tills döden skiljer oss åt

Ni får ha överseende med att det mest har varit musik på bloggen den här veckan, eller som vi säger i de lite ruffigare kvarteren - you gotta deal with it! Här droppar Petter tredje spåret från senaste fullängdaren, en glad liten piece som sänder retsamma sommarvibes till den höstdepression som är in progress. Och ni vet hur djupt den här farsan brukar sjunka under oktober/november. 

The king is back

Moonman

Dammet har lagt sig efter den storstilade MTV-galan i söndagskväll - jodå, de sysslar faktiskt lite med musik fortfarande... men fan trot. Den stora snackisen glädjer dock den gamla boybandfarsan som fick se N'Sync återförenas. Något som det har tisslats och tasslats om en längre tid. Kanske rör det sig bara om ett one night stand - men att döma av bilderna som förvisso inte håller högsta kvalitet så sitter movsen förvånansvärt bra. Jävligt tight. Och One Direction fick klart för sig att de har lite att jobba på... 

Sensommarblues

Jag hade under den gångna veckan sett hur solens strålar retfullt dansade utanför fabriksfönstren för att sedan försvinna in under ett soldistäcke när det var dags för hemlöp på eftermiddagarna. Jag hyste därför inga större förhoppningar ju närmare vi kom fredagen att denna ystra lek skulle fortsätta. Men tji fick jag, och den sommartörstande pappan kunde kvittera ut en fantastisk helg med familjen ute på ön.

Vi började med att låta vilddjuret från Inglostadt accelerera ned till våra drömmars stad Nynäshamn där AK väntade på att bli upplockad. Väl där så taxade vi in på det grymma Thaihaket utåt Estö för en trivsam kickoff på helgen. Både gott och prisvärt i en mysig miljö.

Sedan bar det av ut till ön där mormor och morfar väntade på spelkväll och den medhavda godispåsen med lite blandat rött. Den som stack ut mest var nog nykomlingen från Gnarly Head - en syrah som inte smakade syrah, och när man hade förlikat sig med det och konstaterat att den mer drog åt appassimentohållet så fick den 4 stycken sol-och-vårare i den interna betygsskalan.

Lördagen tog vid där fredagen slutade och efter genomförd frukost och spänstigt morgonlöp så var det så dags för Esters belöning. Ovetandes om detaljer så var hon i alla fall insatt i att vi ville belöna henne för hennes snabba framsteg med dykning och simning - frågan var bara vad. Och jag tror det var först när vi rullade in vid allén till Herrhamra Gård som det gick upp ett ljus med tillhörande glädjetjut hos henne...

En lycklig och salig tjej fick sedan vara med och göra i ordning hästen Mulle innan dagens ridlektion tog sin början. Och till och med farsan som inte kan något om hästar noterade flickebarnets fallenhet för ridning vilket också bekräftades utav den lite imponerade instruktören. Ester sken ikapp med solen och jag fick på stående fot lova anmälan till ett kommande ridläger. Blir till att börja samla pantburkar, men vad gör man inte för ett par glädjestrålande blå ögon.

Efteråt cyklade vi bort till Sjöbodarna vid Ankarudden för lite glass- och brygghäng. Dessutom var vi ju tvungna att snacka av oss lite om den roliga belöningen. Och just i den stunden kändes den annalkande hösten väldigt avlägsen. 

Söndagen blev vädermässigt en upprepning av lördagen och efter avslutat långpass på morgonen så slöt farsan upp med Ester för en heldag på bryggan och i plurret. Behagliga 19 grader i vattnet fick dykaren att genomföra flera expeditioner. Farsan gjorde inte många knop eller handtag på trädgård eller boningshus, men ibland kan det vara skönt att bara njuta. Och tro mig, det kommer snart helger då man får slita för att hålla värmen. Jag säger som jag alltid har sagt - jag är inte gjord för dessa breddgrader och den svenska sommaren är allt för kort. Men den här helgen njöt vi och jag sätter upp den på en egen hylla i minnesbanken. Esters lyckliga min vid läggdags på lördagskvällen kopierar jag in i hjärteroten. Underbara barn!

Ester Live 1.0

RIDDAREN kring den RUNDA GÅRDEN

SKOLSTART ht. 2013

vad var det som hände?

Man kan säga mycket om den franska ligan - bland annat att den som koncept ligger i framkant. Snygga och moderna arenor, överlag ett genuint och stort inhemskt intresse med höga publiksiffror och genomgående riktigt snygga matchställ - om vi bortser från det där laget som spelar i solkvitt med en Intersport-logga modell 1993 på bröstet. Allt för att kompensera ett ganska mediokert spelinnehåll. (förvisso börjar man komma ikapp även där)

Ja, jag vill faktiskt hävda att PSG:s ställ från förra säsongen kvalar in på en personlig topp-7 lista där Liverpool 1995/96 leder. Men så hände något... möjligtvis så var det någon på designavdelningen som kräkts en gång för mycket över Pastores målsumpande och därför adderade en haklapp till årets kollektion. Jag ser liksom ingen annan förklaring till detta stilistiska klavertramp. Döm själva...

Fast as a shark

Kommer ni ihåg att jag berättade om en krabat för ungefär en och en halv vecka sedan, som till sina faders stora glädje slängde armpuffar och harkrankeriet för att börja simma?

Efter det har det gått ruskigt fort, och den här gamle nöjessimmaren till farsa börjar kasta allt mer avundsjuka blickar på flickebarnets upptåg.

Jag menar... själv släppte man ju sargen först vid nio års ålder, harade sig igenom mellan- och högstadiet innan man blev lite coolare och vågade hoppa från poolkanten. Sedan fick man en påpasslig öronåkomma som gör att jag inte kan doppa huvudet utan att behöva gå omkring och klucka med lock för öronen i tre dagar.

Och då dyker det här spektaklet upp, eller snarare ned och befinner sig numera mer under ytan än ovanför. Det hoppas, det dyks, det crawlas - även om det sistnämnda är hellre än bra. Men med all annan utveckling så är det väl en tidsfråga bara.

Och som om det inte vore nog så drog hon till - med ren och skär vilja - ett par framåt- och bakåtkullerbyttor precis innan vi skulle packa ihop och lämna ön för skolstart hemma i stan. Ja, jäklar vilken tjej. Och jag vet vad ni tänker... hon är varken den första eller sista som lär sig att simma - men det är ändå en liten sten som har släppt från pappans bucketlist, och jag är imponerad över hur den tidigare lille kraken bara går in och tar för sig på så kort tid. Nu öppnar sig ju dörrarna för en massa möjliga aktiviteter under hösten och vintern. En weekend i Örebro är så gott som redan bokad - och tänk Skara Sommarland nästa sommar! Farsan har ju inte varit där sedan skolresan 1985. Kan ju ha hänt lite sedan dess.

Men först väntar en liten belöning redan i närtid. Till helgen stundar en utflykt till Herrhamra Gård på Torö där Ester ska få rå om och rykta en av hästarna för att sedan avsluta med ridlektion. Men det vet hon inte om. Hoppas bara att hon förstår att det är en sekundär belöning så att hon inte får blodad tand. Farsans pluska är inte riktigt på den våglängden.

Hur som helst, BRA GJORT ESTER!

barnarov

Har tydligen förlorat min dotter. Thailands, jag kanske hela ostasiens, Bruce Springsteen dök upp i Nynäshamn och gjorde ogenerat anspråk på inte bara Ester, utan även hennes kusiner. Sedan hade den här popsländan mage att stolt förkunna på facebook att han har tre barn.

Någon som vet var man kan hyra en ninja? Sek Loso, du är en död man!

bugs

Jag tog med lakritskatten bort till tvätthallen idag. Tanken var att jag skulle leta fram hans lyster bakom vägdamm och roadkills efter förra veckans Sverigeturné. 180 mil sprängde vi loss på ett bräde - i princip en fördubbling av vad han hade rullat under årets första sju månader. Kanske därför som han känns lite grinig just nu.

En annan sak som slog mig är att jag finner fog för att ifrågasätta vad svenska insekter äter nu för tiden... Är det radioaktivt cancerogena spannmålsprodukter eller vad?! Helt klart är att nutidens roadkills inte är att leka med... de sitter som tatueringar i lacken. Blir ett trestegsprojekt att få bort dem känner jag.

sidoprojekt

Det händer ibland att jag vaknar med ömmande knän och jord under naglarna. Det där har förbryllat mig lite, men jag har skakat av mig det hela och krasst konstaterat att det antagligen bara har rört sig om en dröm.

Tills nu...

Ester, vad var roligast med Falsterbo?

1. Att jag lärde mig att simma

2. Att leka på den underbara stranden

3. Det mysiga huset med mormor och morfar

4. Hamndagen i Skanör

Ester, vad var roligast med Göteborg?

1. Liseberg och alla berg-och-dal-banor

2. Hissen på Gothia Tower

3. Hoppa i sängarna på hotellet

4. Bilresan ned på natten

tack och hej

Efter 5 semesterveckor och 53 mil tillsammans så går vi nu skilda vägar.

Tack för att ni bar mig hela vägen.

det stora vemodet rullar in...

en doft av höst här,

och träden susar.

idag var stranden nästan tom.

vem hjälper oss,

att glömma tiden som rusar.

och tar med sig allt som stod i blom.

livet är,

en förlorad sommar,

ett ljus,

i en trädgård,

som vinden blåser ut.

Pappa gråter ikväll.

Denne känslomässigt kallhamrade fasadriddare gråter.

Det gör han varje år vid den här tiden.

Det stora vemodet rullar in,

kulingstarka och ödesmättade ebenholtsvågor piskar bort

alla skimrande fragment av själsro, livslust och semester.

Imorgon rullar hamsterhjulet igång igen,

och det är ju en förunderlig tur att den här pappan är löptränad.

Men det finns ju helger säger den sturske.

Förvisso, men det är tröst och andhämtningshål som föga kan mäta sig 

den livsbejakande känsla som en hel sommar på ön varje år skänker.

Jag gråter ikväll.

Och det gör himlen med...

Torö Marknad

Hettan från helvetet välkomnade årets besökare, och jäklar i min lilla låda vad vi slet och roddade. För spottstyver skulle det visa sig när dammet och röken hade lagt sig. Efter en timme av de fyra utannonserade så var det precis som om luften gick ur smältdegeln. Folk fick nog och återvände till kust och vik för att fortsatta svalkandet.

Men lika glada var vi ändå, för trots allt så är det en trevlig och social tillställning där öborna sluter upp kring sin bygdegård. Dessutom så kommer det ju en ny chans nästa år och lådorna är bara att packa upp igen. Förhoppningsvis med "rätt" väder - det vill säga, inte regn och inte sol. Det ska liksom vara en mellandag för folk när man stannar upp och funderar "Vad ska vi göra idag, jo vi åker på marknad". Ja, ni fattar.

Och vem vet då kanske vi får ihop till resten av den tänkta flaggstången.

pappas kärlek

vägen hem (del 16)

Likt fågeln Fenix, eller kanske snarare en fallossymbol, reser sig familjens nästa anhalt (alternativt anstalt) nere i Mälarhamnen och Kronstrandskvarteren. Men vägen hem gör ett depåstopp innan dess - redan nu i höst återbördar den kroppsliga kopplingen till Torö sitt bohag på Lovisinsgatan. En liten försmak på ett ambivalent familjeliv där sunt förnuft möter vansinne. 

Men håll med om att det går fort nu, rent exteriört. Måtte det bara vara en tidsfråga innan den här hobbykaptenen kan komplettera sitt skärgårdsliv med att sitta på balkongen och stämma av sjöfarten med AIS-loggen. Vilket påminner mig om att jag skulle ju kolla upp åt vilket håll fyrorna är förlagda.