Hallå där... Eder borgerlige Don Quixote här. Jag har av hänsyn till fackpampsmormor legat lågt med att slåss mot fackliga väderkvarnar och dess eviga klavertrampande. Men nu går hon i pension under nästa månad så ett framflyttande på fronten, och en upptrappning av skärmytslingar i detta forum kan vara att vänta.
Dock måste ren dumhet bestridas redan i sin linda och Jan Thelin från Gruvtolvan här ovan kan knappast tillskrivas ha alla sina hästar hemma i stallet. Det gäller alltså det ögonbrynshöjande fallet där 25 stycken anställda på LKAB i Kiruna under flera år har satt i system att lura företaget på miljontals kronor. Systematiskt har man låtit en person stämpla in ett sjutal andra under helgerna samtidigt som de har legat hemma på sofflocket.
När nu detta uppdagats så rycker alltså denna solidaritetsivrande instutition ut till dessa illojala klåpares försvar och hävdar att detta måste ha skett under arbetsledningens goda minne... hmm say what? Dessutom kommer man starkt bestrida det uppkomna varslet - även om det inte framgår på vilka grunder, men den tystnaden kanske kan åberopa det norrländska kynnet i värsta fall. Men håll med om att det mest liknar en dåres försvarstal.
Vore man det minsta intresserad av att leva upp till sina solidaritetsideal så skulle man naturligtvis ställa sig på de ärliga och rättframma arbetarnas sida. De som varje dag väljer att göra rätt för sig och fullfölja det avtal och arbetsbeskrivning som man själv varit med att godkänna. De som inte försöker utnyttja varje kryphål som finns för att blåsa sin arbetsgivare. Jag hade fan själv blivit vansinnig om det kom fram att tjugofem av mina arbetskamrater lyft helgersättning utan att vara där, samtidigt som en själv slitit ont på plats. Men inte facket inte... istället går man alltså in och rättfärdigar rent kriminella handlingar. Och någonstans där befinner sig den fackliga rörelsen generellt idag.
För den här inställningen från fackets sida är på något sätt symptomatiskt med de medvetna avsteg från sin ideologiska väg man gjort de sista trettio åren. Jag säger som jag alltid sagt - det är inget fel på solidaritetstänket, problemet är att de ansvariga har slutat tänka.
