tisdag 30 april 2013

Går det att sjunkbomba ryskt flyg?


Ryska flyget skrattar hela vägen hem till Moskva över svenska arméns utarmning och nedmontering. Kan man få hoppas att deras retfulla upptåg får regeringen att vakna lite och att vi som håller till i den södra delen av skärgården kan få uppleva lite av 80/90-talets vindar. Förvisso kanske ett fullskaligt krig är att ta i, men lite övningar med båtar som cirkulerar kring öarna och några hovrande Vertol-helikoptrar kan man väl få önska.

NeoNode


Du är säkert inne på din andra eller tredje smarttelefon med touchskärm - en teknik som du nu börjar ta för givet. För visso ung sådan, men helt i tidens linje.

Betänk då att svenska NeoNode var ahead of their time redan 2001. Kanske var man till och med lite för tidiga. Målgruppen var nog helt enkelt inte redo - dessutom kostade det svenska undret sin lilla slant också. Tre stycken modeller lyckades man hysta ut på marknaden innan man gick i putten 2008. Man lät sig dock inte nedslås och den patenterade zForce-tekniken finns idag i flera av våra smartmoduler. Bland annat Sony tillämpar tekniken i sina e-bookläsare, och flera asiatiska tillverkare köar för att få tillgång till tekniken.

Se där, nu lärde er lite också - bloggen är inte bara porr och bitterhet.

söndag 28 april 2013

Jimmy din kratta!


Oj vad intensiv och rolig Esters födelsedagsvecka har varit. Det känns nästan lite märkligt att det bara är sju dagar sedan vi stod på soldäck och tittade ut över Åbo vid den här tiden. Därefter har det bara varit en enda lång eriksgata för lillklutten, fylld med paket, gofika och roliga upptåg.

Helgen avslutades ute på ön där skärgården ståtade i tidig vårskrud. Våren är ovanligt sen i år och det märktes både på natur och djurliv. Det är nästan frågan om det blir så mycket av den årstiden - det troliga är väl att allt exploderar på en gång och sedan är det redan sommar.

Skärgården ja... fortfarande ruvande på stillhet och själsro i väntan på sommargästerna. Men skärgården är så mycket mer än bara sol och rekreation - det handlar också om en karg och vild miljö som ska tämjas i den mån det går innan det är okej att rulla ut solstolen. Därför stod sedvanlig löv- och barrkrattning tillsammans med andra trädgårdssysslor på agendan tills rygg och axlar skrek av vämjelse. Lika bra att få det gjort innan de polska ROT-hantverkarna dyker upp i maj för helrenovering av boningshusen. 

Nåväl, ska vi vara helt sanningsenliga så fanns det ändå lite tid för njutning. Ester bjöd inte bara på kuk-tårta, hon dukade även upp årets första grillbuffé med marinerat kött och härliga primörer med god dryck därtill. Och som om detta inte var nog så bestod söndagslunchen av nyuppdragen öring från storfiskarmorfar. Han hade nämligen inte bara lurat en dylik fisk med sina kast från bryggan, utan två. En bra avslutning på en skön helg som lovar mer - ser redan fram emot långledigt vid Kristi himmelfärdsveckan. Och Ester, den lyckosen som får vara kvar över valborg med mormor och morfar. Orättvist.

Målgång


Sådär ja... premiebutiken har öppnat och farsan har gått i mål efter nästan två års konsumentscannande. Beställning är lagd på den där videokameran som har hägrat hela tiden och vår lilla blivande popartist alternativt nyhetsuppläsare har fått ett välkommet verktyg.

Men är det riktigt över? Jag vet inte... från början så var målet egentligen bara att få det hela gjort och sedan no more. Men under tidens gång så har jag faktiskt lärt mig att uppskatta detta blippande och kvittosparande. Man lär sig ganska snabbt olika varors värde och reflekterar på ett helt annat sätt över prishöjningar. Ja, ni som har farsan på FB har säkert noterat hans hatjakt över paprikapriserna.

Från att ha varit en ganska slösaktig slusk så har jag istället blivit en sån där dude som butikerna föraktar. Ni vet han som glider in och bara plockar på sig av billiga lockvaror och sedan likt en predator lämnar brottsplatsen flinande. Och jag tycker inte att det är särskilt ansträngande att avvara 25 minuter varje söndagkväll för registrering. Det lutar nog åt att vi kör en vända till... blipp blipp.

blåsjobb?


lördag 27 april 2013

årets föräldrar?


Det började ju så bra förra året när den lilla klutten fick i uppdrag att välja vad för födelsedagstårta hon ville ha. Då var det Angry Birds för hela slanten. Det spelades, lektes och byggdes egna ställningar som skulle kastas ned.

Med det i åtanke så kände vi oss ganska trygga när hon i år fick samma förtroende. Då hade jag inte tänkt på euforin som rått över alla snoppklisterbilder som tapetserats över hela stan under vinterhalvåret. Och med tanke på att den här parveln verkar ha stannat i något slags könspubertalt läge så kanske jag borde ha sett de mörka molnen i horisonten.

- Du Ester, vad vill du ha för tårta i år?
- En snopptårta pappa!
- Ehm.. okej, du kan inte tänka dig något annat? (samtidigt som jag tyckte att idén var genial)
- En snopptårta ska det va!

Och vad gör man inte för sitt flickebarn... 


Vi har nog diskvalificerat oss för titeln som årets bästa föräldrar - ja egentligen kanske vi ska vara glada om vi lyckas undvika påringning från det sociala. Däremot vet i fan om vi inte springer hem en medalj i klassen för årets tårta.

Ja, lite så går det till i de Lovisinska kvarteren. Nu ska jag bara lyckas frakta ut ballen till Torö så kan det nog bli till att smaska snorre till eftermiddagsfikat.

fredag 26 april 2013

sopa utanför din egen dörr


Jag tror minsann att Ewa Lofvar Konradsson lyckats avyttra sina jättebumlingar till grus från kvarterets gator och man kan börja ana vissa vårfeelings. Just nu funderar jag på om det är henne eller fastighetsvärden jag ska ringa angående stenskotten på mina rutor i salongen som vetter mot Oxbacksgatan...

saker som stör Jimmy (del 25)

Vad säger ni... Är ni upplagda för en dos indignation? Surpitten Jimmy står redo ute i kulisserna för att leverera lite galla i sedvanlig ordning.


Vet ni vem det här är? Antagligen inte, men då kan jag berätta att det är Birgitta Hedlund, VD på Bra Hus - och det vet i fan om det företaget har tänkt igenom sin senaste radioreklam. Jag blir i alla fall synnerligen upprörd över upplägget varje gång den körs. Och det är ju ett par gånger per dag, så ni kan ju ana vilka blodtrycksvärden som jag ståtar med.

>ring!<  (ok, en telefon ringer...)
- Hej, det här är Birgitta Hedlund på Bra Hus som ringer! (vänta, du ringer och det är du som svarar?)
- Vi skulle vilja att du ringer oss på telefonnummer XX så att vi kan berätta om vilka fina huslösningar vi har. (men va fan... du ringer...för att du vill att jag ska ringa dig/er - det låter ju fantastiskt logiskt)

Någon borde väl ha kunnat hinta tanten om det märkliga upplägget innan det släpptes ut i etern - eller är det bara jag som är överkänslig?

onsdag 24 april 2013

20060424


Vårt älskade barn och min bästa kompis! För exakt sju år sedan dök du upp i en liten korg på vår farstubro - avsändare okänd. Men vad gjorde det när det var kärlek från första stund och ögonkast. Tillsammans har vi hustlat fram här i livet och jag tror att vi är något bra på spåren. Din envishet i kombination med en outtömlig källa av empati och omsorg kommer att vara dina främsta verktyg. Och skiter det sig så har ju farsan lärt dig att springa fort när det är dags att fly. Varje dag är ett nytt äventyr tillsammans med dig och vi är så himla glada över att få hänga med på dessa. Eller som vi brukar säga... vänner fåräääävvve!

Och nu sitter vissa och funderar på om du verkligen är ett hittebarn... naturligtvis inte, men din farsa har ju aldrig varit riktigt frisk någonstans. Kärlek på dig Ester Bajsben aka. Lingontutte.

måndag 22 april 2013

amazing Grace


Åter på fast mark igen... Familjen Apa tog en kombinerad födelsedagstripp och rekreationsresa till Åbo tillsammans med Viking Lines nya stolthet Grace.

Ester fyller 7 år på onsdag och som vanligt ställer datumet till ett litet gissel för att lyckas pussla ihop olika kalasbesök. I år har vi kapitulerat lite och skippar det renodlade barnkalaset - samt kör några ströduttar i samband med när det passar och kommande helg med tillhörande valborg. Istället förärades flickebarnet en efterlängtad båttur fylld med bus, snask, läsk, bad och att få vara uppe hur länge man vill. Sådant var ganska lätt att lova eftersom vi gick upp vid 05.30 och sedan var det fullt ös hela dagen. Mormor och morfar hade dessutom varit snabba och levererat veckans första present i form av en alldeles egen trolley. Så det var en mäkta stolt krabat som rullade på båten.


Ester sken som en sol och frågade flera gånger "visst sköter jag mig?" - för att sedan replikera ett jakande svar med ett "vad bra, för visst kan vi göra det här fler gånger då". Sötnosen. 
Farsan som är en rutinerad räv vad det gäller båtresor till Finland (han börjar väl närma sig 100-strecket snart) är av naturliga skäl inte längre lika odelat pepp på dessa trippar. Men en ny båt är alltid en ny båt och det var faktiskt med lite förväntan han såg fram emot att se hur NG LI lyckats ta sig in i tjugotiotalet.


Och visst var den vacker och stilful, men en finlandsbåt är ändå alltid en finlandsbåt och jag hade nog förväntat mig lite mer nytänkande. Förvisso är design, puts och fasad tidsenlig om än brokig - det är lite som att man har bläddrat i ett homestylingmagazine och inte kunnat bestämma sig för en linje. Konceptet och utplaceringen av de olika klustrena är dock föråldrat och cementerat i sten. De olika barerna och restaurangerna är placerade på samma ställen, säljer samma saker och spelar samma musik. Samma samma liksom. Det är samma människor som åker på båtarna, samma modesensationer på folket som kliver på och av i lydstaten och samma intetsägande teman... ni vet... tjoho, nu kör vi franska veckor, eller mexikanska, alternativt karibiska... och det enda som händer är att man adderar ett vin och en maträtt från just den regionen... annars samma samma.

Däremot ska de ha cred för den nya spa-avdelningen. Suveränt fräsch med ett brett utbud och en mycket trevlig personal. Vi njöt för fulla muggar i bubbelpooler, eucalyptusbastu, ångbastu och traditionell bastu. Dessutom har man nu en vintergrotta som kan kliva in i när man har hettat upp sig ordentligt. Och att få sitta i en mjuk frottérock och sippa på en drink eller en kall öl samtidigt som en vårvaknande skärgård tuffar förbi utanför panoramafönstret - det är allt en lisa för själen.


Men får man äta hur mycket chokladpudding som man vill, så är naturligtvis allt ovanstående ganska ovidkommande. Ester är nöjd och det var ju det viktigaste.

torsdag 18 april 2013

weirdo


Det måste vara något dysfunktionellt fel på mitt barn. Inte så att vetgirigheten har fått sig en törn,  men där andra barn googlar djur på savannen, hockeybilder, idoler och blommor. Ja, där sitter vi på kvällstimmarna och letar bilder på folk som kräks, katastrofplatser, lemlästade människor, bränder och zombies. Känns inte fullt normalt... men jag misstänker att Stephen King började i samma bana. Ok, kanske inte med google - men ändå.

tisdag 16 april 2013

Det finns inga genvägar


Alltså... jag känner hur gammal jag har blivit. Konservatismens ansikte personifierad. Kverulant gubbjävel also known as.... Men jag kan erkänna att jag inte har fattat grejen. Och precis som allt annat man inte förstår så bygger försvarsmekanismerna skyddsvallar i form av förakt och fnysningar.

Att fika/luncha på jobbet har numera blivit till ett ofrivilligt medlemskap i anorektikernas årskonvent. Det vänds och vrids på förpackningar och likt hemliga handslag så nickas det unisont åt sockerarter, proteinmängder och de digerdödsföraktade kolhydraterna. Det räknas på gram och procent och vad som än äts omsätts i hur mycket energi som måste förbrännas för att bli av med det. Tidigare goda bakverk har ersatts av något suspekt LCHF-bröd alternativt proteinbullar och ingen jävel verkar lycklig. Mig lurar man nämligen inte när man påstår att dagens höjdpunkt är kvarg smaksatt med FUN-light-crap.

Men durå' Jimmy... vad kör du för diet - du är ju så trimmad. Tja, jag är född på 70-talet och uppväxt under 80-talet - skolad i något som kallas för tallriksmodellen och den funkar bra för mig. Mat får vara mat och eftersom jag... och nu kommer hemligheten... rör på mig varje dag så slipper jag fundera så mycket. Jag menar, något måste ha gått väldigt fel när tex. bullar inte får vara bullar längre. Smaskiga med både mandelmassa och socker uppbyggd på rikligt med smör. Och den bullen är belöningen för att man just rör på sig. Hur mycket lycka kan det finnas i att först träna och sedan belöna sig med en torr proteinbulle.

Läste förresten nyligen att tallriksmodellen skulle korrigeras för att anpassas till dagens samhälle. Snacka om att börja i fel ände. Det söks hela tiden konstgjorda genvägar för att kringgå pudelns kärna, och här kommer det igen... RÖR PÅ ER! Människan är gjord för att röra på sig.

Nähä, dags för lite kvällsfika tror jag. Vad sägs om lite barkbröd med avjoniserat vatten? 

söndag 14 april 2013

helt jävla otroligt


Vi fortsätter på biltemat idag och jag börjar på riktigt förakta människosläktet - speciellt det bilburna. Jag förstår uppriktigt inte vad the motherfucking problem is... Jag är helt övertygad över att om jag så transporterade min bil till ödsligaste Sibirien och sedan gick iväg en timme, så kan du ge dig fan på att det står en biljävel fyra centimeter bredvid min.

Det är något sjukligt över den närhetstörst som verkar råda bland svenska bilister - och vi garvar nästan uppgivet över det perversa varje gång vi kommer ut från något etablissemang. För att undvika lackskador från dörruppslag så ser jag alltid till att ställa mig längst bort, så långt man kan komma från andra bilar. Helst vid en ytterruta för att minimera risken än mer, som om nu detta skulle spela någon roll. Det kan vara en kilometer med tomma platser mellan min och den närmaste i butikens riktning sett - likt förbannat står det ett jävla as och gnuggar sin bredsida i anslutning till min.

Det verkar helt sinnessjukt och jag försöker tänka mig in i hur dessa bilister tänker. Om de tänkte som jag så skulle de ju knappast ställa sig bredvid mig utan ta någon av de andra 600 lediga platserna. Dessutom har jag ju en bilbarnstol väl synligt vilket också borde sända ut varningssignaler, men inte då. Så återstående alternativ är att de antingen är sinnessjuka eller bara vill jävlas. Eller väldigt ensamma - och då kan jag på stående fot meddela att det blir inget ligga när ni skär i min själ på det här sättet. Jag är inte imponerad.  

lördag 13 april 2013

Ingolstadt calling


Att den här snubben har ett både analt och ansträngt förhållande till sina bilar har vi avhandlat antagligen en gång för mycket tidigare. Men det är ett märkligt fenomen att så fort jag har skaffat en ny bil så går det inte länge innan jag börjar sukta efter nästa kuttersmycke. Nu är jag förvisso ovanligt nöjd med det senaste kapet och jag har aldrig haft en skönare växellåda så vi ska nog stå ut de kommande tre åren, men ändå...

Dels såg vi en galet snygg A3:a Sportback när vi var ute och rullade förra helgen i en högblank olivgrön kulör. Grönt - en färg jag inte ens under tvång skulle kunna tänka mig tidigare, men den här var riktigt grym.

Dessutom är det väldigt mycket hysch hysch nere i Ingolstadt just nu kring en förmodad Q2:a med lansering under 2014. Bottenplattan ska tydligen bygga på den A1:a jag har nu fast med höjd markgång. Sedan är konceptet fejkad SUV gjord för urbana wannabees... talking to me?
Tänk dig en sådan i Daytonagrå lack - eller varför inte den där olivgröna...

fredag 12 april 2013

Laidback vårfeelings


DJ Hedda - mest känd för att välja musik efter längden på pudelhåret överraskade idag. Därför tillskrivs hon krediterna för ovanstående trevliga inslag som sänder vårfeelings. Passande... för det är ju sagt att den duden dyker upp nu på söndag, med temperaturer upp till 15 grader.

onsdag 10 april 2013

Kim Cesarion


Arbetet stannade upp vid 04-tiden i morse och Jenny och jag tittade på varandra... "Va fan var det där?". Det blev till att googla Metropols spellista - men namnet Kim Cesarion klingade väldigt obekant. Nu vet vi bättre... En 22-årig svensk dude som nu aspirerar på titeln "tune of the month" på Ge mig Fem. Fullängdsplatta på ingång snart.

tisdag 9 april 2013

Slipat


Som självutnämnd auktoriserad statsvetare på hobbynivå och 40 år i bagaget kan man ju tycka att jag borde ha satt min fot och lekamen på de flesta ställen i häradet. Men idag var det premiär för det lilla tegelhuset som ståndaktigt tronat vid kanalkanten under hela min uppväxt. Mina Globalknivar har misshandlats av min köksa så till den milda grad att jag var tvungen att råda bot på allmäntillståndet. Slipat och klart på torsdag - ingen löning på fredag.

Och vem vet, nu kanske jag även kan bocka av Biologiska muséet uppe vid läroverket - jag skriver inte ut något namn, eftersom det ändras en gång i kvartalet. Jag gick ju däruppe under två år utan att komma innanför väggarna på det annexet, så det är väl hög tid. Dessutom har Ester redan varit där, men hon är å andra sidan överallt. Jag fattar inte, de är iväg på upptåg och utflykter varje vecka - själv minns jag att man var glad om vi kom iväg en gång i kvartalet. Bortskämda slynglar!

pant & pantat


Jimmy tar en tur i stadens stadskärna, och hans allstädes kritiskt vakande ögon noterar och konstaterar... ICA Kringlan har tex. hittat ett nytt sätt att prångla ut Snickers på. Jag antar att det är själva foliepappret som ska återlämnas till butiken. Dock vet jag inte hur mycket man får tillbaka i pant, men det lär väl ligga någonstans runt en krona. Smart ICA... kanske...  Appropå ICA så har AK något indignerat förkunnat att numera så går det inte att mygla med köttet eftersom man inte packar det själva - så både jag och morfar Lasse kan lägga ned våra ständiga insinuationer. Vilken tur då att leverantören numera sköter den biten

Och här har vi en annan handlare som lider av storhetsvansinne... En normalt funtad människa får kalla handen när Paprikan kliver över 49:-/kg. Något jag reflekterade över på Facebook för två veckor sedan. Då kostade paprikan 54.90 och jag misstänkte att gränsen var nådd. Som synes fick jag tänka om. Coop Konsum Telgehuset, din lågprisbutik i centrum!



vägen hem (del 14)


Kronstrandskvarteret växer sakta fram... enligt utsago ska "vårat" hus ha skalet klart för alla tolv våningar i slutet på augusti. Vi får väl se...

lördag 6 april 2013

facebooks mest uttjatade


Facebook är ett jävla gift... för trots att jag kommit att förakta både plattformen och de meningslösa inlägg som människor lägger upp - för att inte tala om den farsot och folksjukdom som särskrivningen utgör - så är facebook ett unikt verktyg för varje enskild individ. Kan vara värt att komma ihåg när man suckar över viss enfald. Har en person 250 vänner så kan inte varje inlägg vara riktat till just dig.

Däremot skulle vi väl kunna komma överens om två saker... JA - det är alltid mycket folk på IKEA på helgerna. JA - det är alltid mycket folk på Ullared oavsett dag i veckan på året. Så ge fan i att lägg upp inlägg om hur förvånade ni är och hur synd det är om er som befinner er på den platsen. Åk inte dit då - morons!



torsdag 4 april 2013

onsdag 3 april 2013

Bacon


Har aldrig varit ett stort fan av Kevin Bacon, och den killen känns det som att han har been around since forever. Han opererar i en gråzon som kittlar mitt förtret. Nu är jag förvisso ingen stor filmkännare - däremot anser jag mig vara ganska påläst när det gäller fotboll och spelförståelse.Och för att dra en parallell så finns det spelare vars storhet jag aldrig förstått - ändå spelar de match efter match... och i allt större klubbar. Sådant stör ett ordnat självförtroende - och lite så är det med herr Bacon och hans skådespeleri. Uppenbart så är det ju så att han måste besitta någon form av talang med tanke på de roller han erbjudits genom årtiondena. 

Nåväl, nu verkar det dock som att han är på väg att få en lokal upprättelse, positionerat till Lovisinskvarteren. För i den hyperspännande TV-serien The Following som nu visas på 4:an så faller väldigt många bitar på plats. Rollen är som klippt och skuren för honom, och han bär den med stort kudos. Har du inte sett något avsnitt ännu så uppmanar jag dig att jaga ifatt. Nej, jag beordrar dig faktiskt. Så bra är den.

måndag 1 april 2013

Kim


Asså jag vet inte... men varje gång jag ser den här Kim och hans polare på Nordea så kan jag inte låta bli att tänka på filmaffischen till "Hur många lingon finns det i världen". Och då ska man veta att det är en jävla skymf mot de varma människorna i Glada Hudik.



Happy E(a)ster


Påskledigheten fortsätter sin gilla gång och vi bjöds på, om än kall så, en solig söndag som lovade gott. Vi firade dessutom dubbelt - Papi som vet att värdera tid, men i det här fallet gärna skänker bort en timme till förmån för sommartid, och Ester som enligt almanackan tydligen hade namnsdag. Inte varje år som staden flaggar för henne två gånger under en och samma månad.

Medan farsan sprang bort gårdagens påskorgier ute i Sundsvik så uppvaktades Ester av sin fästman som kom förbi med tårta. Sannerligen ett sött par det där. Den här gubben ville inte vara sämre så när ungdomarna hade hånglat klart så tog vi en laidback tur genom stan upp till Infra City. Det är ju liksom inte bara gamla gubbar som behöver röra på sig - därför fick Lek & Bus agera arena för tre timmars frenesi bland piratskepp och rutschbanor. Jag tror snart vi har bränt av alla lekland i Stockholmsområdet och personligen håller jag nog denna högst upp. Rent , fräscht, bra ljudvolym och en bra stämning bland barn, vuxna och personal. Rekommenderas.