kroppen eller om det bara är lack of inspiration. Den sista teorin hade jag förstått om de yttre förutsättningarna varit de motsatta - och infektionstanken är väl inte omöjlig men jag har å andra sidan inte uppmärksammat några andra symptom. Jag brukar förvisso få en kraftdipp av allergi och hösnuva på våren, men det är i samband med trädknoppning och dylikt. Och riktigt där är vi ju inte än. Nåväl, det blir ett löppass senare ikväll till jobbet - då kanske kroppen har tänkt om.

Annars är det så här, appropå inspirationsbiten, att jag har sprungit på en löparapp som faktiskt ser rätt intressant ut. Jag har ju fram till nu kategoriskt ratat allt vad löparappar heter eftersom jag inte riktigt ser syftet med dem. De som använder dem ger intryck av ett bekräftelsebehov där minsta rörelseyttring ska läggas upp för beskådan. Handen på hjärtat... när analyserade du, eller ens läste ett Runkeeper- eller FunBeat-inlägg? Typ aldrig. Och för de som använder apparna så fungerar de i 9 fall av 10 kontraproduktivt då de föder ett krav att förbättra sig hela tiden. Vilket är omöjligt. 

Men här har vi alltså en app som fungerar som pådrivare och antagligen väcker gamern och speldjävulen i dig. För i "Zombies, run!" tar du plats i ett virtuellt spel med en plattform som påminner lite om Civilzation och Red Alert.

Under själva löppasset där du ställer in hur långt du ska springa och ansluter dig mot GPS:n så får du en berättarröst som förtäljer vad som händer. Om det är zombies i närheten, om du blir jagad och måste öka eller om du hittar gears och annan utrustning som kan vara bra att ha. Springer du inte tillräckligt snabbt under vissa partier så kan du även bli bestulen på items. 

Har du en iPhone kan du mellan rösthändelserna lyssna på musik via iTunes och för Androidtelefonerna är det på gång med anslutning mot Spotify. Spelets huvudsyfte är att genom lyckade löppass rädda människor till din safety zone, dvs. din hemmabas. Och i takt med att du hittar prylar och löser uppgifter så växer din bas i population.

Jag har inte testat det här ännu, men ligger i startgroparna. Återkommer lite senare med en recension. Spännande idé tycker i alla fall jag.

bronx queen

what we gonna do right here is go back - back into time...

Gala! IMO (6)

Du farsan... är det inte dags för dig att kliva ned från den där höga hästen du har gränslat de senaste fem veckorna?

Ok, jag hör vad du säger. Och jag misstänker att du menar att jag ska utnyttja den av vana förbehållna rätten - lagom till finalen - att leverera ett avtryck av min egen melloresa. En resa som startade i Karlskrona, där vi för övrigt antagligen sprang på årets slutvinnare i form av Yohio, och som nu har kommit fram till Gringo Bingos hemkommun Solna. Eller förmodade hemkommun kanske jag ska säga, för sist jag såg ett livstecken från honom så huserade han på ett ungkarlshärbärge vid Fredhäll.

Nåväl, jag har axlat rollen som er ciceron att tolka det vita skräpets känsloyttringar. Jag har hånat, spottat och fräst under de senaste helgerna i takt med att jag sakta insett att det svenska folket faktiskt har genomgått en kulturell melloutveckling. Från att ha varit ganska knivskarp i mina facit så har jag gått till en medioker 50-procentare. Och att chansa det kan ju vem som helst göra. Uppenbart att det är dags att spä på mina socionoma högskolepoäng i gruppsykologi och beteendevetenskap. Men inte just nu... för det är dags för Papi Mellos egen top-10. Er chans att få höja på ögonbrynen och slunga tillbakakakor på er queerfarbror. Svårast har det varit att hålla masken när ni vid fikabordet ondgjort er över Eric Gadd...

1. Falling - State of drama
2. En förlorad sommar - Rikard Wolf
3. Vi kommer aldrig att förlora - Eric Gadd
4. Heartstrings - Janet Leon
5. Alibi - Eddie Razaz
6. Rockin' the ride - Army of Lovers
7. Heartbreak Hotel - Yohio
8. Bed on fire - Ralf Gyllenhammar
9. Breaking the silence - Terese Fredenwall
10. Dumb - Amanda Fondell

Och i och med det så stänger vi butiken i väntan på den stora ESC-finalen i maj. Väl mött då.

stolt pappa

Katching och trumvirvel... Ester har läst sin första bok själv och en stolt farsis bockar av sexårskolumnen på den aktiviteten. För lika mycket som det är en seger för henne så är det en bekräftelse för oss att allt lirkande, lekande, ljudande och ordsamlande inte har varit förgäves. Dessutom så ser den här papsen, som hittills dissat allt vad ljudböcker heter, fram emot att få sin egen lilla berättarröst vid läggdags.

Bra gjort lilla kärleken!

de små detaljerna

att det ska vara så svårt... men det börjar bli dags för nya pjucks igen. tänkte dock hålla ut tills de har sopat upp gruset. Men vad ska man välja när utbudet är så överväldigande.

det lutar dock åt de översta...

paint in black

Vad är det dom säger... "Prästens barn är värst" - i så fall ligger inte "Billackerarens son är trögast" långt efter. Eller som jag säger... "I get your point".

Har under en hel livscykel matats med mantrat avseende de tre billackerna som är no no in case you dont have plenty of time - or privileged being filthy rich. Det handlar alltså om svart, röd och vit. Vitt för att det är en jävla tråkig färg som får en renässans med jämna mellanrum. Fungerar väl hyfsat första levnadsåret för att sedan gå åt det cremefärgade hållet med groende smuts i reporna. Rött för att det är ett svagt pigment som har en förmåga att blekna snabbast av alla färger. Ta gärna en titt på röda bilar som har en fyra, fem år på nacken - inte mycket lyster där inte. Och så svart... svart ja. The colour of doom - speciellt om du bor i civilisationens utmarker som nu Sverige utgör. Lägg därtill ett färgfientligt klimat som adderas med snö, slask, salt, smuts och frätande oxider i luften. Av någon anledning så är dessutom grundfärgen vit på flertalet svarta bilar vilket får minsta lilla tvättrepa att lysa intensivt - inte bara i direkt solljus.

Ok... med de kunskapsförutsättningarna väljer du ändå en svart bil? Du som är äcklopedant och synar bilens yta med lupp? Du som hälsas med både för och efternamn på OKQ8s gör-det-själv-tvätt?

Ja...va fan... kul å sitta på hemmet om trettio år och konstatera att man aldrig hade en svart bil. Men om det är till någon tröst så har jag insett att nästa bil blir en silvermetallic igen. Den överlägset bästa kulören i looking good-syfte.

Och som vanligt har bilen på bilden inget med insändaren att göra - men han är snart där. Pengarna jag sparar in på att ha en driftsäker bil har snart ätits upp av tvättpoletter, schampoo vax och svampar.

Gala! preview (5)

Kan tyckas att jag borde vara persona non grata i detta forum efter förra veckans snedsegling - inte många rätt där inte... Men jag skyller på Alcazar-euforin, och gamla synder har en förmåga att blekna med tiden. Dessutom känner jag mitt kall och till trots att mitt förtroendekapital har naggats i kanten så finns det själar där ute som törstar efter sanning och facit.

Vi ska till Värmland den här veckan... en region som andas kaffe, dansband och inavel. Trots att jag har varit i Karlstad ett flertal gånger så har jag egentligen bara sett isladan och utsidan av polisstationen eftersom bussen hade för vana att plocka upp syndare efter matcherna. Och då pratar jag inte om Peter Ekroth, Mats Hallin eller Patrik Ross.

Andra chansen har ett nytt upplägg i år för att lite rättvisare plocka fram två leftovers. Tidigare så har ju två potentiella finalister kunnat hamna i samma duell vilket kanske känts sådär. Nu blir det en rak omröstning där åtta blir fem. Utav dessa fem ska fyra plockas ut som sedan möter varandra i duell - glasklart. Och hur går det då? jo så här:

1. Martin Rolinski - In and out of love
2. Caroline af Ugglas - Hon har
3. Robin Stjernberg - You
4. Anton Ewald - Begging
5. Behrang Miri - Jalla Dansa Sawa
6. Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello Goodbye
7. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora
8. Cookies N Beans - Burning Flags

Duell 1: Caroline af Ugglas - Robin Stjernberg = Robin till final

Duell 2: Martin Rolinski - Anton Ewald = Martin till final.

Det var väl inte så svårt.

I skuggan av den stora tävlingen så tycker jag att årets behållning har varit Per Anderssons mellanakter med refuserade bidrag. Och förra veckans åttiotalspastisch var på något sätt kronan på verket. Att på 127 sekunder kunna pricka in så många detaljer är värt någon form av hederspris. "det finns dom som tycker om varann - fy fan..."

sööt!

Anna-Karins favorituttryck är och har varit "Sweet" de senaste två åren.

Jag har hintat om att kanske ligga lite lågt med det för tillfället.

Kanske till och med hitta något nytt.

Kan överväga att till och med acceptera det vedervärdiga "Grande" som tjatades ett tag.

Men inte Sweet...

bra mjuus!

Adam Tensta fortsätter sitt sökande... Ska jag sälja ut och leverera hits med min electro hiphop, eller ska jag vara lite svår och försöka förmedla ett budskap. Just nu befinner han sig i något slags gränsland och då blir det faktiskt ganska bra... Offra tre minuter!

struts

Det här borde vara Södertälje kommuns mest förekommande vägskylt.

Så är inte fallet.

Långt ifrån.

Sjukdomsinsikten vill inte riktigt infinna sig hos ansvarig instans.

Eller så ser man alla hål och kratrar som bra ställen att stoppa sina strutshuvuden i.

Kanske bäst så...

Becks

Har precis bevittnat Becks första match med PSG och det gick väl ganska bra... Men det som slog mig förutom att vi båda är åldringar som presterar på hög nivå och dessutom har en hel del andra beröringspunkter är speciellt en sak. Och där skiljer vi oss åt rejält - ja förutom att hans bankkonto kanske har en nolla mer än mitt... eller två... möjligen åtta.

Vi är ju, eller har varit kringresande fotbollsnomader som sålt våra tjänster till högstbjudande. Jag i sörmlandsseriernas lägre divisioner och han lite högre upp. Men det verkar som att överallt dit han kommer så finns det alltid fullständiga träningskit och uniformer i rätt storlek med tryck och allt från start. En annan fick fan vara glad om man fick en overall till säsong två, och oftast fick man träna i föregående lags träningsställ - hur bra var det för sammanhållningen och ens egna personliga utveckling. Klart som fan att jag aldrig blev proffs. För jag kan också slå samma mackor som Spice Boy - han hade bara mer tur med persedlarna. Tänk på det alla materialare! Hur många talanger har ni inte dödat med er snålhet.

joie de vivre

barnkalas - nej

kinky kong - ja

passion of the groove - ja

generation on the move - ja

mello - you bet!

ari vatanen

1992-1996

1996-1998

1998-2005

2002-2003

2005-2008

2008-2010

2010-2013

2013-

Kreativiteten finner inga begränsningar nattetid och det slog mig att det har passerat ett par bilar sedan jag tog körkort 1992. Nu är jag ju långt ifrån Fredrik Boberg-klass, men det blev ett litet galleri i alla fall. Och han älskade dem alla... bortsett från helvetesvagnen där 2010 då.

Gala! preview (4)

KINKY KONG!

Ok, jag vet att jag droppade att en preview var överflödig denna vecka då allt ändå kommer att handla om passion of the groove, generation on the move. Discokulan är putsad, rosa girlanger är inhandlade, testosteronladdade drinkar är utsedda och Papis outfit är strykt. Men eftersom mina ambitioner är större än Madonnas Ambition Tour så ska ni självklart få ett facit.

Vi ska alltså till Malmö vilket jag kan tycka är lite overkill eftersom de ändå har blivit tilldelade den stora ESC-galan - men nu är det som det är och det är bara att ta seden dit man kommer. Därför utrustar vi oss med skottsäkra västar, en laddad Glock i ena handen och en gatusten i den andra. Here are the result of the Papi Jam-jury:

1. Ulrik Munther - Tell the world I'm here
2. Army of Lovers - Rockin' the ride
3. Terese Fredenwall - Breaking the silence
4. Robin Stjernberg - You
5. Behrang Miri - Jalla Dansa Sawa
6. Ralf Gyllenhammar - Bed of fire
7. Sylvia Vrethammar - Trivialitet
8. Lucia Piñera - Must be love.

Så där ja... nu ska jag till Cloud Atlas

stylish på jobbet

Har inte riktigt kunna släppa tanken sedan jag sprang på dessa tingestar i söndags - jag menar, hur upplyftande och cleant är det med Jalas och Arbesko? Försökte mig på en trevare idag där jag framhöll att jag lätt skulle prestera 30% bättre i ett par Converse - lite osäker på i vilken jord detta föll. Priset är i paritet med lowlife-truckisarna och dessutom uppfyller de ESD-skydd, kemikalieskydd, halkskydd, spikskydd och tåskydd. Klappat och klart säger jag... 

open ice

Det är inte ofta, men ibland faller bitarna på plats. Längre dagsljus, minusgrader ute och nyspolad isbana i parken. Så därför hade farsan med sig grickor och hjälm till oss båda vid hämtningen på eftermiddagen. Inte för att vi på något sätt tycker bättre om vintern för det, men man kan försöka göra det bästa utav det. Efteråt blev det slät bulle och mjölk, precis som när jag själv var liten...

gruvlig solidaritet

Hallå där... Eder borgerlige Don Quixote här. Jag har av hänsyn till fackpampsmormor legat lågt med att slåss mot fackliga väderkvarnar och dess eviga klavertrampande. Men nu går hon i pension under nästa månad så ett framflyttande på fronten, och en upptrappning av skärmytslingar i detta forum kan vara att vänta.

Dock måste ren dumhet bestridas redan i sin linda och Jan Thelin från Gruvtolvan här ovan kan knappast tillskrivas ha alla sina hästar hemma i stallet. Det gäller alltså det ögonbrynshöjande fallet där 25 stycken anställda på LKAB i Kiruna under flera år har satt i system att lura företaget på miljontals kronor. Systematiskt har man låtit en person stämpla in ett sjutal andra under helgerna samtidigt som de har legat hemma på sofflocket.

När nu detta uppdagats så rycker alltså denna solidaritetsivrande instutition ut till dessa illojala klåpares försvar och hävdar att detta måste ha skett under arbetsledningens goda minne... hmm say what? Dessutom kommer man starkt bestrida det uppkomna varslet - även om det inte framgår på vilka grunder, men den tystnaden kanske kan åberopa det norrländska kynnet i värsta fall. Men håll med om att det mest liknar en dåres försvarstal.

Vore man det minsta intresserad av att leva upp till sina solidaritetsideal så skulle man naturligtvis ställa sig på de ärliga och rättframma arbetarnas sida. De som varje dag väljer att göra rätt för sig och fullfölja det avtal och arbetsbeskrivning som man själv varit med att godkänna. De som inte försöker utnyttja varje kryphål som finns för att blåsa sin arbetsgivare. Jag hade fan själv blivit vansinnig om det kom fram att tjugofem av mina arbetskamrater lyft helgersättning utan att vara där, samtidigt som en själv slitit ont på plats. Men inte facket inte... istället går man alltså in och rättfärdigar rent kriminella handlingar. Och någonstans där befinner sig den fackliga rörelsen generellt idag.

För den här inställningen från fackets sida är på något sätt symptomatiskt med de medvetna avsteg från sin ideologiska väg man gjort de sista trettio åren.  Jag säger som jag alltid sagt - det är inget fel på solidaritetstänket, problemet är att de ansvariga har slutat tänka.

القصر al qasr

Det finns en gud, och jag behöver inte previewa på fredag. Lördagens vinnare är redan klar. Allt annat blir bara bleknande stoft av skuggor till mellomogulerna.

Jag satt ju så sent som förra lördagen och ondgjorde mig över att det liksom inte blir någon riktig mellocirkus i år. Ty avsaknaden av både Andreas Lundstedt och nedlagda Alcazar skapar hålrum som är omöjliga att fylla. Och då hjälpte det inte att Papis favorithunk satt i publiken och senare även dök upp i eftersändningen av QX-galan. Det är liksom inte samma sak. Almighty Christer Björkman måste dock ha uppmärksammat skriken i agony...

Det blippade nämligen till på twitter idag... "Repar med Alcazar - såå kul, såå svettigt!..." Och ni kan ju fatta att någon gick i taket. På lördag återförenas de i mellanakten och har lovat att bjuda på ett sprakande shownummer som kommer att stå ut. Malmö! Ni är varnade... Melodifestivalen kommer hem.                      

tänk om...

...vädret och gatorna i Södertälje vore så här fina - vad kul jag och min svarta katt skulle ha.

Gala! preview (3)

Sorry! Det buzzade till i androiden och ett uppfodrande mess förkunnade - När kommer facit!. Har ingen bra bortförklaring mer än att jag fastnade i den gamla Tin Cup-rullen, balsam för oss born emotional losers om man har överseende med Costner.

Nåväl, denna helg ska vi alltså till Skellefteå och jag skippar allt dravel om arrangörsorten - jag har aldrig varit där och det enda jag vet om stan är att Bert Robertsson hänger där och att det enda riktiga AIK har sin hemvist och bopålar i myllan. Så vi går helt enkelt straight på det musikaliska utbudet, och tro mig - det börjar bli skralt med potentiella vinnare nu. Fortsätter det så här så har vi nog en cool hen i form av Yohio som vinnare när krutröken har lagt sig.

Tommy Körberg med några ålderstigna polare gör sig själva en rejäl otjänst med sin presence och bokar in en självskriven åttondeplats. Utöver det så blir kvällens magplask Amanda Fondell - hennes smekmånad är över och låten är alldeles för ambitiös både för henne och Arvid Svensson i Bursjöträsk.

Jag vet inte hur många Matchbox Twenty-fans det finns där ute, men om folk släpper OLW-påsen för tre minuter så kommer State of Drama springa hem det här. Det är även möjligt att det får sällskap av Modern Tal... jag menar Martin Rolinski, men mest troligt tar Ugglan andra platsen. Well, so may it be:

1. State of Drama - Falling
2. Caroline af Ugglas - Hon har inte
3. Martin Rolinski - In and out of love
4. Eddie Razaz - Alibi
5. Janet Leon - Heartstrings
6. Elin Petersson - Island
7. Amanda Fondell - Dumb
8. Ravaillacz - En riktig jävla schlager

Vi säger väl så så länge då...

psykopatsafari

(Jimmy fortsätter att näthata Södertälje Centrum)

Har precis kommit hem efter att ha varit bort till Snäckviken och en SharePoint-utbildning. Och eftersom jag bor här i centrumgrytan så faller det på sin rimlighet att jag tvingas ta vägen genom city. Inte nödvändigtvis, men det är kortast så.

Och det som slår mig är att man möts av en sällsamt fyllig flora av samhällets inte mest stabila individer. Det är nästan så man funderar på om det pågår ett dagligt konvent, eller vad är grejen. Det är zombiestirrande ihåliga skuggvarelser, det är ringvålnadsstapplande tiggare, lägg därtill öppet hotfulla psykopater och gapande alkisar. För att inte tala om alla som går omkring och för dialoger med sig själva. Jag skulle ljuga om jag sa att man känner sig helt trygg - istället blir det ett evigt kryssande i den farled som Storgatan utgör.

Kanske skulle kommunen ta och göra profit på detta fenomen och slopa stadsvandringarna i sommar till förmån för det mer lockande "Psykopatsafarit". Jag menar, kan man anordna busslaster för att glo på gigantiska villor i Danderyd så borde ju det här vara tio gånger mer thrillfaktor på.

Jag bjuder på den här Boel - bara att klubba igenom på nästa kommunfullmäktige.

ajdå...

Blir en kortis idag... Hittade den här på ansiktsboken - tydligen har jag blivit påkommen, för så där känner jag varje gång det ska brainstormas. Generalfelet som görs är att det alltid ska hjärnblåsas i nyss sammansatta grupper med all avsaknad av trygghet och högt i tak som krävs. Ett försök dömt att misslyckas - nästa gång ska jag fan droppa ett fuck you.

I morgon ska jag såga den form av kartellverksamhet som svenska sportkedjor bedriver. Vällkommen tillbaka då för bövelen.

essentials

Farsan här gillar verkligen HMs initiativ med David Beckham-collection. Har samlat på mig både underkläder och tröjor som använts flitigt. Bra passform och kvalitet i förhållande till de humana priserna. Nu har 2013-edition släppts och till min glädje finns en uppdatering av farfarströjorna. Här i marinblått med röda detaljer. Nästan som om han visste att han skulle till PSG. En must have!

en förlorad sommar

Jag vet inte riktigt vad den gode Rikard Wolff sysslade med igår mer än att han massakrerade Tomas Andersson Wijs rent fantastiska skapelse. Texten slog verkligen an en gråtmild sträng hos undertecknad och beröringspunkter från min egen barndoms somrar till dagens eviga längtan tog fäste. Kanske är jag extra mottaglig just nu med tanke på mina egna funderingar kring min kropps status och funktion - å andra sidan har jag alltid närt en vurm för TAWs skapelser. Utan att vara krångliga så berör alltid hans texter på ett melankoliskt sätt.

Synd på en så bra låt, men det förvånar mig verkligen att Rikard verkade vara så tagen av stundens allvar. Han stakade sig flera gånger och kom in fel på ett par partier - det är ändå en av Sveriges mest rutinerade artister och skådespelare vi pratar om. Ta ett lyss på länken nedan så hör ni hur otroligt vackert den skulle ha låtit. 

För övrigt så gladde Ester ett litet fadershjärta igår när hon med allvar i rösten proklamerade:   - Pappa... Jag hatar verkligen vintern. Hon fick en high five på det.

Gala! (preview 2)

Fredag kväll före dagen M och ni vet vad ni får från eder mellociceron - ett rykande hett facit på vad folkhemmet kommer att enas om i morgon kväll. Veckans tema har ju varit bakre regioner, så därför är det ju ypperligt träffande att vi ska bege oss till Sveriges rövhål nummer ett - Göteborg. Jag ska inte slösa på invektiv kring den staden då det känns som jag har tömt den källan under tidigare år - vi har ju trots allt tvingats dit tio av de senaste elva åren.

Annars kan vi väl konstatera att public service följer sin formatmall där man gömmer sig bakom uppdraget att tillgodose alla smaker för att kunna regissera tävlingen in i minsta detalj. Det är liksom inget märkligt med att det aldrig är åtta potentiella finalbidrag i en deltävling. Istället är de usla bidragen med för att bana väg åt de bättre - eller mindre usla om man är lagd åt det hållet. Därför är det lite befriande när den vita skräpbefolkningen i de röda stugorna uppträder  lynnigt och ringer hem skolfröknar från Munkedal eller Converserebeller från Nyköping. Att det sedan undergräver tävlingens existens och landets anseende i Europa må väl vara hänt.

Morgondagens tävling är ett hyfsat öppet kort där vi faktiskt kan få ett par överraskningar i miniformat. De erkända artisternas låtar är i vissa fall inte tillräckligt bra för att casha in för lång och trogen tjänst. Förra veckans lyckade tippande kan komma på skam, men jag sticker ändå ut hakan och spikar upp följande katekeser:

1. Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello Goodbye
2. Sean Banan - Copacabanana
3. Rikard Wolff - En förlorad sommar
4. Anton Ewald - Begging
5. Swedish House Wives - On top of the world
6. Joacim Cans - Annelie
7. Louise Hoffsten - Only the dead fish follows the stream
8. Felicia Olsson - Make me no. 1

Noterbart 1: Papis favorit-MILF är med i konstellationen SHW.

Noterbart 2: Sista rumpanekdoten... missa inte QX-galan direkt efter Mellot.

Over and out.

Dynamodöden

De rektala utsvävningarna fortlöper om än i mindre intensitet - mäktade faktiskt med att ta mig till jobbet för ett fredagspass. Förvisso är detta stadium en aning begränsande - men då jag varken är ett asshole eller nyttjar rektum till tankar och funderingar så finns det föda till denna bloggskapelse. Och idag har mina tankar kretsat kring ett utdöende fenomen... (tror jag).

För visst är det väl så att cykeldynamon har gjort sitt här på jorden? Ni med koll får gärna uppdatera mig, för de cyklar som den här farsan köper är ofta så avskalade att man får tigga sig till en reflex till bakhjulet. Men jag tänker på vanliga gubb- och kärringcyklar, nog är väl de numera utrustade med LED-ljus och dylikt. 

vägen hem (del 12)

According to Telgebostäders webkamera så har det faktiskt börjat hända lite i Kronstrandskvarteren. 

födelsedag

Svarta katten fyller en månad idag och jag kan inte låta bli att känna en viss oro. Har jag gått ut för hårt... pressar jag honom lite för mycket? Börjar det bli dags att tänka på reparationer och dylikt... jag menar, jag har ändå pressat ut 4.5 mil redan. Slå ut det på ett år och man förstår att det kan röra sig om sinnessjuka 55-60 mil. Vilken bil klarar av det tempot idag.

Annars är det åldersbetingad hemvård som gäller idag - efter lite för stark mat i helgen i kombination med en hel del vin så belönade kroppen mig med gammal hederlig ändtarmsfissur. Låter inte kul - är inte kul - och är definitivt ett hårt slag mot självkänslan. Blod i brallan får en att förstå hur ni tjejer har det en gång i månaden. Så därför sitter man här på mjuk kudde insmetad med Xyloproct. Blood in - blood out Vatos locos.

friluftssöndag

Vilken härlig helg vi bjöds på vädermässigt, eller vad säger ni? Lagom kvicksilvernivå på termometern, en blå himmel och en sol som börjar klättra sig allt högre - som gjort för utomhusaktiviteter. Så på dagens löprunda fick jag ett ryck och svängde in på Jober i Weda för att greppa ett par grickor. Helt galet, jag har ju inte stått på ett par sådana tingestar sedan gymnasiet - vi pratar alltså 24 år.

Men tro det eller ej - det är nog som det där med cyklandet... har man en gång lärt sig det så sitter det. Efter några minuters trevande så släppte stelheten och nervositeten och Ester fick sig en kombatant ute på Dalparkens skridskobana. Överstegen satt där åt båda håll och efter lite finjustering fick vi även till stoppsladden. Bakåtåkandet spar vi dock till senare i veckan.

Visst, det var några år där som jag tjuvade lite med inlines men jag hade ändå inte hoppats på att det skulle gå så lätt. Hoppas minusgraderna håller i sig några dar till för nu blir det åka av. Försökte hitta en vuxenhjälm på stadens alla idrottsetablissemang men det var dömt att misslyckas - får lägga en beställning på nätet, alternativt kolla upp om min röda Gretskyhjälm finns någonstans i källaren uppe på Boda.

har den äran!

Eftersom det är min dag idag så har jag den äran att få utse de två bästa bidragen sedan dagens utformning av melodifestivalen såg dagens ljus 2002. Samma år som Knäckehäxan och jag träffades - för övrigt kanske det enda intresse som vi dessutom har gemensamt.

Dessa två låtar symboliserar all den värme, glädje och färg som denna ljuspunkt i vintermörkret kommer med. Låt festen börja!

Gala! preview (1)

Jag hade velat komma med solsken till dig... men det här var rätt jämngrått med handen på hjärtat. Förvisso en failback som eder melloguru nu satt i system att använda sig av varje år. Ungefär som de som kallar sig mästertippare och lämnar in ett system på 1748 rader varje vecka. Men vad jag däremot vågar sticka ut hakan och säga är att årets totalvinnare hittar vi inte i denna veckas delfinal.

Vi ska således till Karlskrona i morgon - en stad som jag varken har ett emotionellt eller fysiskt förhållande till. Har nämligen aldrig varit där. Esters morfar påstår sig ha sänkt kustkorvetter i parti och minut under sin militärtjänstgöring på denna plats. Närmare än så kommer vi inte.

Lena PH och Kristian Luuk är utom tävlan - vilket är synd. Och nej... Anna Järvinen har inget bekräftat släktskap med Gollum även om det inte vore otroligt. Okej, jag ska inte hålla er på sträckbänken :

1. David Lindgren - Skyline
2. Cookies N Beans - Burning Flags
3. Yohio - Heartbreak Hotel
4. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora
5. Anna Järvinen - Porslin
6. Mary N' Diaye - Gosa
7. Michael Feiner & Caisa - Were still kids
8. Jay Jay Johanson - Paris

Såå, vad har du emot Jay Jay då Papi? Ingenting faktiskt... men jag känner den okultiverade pöbelmentaliteten ute i stugorna. Han är lite för bra för att bli förstådd. Men för den som vill lära sig och fördjupa sig lite så finns det 3 CD-album här hemma med honom för utlåning.

Och ja ja... jag vet att ni vill höra vem jag själv tycker är bäst... Eric Gadd... P4 och Mix Megapol kan redan teckna upp 15% av sin sändningstid.