paus

Bloggen tar en paus - Papi lider brist på inspiration.

Är tillbaka vecka 27 när semestern börjar.

Ses då!

#2028

Ibland är min tajming fantastiskt precisionsmässig. Förvisso fyra år för sent, men samtidigt en vecka för tidigt... Vad bubblar du om? Jo, lyssna bara...

Jag är ingen komedimänniska - om vi bortser ifrån att jag är en vandrande skämtfabrik - nej, jag väljer konsekvent bort dessa filmer. Och allra helst om de är amerikanska eftersom hela genren har formaterats i samma mall. Samma skämt och samma skådespelare gör uppföljare efter uppföljare och det är såååå förutsägbart. Humor för mig är morbida slapsticks och oväntade vansinneshandlingar. From dusk till dawn är ett enda långt maraton av dessa guldkorn.

Men så fick jag ett tips för någon helg sedan från klanen Jonsson/Drol - inte kända som hovleverantörer utav detta nöjesformat, snarare är det boktipsen som är deras grand cru. Hur som helst så hade de sett Baksmällan, eller The Hangover för anglosaxiskt nogräknade, och den skulle tydligen var grym. Jag gjorde således slag i saken, och det gjorde jag förbannat rätt i.

Kom på mig själv flera gånger med att sitta och småfnissa över smådetaljer mellan de frekvent återkommande jublen. Och Zach Galifiankis är helt gudomlig som svågern Alan. Dessutom noterade jag flera likheter från en notorisk sjöresa wayback som gick under kodnamnet #2028. En resa som likt woodstock kom att med tiden tillskrivas allt fler människors närvaro. Men The Wolfpack vet vilka som var kallade. The Wolfpack vet vilka tre det var som betalade skadestånd och renovering till rederiet. 

Sitter i skrivande stund och tittar på uppföljaren - och kunde inte ha önskat mig en mer klockren inledningsscen. Det här bådar gott. Och hur var det då med tajmingen? Jo, nästa fredag släpps trean på biodukarna. Fast ni hör ju själva... del tre. Borde rent tekniskt inte funka, dessutom skulle det innebära att vi ligger två stycken #2028 back - blir jobbigt att ta igen.

bull you!

Jag lägger ned nu... stänger av. Det funkade den 8:e december 2010 när Coca Colan lyftes bort ur mitt liv till förmån för mineralvatten. Och jag ser inte hur min tjurskallighet inte skulle kunna mota bort dessa röda kossor in i hagen igen.

Har gjort den årliga hälsokontrollen med tillhörande prostatatrevande tumme i rektum och allt såg bra ut. Ballarna satt där de skulle och uppvisade inga missformade tillväxter och min LUTS dvs. kronisk prostatit är sådär ovanligt snäll som den varit hela tiden. "Sitt inte kallt och onanera mera" lyder ordinationen även i år.

Meen, som Tony Irwing brukar bräka... blodtrycket var lite för högt än vad som anses normalt, vilket nu föranleder att jag kommer att kallas till sjukhuset för en 24-timmarsmätning. Detta innebär att jag under ett dygn kommer att stolpa runt med en manschett och en mätanordning som med jämn frekvens mäter trycket. Det troliga är väl att jag i sedvanlig ordning frammanade den sk. white coat hypertoni-effekten - dvs. stress i sjukhusmiljö och närheten av läkare. Brukar kunna hålla den i hyfsad schack, men det har under årens lopp till och med hänt att jag har svimmat.

Hur som helst så gav det mig ändå en tankeställare, och även om jag kanske inte vill skriva under med eldskrift på de varningstexter som mejslats ut kring Red Bulls påverkan på hjärtsystemet så känns det ju dumt att chansa. Synd på så god dryck, men hälsan kommer först. Och med tanke på att Coca Colan så lätt gick att ersätta med källvatten så borde det tänkta substitutet i form av XUBI funka bra. XUBI är dessutom billigare... bara en sådan sak.

Vad är då XUBI?  70% naturlig fruktjuice och 30% kolsyrat vatten. Fritt från sötningsmedel, tillsatt socker, färgämnen och konserveringsmedel. Smaken är lite sträv men fantastiskt god om den är kall. Årets nyhet är Päron/Persika och det är en riktig höjdare. Hallon/Citrongräs funkar också bra - däremot kommer jag nog inte lägga särskilt många bucks på Vattenmelon/Jordgubb. Pröva själv vettja!

gübbe

Ångest och elände... och det här verkar inte att gå att slingra sig ur heller. Obevekligt så grinar faktumet mig i ansiktet. Det är dags att förnya körkortet. Har letat i skrymslen och vrår efter gamla passfoton från 2003, men förgäves. 

Men samtidigt, vem försöker jag lura... fotogenique har aldrig varit min paradgren - och speciellt inte framifrån. Lika bra att ta tjuren vid hornen och stolpa iväg till någon fotograf. 17:e juni går respiten ut, då är det gubbjävel på kortet som gäller.

ett fönster mot gården

Det är något visst varje försommar när innergården vaknar till liv... Bestick och porslin som klirrar från det öppna köksfönstret på kvarterskrogen, barn som skrattar, lågmälda förtroliga samtal på balkongerna runt omkring, gitarrtoner från bottenvåningens uteplats och det ljuvliga oset från grillen vid utemöblerna.

Det är nu eller aldrig som pation ska användas, för snart ägnas helgerna oavkortat åt skärgårdens lockande mysterier. Ester och jag fångade dagen med att ta årets oskuld på ballen. Detta genom att duka upp ett frosseri i ribs från Texas Longhorn och majskyckling från moster på Kringlans deli. Därtill dryckeshjom efter smak och ålder.

Vet inte riktigt när jag åt ribs sist - tror att det var när vi åt ihjäl oss på Bakken utanför Köpenhamn runt 2001. Nu har alltså Texas Longhorn släppt ett helt koncept med produkter från sina restauranger och jag kan gott och väl tänka mig att köra ett ytterligare race senare i sommar - det smakade faktiskt helt ok. Hittade konceptet på Konsum, men jag utgår ifrån att det finns på fler ställen.

dagens nynn (6)

Papi Jam nynnar inte alltid på sådant med hight rate avseende nördfaktor. Ibland prickar han in en classico. Funderar på vad som triggade detta.

semifinal 2

Fan, det ligger på ikväll... Missade första halvtimmen av andra semifinalen - och då pratar jag inte om det där världsmästerskapet där 85% av världens bästa spelare är någon annanstans. Satt fast i en fokusintervju på nätet, men vad gör man inte för att prostituera ihop ett nytillskott i Globalfamiljen där i knivlådan. Till slut kom jag dock loss och kunde ur allmän ögonfägnad kassera in kvällens läckraste höftparti. 

Musikmässigt vill jag nog påstå att kvällens alster inte höll samma klass som tisdagens - om man nu skall prata om klass i dessa sammanhang över huvud taget. Men en lista är beställd och en lista ska ni få. Here are the result from the Lovisinjury:

1. Azerbajdzjan
2. Norge
3. Malta
4. Ungern
5. Rumänien

So it may be. På lördag korkar vi upp och avslutar den här galna resan för i år... Är dessutom lite nyfiken på Frankrikes bidrag - men det är jag väl alltid...

semifinal 1

Jag skulle kunna låtsas och säga att jag prövar ett nytt koncept i år, vilket i så fall innebär att jag inte har hört ett enda bidrag till ESC i förväg. Det är förvisso sant, dock inte medvetet - jag har helt enkelt inte haft tid. Därför var det med spänning som jag bänkade mig framför telefunken ikväll för att avnjuta lite europeiskt samkväm.

Dessutom var jag ju av lokalpatriotiska skäl nyfiken på hur Sverige skulle leverera en budgetversion av detta spektakel... Väl godkänt so far vill jag nog säga. Som estetisk detaljfetischist granskar jag antagligen sådant som andra inte tänker på och jag tycker man överlag har vävt ihop det snyggt. Övergångsslingor andas nordiskt musikskapande och ljussättningen är proffsig och döljer hallens litenhet. Petras manus är lagom analt aristokratiskt med en underton av vår superior och tekniken strular minimalt bortsett från ett par sändningsglitchar.

På minussidan då? Euphoria-introt, dvs. båttutan till varje låt känns aningen tjatigt. Publik och mediaupptagningen är för klen och förmedlar inte stämningen från arenan. Men annars har jag inte så mycket att gnälla på.

Kvällens peak... Kleeruparrangemanget Northern Light tillsammans med Bouncekoreografin. God dammit! 

Musikaliskt då? Tja... jag prickade in fyra av mina fem favoriter. Dessvärre var det ettan jag missade. Eller jag missade inte - det var Europa som sket ner sig när man inte lyckades känna igen en hit i Österrikes bidrag.

1. Österrike
2. Danmark
3. Holland
4. Moldavien
5. Ryssland

På torsdag kör vi igen! May the discoboll snurra.

christ flight weekend (collage)

Våren knackar på dörren ute i skärgården, men fortfarande ligger man en 2-3 veckor efter fastlandet. Och det märks inte minst på temperaturen. Cirka 6 grader lägre gav temperaturer runt 13 grader under den gångna helgen. Men eftersom solen alltid lyser vid kustbandet så gick det ingen nöd på D-vitamintörstande öbor.

Trollsk skymning med utsikt från sagobänken.

Den lille trädgårdsmästaren förbereder årets odlingar. Gräslök, pumpa och morötter till sig själv  och smaskiga smultron till pappsen.

Sådant tar naturligtvis på krafterna och då är en välförtjänt fika på sin plats i solen.

Det är inte bara Ester som jobbar... de kallar honom för strandvaskaren, och det gör de fan rätt i. För varje säsong som går så betvingar denne landskapsarkitekt naturens krafter i sin strävan om den perfekta beachen. Av slaggprodukterna bygger han sedan sin konungagrav - ett landmärke - ett mausoleum. 

Vargen Harriets kajuta har råkat ut för en grundstötning. Byggherre Drol projekterar.

hairy scary

Satt och läste på Sportbladet när den här reklambannern flashade förbi, och jag hajade till... Vänta nu. Vem föredrar efter-resultatet jämfört med hur det såg ut från start. Den där frillan är ju liksom att be om att dra till sig förstulna, lätt roade, blickar.

Snubben verkar ju dessutom vara i åldern där bäst före datum avseende fåfänga spelat ut sin roll. Ask me. När jag märkte att mitt bebishår för några år sedan började tunnas ut så var det liksom ingen big deal att börja snagga skallen. Bekvämt med tanke på både jobb och all träning, dessutom ser det bättre ut. Dock inte billigare - underhållet kräver ett besök hos Frisörgänget en gång i veckan, men med bra deal och pensionärsmässigt klippkort så grävs det inga gigantiska monetära hål i hushållskassan.

Ester tycker att jag ser ut som han Tobias Karlsson i Let's dance, fast jag passar nog på det - och hävdar istället att Henrik Hjelt är mer min look-a-like. Välj själva.

10 år

Man kanske inte behöver ta i så att man spricker - det är ju ändå bara ett jobb... Men för tio år sedan (i morgon) travade en brunbränd yngling, fortfarande oförstörd och tärd av tidens tand in genom grindarna vid AstraZenecas flaggskepp, Gärtuna. Nyss hemkommen från en semester på Teneriffa och med en avslutad arbetsledartjänst i bagaget stod jag alltså inför ett nytt kapitel i mitt yrkessamma liv. Här skulle det produceras, effektiviseras, slimmas och standardiseras. The one and only tidsstudiemannen hälsades med jubel, raketer, guld och myrra... eller nåt.

10 år är mycket, men tiden går fort när man har roligt - men ni vet hur den snubben fungerar, han är en envis jävel. Och har han bestämt sig för en guldklocka så kommer han att se till att betvinga globaliseringens krafter. Produktionen stannar i Sverige och Papi bränner av ytterligare 15 år. De sista tio åren innan pension tar jag nog och förverkligar mina författarambitioner och levererar en ambivalent gryta av lemlästningar, politisk korruption och skärgårdspatos.

sure shot!

Årets varmaste dag med temperatur runt 20 grader! Sköna maj välkommen! Fast i morgon vänder det igen och svalare vindar blåser ned över landet. Det kanske kärringen i kön på Konsum skulle ha tänkt på när hon stod och suckade och ondgjorde sig över värmen. Wtf! var har du befunnit dig det senaste kvartalen?

Med åtta månaders konstant frysande som bevekelsegrund och sanktionering så var jag ytterst nära att brotta ned avskrädet på plats. Fanns kanske även utrymme för en lavett - men naturligtvis så gjorde jag det inte... är alldeles för belevad och timid för sådant - överstesmed i dirty thoughts till trots. I stället betalade jag mina två kalla öl som jag sedan avnjöt på innergården i sällskap med en god bok.

Har förresten installerat pation för säsongen också. En sådan där milstolpe under året som förkunnar att de behagliga två månaderna är i antågande. Utseendemässigt så påminner den väldigt mycket om förra året - i bakvattnet av den pågående ekonomiska krisen i världen, tillsammans med en rätt snålt tilltagen bonus från firman så nedprioriterades dylika utsvävningar. Å andra sidan så såg den inte kattskit ut förra året så vi ska nog överleva detta trots allt. Dessutom så är det ju fullt möjligt att det var sista gången som den packades upp i det här kvarteret... nästa år kanske man sitter och ser hur båtarna i kanalen tuffar förbi Mälarhamnen och Kronstrandskvarteret. May it be.

En natt kvar på den här arbetsveckan, sedan blir det öburen veckända. Vid kusten lovas det i alla fall sol och uppehåll med temperaturer runt 11 grader. Får duga det - passar perfekt för fortsatt arbete i trädgården. Men innan dess så levererar jag ett 10-årsjubileum här på bloggen i morgon - droppa in då vettja.

note to myself

Sjätte maj. nådens år 2013 och årets första barbenta löppass är avklarad. Det har suttit hårt åt - den här vintern går till historien som den vidrigaste ever i mannaminne. Och föraktet mot dessa breddgrader har bara eskalerat. Men idag var dessa thoughts som bortblåsta - idag spritte det i de glåmiga spirorna som chockade de västra delarna av staden och allt var bara smutt. I morgon pratas det om temperaturer upp till tjugo grader så jag tror vi spränger ännu mer asfalt då. För du vet...   I am made of all the days you dont see, not just the one you do...                                                                                 

Mera notes till mig själv: Måste beställa ännu mer trosor, någon har kommit in i fnissåldern. Och nej, jag pratar inte om Anna-Karin.

vägen hem (del 15)

Var nere i kvarteret och kollade så att dom sköter sig... Det såg bra ut. "Vårat" hus är fortfarande bara en våning högt, men enligt den nya sidan där byggherren uttalar sig fortlöpande så börjar man snart lyfta på modulerna för de tolv våningarna.

Stig-Ester

Ny morgon, ny strid... jag kommer fan dö i förtid om det inte sker ett genombrott snart. Ungen är för bövelen sju år nu och snart kommer en tuff skolmiljö bli ännu tuffare. I den bästa av världar så existerar inte mobbing och barn är aldrig elaka mot varandra - men den referensram jag har,som även omfattar våra föräldrars uppväxt, säger något helt annan. Barn kan vara fantastiskt grymma och som curlande förälder vill man ju ogärna feed the troll.

Vad handlar nu det här om tänker du... och för att göra en lång historia kort så har Ester världens bästa morföräldrar - skulle inte vilja byta mot allt smör i Småland. Och kärleken är ömsesidig för Ester dyrkar marken de går på. Tyvärr så har denna idoldyrkan medfört två avarter som alltså renderar dessa energisugande duster varje morgon. Mormor införde, med all rätt... DÅ!, väldigt tidigt att tröjor skulle stoppas innanför byxorna som sedan drogs upp över magen till armhålorna. Praktiskt och värmande på en bebisklutt med bebishull på magen - ser rent för jävligt ut på en tarmig mask i sjuårsåldern. Dessutom så är det en fysisk omöjlighet för byxorna att stanna i det läget vilket gör att hon ungefär fyra gånger i minuten måste dra upp dem igen. Ser ut som hon har tourettes syndrom eller ticks.

Som om det inte vore nog så har morfar lärt henne att byxsnörningar/bälten och skosnören ska dras åt så pass hårt att blodvite uppstår. Detta har medfört att vi har fått gömma alla bälten för att rädda hennes tarmsystem. Däremot har vi inte kunnat göra något åt att skorna med kardborreband ganska snart är obrukbara eftersom hon drar så hårt att bandet med kardborreöglorna passerar tänkt fästområde. Förstå min oro nu när hon har börjat med knytskor. Än så länge kan hon inte knyta så hårt själv, men det är väl bara en tidsfråga. Är väl bara att förbereda sig på att man får fråga efter Stig-Ester när man hämtar på eftermiddagarna.

favorit i repris

Nu poppar dom upp som ett brev på posten eller kanske snarare som ett spam i mailen för att vara lite up to date. Vilka tänker ni - jo, de halvfeta och glåmiga motionärssvennarna på sina budgetracers till cyklar och med all tänkbar frånvaro av trafikvett. Men för fan - vad är det för fel i huvudet på er. 

Ni trampar runt på huvudleder, innerstadsgator, enkelriktade gator, europavägar, 2-3 filiga korsningar och beter er som om inga trafikregler gäller för er. Höll på att köra över ett as idag som fullständigt sket i att han hade rött - hjärnverksamheten räckte dock till den innovativa kraftansträngningen att få upp ett finger att rikta mot mig. Men jag ber så jävla mycket om ursäkt för att jag störde dig med ett nätt tutande. Nästa gång dödar jag dig utan ett ljud - som en ninja. 

 Så det här med att cyklister som dör i samband med Vätternrundan skulle ha något med trötthet att göra - det bullshitar jag. Snarare beror det på att inga intelligenstest utförs i samband med starten. Jag slår vad om att deltagarantalet drastiskt skulle sjunka med 30%. Morons!