XXX

VILOLÄGE

återkommer efter nyår

den lilla sjöboden

Vi torde kanske vara luttrade och vana. Juletid har på senare år i flera fall varit sorgens budbärare - så ock i år. Det var inte annat än att det sved i hjärteroten av att behöva vakna upp igår och mötas av beskedet att Sjöbodarna vid Ankarudden brunnit ned till grunden under morgonen.

Vårat vattenhål, vår gastronomiska samlingspunkt under de underbara sommarmånaderna finns inte mer. Porten ut mot havet och Landsort fattas nu sin transithall. Tragiskt är ordet.

Åke och Lotta låter dock meddela under dagen att deras ambition är att likt fågel Fenix låta sin skapelse resa sig upp ur askan. Och alla frivilliga med en hammare i handen är välkomna ned när vårens första blommor tittar fram ur snön.

Men just nu sörjer vi och våra tankar går till det strävsamma krögarparet.

vägen hem (del 18)

frozen

Ett litet bildcollage från helgens utmanande av naturkrafter i ytterskärgården.

tur då att er alldeles egen ninja var där och betvingade vansinnet - som belöning fick vi en alldeles underbar grön vecka med sköna plusgrader. May it be!

hjul

Gubbstrutten må vara antichrist -mus himself, men ingen kan ta ifrån honom att han tar sitt faderskap på allvar och genomför lite julpyssel i ljusets sken. Dessutom med sin egen ihopkomponerade spotifylista med alternativ julmusik. Långt ifrån Mix Megapols julterror som rullar dygnet runt.

julönskningar del 2

Ester har gett upp planerna på en skylift bland klapparna under granen. Det är tydligen en trumpet som gäller nu... hmm... alltså, kan man inte hyra en sån där skylift hos CRAMO? Vad kan en sådan bella i månaden?

jubileum

Vill bara uppmärksamma att vi firar ett litet jubileum idag... 3 år utan Coca Cola - och det går förvånansvärt bra. Inte en droppe - men visst poppar suget upp ibland. Speciellt i samband med de få gånger per år som det vankas pizza. Men vad gör man inte för konsten.

gud, SMHI, någon...

Följer intensivt SMHI:s uppdateringar gällande fredag, lördag. Varningar om snö med hård nordlig blåst hotar att omkullkasta familjen Apas helgplaner. Ut till ön ska nog den här kaptenen kunna ratta sin lille tyske kompis. Och det är nog bäst det eftersom ett litet sidospår till Nynäshamn, där vår fashionista ska fixa julfrippan, står på agendan.

Från torsdag till fredag varnar de östgötska meteorologerna för 30-40 cm snö. Lördagen ser dock ut att bli vacker med sol och -4 grader, men det är vindarna jag oroar mig för.

Vår plan är att ta passagerarbåten ut till Landsort för lite julfirande. Bodarna håller öppet med hantverk och diverse annat. I kyrkan kan man njuta av adventsmusik. Byssan erbjuder ett urval av julmat och på Saltbodens pub serveras julens drycker och smaker. Av Ernst syns inte röken, och det är tur för honom.

Men tänk om 11 m/s är för hårt att ta sig in och i Väster- eller Österhamn. Och jag är inte så jättepigg på att traska över hela ön från Norrhamn. Men om man önskar riktigt hårt så kanske man kan få det att mojna... för tittar man på söndagen så hintas det om beskedliga sydliga vindar. Märkligt.

efterlängtad video

För Ester är han introlåten till ungdomsserien Pepparkornen, för många andra är han Petters eviga sidekick. För farsan här är han så mycket mer... Kanske Sveriges mest flowande lingvistiker, en fyrboj i den tradiga söndagsetern - men framförallt den ena halvan av PH3.

Den nyligen släppta kritikerrosade fullängdarens första spår har äntligen fått en video. Och den är såå...PH3.

uppgradering

AK undrade härom dagen om det inte kliade lite i mina alpina skidåkarnerver... Må så vara, men då måste jag nog uppgradera till en lite mer ändamålsenlig bil. R8:an verkar ju smidig - har i och för sig hört att man även kan åka buss med Björcks. Får kolla lite om prisbilden skiljer sig något nämnvärt.

julönskningar

Det ligger nog i varje förälders intention att i möjligaste mån kunna uppfylla, eller fullfilla som jag brukar säga med lite anglosaxisk betoning, sitt barns innersta julönskningar.

Men jag måste nog ärligt säga att jag vetifan hur jag ska lyckas med det i år. Det som jag trodde började som ett skämt från Esters sida - har jag nu insett innehåller en seriösare botten. Och det smärtar mig lite att jag på julafton kommer få stå där med mössan i handen och förkunna... "Jag är ledsen Ester, men pappa kunde inte fixa någon fullskalig skylift"

den lille samlaren

Jag skulle ljuga om jag påstod att Ester är ett under av sparande och återhållsamhet - den flickan har en förmåga att bränna av hela veckopengen på uteslutande skräp. Är det inte snask och annat crap så är det sådana där värdelösa bollar i automater för en tia.

Men lagom till oktober så har hon nu kraftsamlat två år i rad, och på eget bevåg faktiskt snålat ihop till en adventskalender från LEGO. Dessutom ger hon hela genusdebatten en känga efter att från förra årets Friendskalender i år valt en dito med Star Wars.

helikopterplattans dag

Så här på helikopterplattans dag och en vecka med Dr. Martens i blickfånget så bringar bloggen balans i världsalltet...

det var väl då själva fan...

Vi hade ju styrt upp det här så bra... Vi skulle begränsa förra årets julklappsorgie till Ester och banta ned det till typ... en klapp... förvisso en bra klapp. Men så dyker klåparna på Footway upp med denna oemotståndliga treat. Jag menar, Dr. Martens till kids... man bara dööör.

Och jag vet ju hur det här kommer sluta, så jag tänker inte ens försöka att kämpa emot. Däremot ska jag kämpa för att hitta den bästa rabattkoden - 887:- är inte en helt bekväm nuffra för ett par barnskor.

bloggen rekommenderar

Fy hundan! Sveriges i särklass tanigaste och frysigaste tarm känner hur den är på väg... permafrosten sveper in över detta helveteshål som kallas Svedala. Jag brukar säga till min dotter att "hata" är ett väldigt starkt ord som inte bör missbrukas, men här känns det faktiskt befogat att slänga in ett frikort. Den här pappan hatar verkligen kylan över allt annat här i livet, och jag börjar undra om inte själva löpandet bara är en överlevnadsdrift från undertecknad.

Men det gäller att klä sig rätt utan att ge allt för mycket avkall på funktionalitet - nu vet jag att jag inte alltid brukar infria dessa kriterier så bra. Mer än ofta är det en påbylsad michelingubbe ni möter under perioden oktober-mars, men vad fan ska man göra...

Här kommer dock ett tips på bra strumpor som värmer riktigt bra - Segers Trekkin Mid för 119:- på Sportamore är väl investerade pluringar.

Fick förresten ett bra tips igår... nu när kylan alltså är här så brukar jag byta ut ett par av veckans löppass mot behagligare stjärtskav på spinningcykeln här hemma. Ofta i kombination med musik, en bok eller en film på TV:n. Igår satt jag dock och höll i iPaden samtidigt som benen gick som trumpinnar. Ett spännande Merseyderby fick tiden att flyga förbi snabbt. Men 25 minuter in i andra halvlek så började faktiskt mjöksyran komma krypande i vänster handled och jag efterlyste ett bra fäste. Svaret kom omgående, och ovanstående är förvisso tänkt till en röranslutning på en båt - men rör som rör, det får nog bli en liten beställning. 319:- känns som en investering.

udda intressen

Som den designintresserade estet jag nu är så har jag alltid hyst en fascination och faiblesse för något så udda som introfilmer för film- och produktionsbolag. Vet inte om ni har tänkt på det, men dessa är små påskägg och guldkorn, ja till och med bonusar till huvudfilmen. Tycker det är kul att följa ansedda bolags utveckling och hur dessa finjusterar sina intros under tidens gång. Gärna med en flirt till det förgångna.

Som med allt så finns det ju bra bättre och sämst även inom denna genre. Här har ni mina två favoriter... en klassiker och en lite nyare. Vilka är era? Om ni ens har reflekterat över detta fenomen. Provokativt? Showme fan...

Bollkalle

Söndag är söndag - och ambitionerna från gårdagen kvarstod, inga väggar står emot oss! Därför plockade vi ihop lite tillhyggen och bollar för att sedan bege oss bort till Esters skolgård för lite drillning.

Tog lite actionbilder och förundras så här efteråt hur lik hon är mig när jag var i samma ålder. Samma miner och ansiktsuttryck, man skulle nästan kunna tro att vi är släkt. Rent tekniskt är hon dock ljusår före mig. Synd bara att hon inte vill omsätta sin talang mer organiserat. Fast å andra sidan - då skulle ju inte jag ha någon att lira med...

Men i "21" är jag fortfarande unbeatable till någons förtret - snacka om att ha morsans humör.

Gimmie Horse

Lördag och veckans förkylning behöll sitt grep över radarparet från de Lovisinska kvarteren. Mest över farsan, men så är han också kille. Han var för övrigt ganska nöjd med att ridit ut stormen och orkat alla arbetspass - nu återstår bara att se hur nöjda de som tvingades frekventera hans virusmoln är...

Nåväl, lördag är lördag och lägger man till bra väder så säger det sig själv att vi inte tänkte hänga och klänga innanför fyra väggar. Dessutom brann det i hästnörden Esters fickor - pengarna från farmor och farfar skulle prompt brännas i någon gnäggbutik som jag aldrig hört talas om tidigare men som jag misstänker att jag kommer bli hemtam i.

Sagt och gjort - det blev en halvdag i Kungens Kurva. Ester prövade hjälmar, ridstövlar och några slags skottsäkra västar eller vad fan det nu var. Men jag antar att det har med kopplingen hästar och cowboys att göra. Jag är hur som helst glad över att det inte stod riktiga hästar till försäljning uppställda - misstänker att flickebarnet hade lyckats tjata till sig en avbetalning på något sätt.

saker som stör Jimmy (del 28)

Det är inte ofta som jag i sociala medier skriver något negativt om min arbetsplats - dels av ren självbevarelsedrift men framförallt för att jag trivs väldigt bra - men någon gång ska vara den första. Och min förhoppning är att detta irritationsmoment inte bara är lokalt betingat, utan även en farsot som sakta spridit sig. Eller ja, egentligen inte eftersom jag stör mig - men jag tror ni fattar ändå.

Kom till sak gubbjävel!

Ok, sorry. Det finns alltså ett fenomen som övergår mitt förstånd - för runt om i den operativa produktionsmiljön så finns det utplacerade windowsterminaler med tillhörande tangentbord. Och av någon jävla märklig anledning så är det ofta så att dessa tangentbord har ett ben utfällt. Japp, ni läste rätt - ett ben!! Vad är grejen? Vad har jag missat? Eller är jag bara oldschool?

Bring me the horizont!

dagens nynn (8)

Brukar ha full koll på varför en låt poppar upp i huvudet på mig och sedan sätter sig på stämbanden under resten av dagen. Men jag måste erkänna den här gången att jag är totally lost. Fast vad gör väl det när det handlar om en sådan här finstämd och kanske bortglömd pärla.

Berts betraktelser

YES! ja jävlar i mig YES!

Hade precis börjat fundera på om årets hyresinbetalningar skulle resultera i någon form av allmännyttig payback. TB har verkligen knäckt sig själva i sin generositet.

LEAN in full affect.

Det tog bara gatukontoret 24 år att lista ut hur man skulle komma runt

problemet med Södertäljes i särklass mest nedkörda och påbackade skylt.

Genialt. Fem Mats Johannesson av fem möjliga.

Eld över hav och land

Två veckor sena med vårat nu årliga event, eftersom vi skulle passa in så att så många som möjligt skulle kunna hitta ut till en höstkylig skärgård. Eld över Hav & Land är en manifestation för att visa att arkipelagen lever året om och inte bara består av monetärt tunga sommargäster. Dessvärre regnade själva eventkvällen bort och ambitionen med ett bål på stranden fick ge vika för det sunda förnuftet.

Men innanför immiga rutor i storhuset fröjdades samkväm tillsammans med tungt röda drycker och en rådjursgryta som frambringade både åååh och mmmm!

Småkluttarna har gjort den här helgen till sin spökhelg och när det fortfarande var ljust så genomfördes en tipspromenad längs med skelettstigen ut på udden. När så mörkret gjorde entre i viken så svepte tvivelaktiga figurer fram ur dess skuggor. Nere i martallen hängde ett illvilligt lik med ilsket blinkande röda ögon och på boomboxen ylades något om vad räven säger.

En helg och tradition som gör de mörka månaderna kortare, förvisso kanske mest imaginärt men ändå. Lite arbete på tomten och ett långpass på lördagsmorgonen hanns också med, synd bara att underbart alltid är kort. Nåja, 33 veckor till semester - bit ihop.

throwback

Det var länge sedan vi throwbackade lite masterpieces from the past här på bloggen, så vi råder väl bot på det då... Här ett guldkorn från den tiden när farsan var snygg och hade stash i fodret.

tipspromenaden

Måste nog säga att det börjar ta sig med ungarnas tipspromenad till helgen - gubbjäveln fick ju skäll senast eftersom frågorna "tydligen" var för enkla. Ja ja... jag säger som Bo Kaspers... "Ni bad om det!"

Eat this era myllingar!

sorti

En dag för eftertanke och begrundande.

Men vi bryter ihop och kommer igen.

Vi misslyckades allihop.

jobb, träning och mat...

...ja, å så lite bokläsning och tandlossning förstås.

Höstlov, eller kulturlov som det nu så fashionabelt heter i hemkommunen - och Papi & dotti repriserade föregående års genidrag med att köra halva veckan ute i den älskade arkipelagen. För visso hade vi inte riktigt samma tur med vädret i år, men bara känslan av ro och sinnesfrid överväger även den värsta tordön.

Ester skrotade runt som postiljon med egentillverkade inkassobrev vilket resulterade i att hon nog var den som gick mest plus. Man vill ju inte få en anmärkning. Rätt kul att se med vilken detaljrikedom hon utformade både kravbrev och talonger med förtäckta hot.

Vi andra förde en ojämn kamp mot klocka och vintertid där skogsvård och avverkning skulle hinnas med innan mörkrets inbrott. Dessutom skulle ju farsan klämma in sina löppass så det blev tight vissa dagar. Å andra sidan så är allt höst-vinter-vår-arbete en investering till förmån för lata dagar på bryggan under sommaren.

En arbetsvecka to go och vi blickar framåt mot klassiska "Eld över Land & Hav". Fjärde året i rad sedan vi hakade på traditionen att celebrera den levande skärgården året om. Kommer droppa lite om förberedelserna inför detta nu under veckan. Så kika snart in igen om du har lust.

Konsumenttest

Ok. jag erkänner... jag fuskade den här söndagen och hoppade över inrutad 30 km-runda. Istället blev det en långpromenad med hela familjen - på vägen körde vi en kvalitetssäkring av det nya utegymmet uppe i Kusens Backe.

Ester gav det en stark trea, och var med på att vi skulle ändra sträckningen på vår egen löprunda så att vi i framtiden kunde avsluta passet här.

Så mycket bättre?

Lördagen fortsatte med Sushikväll och premiär utav årets säsong av Så mycket Bättre uppe hos farmor och farfar på Boda. Och ska vi ta och skaka fram ett utlåtande så vetifan om det var så mycket bättre. Visst - det här är riktig feel-good-TV, och det kändes både familjärt och tryggt att få bänka sig igen. Lite som att få besök av en gammal vän man inte sett på länge. "Men du träffar väl inga vänner?" Nä, förvisso - men jag skrev så med lite metaforiska ambitioner.

Men det som förundrar mig lite är dels varför man inte försöker förnya programmet något, det är ändå säsong fyra vi pratar om. Och varför känns det som att man för varje omgång skrapar allt tunnare i artisternas historia? För mig var aha-upplevelsen de första vändorna just att man fick se och höra en annan bild bakom den person man trott man visste allt om. Lägg till en musikalisk touch av tolkningar och du hade succeprogrammet i din hand. Nu finns det en kommersiell underton som tar udden av det sköra och fina som fanns initialt.

Lill Lindfors då? Jaa... jag vet inte. En myskvinna som vi fick veta ingenting om. Och runt henne tassade sex andra artister med respekten påklistrad som ett dumt flin. Detta genomsyrade även låtvalen och dess tolkningar. Det var knappt det gick att utröna om det var en karaokeversion med sambarytmer eller ett ambitiöst försök att förstöra så lite som möjligt. Och det är just det som är programmets problem just nu. Jag vill inte höra discoprinsessor göra discoversioner och rapkungar stå och rhyma. Tänk vad befriande det skulle vara om Ebbot drog av en hardcorerap eller om Titiyo drog igång ett hårdrocksriff på Sången han sjöng var min egen. Men just det, jag glömde... numera handlar det ju mest om airplay och nedladdningar.

Någon som däremot var nöjd var fjant-Ester som hittade en gubbe med skägg på sin talrik. Myntsamlarfarfar har bråda dagar när nytt regelverk kring nyttjandet av dessa sedlar tas i bruk vid årsskiftet. Passar ypperligt då det behövs både hjälm, stövlar och säkerhetsväst. Tack säger Reine (internskämt).

Ja, den här farsgubben gick inte lottlös han heller - en försenad födelsedagspresent... eller vänta... något som är bortförhandlat kan ju inte vara försenat. Hur som helst så blev han glad för Petter Askergrens 16 rader som nu ska dissekeras under nästa veckas höstlov. Papi och Ester drar ut till ön i mitten av veckan och jag ser framför mig hur vinden viner och hur havet piskar nere vid bryggorna. I spisen sprakar en eld och tillsammans med ett glas vin så skänker de både värme och läsro.

Blir bra skit det. 

Sugar Mama? Hon ska vara hemma och dra in mer dinarer.

gimmie horse!

Summerar en ganska småtrevlig helg som startade upp med första lördagsridningen. Ester har konsekvent och orubbligt nobbat alla inviter till idrottsutövande i grupp och organiserad form. Vilket är väldigt synd då hon är en råtalang när det gäller löpning - grym på fotboll och skulle kunna bli vass på innebandy den dag hon överger enhandsfattningen. Basket? Nej, inte direkt.

Däremot har det alltid funnits ett lyckosaligt flin varje gång det har ridits. Oavsett om det rör sig om en sketen ponny på en stormarknad eller ett fullblod på en herrgård. Samtidigt har ju den här farsan tvekat lite eftersom han och hästar inte riktigt har connectat, å andra sidan är han ju som en avelshingst så varför inte.

Sagt och gjort från och med i lördags kan undertecknad signera sina visitkort med hästfarsa. En årsprenumeration på Din Häst bör initieras - dessutom bör ett par Hunterstövlar och engelsk oljerock inhandlas bums. I väntan på att nästa termins ridskola ska börja vecka 11 så hänger vi på Stall Bergtorp på lördagarna.

Trodde fan aldrig att jag skulle skriva dessa rader...

Papi Jam älskar bra musik

å jag vet att det gör ni också!

den där känslan som uppstår...

...vänta lite Jimmy - är det inte du som är så apatrött på att folk kör en "den där känslan som..." på Facebook och andra sociala medier? Jovisst, men min nya taktik i detta warfare som pågår är att missbruka det så att folk får upp ögonen på hur menlöst det är. Likaså är jag bananaskräkig på missbruket av ordet "då". Då är förfluten form (supinum) och i viss mån tempus futurum i bestämd form vilket gör att meningar som tex. "då var det dags för ännu ett bodypumppass!" låter helt jävla galet. Synd! du missade det passet, det har redan genomförts. Eller "då har man köpt en iphone". När då då? För fyra år sedan? Kanske dags att köpa en ny.

Men som vanligt så är det inte därför jag är här, utan för att beskriva den tillfredsställelse som uppstår när man återupptäcker en skön gammal låt. Rotade runt på mitt kontor som egentligen är en städskrubb och hittade en CD från 2005 nere i en bra-att-ha-låda. Ja det var egentligen en uppsjö av klassiska Papi Jam-hits på den, men ovanstående stack ut sina tentakler lite extra och kittlade farsans memorabilia nerver.

löparglädje, trafikkultur och besvikelse

Bra jobbat Jimmy som Pär Lernström skulle ha sagt. En ny söndag och nya landsvägar som skulle betvingas. Vred kompassuret ett halvt varv och tog ut kurs mot Viksberg, Ladvik och Salemstaden - och det må jag säga att det är en intressant trafikkultur som råder ute på vägarna där. Som referensmall så var det en befrielse att komma tillbaka till Södertälje, och det om något säger ju en del. 30 nya kilometer att infoga i CV:t och ännu en enviromental påminnelse om att  den vedervärdiga vintern knackar på dörren. Nästa helg konfirmeras detta genom vintertid även på urtavlan. Järnspikars som Ester säger det.

Men nu var det inte det jag var här för - farsan och löpning känns som ett ganska devalverat nyhetsvärde. David Beckham däremot, han är alltid intressant.

I slutet på 2011 kom den första kollektionen från samarbetet mellan H&M och Beckham. En stilren och lite sportig edition med artiklar som fungerade lika bra i bingen som under kavajen. Färgerna gick i dovt grått, svart och vitt vilket gav ett sobert uttryck. Det enda dåliga med det hela var att man missbedömt intresset och ganska snart gapade både butikerna och nätshopen tomma.

Man skulle kunna tro att H&M lärt sig något när man till våren släppte kollektion nummer två, men så icke. Beckham hade anslutit till Paris och PSG vilket också kulörmässigt återspeglades på catwalken. Och om man sålde slut snabbt under hösten så var detta bara en viskning mot vad som skedde nu. Undertecknad var snabb och hann införskaffa sig några pieces, men sedan var det stopp. Inledde en mailkonversation... eller fel, försökte inleda en mailkonversation med H&M vilket länge var lönt i helvete - kompakt tystnad. När väl sedan någon orkade förbarma sig med en reaktion så skedde detta i form av ett standardsvar som gick ut på att man var glad över att jag uppskattade deras produkter. Fick ta till storsläggan vilket ledde till ett negligerande svar där man hänvisade till den nya kollektionen som skulle komma i september.

Vilket den också gjorde - men vilken ridå! Tråkiga färgval, tråkig design som för tankarna till mitten på 80-talet och dessutom en ganska obefintlig marknadsföring. Skulle inte förvåna mig om H&M denna gång har byggt ett jättelager och sedan står kvar med hälften om ett halvår. Sådant kallas karma.

Saker du inte visste om Jimmy

3

är antalet gånger som Jimmy plöjt de

47

böckerna i serien Sagan om Isfolket.

Just nu kliar det i fingrarna om en 

4:e

vända - En märklig man det där...

run forrest run!

Söndag och sol på himlen - förvisso varken varm eller hög sådan, men under rådande depraverade grunder fullt tillräckligt för att lura ut farsan på ett långlöp. Dessutom hade avkomman Ester med sitt tonårslynne smitit iväg på födelsedagskalas med de andra tjejerna i klassen uppe på Högbergsgatan.

Lätta löparsteg tog mig genom ett gult och rött landskap bort från stadskärnan ut på landet, ja nästan ända bort till korsningen ute vid ytterenhörna innan jag vände. Kvittot på de lätta stegen inkasserade jag genom glada tillrop längs med vägen. Enhörnaborna vet att känna igen löpargodis när de ser det. Eller så kände de helt sonika igen den gamle hemmalöparen.

På tillbakavägen svängde jag av och tog gamla vägen mot Bårsta för att flashbacka lite i de gamla skolkvarteren. Såg att det kommit upp stora röda bokstäver på den fina gamla byggnaden, vilket påminner mig att jag måste googla - jag har dock mina aningar hmm... KRISTALA.

Avslutade med att beta av Vasa handelsområde i jakt på lite registreringsskyltar - men därav intet. Får nog nöja mig med lyckodagen tidigare i veckan då fru Fortuna delade ut sju stycken på ett bräde.

självrespekt

Tänkte ge mig på att sila mygg och svälja kameler samtidigt som jag säkert upprör en och annan boklåda. Och då ska man ändå betänka att det är vinsverige som jag ger mig på, för hur är det egentligen med självrespekten. Eller är ni köpta hela bunten? Om inte annat så känner jag att vi måste bringa lite ordning och reda i träsket.

Parallellen jag väljer att dra är hur man väljer att marknadsföra nya litterära alster. Ni vet hur det går till, en bok släpps och man inväntar recensionerna. Har man tur så får man erkännande och betyg från de stora drakarna vilket man sedan kan använda i reklamblänkare i olika medier. Funkar inte det så får man börja dammsuga landsortspressen efter kulturredaktioner som inte är lika skitnödiga. Vill det sig riktigt illa tvingas man klippa och klistra för hitta embryon till lite positivism i de totala sågningarna. Allt för att sälja.

Jag vill tro att vinsverige skulle vara bättre men det är fan tveksamt. Det räcker med att slå upp fredagseditionen av Metro för att överösas av superlativ rörande viner i 59-kronorsklassen. Och jag vet vad ni tänker nu... ditt snobbiga as - men låt oss hejda oss lite innan skampålen släpas fram på Stortorget. Jag säger inte att det faktiskt skulle kunna finnas lite guldkorn i de lägre prisklasserna - det händer faktiskt, men på något sätt måste det börja sättas i perspektiv till olika kriterier. För om de här vinerna, som dels är okategoriserade utefter druva, ursprungsland, årgång och syfte är "femmor" - vad är då riktigt premier league-vin? Också en equal femma? 

Jag uppmanar härmed till lite sans och självrespekt bland våra vinrecensenter - för som det är nu så spelar ni bara distributörerna i händerna. Och jag hoppas verkligen inte att det är det som är meningen, eller att det är det som ni får betalt för.

Så vi kan väl göra om och göra rätt - kanske redan från och med den här helgen. Låt oss sänka femman på shirazen från Santa Ana (Argentina) som var den här "veckans undisputed fynd" till en mer rimlig svag trea. Blev ju tvungen att testa - inte varje dag man får ett klassvin för 59:- - och på något sätt så blev lögnen uppenbar när jag på lördagen satsade på ett mer säkert kort i form av en årgångs valpolicella ripasso från mitt kära Italien. Och visst man kan säkert åberopa att smak är personlig - fine - men ni kan fan aldrig få en Suzuki Alto att spela i samma komfortklass som en Audi A6. Unless they bought you.

snålheten bedrar visheten

Kommer ihåg hur satans smart jag skulle vara förra året och körde the budget style - vad kunde gå fel? Typ allt... Istället för en vinterjacka och ett par vinterkängor så slutade notan på två jackor och två skor eftersom skiten föll apart. Och två gånger budget blir dyrare än en gånger kvalitet. Jag gör om och rätt i år.