onsdag 24 december 2008

ro för själen



droppar lite fler usla Sony Indoor Snapshot för att gestalta denna jul som går under temat "ro för själen". AK jobbar idag, i denna kommersens tidera. Men jag ska inte klaga, för när Mormor och Morfar droppade förbi och stal flickebarnet för en tur till kyrkogården så smet jag iväg till Frisörgänget för lite X-mas Cuts.


Det var chill stämning där, så jag fick mig lite sedvanlig inblick i det lokala och nationella fotbollslivet. Värvningar, rykten och svarta spelarlöner.

Igår var DJ's krambjörn och tillika gudfar här för lite julmys med glögg och skinkmacka - de passade då på att byta de sedvanliga bokpaketen. Clubba Clabbe ser till att Esters bokhylla fylls med nyutgåvorna av Min Skattkammare och DJ kontrar med målstyrda bokönskningar av de lite djupare slagen. Klippeti-Klabbe hade dessutom goda nyheter kring sin treatment att förtälja vilket av naturliga själ föranledde en frågekedja med intresserade "what if's"

En jul med ro för själen var det ja... men också numera en dag på året som väcker tankar om allts förgänglighet och vikten av att ta vara på sina nära och kära - här i nuet. Efter julmat och Kalle ska vi tillsammans med Esters kompis Emmy och hennes föräldrar bege oss till S:ta Ragnhildskyrkan för en stämningsfull julkonsert. Passar bra med lite kontemplation och eftertanke - också ett pasande tillfälle att tända två ljus för två själar som numera sprider kärlek och värme lite på distans - men dock ständigt närvarande i våra minnen. Liz & Cossi, jag säger som Fox Mulder - jag vet att ni är därute...

Återkommer senare ikväll med en Flossy Mova Julspecial - å kanske lite mer snapshots.

3 x äntligen!


Veckan som gick bjöd på tre begivenheter under temat "äntligen"
  1. Robert Prytz annonserar om en comeback inom svensk fotboll - hjäptränare i LB07, division 1 södra... jodå, du tänker rätt... är det inte där som Östers IF harvar?
  2. Horace Engdahl tillkännagav att han packar ihop och lägger ner - Gert Fylkings vädjan till trots.
  3. Och så slutligen - Nike väljer varje år att fokusera på en av sina retro-serier. Papis favorit Cortez är äntligen tillbaka - den snyggaste sko som någonsin har gjorts. Fråga bara George Costanza! Put your sorries in a sack, mister!

tisdag 23 december 2008

Håkan, kom hit nu!



Håkan på jobbet är fotonörd - eller förenklat sagt så är han allt som jag inte är... När han inte står och hänger vid KanBan-tavlan och switchar process- och produktionsanläggningar så sitter han och muppar sig med photoshop. En handy man helt enkelt.

Man kan också säga att han är allt det som min supadupaSony inte är.

Hade tänkt fånga den 23:e och väntan på tomten - det blev sådär... å jag gav upp. Vill också ha en systemkamera med inställbar slutartid.

Men allt är inte skit - ledigt från jobbet fram till den 7:e januari. Så jag tog tillfället i akt och stämplade in som dagbarnvårdare kl. 16.00 idag. Hur länge? Tja... vi säger väl till den 6:e

God Jul på er!



söndag 21 december 2008

13.04


13.04 idag hände det... Barnen väntar på tomten och den 24:e - Papi fick sitt lystmäte idag, och sakta börjar det nu att gro i en ledbruten mans lekamen. 13.04 idag befann sig norra halvklotet så långt bort från solen som man kan komma - frågar ni mig så har vi varit parkerade där de senaste tre månaderna. Men jag kanske är lite extra känslig.

Det vänder nu - så låt tomtefanskapet komma!

Reclaim the woods



Jag är ett med naturen, jag är ett med skogen och jag är definitivt ett med ädelgranshelvetet som jag släpade hem från Moraberg till centrum.

Trädkramare är ett speciellt släkte för sig - nu har jag gästspelat, och känner att det räcker bra så fram till nästa jul.

Men kunde du inte ha tagit bilen då? Alltså... jag kan eventuellt tänka mig att ta bilen till skogen - men att ta skogen till bilen... åh nä! någon måtta får det vara.

lördag 20 december 2008

internerad



Så här lagom till jul händer det att mitt falska fadershjärta försätts lite i gungning - men jag fokuserar och skakar av mig det genom att tänka positiva tankar, och att jag gör det "för hennes eget bästa".

DJ tragglar på med lycka och frenesi när det gäller både bokstäver och siffror. Räknar obehindrat upp till 20 och lite till, bara den rätta mutan finns på plats. Prickar numera flertalet av bokstäverna och vid sidan om står en ivrigt påhejande Papi med flaggor och konfetti. Beröm föder mer engagemang och DJ stretar envist vidare i jakt på bekräftelse.

Vad det arma flickebarnet inte vet är att det finns en dold agenda - vilket späddes på nu i veckan när jag var i väg och handpengade skrivbord och stol. De skulle komma in under vecka 2 - och med det startar operation internat. Tanken är att i redan tidigt skede vänja Ester med internatmiljön så att hon är redo och förberedd när det bär iväg till Schweiz vid fyra års ålder. Jag har planer på att under hennes tredje levnadsår låta henne pröva på att sova i sovsal med andra människor. Har tittat ut ett lämpligt ställe mittemot hennes dagis - RIA står det på skylten. Har jag riktig tur, och om jag sticker till dagispersonalen lite fikabröd så kanske de kan hämta ut henne därifrån på mornarna.

Det gäller att vara om sig och kring sig om man vill komma någon vart här i livet.

fredag 19 december 2008

liar-king



Det blir bara värre och värre - och samvetet är nu som en föråldrad hängpung - typ svajigt... Har precis ljugit ihop en enkät rörande mina ändtarmsproblem. Mr. Hemis - thats me!

Men vad gör man inte i jakten på en Global kökskniv - det är nära nu.

jag var ute...


...och cyklade lite i våras. Jag kanske tog i lite för mycket i all min frustration - och kanske var jag inte helt nyanserad, eller låt oss säga påläst i mina omdömen. MEN, även om jag ber om ursäkt så vidhåller jag ändå att det ser för jävligt ut.


Ni kanske kommer ihåg att jag gick coco jambo på ofoget att bara återställa en viss del av de upprivna gatstensförsedda stadsgatorna här i centrum. Nu, så här 8 månader senare så har jag insett att den applicerade asfalten är ett taffligt försök att anlägga cykelbanor.

Meh! get real, det finns ingen som cyklar i Södertälje - och skulle det vara någon så är cykeln stulen. Gör om gör rätt! Bygg en saluhall för mina krävande smaklökar istället - åhh! höll ju på att glömma att man ska göra om Luna Gallerian till en foodcourt - med det innovativa upplägget kebab, sallader, pizza och kolgrill. Damn! ska bli kul att pröva något nytt här i byn.

torsdag 18 december 2008

vila i frid

bosarve naturreservat - gotland


Vi tog farväl av Liz idag - en varm, innerlig och personlig begravning som berörde starkt både på yta och djup. Livet är orättvist, det vet vi om - Livet väljer själv den väg den ska gå, ibland får vi följa med längs färden, ibland viker den av.


Det är svårt att bedöma värdet av en persons liv.

Några skulle säga att det mäts av de efterlevande.

Vissa säger att det kan mätas genom tro.

Andra genom kärlek.

Andra människor säger att det inte finns någon mening med livet.

Jag?

Jag tror att man mäter sig själv genom människor som mäter sig med dig.

Vad jag också vet är att ingen kunde mäta sig med Liz, hennes drömmar och den levnadsglädje som hon spred bland sina nära och kära - det är till dem jag sänder en kondoleans av omtanke.

Livet går vidare - kanske inte just nu och här - men snart, och då följer vi med.

tisdag 16 december 2008

pipparkuksbak


Märkligt... fick plötsligt väldigt ont i magen.
Har antagligen smittats av AK's magsjuka.

hur göra?



Sitter i valet och kvalet, och vet varken ut eller in. Tänk att ett litet mail kan ställa livet på sin spets så snabbt. "ENLARGEMENT - DOUBLE YOUR PENIS SIZE - FOR INITIAL FREE!!"

Jodå, så stod det - och nu sitter jag här med alla julklappspengar i ena handen och en imaginär vacuumpump i den andra. Hur skulle ni ha gjort?

måndag 15 december 2008

Behind enemy lines



Jag befinner mig mitt i en brinnande krigszon... omgärdad av det som på latin går under benämningen faeces... Typ skit och avföring (aha! tänker då några av de som jag spelar XL-Coachen och Dream Team med).

Ester har haft det, Oliver har haft det, Farmor har haft det, Jerry har haft det, Barnen på dagis har det och AK ser jag ibland svepa förbi här i våningen i riktning till och från toaletten.

Jag har det inte - men det hänger nog ihop med min kostföring, uteslutande baserad på Red Bull och lussekatter. I'm the idrottsman ya know!

söndag 14 december 2008

Jani Kalkkonen



En jämn ström av förfrågningar angående vad det egentligen är Jani Kalkkonen lyssnar på i sin För(o)renade firmabil har strömmat in. Det hela uppdagades när ett par personer kommit på honom med Frank Sinatra i de söndersprängda Blaupunktarna. Om det vore så väl säger jag - men nu stannar det inte därvid. Och det är bara av respekt för hans övriga familj som jag valt att fram till nu lägga locket på.

Nu börjar dock påtryckningarna övergå i handgripligheter - varmed jag känner mig tvungen att avslöja hans vurm för konceptet Jason Donovan + Kylie Minogue i Suomapakksi-tolkning goes disco.

Jag vet... det är vidrigt.

lördag 13 december 2008

Snopp Snoppy Snopp


Så nära knulla du kan komma...

http://www.zshare.net/audio/521092668932b7cd/

för övrigt så åkte korvkiosken som står nere vid centralstation förbi för andra gången ikväll - undrar just vad det betyder...

höll ju på att glömma



Grattis Kevin! - men det här visste vi ju redan för ett par månader sedan - det har ju egentligen aldrig varit någon tävling... Efter Gimmie Gimmie Gimmie så var i alla fall jag övertygad.

Missade finalen igår eftersom vi var på ett mysigt 60-årskalajs för mamma Bergqvist - men har nu hunnit lyssna ikapp. Och jag får nog tillstå att vinnarlåten är den bästa sedan Daniel Lindström sjöng Comming true. Det måhända vara en tydlig flirt med Glenn Medeiros - men det funkar.


Huruvida Kevins möjligheter att lyckas är skrivna synes något oklart - Idol är inte en automatisk språngbräda och att tvåan av hävd ska lyckas bättre får sig nog en nosbränna i år. Alice må vara duktig men därifrån är steget gigantiskt.

Kevin kan eventuellt överleva på att det skimrar en 50%-ig Carola-aura över honom - och med proffsighet och svenska folket i ryggan så kan det nog bli en och annan platta såld. Annars så ses vi på scenen vid politikertorget i Södertälje - du och Andres Estéche

veckans politik



Tittade förbi en stund hos fackpamps-mormor och morfar idag och fick mig ett brandtal om kollektivavtalens förträfflighet. Det är ok - jag tycker till och med att det är lite gulligt, och det visar ju också att de inte har gett upp allt hopp om deras svärson trots allt.

Jag håller naturligtvis god min och lyssnar intresserat - det hör till god ton och är en självklar artighetsprincip. Det är ju ändå min dotters morföräldrar vi talar om, dessutom är det hederliga och reko människor som förtjänar all respekt. Jag är ju när allt kommer omkring inte helt svart fördärvad i vare sig fötter eller själ. Det är bara ett par principer som på intet sätt är ovidkommande som gör att fackligt medlemskap är totalt omöjligt för mig.

  1. Den politiska kopplingen - jag kan naturligtvis på intet sätt förlika mig med att en stor del av den summa jag eventuellt skulle betala in som facklig medlemsavgift går med ilfart till såssarnas huvudkvarter på Sveavägen, för att sedan öronmärkas till nästa valkampanj. (Och det här är egentligen det enda argument jag behöver men...)
  2. ...jag är ju inte dummare eller sämre påläst än att jag kan medge att det faktiskt finns en styrka i kollektivavtalens idé. Dock har den fackliga rörelsen - i mitt tycke - gått från sunda värderingar till ett märkligt brödraskap där man internt slåss för personliga förmåner och där maktfullkomlighet har blivit ett honörsord. Där styrkan låg i enigheten och viljan av att möjliggöra för den strävsamma arbetaren att lyckas, riktas numera kraft och insatser mot den svagaste länken. Vilket ofta är liktydigt med den minst arbetsvillige. För mig är lön detsamma som en bekräftelse och en morot till att prestera ännu bättre - förklara då för mig hur facket ska stimulera undertecknad då man inte jobbar för att jag ska få rätt lön, utan istället för att jag ska få samma lön som Rune som tillbringar större delen av sitt arbetspass i personalrummet eller i omklädningsrummet...

Nåväl, det går alltid att argumentera för eller emot och jag kommer även fortsättningsvis lyssna på mormors tal. Man behöver inte tycka lika som en annan person, men man kan lära sig mycket av att lyssna på någon som brinner för något.

Vad jag inte tog upp idag, var tex. baksidan av styrkan i kollektivavtalen. Den styrka som med oönskad kraft tydliggörs i dessa kärvare tider. Den styrka som i dagsläget utestänger en generation från arbetslivet - i runda tal hålls var femte person under 25 år utanför arbetsmarknaden. Detta gör oss näst sämst inom EU - och moderaterna måste finna bot på detta utanförskap. Trots LO-ivrarnas mantra: Alla ska med...

en Papis försvarstal


Vet inte riktigt hur jag ska börja, för jag vet att saker och ting kommer att missförstås eller feltolkas - vilket brukar vara ett grundläggande nöjesmoment i ett försvarstal. Så eftersom det här egentligen inte är ett försvarstal, utan snarare en verklighetsdeklaration från undertecknad så lämnar jag just den estraden öppen för alla som ändock finner nöje i sådan förströelse. Det brukar trots allt vara helande för det personliga egot.

Nåväl - så här är det för så är det, för jag är jag. Och så här har det alltid varit och så kommer jag att förbli. Jag har nämligen inträtt i den slutna kretsen av "gamla hundar", och jag föredrar att stå.

Vi befinner oss i mitten av december och i sedvanlig ordning så lider jag av vinterdepression - jag är trött, glåmig, idéfattig...ja, fattig för den delen också, initiativlös, mer asocial än vanligt och vill inget hellre än att bara kliva ner i källaren och sova fram till april. Det är då - precis som alla andra år - som december ger dig en fet lavett med en handske i umgängesläder. Den månad som jag helst inte vill se en levande själ mer än min sambo och min dotter då jävlar är i princip varenda dag fulltecknad - oftast med flera aktiviteter per dag. Och de få andrum som finns ser AK, som är sjukligt besatt i att umgås, till att fylla. Och tittar sedan på mig med en oförstående min när jag bryter ihop och skakar likt en nervneuros.

Jag är en ensamvarg, och har varit det länge, som har styrt min umgängeskrets helt efter mina egna regler. Och det ska de riktiga vänner som finns ha den största eloge som finns för. Allt har alltid skett på mina villkor - men hur konstigt det än låter så har jag heller aldrig ställt några krav. Jag blir aldrig besviken på någon, jag förväntar mig inget, och räknar aldrig med att något ska vara på ett speciellt sätt. Man kan nog kalla det för ett status quo - eller kanske "ge och ta". Det märkliga i sammanhanget är dock inte att jag skulle vara socialt rädd på något sätt - jag har en sjukligt stor sfär av sekundära vänner och bekanta, och jag vårdar det förhållandet seriöst och välmenande. Jag vet att föra mig i olika sammanhang och rum - har inga problem att tala inför stora åhörargrupper eller leda arbetslag eller intresseformationer. Bara jag får styra hur mycket av mig själv och min tid jag ska lämnas ut.

Just den här perioden på året suger och stjäl mer ork ur mig än någon kan ana - ja möjligen de som likt jag lider av denna klimtazonåkomma eller är födda i kräftans stjärntecken. Kräftor vars hem är deras borg där de hämtar kraft. Lägg därtill... och nu kommer vi in på nästa känsliga ämne... Jag har aldrig varit särskillt barnkär, och har under hela min uppväxt flytt småbarn. Vägrat hålla i dem och mer än en gång varit beredd att hjälpa vissa idiotföräldrar att kasta ut deras monster från butiker och dyl. Ja, i princip så hade jag bestämt mig, och förlikat mig med ett barnfritt liv. Nu satte dock AK stopp för det, och den lyckligaste dagen i mitt liv var när DJ poppade ut. Och jag älskar henne mer än allt annat på jorden, men det jag vill komma till är att min bakgrund och amatörism på området gör att rollen som pappa kräver mer och dränerar mer must ur mig än en som är van. Jag behöver små andhål - och mina innebandyträningar har därför blivit heliga. Jag kommer bort en stund - jag får röra på mig - och jag får skrika könsord... fatta en sån grej bara.

Det som komplicerar det hela lite är att när jag väl har jobbat en hel vecka och likt normala föräldrar skulle kunna få lite vila genom att dela upp omvårdnaden (fan,va snyggt det lät) - ja då intensifierar AK sitt arbetande och jag blir en än mer uttröttad heltidspappa som aldrig kommer ikapp - ett bissart kretslopp tuffar oförtrutet vidare. Zzzzzzzzzzzz!

Förhoppningsvis ger det här en viss inblick i hur jag funkar - jag kräver inte att man ska förstå - men för att undvika vissa missförstånd så kände jag mig ändå nödgad att dela med mig av lite själslig vämjelse. Jag har dock chockat kroppen lite den här helgen genom att både dyka upp på ett 60-årskalas och ett 4-årskalas. Dessutom ser jag faktiskt fram emot det årliga doppet i grytan hos faster Birgitta i Norsborg nästa helg. Tror fan det!

onsdag 10 december 2008

verkligheten tränger sig på...



Märkligt vad allvarligt vissa människor tar saker och ting nu för tiden... Hade på mig min Ronaldo-replica (näe...inte han pajasen i Manscum United) på innebandyn idag - och genast började motståndarna att jaga mig med tändare för att elda upp den. Jag vet inte om de trodde att jag var Ronaldo på riktigt... men med tanke på hur gudomligt jag lirade så förstår jag dem.


Noterar förresten att SSK sparkar sina tränare idag... jag visste inte ens att de hade några. Att döma av tabelläget så trodde jag bara att de gick ut och lirade lite på skoj.


Noterar även att man marknadsför juldagseventet ute vid rinken med en jättelik halvnaken Robban Carlsson i avundsvärd shape. Frågorna som infinner sig naturligt är: Kommer han? och kommer han då att klä av sig ännu mer? Jag har kvinnliga bekanta som undrar - ja, manliga med för den delen.

måndag 8 december 2008

ICA Super-dåre


Kände mig som Björn Rosenström idag...

En enkel fråga ställde jag till den lilla expediten Om du stått här, och inte jag, skulle du då bli besviken?

Men hon svarade: Nej, jag skulle ta en macka med pastej, hålla käften, ta en tidning och sätta mig

Jag hade fått en kombatant, jag ville inte ge mig Så jag sa min lilla smörgåstant,vad kul det är att se dig Menade jag det? Nej,du är allt en typig jävla tjej Du kanske själv skulle in i ugnen och bli pastej

Dagens...eller nej, fan hela veckans pris för hutlöshet går oavkortat till ICA Lindboms Livs ute i Östertälje. Ramlade in där på väg till jobbet idag för att greppa en muffins till fikat. Det var nu riktigt länge sedan jag jobbade favoritpasset eftermiddag/kväll så jag kände att det fanns anledning att fira. Döm då om min förvåning när jag kommer fram till deras bakeoff-hörna. Ni vet, halvsunkigt förbakat bröd med massor av konserveringsämnen som butiken bara värmer på.

Ta en titt på bilden ovan och gör en egen bedömning på vad ni tycker att en muffins i den sizen ska kosta i en ICA-affär...

Ok... ni har säkert fyllt ett spann på allt från 6-14:- Snålt, tycker det giriga aset på Lindboms Livs! 18.90:- ska jag ha! utan prutmån.

P: "Ursäkta, stämmer det här priset?"

Exp: "Ja, men det finns med choklad och vaniljlasyr också"

P: "Jo, men det här är ju bara en vanlig liten muffins"

Exp: "Nej, den är stor"

P: "Nej, den är inte stor, jag skulle baka större själv - dessutom är den ju billigare på kondis och café nere i centrum.

Exp: "Jaha...hum...(något ohörbart)

P: "Varför inte drämma till med en hundring när ni ändå håller på, det här ju hutlöst - skulle du själv betala den summan för den där kraken"

Exp: "Va? Ja...jo..."

P: "Det är klart att du säger det - men det är ju tur, för då är det ju nån som köper dem - själv tappade jag lusten helt"

Samtidigt väntade jag på att det likt i Rosenströms låt skulle visa sig vara ett "practical joke", men det hände inget - det här var for real. ICA verkar vara helt marknadsmässigt demoraliserat.

lördag 6 december 2008

på tal om worth


Någon gång funderat på swooshens uppkomst?


Caroline Davidson studerade grafisk design på Portland State University i början på 70-talet. Då hon var intresserad av, och hade en fallenhet för reklam kom hon i kontakt med Phil Knight som undervisade i ämnet. Caroline började göra frilansjobb för Phils firma och 1971 fick hon uppdraget att designa en logo som skulle placeras på en sko, tillverkad av det nyregistrerade företaget Nike.

Hon lämnade över swooshen och Phil återgäldade arbetet med en check på 35$ och 1972 introducerades den för Nike-skon. So much for the worth.

Najkii-boy Jimmy & Najko-Ester

julklappsönskan



Jag börjar känna en viss kallsvettig panik komma krypande men Ester är obeveklig:

P: - Ester, vad önskar du dig i julklapp?

E: - En lillebror

Och likt Sven Melander ovan börjar jag bli beredd att tillgripa samma vokabulär...

joulecard



Aaj då... denna dramatiska december har ställt till det lite. Vi är redan framme vid 6:e december och de där traditionsenliga och pricksäkra julkorten som Papi satt och fnulade med i november - bäst före leveransdatum i förhållande till beställningsdag har nu passerats. Visst, det finns en expresstjänst men den kostar 3 gånger så mycket som korten for what its worth. (vi kommer till det där)

Fenomenet julkort var förresten en av anledningarna till att Papi valde CityMail före Posten en gång tiden - eller Bring som de så fyndigt heter numera. Jag brukar räcka över sopkassen till dem när de kommer i trappen med sina gröna utstyrslar. Men å andra sidan så fick man ju hela Borås-alliansens postorderkataloger istället - for what its worth.

Hur som helst så tog jag lejonet till Plantagen och bomullsodlingarna ute i Moraberg för att se om det fanns lite kvalitetskort för en ringa summa. Det får helt enkelt bli köpekort som ska dikteras och postas. Och om inte just du får något så är det inte Postens fel, utan allt är helt i sin ordning - you're not worth it!

fredag 5 december 2008

När allt är som mörkast...



så finns det en tid och plats som väntar. Ljuset i tunneln...

fredags throwback



Veckans fredags-throw back är en sanslös kärleksskildring av och för representanter av Generation X - ta den med er ut i nattvimlet, själv fortsätter jag zippa på min Opal Springs.

torsdag 4 december 2008

din lögnaktiga orm...



Det var ett tag sedan sist det tilldrog sig... men dagens datum anno domini så var det Papis tur att dra sin beskärda del till VAB-träsket.

En lagom rolig DJ lyckades få Papis sinnen att rinna över och sonkia släpa ut en barfota skitunge från Willys, där de tänkta ingredienserna till den gemensamma matlagningen skulle inhandlas. När krutröken hade skingrat så låg bara en fadd känsla av gemen kvar. Betänk då att Papi är en sorglös skepnad med en perverst hög uthållighetströskel - monsterbarnet hittade dock en infallsvinkel i samband med utövandet av butiksgolvs-SM i klädsim. Arenan för detta klädsim utspelades sig på klassisk mark i form av entrespärrarna in till butiken - till övriga kunders stora jubel... not.

Annars har dagen gått sin gilla gång med läsning, vila och lite bus. Däremellan har undertecknad kommit till den fasansfulla insikten att jag inte riktigt lever som jag lär längre. Någon gång way back på högstadiet hade jag en period där jag ofta ljög eller kom med halvsanningar för att ställa mig själv i bättre dager eller för att dölja tillkortakommandet med bristen på vissa statusprylar. Denna attityd och hållning var naturligtvis inte hållbar i längden och jag tog ganska tidigt beslutet att en gång för alla droppa den avarten av beteende - det blev enklast så. Okej då - någon vit lögn här och där för att hålla AK på gott humör har kanske slunkit emellan... men det är ju mest helbrägdagörelse.







Nåväl, hur som helst så har eder ceremonimästare av blogg en paradoxal pseudohobby som går ut på att delta i opinionsbildningar- och mätningar på nätet. Ett intresse som från början bottnade i en sorts övertygelse om åsiktsfrihet och konsumentens makt - men som under resans gång retarderat till en falsk förebild för att åtnjuta pluringar, korinter och värdepoäng. Den svarta själ som Papis kropp omhuldar och försvarar har nu sjunkit så lågt att den sitter och ljuger ihop svar för att grow richer. I takt med att institutens urvalskriterier likt sanskrit utkristalliserat sig så har Papi genomskådat charaderna. Och deltar därför falskt sanningsenligt med pricksäkerhet kring både snus, tamponger och bantningsmedel.


Jag säger som Simon Harris... Bass, how low can you go?

söndag 30 november 2008

första ad-vent



När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt - och alla är så glada, att få fira advent


Vadå ironic? Ni som känner mig väl vet att om det är något som brinner till jul så är det Papis froma hjärta - möjligtvis slagen av Christer Sjögren.

Denna dag gick i slowridens tecken vilket innebär att startsträckan var långt utdragen men när vi väl hade skickat iväg AK till jobbet så tog den lite fart. DJ och jag tog lejonet till Jula där vi först tömde brandmännens förråd av pepparkakor innan det var dags att botanisera bland lowcrap och fair deals. Bellade loss på balkongbelysning med LED-ljus, en kameraväska, buntkabel och skursvampar... yeah I know... I'm living the life of luxury.

Därefter gensköt vi farfar vid Bilia i Moraberg och tjålade en säck med grankvistar som han ärligt odlat upp ute vid sommarstugan. Ja, alltså granen som grenarna satt på då. Detta tilltag skulle sedan straffa sig i form av kallfrusna fingrar eftersom undertecknad självklart åkte på applicerandet på en gradvis allt kallare och mörkare balkong.

Samma Papi belönades senare med förtroendeuppdraget att montera ner källarförrådet i jakt på det som AK kallar vackert och jag för krims-krams. Jag har dock insett att jag är ganska lyckligt lottad numera, då vi båda har en ganska sparsmakad samsyn och undviker den fallgrop av överexploatering som ständigt ligger på lur under december månad.



Jag hade ju då sedan hoppats på en liten adventsfika med lussekatter - planer som snabbt gick i stöpet då det visade sig att sockerbagaren hade varit stygger och fått gå. Bakverken som låg lämnade kvar betingade en mystisk rosa nyans och smakade väldigt likt Play-Doo.


I stället fick vi inviga välfärdsamhällets nya giv - pizza.online. Lägligt nog var Rosenlundspizzan uppkopplat mot det däringa internätt, så när vi plockat ihop våra adventspizzor så var det bara att bekvämt sätta sig ned och vänta. Så här i efterhand kan jag nog känna en viss besvikelse för det visade sig att man var tvungen att äta dem själv. So much for the inventions.

lördag 29 november 2008

Onödigt vetande del 1



Jag har ju tidigare berättat om att vi har en kille på jobbet som rent hypotetiskt skulle kunna vara Magnum...eller ja snarare Tom Selleck eftersom privatinvestigatorn bara är en fiktiv person.

Nåväl, härom veckan beslöt vi oss för att undersöka och komparera våra misstänkta italienska förgreningar - inte för att det egentligen fanns några bevis som pekade åt det hållet, men det skulle passa vår sinnesbild på något sätt. Döm då om vår förvåning när Tompa-gubben visar sig härstamma från Slovakien och Detroit. Det klingar liksom inte lika häftigt - å andra sidan så har Järna aldrig heller utgett sig för att vara dito... snarare koftigt i så fall.

Så nu vet ni det. I nästa "Onödigt vetande" ska vi titta närmare på de två danser som Jani Kaikkonen behärskar.

ditt and datt




DHL har upprört hört av sig och kräver bildbevis på de "sanslösa" angrepp som jag tidigare i veckan spottade ur mig. Fuck you säger jag... och så säger jag Rüdi is on the loose, börja leta!

Jag måste dock ta tillbaka lite av de superlativ jag delgav dessa däck - just då var jag nog mest nöjd med att katchinga av Bythjul lite stasha. Nu när verkligheten har hunnit ifatt mig så inser jag naturligtvis det självklara. Finnpaxxi kan inte göra däck, möjligtvis stövlar - och vad är det för sulor som sitter på mitt lejon... ja just det.




DJ skickar förresten en hälsning till släkt och vänner... Jag må ha en sjukt asocial Papi, men mamma AK har lovat att vi ska dyka upp och närvara på så många kalajs som det är möjligt under december. Jag kommer då att se lite gladare ut, och en aning mindre norrlandspimpad - ses då...aaaaiiight!

torsdag 27 november 2008

masterpieces

Papi Jam rattar decksen på torsdagkvällen och saluterar DJ Fjomp på hans 35 årsdag - det får bli något som han inte ogillar... men å andra sidan inte heller gör några breakmoves åt.





Papi gillar det här satan - och det minner honom om varför vi vallfärdade till London i parti och minut i början av 2000-talet. UKG när den är som finest. (Och inget jiddeli-diddeli nu om att jag bara åkte till ön för att jag hade en crush på Stan Collymore - det är bara barnsligt förtal)

Quantum of solace




Jag borde skriva någonting, men veckan har bara tassat på med tankar kring livets bräcklighet och människans litenhet. Ska man hitta något uns av positivt kvitto, även om det känns banalt i sammanhanget så har jag lovat AK att sluta dricka Red Bull efter 19 på kvällarna - nu förstår ni ynkedomen.

Har dock hunnit med att även försöka mig på att vara lite produktiv...med förbehållet att det naturligtvis beror på vem man frågar. Vinterdäcken kom äntligen på när snökaskaderna härjade som värst för att hånfullt tugga asfalt i 8 grader plus dagen därpå. Bara att få hem de satans gummimonstren var en uppgift för den uthållige. 3:e november landade beställningen hos Bythjul.com - 25 november knackade DHL på hos mig... so much for the 1-2 dagars leverans. Å andra sidan så återstod inte mycket av grundbeställningen - den hade istället ersatts med både dyrare däck och fälgar + lite godis i form av vindrutetorkare och låsbultar från en numera gråtfärdig säljare. Och allt detta för att Papi ett par gånger hummat uppfodrande i telefon.





DHL - Södertälje ska dessutom ha sig en känga, eller åtminstonde den ansvarige för företagets interna säkerhet. Det här kommer att låta helt osannolikt men tydligen så har den jovalistiske gamengen och tillika überhomosexuella grillägaren Rüdi från Gran Canaria - japp, just han som Jani inledde en romans med - tagit sig till Sverige och Södertälje Södra för att kunna skicka mig kärleksmeddelanden och eregerade penisteckningar på mina däck. Desperat är bara förnamnet.

Nåväl, han (rüdi) dök i alla fall inte upp på innebandyclashen i Blombacka som avhandlas varje onsdag - helgens händelser var dock påtagliga och det var en ganska tyst och halvloj tillställning som utspelade sig. Väl medvetna om att Jerry antagligen kommer lysa med sin frånvaro ett tag framöver så var de grova skämten ganska få till antalet denna kväll. Positivt är dock att han har annonserat om sin närvaro på de lördagar som det är möjligt. Det finns ett liv bakom all ledsamhet.

Vad tänker jag mer på... utan att avslöja allt för mycket om hur osammanhängande mina tankevindlingar är just nu:


  • Jag funderar på vad det är för människor som redan nu köper gran och bär hem den - i och för sig väcktes den tanken redan den 8:e november när vi tjuvkikade in genom ett vardagsrumsfönster i Västergård och såg en fullt påklädd gran med ljus och hela partykitet.

  • Jag funderar på hur länge Dean Koontz tänker vara halvvägs med skrivandet av Ride the storm - den tredje delen om Christopher Snow. Han var halvvägs år 2000... likaså 2003, sedan har det varit knäpptyst.

  • Jag funderar på om jag borde läsa Hjalmar Söderbergs Doktor Glas först - eller om jag ska ta den mer lockande författardebuten "Någon slags exstas" av Johan Kinde.

  • Jag funderar på om den nya innebandyklubben hinner dyka upp innan lördag - och spelar det någon roll för jag har ändå ingen Teenie Babysitter...hm...ursäkta...barnvakt till DJ.

  • Och appropå DJ... jag ställer mig tvivlande, men hon hävdar bestämt att dagis lär ut sånger som " Vi komma Vi komma till äppelkakeland" och Lusse Lelle 11 meter före jul"

  • Och avslutningsvis så funderar jag på att ställa väckarklockan på 06.00 i morgon och komma lite tidigare till jobbet - all inspired of Christian Erikssons "how to make your morning successfull"

Jag kunde ha avslutat detta inlägg med ett tjipp - men det gör man bara på landet och i Karlstad.

tisdag 25 november 2008

Flossy Mova' (november)





Trots alla sorger och bedrövelser som just nu målar vardagsessentiels i transparent kulör så är det ändå vissa must and do's som måste göras.

Papi Jam har en trogen läsarskara som gjort Flossy Mova till facit för förfestandet innan det ska clubbas på lokal - dessa själar som minner Papi om ett tidigare liv måste mättas. Och vad mättar mer än lite hederlig Eurotrash i form av Blänk feat. Young Ivy? (ta en bite själv om du är hungrig)


  1. Shirt Off - Blänk feat. Young Ivy
  2. No stress - Laurent Wolf
  3. Spotlight - Jennifer Hudson
  4. Heartless - Kanye West
  5. No stopping us - The Kic Pimpz
  6. Insomnia - Craig David
  7. Stockholmsnatt - Stor feat. Danjah & Adam Tensta
  8. M.V.P - Ludacris
  9. Radio - Danny
  10. Keep this fire burning - Outsiderz

Där haur ni foulks! Rakt över disc till eran pod... och kom ihåg var ni hörde det först.


måndag 24 november 2008

...



Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten är inte alltid så verklig

Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden

fredag 21 november 2008

...


Idag tänder vi ett ljus av omtanke för de som står oss nära,
och en känsla av att aldrig ta livet för självklart.

tisdag 18 november 2008

look-a-like




Men herre gud, hur ser han ut Zlatan-mannen?

En korsning mellan Jar Jar Binks och han Taboo i Black Eyed Peas.


måndag 17 november 2008

veckans politik



Det måste snart inrättas veckokurser i att driva oppositionspolitik, för amatörismen börjar bli lite väl påtaglig. I Södertälje maler Ingela Nylund Watz vecka ut och vecka in om hur Alliansen monterar ned landstinget och sjukvården. Likt en Hieronymus Bosch målar hon upp nattsvarta tordönsprofetior utan någon som helst självinsikt. Södertäljeborna har dock inte glömt att det var samma Ingela som under förra mandatperioden drev en hätsk kampanj som bottnade i att stänga ner hela sjukhuset i staden.

Och på riksplan så bedriver hennes partikamrat Thomas Östros en gycklarbetonad hetsjakt på finansminister Anders Borg. Svenska folket har dock insett att vi för första gången på länge har en dollarminister med koll och skrattar i mjugg åt clownens försök.

"Borg har ingen plan", men rosen från öst han har minst en ny plan för varje vecka som går. Alla har det gemensamma draget att det måste löna sig bättre att inte arbeta. Fritidspartiet med mottot "VI ger dig ur andras plånböcker" har förvisso många anhängare, men få som inser ekonomiska samband.

söndag 16 november 2008

from the bottom of my heart...

SATANS BALLE - det snöar! - VIDRIGT... uuuääääh!

har du 21 minuter över?



En liten solskenshistoria med ena delen av bloggens husband, som hookar upp med lite otippade Robert Wells. Allt detta i en laidback stämning med lite Bullen-varning. Har du 21 minuter till övers så är detta mysigt investerad tid oavsett om du gillar Lilla Schpränki Boy eller inte. Che!

cirkeln sluts



70-talet var ett sällsynt spektakulärt årtionde inom musiken! Nu ville artisterna synas ordentligt! Det fullkomligt exploderade av glitter- och glamrock, hårdrock, skräckrock, disco, punkrock, mardrömspop och artister som KISS, ABBA, Sex Pistols, Donna Summer, Sweet, Alice Cooper och Slade...

Här är den ultimata boken om en av 70-talets största ungdomsföreteelser – pop-tidningen POSTER. Alla som var unga i Sverige då växte upp med tidningen. Det gick bara inte att komma undan fenomenet POSTER. Affischerna från tidningen satt överallt. I ungdomsrum, klassrum, uppehållsrum och fritidsgårdar. Man lät sig svepas in i en värld av glam och glitter, hårdrock och pop.

Hans Hatwig heter mannen bakom den framgångsrika tidningen: ”Jag tapetserade en hel generations väggar” som han uttrycker det idag. Hans utvecklade dessutom personliga relationer till flera av de stora artisterna och hjälpte många av dem att slå igenom i Sverige. Särskilt bra var relationen till Kiss som var med i stort sett varje nummer av tidningen. Hans Hatwig tog dessutom själv många av de sagolika färgbilderna i POSTER. Unika fotografier på några av 70-talets största stjärnor som ABBA, Björn Skifs, Ted Gärdestad, KISS, Sweet, Thin Lizzy, AC/DC, Sex Pistols med flera. Han blev också känd för att lyckas övertala artisterna att klä av sig framför kameran...

Nu samlas allt för första gången i denna härligt påkostade bok tillsammans med hela den fascinerande historien om hur Hans och hans unga gäng gjorde tidningen POSTER. Detta är Boken för dig som var ung på 70-talet! Rikligt illustrerad. Många opublicerade bilder. Förteckning av innehållet i samtliga tidningar. Värderingsguide för samlaren. Samtliga utgåvor avbildade. 256 sidor. Första upplagan med unik Superposter på Kiss och Agnetha.


Tur dock att detta utspelade sig under ens egen barndom - Ester skulle bara våga komma på tanken att tapetsera sina väggar - over daddys dead body.

torsdag 13 november 2008

november-gloom



Kan inte riktigt bestämma mig om det är magiskt eller tragiskt att en kväll i november stå och pimpla rödvin samtidigt som man diskar...och samtidigt som man står och är lite ledsen över att en snart 3-årig DJ dissar alla mina atempts som kock.

Jag tyckte nog att jag hade lagt upp det hela rätt, metodiskt och pedagogiskt. Hämtning på dagis för en upptäckarpromenad på väg ner til centrum. Bajset som är svampar på ett träd var kvar - apans bananskal som försvann i augusti var borta även idag - sladden på stolpen, check, jodå den var också kvar - bajskorvarna som trollet bajsar från taket ner i stupröret var på plats - den gamla damen som sitter och väver vinkade vanan troget även denna eftermiddag - mantrat med bilmärken kopplat till människor hon känner gicks igenom med frenesi och pronansering.

Gröna gubben visade upp lekamen och uppenbarelse efter sedvanlig tryckning på stolpen - Luftballongen på Tom Tits var fortfarande ute och lekte, och här övade vi lite på hur vi ska säga åt Mami att vi minsann ska åka den i vår - spöket i tunneln satt troget fast i väggen och fick som vanligt en box från DJ - hysteriskt fnitter åt syrianfarbrorn i hatt och käpp som alltid sitter i fönstret till Södertäljes mest märkliga café, alternativt vuxendagis - dörren till kryp-innet som enligt skylten ska inhysa en låssmed fick utstå forceringsförsök - och avslutningsvis fick den roliga statyformationen på stortorget sig en klättertur.

Sedan fortsatte färden i Papis regi. Byteshandel och deal resulterade i att Ester lovade att sitta i vagnen under besöket på Åhléns för inhandling av CD-skiva, motprestation bestod i att gunghästarna utanför SEB-banken skulle prövas. Next stop Coop och här gällde det att vara taktisk...


"- Ester, hämtar du den lilla vagnen, så kan du få köra den och lägga ner varorna?"


Se där! Papi tänker slugt och bygger upp en delaktighet kring den annalkande matupplevelsen. Lägg därtill det traumatiska momentet för en vän av ordning när flickebarnet får hiva upp varorna på rullbandet. Det var inte riktigt läge att ta upp det här med streckkod vänd från kassörskan...

Väl hemma fortsatte den medvetna interaktionen med kulinarisk hjälpreda iförd förkläde, där vi tillsammans lekte fram en mustig köttfärssås i järngryta med spännande pastahjul. Och hela detta upplägg för att som vanligt mötas av ett:


"- Pappa, jag tycker inte om den här maten..."


Å så undrar A-K varför jag inte lagar mat utan hellre plockar hem en sushi från Badhusgatan. Nåväl, eftermiddagens positiva är att den enerverande huvudvärken har släppt. Back to work i morgon..

tisdag 11 november 2008

Do you have the Faith!?

PÅ TORSDAG SLÄPPS DEN...

Café Wacko



Läser du City och Metros sms-sidor? ...det är ok, det gör även jag.

Skickar du sms till City och Metros sms-sidor? ...det är inte riktigt lika ok - det är nog faktiskt så illa att jag starkt överväger möjligheten att säga upp vår bekantskap på stående fot...

Den återkommande och minnesgode besökaren på "ge mig fem!" kommer säkert ihåg att jag nyligen raljerade över den nedmonterade psykvården - jag plockade förvisso hem några pricksäkra poäng i det inlägget, men jag förfasas nu över att det som jag trodde var nerpaketerat faktiskt lever och är mer uppmonterat än någonsin.

Man skulle kanske ha misstänkt att alla omkringvandrande morons eventuellt hade något emo-ekologiskt café alternativt ett härbärge som de träffades på - men så icke, nejdå... sms-sidorna i våra gratistidningar is the place to be.


Jag menar, läs bara själva:


  • Den isande ensamhets sommar varför skulle jag vilja mer av den? Inte ok kräva att någon står på ett ben som underhållning så länge som du gjort/LB

  • Ja d e inbilln o d blicken ser ALLA efs j bara ser bröstet o magen J försöker se han som tror sig vara synlig o som j vill träffa. Ledsen vet i vem du e

  • Vännen, hon s söker dig dagl, s påst att jag är hennes väninna, är i sj verket en psyksjuk kvINna s stalkar mig. Var försiktig.

  • nu får d väl en dock ge d. Lunch Åhle t vem? Alla kastar i framför dat. Kanske ti m.

  • Nej babysittern jag lever inte. förmodligen stiger jag väl upp imorgon med, men inte lever jag för det. Jag blir mer och mer död för var dag som går/LB

  • Psykopat grannar som ställer sin "ljugarbänk" vid port o förtalar granne så grovt att hon hotas o utsätts för inbrott? Bromma

Ja, ni ser ju själva - och för en kort sekund förstår jag hur Kent känner sig i dagens märkliga icke-jämtländska samhälle. Och hur skriver folk egentligen?

lördag 8 november 2008

Dagen D

Sådär ja... Då bockar vi för årets viktigaste dag i almanackan - och likt den superstar jag nu är så har jag i sedvanlig ordning delgivit arrangörerna min must have-lista:
  • Jag förutsätter att dagis har tagit sitt uppdrag på fullaste allvar och låtit ynglen rita hyllningsteckningar under hela fredagen.
  • Frukost på sängen bestående av Red Bull, Saffransbullar och röd Pölsekorv.
  • Musik i form av George Michaels "Father figure"
  • Ja... å så mitt Nike Running Pack.

Bäst att gå å lägga sig, jag kan knappt vänta...

droppa lite poppa

Papi Jam levererar numera sin vana trogen en skööun throwback lagom till helgutgången... jaa det vill säga för er som fortfarande går ut å clubbar... Själv blev han snärjd och lurad lite way back och sitter numera hemma och jockar lite bittert och alfagrått.

Men jaow... vore det inte för hon här hemma så kunde ovanstående vajdiå vara ett liveklipp direkt från Vegagatan... rootsy!

zoo-logi



VECKANS VARNING! med vissa förbehåll går oavkortat till Malacos clinique för nya produkter. Som den drivna godisslav jag nu är så öste jag självklart ner en skopa, modell större av genidraget "Zoo Viol" - usch, tvi, spott och blä... Så om du inte gillar att tugga mammas parfym med tvålflingor så behöver du inte kategorisera in dig under förbehållet.


Annars är denna helg en sådan där som går under beteckningen "fullt pådrag" - och det är lika smärtsamt varje år, utan att ni för den skull behöver övertolka begreppet smärta. För av någon anledning så är just de månaderna på året som jag helst skulle vilja dra något gammalt över mig och bara flyta ut i en inandningspaus de mest socialt krävande. Och de som känner Papi och hans asociala leverne så förstår ni att det är en smärre pärs. Men vad gör man inte för sina käresta.

Nåväl, idag pådragade vi hos mormor och morfar eftersom morfar fyllde år - jodå, släkten Jonsson firar varje år och hade man inte fått hejd på dem så hade de antagligen firat även varje månad mellan fylledagarna. Mormor hade kokat ihop en mustig köttgryta som smakade mer, och som dessutom passade bra till det skumma, disiga novembervädret som belägrat staden - morfar ackompanjerade med passande vin som snabbt slank ner. DJ och kusin Luva höll ångan högt uppe och gav en kommande preview åt Luddi om huruvida hans framtida lekdeltagande kommer att gestalta sig... Fast snart har han växt om Sveriges envisaste kusinpar och kommer antagligen att likt Bruce Banner skaka av sig alla atempts.


Och imorgon drar turnén vidare till farmor och farfar samt familjen Bergqvist/Johansson - där stundar ny middag och firande av Jerry samt fars dag... Hmm... nu märker jag ju att även de där Bergqvistarna firar födelsedagar till höger och vänster - världen är sannerligen ur led.

Jaja - det är bara att bita ihop, och glöm nu inte för allt i världen att skippa Viol-aporna. Sikta istället in er på Gott & Blandat Kola som bör dyka upp i butikerna nästa vecka.

torsdag 6 november 2008

fuck a doodle doo




Skit också... jag känner att jag tog i lite för mycket här om dagen... typ som att jag broderade ut fastän all tråd var slut... aaah meen kom på en bättre metafor själv då...

Hur som helst så har vi en kille på jobbet som, och märk nu, "skulle" kunna se ut som Tom Selleck - han gör alltså inte det, men med vita loafers och en guldskorpion runt halsen så är det rent hypotetiskt möjligt. Den här duden är i vilket fall som helst sjukligt besatt av filmer, skådespelare, kompositörer, regisörer...you name it - och just den här dagen så satt han i fikarummet och mastruberade oralt om hur damn it-bra filmen 300 egentligen är.

Och på något sätt så var det som att jag ville ställa mig in lite hos honom och nickade bejakande vid passande tillfällen, och lade in en smart kommentar om att han huvudrollssnubben snart dyker upp i Guy Richies "Rocknrolla", ni vet. Men nu så här i efterhand så sitter jag och funderar på om jag kanske tog i lite för mycket - tänk om han tror att jag tycker att 300 är den bästa film som någonsin gjorts. För så är det ju fan inte...

SHAUN OF THE DEAD - sedan behöver vi inte snacka mer. Gringo Bingo hjärntvättade mig med den en gång när jag fortfarande var välkommen hem till honom, och jag blir fortfarande lika lycklig av att se den. Så där får Tom Selleck även svar på frågan om vad jag egentligen skrattar åt... och nej, det är inte Cheech & Chong.

ska man...?

...det är frågan... alltså, 15000 fria sms!! förstå hur bra jag skulle kunna hålla kontakten med mina vänner... shit... varför sitta å tveka, oj vad glada dom ska bli...

onsdag 5 november 2008

Bankkrisens lågvattenaktiviteter



Papi är förbannad!

Ja, han är rent av på krigsstigen - och imorgon är det någon stackars sate i Nordeas växel som kommer att få byta telefonhand eftersom linjen kommer att upplevas som kolsyreisfrostig...

Nog för att jag har förstått att ni har likvida problem att tampas med, men den här lösningen var verkligen låg.

Min vana trogen så lägger jag alltid in månadens räkningar på internetbanken till den 22:a, dvs. det datum som Zencan visar sin uppskattning för mina insatser. Därför blir jag lite förvånad över att jag upptäcker att jag har förärats med en övertrasseringsavgift på 95:- för den 21:a oktober.

Märkligt tänker jag och går in i betalningshistoriken samtidigt som jag försöker komma ihåg vad jag kan tänkas ha sysslat med då... Jomen...jaha??? Jag har tydligen betalat 70% av mina räkningar den 21:a... eller nej, Nordea har på eget bevåg och iver tjuvstartat - med betoning på tjuv - mina inbetalningar. Ja det var ju verkligen innovativt era as!! Det är inte de 95:-som sticker i ögonen utan respektlösheten. Det är väl lika bra att jag struntar i att ange inbetalningsdatum till november månad - eller varför inte starta ett autogiro på månatliga 95:-.

Pack!

ett ljus i mörkret av amber



Jag förtränger det varje år, men mitt i all misär och ebenholtzmörker så finns det ju trots allt ett amberfärgat ljus av hopp och vasle. Lussekusen, svagt besläktad med snorbusen, dyker upp tidigare och tidigare för varje år som går - en del kallar det hädelse, själv kallar jag det för survivourism. Anna-Karin mumlar något om missbruk, men sen när hade hon koll? Möjligtvis vid Dackefejden eller när Mora brann, för att travestera några av hennes übertöntiga uttryck.


Som flickan sa... (uääääh, jag kräks...)


Surkärringen på Tidermans Konditori - vet ifan vad hon går på, men inte är det kundvård i alla fall - nåväl, hon sprattlade till och frambringade ett försök till lite trevlighet genom att klämma fram ett:


"- Dom är goda, är det dina första?"


Jag tittade lite förvirrat på henne, och ville egentligen svara:


"- Men ditt sura beläte, jag var ju för fan här i måndags (4 st.) och i tisdags (4 st.) och i morse (2 st.) och nu igen (2 st.), och alla gångerna handlade jag av dig... såå, nej det är inte mina första!!"


Istället blev det bara ett diplomatiskt segregerat:


"- Jo, dom är fina..."


Fan för mig - men öppnar hon käften imorgon, då hoppar jag upp och gör en moonwalk på glasdisken, världsapromise!

måndag 3 november 2008

hmm...

Jag har schemalagt antivirusprogrammet att varje måndag vid 20.00 göra en genomsökning av hårddiskens alla filer och mappar. Brukar fungera bra, och som en trogen vän så har en "tracking cookie" dykt upp i ett par månaders tid. Inga yviga gester kring det, utan ett snabbt åtgärdsingrepp bara så är det klart.

Men idag hade han inte tid att hälsa på - så nu sitter jag och funderar på vilken rysk porrsajt det är som jag har missat under den gångna veckan. Känns som om man håller på att tackla av.

lördag 1 november 2008

hobbysupporter




För ett år sedan skrev jag ett smärtsamt avsked från Enköping om klockor som klämtade i dimmig skymning, och ett småländskt lir som gått i stå... I morgon stundar ödesmättad timme igen - och jag borde naturligtvis vara där...på plats. Krigsplatsen är Jönköping, klockslag för bataljen är förlagd till 14.00 och förutsättningarna är hyffsat gynnsamma ur ett blårött perspektiv - 2-1 från matchen i Växjö.

Jag tänker dock inte ta ut någon seger i förskott - Öster har agerat otroligt ostabilt utslaget över hela året, och det jag på rak arm kan se som skulle kunna tala för oss är att Jönköping tränas av den gamle Pershagenbon, Olle Nordin. Och ni vet hur det är - en gång looser, alltid looser. Dessutom är ju 1-2 förluster hans grej, så vi säger väl att det blir en upprepning av onsdagsresultatet.




...men jag är inte där... Lejonet III har inte fått på sig sina vintertassar ännu... så så mycket supporter är jag.

Nattlig throwback...


Nähä... dags å binga och idag finns det inga medåkarbiljetter i kuren - men jag lämnar er andra nattliga monster med en throwback som jag vet att ni har glömt bort.

ugly as hell, but still frustrating beautiful...ok.